FRÅGA till AI: Hur bidra till fred i Mellanöstern?


Om målet är att faktiskt bidra till fred i Mellanöstern, snarare än att bara ta ställning för den ena sidan, skulle jag dela upp det i fyra nivåer: omedelbart våldsstopp, humanitärt stöd, säkerhet och en politisk slutlösning.

1. Stöd ett varaktigt slut på kriget

Det viktigaste är att alla aktörer pressas att:

  • respektera folkrätten och skydda civila,
  • stoppa attacker mot civila,
  • frige kvarvarande gisslan,
  • avväpna Hamas och förhindra att Gaza används som bas för nya attacker,
  • säkerställa obehindrat humanitärt tillträde,
  • stoppa tvångsförflyttningar och andra åtgärder som omöjliggör en framtida fred.

Det är viktigt att inte göra stödet till civila beroende av vilken sida man sympatiserar med. Israeliska och palestinska civila måste ha samma principiella rätt till liv, säkerhet och värdighet.

2. Stöd humanitärt – men genom seriösa kanaler

För en privatperson är detta sannolikt det mest konkreta man kan göra.

Jag skulle prioritera etablerade aktörer som arbetar med exempelvis:

  • sjukvård
  • vatten och sanitet
  • mat
  • barn
  • flyktingar
  • återuppbyggnad
  • psykologiskt stöd.

Sverige har under 2026 fortsatt ett omfattande humanitärt stöd till Gaza och regionen; regeringen anger bland annat stöd via UNICEF, WFP, UNDP, ICRC och UNFPA. (Regeringskansliet)

3. Stöd en politisk lösning – inte bara ett vapenvilaavtal

Här tycker jag att den avgörande frågan är vad som ska komma efter vapnen.

En fungerande modell behöver enligt min bedömning innehålla:

Israel

  • rätt att existera som stat
  • säkerhet mot terrorism och raketattacker
  • säkerhet för den israeliska civilbefolkningen.

Palestinierna

  • rätt till självbestämmande
  • egen fungerande stat
  • frihet från ockupation och permanent militär kontroll
  • möjlighet till ekonomisk och social utveckling.

Det är därför tvåstatslösningen fortfarande är central i svensk och europeisk politik. Den svenska regeringen beskriver en förhandlad tvåstatslösning, grundad på folkrätten, som den hållbara vägen där Israel och Palestina kan leva sida vid sida. (Regeringskansliet)

4. Det svåra: skapa incitament för fred

Här tror jag att Sverige och EU kan göra mer än att bara uttala sig.

Man kan exempelvis kombinera:

Ekonomiskt stöd → politiska krav → säkerhetsgarantier → återuppbyggnad.

Palestinska institutioner som reformeras, bekämpar korruption och avstår från terrorism bör få omfattande stöd.

Samtidigt bör Israel erbjudas ekonomiskt och diplomatiskt stöd för en fredsprocess, men möta konkreta konsekvenser om man exempelvis fortsätter en bosättningspolitik som undergräver möjligheten till en palestinsk stat. Sverige har under 2026 redan drivit på för hårdare EU-åtgärder mot extremistiska bosättare och den illegala bosättningspolitiken. (Regeringskansliet)

Och en viktig princip

Jag skulle försöka undvika två förenklingar:

”Om Israel bara slutar slåss blir det fred.”

och

”Om Hamas bara besegras blir det fred.”

Ingen av dem räcker.

En varaktig fred kräver samtidigt israelisk säkerhet, palestinskt självbestämmande, fungerande palestinska institutioner, avväpning av terroristgrupper, territoriella och politiska kompromisser samt internationella garantier.

Det är också viktigt att inte låta konflikten importeras till Sverige genom antisemitism, islamofobi eller hot mot människor på grund av deras uppfattningar eller ursprung. Den svenska regeringen betonar uttryckligen att konflikten inte får leda till hat och hot i Sverige. (Regeringskansliet)

Vår kommentar: Det kan ses som ett personligt nederlag att ställa frågan om fred i Mellanöstern till AI. Sluta inte att tänka självständigt! Svaret genom AI är ändå ett stöd för kritiskt tänkande. Det behövs mer än någonsin i debatten inför valet den 13 september. Debatten handlar inte alltid om att söka fred utan om att söka fel i motståndarens politik. Partierna måste avkrävas förslag på vad som kan göras för att bidra till varaktig fred. Det kravet kan också ställas till alla debattörer.

FRÅGA till AI: Hur bidra till fred i Mellanöstern?

Om målet är att faktiskt bidra till fred i Mellanöstern, snarare än att bara ta ställning för den ena sidan, skulle jag dela upp det i fyra nivåer: omedelbart våldsstopp, humanitärt stöd, säkerhet och en politisk slutlösning.

1. Stöd ett varaktigt slut på kriget

Det viktigaste är att alla aktörer pressas att:

  • respektera folkrätten och skydda civila,
  • stoppa attacker mot civila,
  • frige kvarvarande gisslan,
  • avväpna Hamas och förhindra att Gaza används som bas för nya attacker,
  • säkerställa obehindrat humanitärt tillträde,
  • stoppa tvångsförflyttningar och andra åtgärder som omöjliggör en framtida fred.

Det är viktigt att inte göra stödet till civila beroende av vilken sida man sympatiserar med. Israeliska och palestinska civila måste ha samma principiella rätt till liv, säkerhet och värdighet.

2. Stöd humanitärt – men genom seriösa kanaler

För en privatperson är detta sannolikt det mest konkreta man kan göra.

Jag skulle prioritera etablerade aktörer som arbetar med exempelvis:

  • sjukvård
  • vatten och sanitet
  • mat
  • barn
  • flyktingar
  • återuppbyggnad
  • psykologiskt stöd.

Sverige har under 2026 fortsatt ett omfattande humanitärt stöd till Gaza och regionen; regeringen anger bland annat stöd via UNICEF, WFP, UNDP, ICRC och UNFPA. (Regeringskansliet)

3. Stöd en politisk lösning – inte bara ett vapenvilaavtal

Här tycker jag att den avgörande frågan är vad som ska komma efter vapnen.

En fungerande modell behöver enligt min bedömning innehålla:

Israel

  • rätt att existera som stat
  • säkerhet mot terrorism och raketattacker
  • säkerhet för den israeliska civilbefolkningen.

Palestinierna

  • rätt till självbestämmande
  • egen fungerande stat
  • frihet från ockupation och permanent militär kontroll
  • möjlighet till ekonomisk och social utveckling.

Det är därför tvåstatslösningen fortfarande är central i svensk och europeisk politik. Den svenska regeringen beskriver en förhandlad tvåstatslösning, grundad på folkrätten, som den hållbara vägen där Israel och Palestina kan leva sida vid sida. (Regeringskansliet)

4. Det svåra: skapa incitament för fred

Här tror jag att Sverige och EU kan göra mer än att bara uttala sig.

Man kan exempelvis kombinera:

Ekonomiskt stöd → politiska krav → säkerhetsgarantier → återuppbyggnad.

Palestinska institutioner som reformeras, bekämpar korruption och avstår från terrorism bör få omfattande stöd.

Samtidigt bör Israel erbjudas ekonomiskt och diplomatiskt stöd för en fredsprocess, men möta konkreta konsekvenser om man exempelvis fortsätter en bosättningspolitik som undergräver möjligheten till en palestinsk stat. Sverige har under 2026 redan drivit på för hårdare EU-åtgärder mot extremistiska bosättare och den illegala bosättningspolitiken. (Regeringskansliet)

Och en viktig princip

Jag skulle försöka undvika två förenklingar:

”Om Israel bara slutar slåss blir det fred.”

och

”Om Hamas bara besegras blir det fred.”

Ingen av dem räcker.

En varaktig fred kräver samtidigt israelisk säkerhet, palestinskt självbestämmande, fungerande palestinska institutioner, avväpning av terroristgrupper, territoriella och politiska kompromisser samt internationella garantier.

Det är också viktigt att inte låta konflikten importeras till Sverige genom antisemitism, islamofobi eller hot mot människor på grund av deras uppfattningar eller ursprung. Den svenska regeringen betonar uttryckligen att konflikten inte får leda till hat och hot i Sverige. (Regeringskansliet)


Kommentar: Det kan ses som ett personligt nederlag att ställa frågan om fred i Mellanöstern till AI. Sluta inte att tänka självständigt! Svaret genom AI är ändå ett stöd för kritiskt tänkande. Det behövs mer än någonsin i debatten inför valet den 13 september. Debatten handlar inte alltid om att söka fred utan om att söka fel i motståndarens politik. Partierna måste avkrävas förslag på vad som kan göras för att bidra till varaktig fred. Det kravet kan också ställas till alla debattörer.

Risk och osäkerhet i miljön

Det är mer representativt att se miljön som osäker och riskvarierad än det är att se miljön som säker. Idag har vi t.ex fått erfara att varningssystemet som skulle testas kl 15 inte fungerade. Det var ett test och då får man vara beredd på att utfallet kan bli vad det blir. I media rapporteras händelsen som vore det ett misslyckande. Nu samlas erfarenheter för revidering av larmsystemet SE Alert.

En annan händelse idag var att fel har upptäckts i samband med förhandsröstning. Kanske några tusen som blivit felregistrerade enligt valmyndigheten. I reportaget beskrevs möjliga fel. Först i slutet av reportaget klargjordes att den röstningsberättigade kan göra om valet på valdagen. Då skulle det ersätta den tidigare, så att bara valdagens röst skulle registreras.  

Dessa två exempel är dagsfärska. Med tid och resurser skulle vi finna ett oändligt antal exempel om vi söker i ett universum med händelser som definieras efter osäkerhet och risk. 

Skillnaden mellan risk och osäkerhet är att en risk går att mäta och beräkna, medan en osäkerhet innebär att vi inte vet vad som kan hända. I båda exempel ovan är både osäkerhet och risk närvarande. I fallet Alert SE kan risk beräknas för räckvidd. Osäkerheten går inte att beräkna, men oförutsedda hädelser kan inträffa som reaktioner hos främmande makt med intressen att skada Sverige.I fallet med registrering av röster är det genuin osäkerhet som ger relevant karaktäristik av ett beslutsproblem för ansvarig nivå i samhället.

I fortsättningen kommer även konsekvensanalys. Det kan avse en händelse eller flera händelser isolerat eller av varandra beroende. Då börjar det bli krävande…

Gör Amanda Lind till landshövding för Västerbotten & Norrbotten

Efter att ha hört Amanda Lind i partiledarutfrågning  SVT kan konstateras att hen har förmågor som kan tas tillvara ”nu, omgående och i ett sammanhang”. Frasen är hämtad från borggårdstalet år 1914 av konung Gustav V. Det funkar även här. Du stannade till för att tänka, eller hur? Landshövdingsuppdraget ses vanligen som en reträttpost som tilldelas äldre trotjänare som senkommen belöning eller som en plats i karantän. Amanda Lind har visat sig stridbar och kunnig i framtidsfrågor, med alla de kontroverser som hör framtidsfrågor till. Ikväll visade hen takterna i pris- och skattepolitik för drivmedel. Hen hade bestämda åsikter om gruvor och förhållandet till samefrågor. Migration och krav på språkkunskaper låg henne nära. Med mera som är rena provkartan för Norrlandsfrågor. 

Hennes roll som landshövding kan ge förutsättningar till förändringar i cementerad näringspolitik (tänk Stegra) och statlig administration och i alla frågor som tillkommer en vital länsstyrelse. Landshövdingen kan ta initiativ som drivs med både säker miljö och Sveriges bästa för ögonen.

Värderingskollaps i svensk rikspolitik

De är så, det råkar vara så eller det har styrts dithän, att vi har en kraftig övervikt av kvinnliga partiledare i årets val. PK-media, woke-media tar knappast upp den aspekten i analyser eller rapporter. Irrelevant. När en väljare funderar på ställningstaganden kan det antas att levande personer finns med i mer eller mindre ständiga funderingar. Tankar på personer levandegör och strukturerar mycket av tankeprocesserna. Det handlar ofta om ianspråktagande av stora delar av upplevd tanke- och minneskapacitet. På området politik kan persongestalter fungera som minneshjälp. En känd minnesmodell är Loci-metoden eller minnespalatset, och är en klassisk teknik för att minnas information genom att koppla den till platser, att föreställa sig ett fysiskt rum för att med tanken flytta sig från sak.   

I rikspolitik kan man hålla bilden av de olika partiledarna från vänster till höger. Låt oss kalla det Politicus-metoden. Det räcker med porträtt. Som situationen är idag blir det sex kvinnoporträtt och tre mansporträtt. Så kan det se ut i förenklad form. I det dagliga har vi inte partiledarna på linje, men resonemang om värderingskollaps kan föras med porträttbilder samlade i tanken på andra sätt. Det blir ett nötande under många månader inför ett val med appropriering av politiska element på dessa bilder av partiledarna i Sverige. Antagandet här är att tanke- och minnesprocesserna leder till en ökad feminisering av det politiska fältet. Om vi då tänker oss att processerna pågår i signifikant omfattning under, säg året för ett val är det rimligt att anta påverkan i feminiserad riktning. Efter ett eller två riksdagsval kan påverkan bli så betydande att vi kan tala om värderingskollaps på sakområden där kvinnor och män, efter vetenskapliga studier visat signifikanta skillnader. Har redan kollaps inträtt i försvarsfrågor? När det gäller energifrågor har kollaps förmodligen redan inträffat. 

Skämt åsido

Snart är det allvar, valresultatet. Media har efter senaste opinionssiffror från Novus med skärpa pekat på väljarnas ansvar när valresultatet föreligger. Aftonbladet med tillskyndan från S-profiler pekar tillspetsat att valet står mellan tolv SD-ministrar och Magdalena Andersson. Genom att ta bort Åkesson i den tillspetsade jämförelsen hoppas man skrämma väljare som attraherats av SD och TIDÖ. Det må stå sossarna fritt att vässa vapnen. Men även väljarna i sin helhet kan ha anledning att känna efter ordentligt, även med hjälp av hotbilder, relevanta hot eller struntsnack. Alla, eller så många som möjligt bör tänka över sin hållning. Det är i vart fall inte läge att skämta bort allvaret i en kommande förändring av regeringsmakten och att mer än tidigare visa respekt för oliktänkande.  

Varför tar vi inte ministerkandidaterna från Lund?

Nu vet jag varför jag tycker att Magda är så tråkig. Först idag blev jag medveten om att hon är uppvuxen i Uppsala. Dåliga nyheter. Hon har en präktig stil med ödmjuk framtoning. Hennes klädstil är vald med tanke på tillfälle och publik. Häromdagen bar hon en helveckad kjol, något som vi sällan ser på kvinnor i någon ålder alls. Helveckad kjol på någon föranleder frågan om den blir skrynklig om bäraren sätter sig, gnidande riksdagsbänken. Ganska improduktiva tankar i en hård politisk miljö. Vecken tar fokus från politiken. Helveckat går nog att köpa i Uppsala så djävla tråkig som den stan är. Hennes frisyr i page (?) med en slinga kyskt förd bakom örat, så att inte håret stör skrivbordsarbetet för en rikshushållare som räknar på skatter eller en god hustru i hushållsarbetet att hacka lök. 

Hennes retorik och val av metaforer har undergått en förändring. För ett halvår sedan var det ”samla i ladorna” i var och varannan mening. Nu är det bräkandet som dominerar… ”äähh… äh… mmääh”.

Det parti som satsar på något annat än Uppsala kan räkna med mig. Yrhättan Busch, som har visat sig i allt utom i helveckat på sin roadshow lär bli fast i Uppsala efter köpet av drömstugan vid Fyrisån. Uppsala har inte blivit mindre trist av den hårdhudade husaffären. 

Feminisering av svenska riksdagspartier

Sex av åtta partier har kvinnor som ledare. Är det förhållandet något som diskuteras? I statsmedia? I dagspress? I sociala media? I andra  media? Utan att bege mig ut på jakt efter belägg kan jag nöja mig med att utgå från min egen upplevelse. En bedövande tystnad är min upplevelse. För en komparativ studie krävs observationer i många lager. Jag nöjer mig med reflektioner på ytan i topplagret. Från vänster till höger. V har en ledare som nyligen fått stark kritik för brev till terrorister i Hamas. Dessutom kritik för dålig debattdisciplin. Mp har garderat med dubbelt ledarskap med feminint tilltal. S har en ledare som i hög grad kan sägas ingå i ett kollektivt ledarskap, sosseadeln, som kritiserats för mycket men kanske inte för feminisering. C har en kvinnlig ledare som toppat med åtta procent i opinionssiffra, i blotta förskräckelsen. C har spelat på det feminina i syntes med det traditionellt maskulina i C. Krispartiet L testar nu en kvinnlig ledare med bilan hängande över sig. KD har en kvinna som är flörtigare än vilken mansgris som helst. M har en ledare som låtit sig feminiseras genom att visa upp makan, prästen i tid och otid. SD är den enda ledare som skulle kunna ha skylten ”real men do not eat sushi” i pannan under den flottiga frisyren.(AI säger ”an outdated cultural joke or macho stereotype”) Svänger pendeln lagom till valet 2030?

Finn felet i bilden!

Bilden är från tidningen Mellanbygdens reportage hos EFS bönhus i Svarttjärn 20 augusti 2026, Svenska kyrkan, Burträsk-Lövångersbygden. 

Rätt svar: På sista raden på psalmtavlan har liten tvåa använts för psalm 201. Antagligen hade alla stora tvåor redan gått åt för 202, 752, 722, 249. Liten sifferskylt används normalt för att ange nummer på psalmvers. 

Dödligt våld 

Varje dag finns hotet om dödligt våld i Sverige. Fagersta drabbades av det som inte får hända. Som medborgare försöker man att förstå vad som hänt och försöker även, dock förgäves, att finna medel mot det dödliga våldet. Man måste ändå tänka mycket mer på hur vi ska kunna förhindra det. Våldet är i hög grad kopplat till gängkriminalitet, med det vore ett stort misstag att tänka bort många andra orsaker som möjliga. Ryktesvägen har det i dagens tragedi talats om påverkan från en förälder, men det är just rykten som vi inte ska sprida. Det försvårar polisarbetet att utreda, har polisen sagt idag. Men visst måste vi samtala om våldet. Det kanske är vårt enda hopp att bryta en lång och förgörande brottsutveckling.

Om dålig svenska, min första och sista kommentar i Kvartal

Jag läste miljöpartisten David Helldéns artikel i Kvartal ”Sverige kan ta emot fler” där han propagerar för fler invandrare till Sverige. I den stunden kände jag starkt ogillande. Istället för att hemfalla åt kritik i en av tidens ödesfrågor valde jag att ta upp en delfråga, språkfrågan som är ett kärt problem som jag ofta tar upp i situationer där jag själv är en del. Det händer ibland i kontakt med vårdboende för en nära anhörig att friktion uppkommer där språket spelar in. Då drar jag mig inte för att påtala dåliga språkkunskaper när språket kan ha inverkat menligt. Kritiken kan tas emot med jämnmod, men också med tacksamhet. Ibland rinner sinnet hos tjänstepersonen med s.k. invandrarbakgrund så till den milda grad att jag blir kallad rasist. Det har inträffat några gånger, något som kan ha förgiftat kontakten under en tid. Efter min uppföljning har emellertid stormvindarna mojnat. 

För kommentaren i Kvartal kan språkproblemet, tänkte jag i hastigt mod, lyftas till en allmängiltig fråga i kontakterna mellan invandrare och samhället. Jag bestämde mig för att ställa frågan om vilka konsekvenser som brister i talad och skriven svenska får för samhällsekonomin. Eftersom utrymmet för en kommentar i Kvartal är litet försökte jag lägga krutet på halvkunskaper och halvfärdigheter i det svenska språket. Det är extra bekymmersamt därför att missförstånd skapas som får grogrund, kanske under lång tid. 

Mitt misstag i samband med min ofullgångna kommentar i Kvartal var att jag felbedömde behovet att utveckla problemställningen med förslag på hur konsekvensanalysen kan genomföras. Det återstår för mig att försöka lösa i ett sammanhang som passar bättre än kommentarsfältet i Kvartal.