Om den nedåtgående trenden för Socialdemokraterna fortsätter kommer partiet att ha gått från ca 28 procent av väljarna till en nivå 2030 som närmar sig SD och M. Alltså, S kommer att vara ett av tre jämnstora partier. Varför ska ett parti som så länge varit på tillbakagång klamra sig fast vid makten? Vilken kvalitet kommer S att hålla på sina kommande företrädare? Kommer unga politiker i karriären att vilja satsa på S som en gång i iden varit ett 50-procentparti? Betydande risker för fortsatt utarmning och framtida kollaps?

Ser vi idag de sista medlemmarna som tror att en karriär med medlemskap i SSU kan säkra framtiden? Kommer det att finnas reträttvägar för de ungdomar som upptäcker att S är förlegat och korrumperat?

Processen för regeringsförhandlingar hösten 2026 med risk för extraval är något viktigt att följa även genom att försöka blicka in i framtiden. Det vi hittills sett bådar inte gott för sossemakthavarna, något som fler och fler sett och ser fram emot. 

Ett otal kombinationer har redan föreslagits, dock utan synbar framgång. Vi känner inte till om det bland de inflytelserika personerna i partierna har höjts röster för extraval. Det torde vara den enda lösningen om de röda linjerna består, enligt vår egen strikta syn. Förre ordföranden i LO:s Metall och Leif Östling, f.d koncernchef i Scania vädjar till ”vuxna i rummet”. De föreslår en koalitionsregering med S, M och C, som skulle få majoritet. 

Det är ett respektingivande förslag i ett för nationen svårt politiskt läge. Förslagsställarna är inga pladdrare, de har förmodligen noga tänkt över sitt förslag. M har inga röda linjer i den föreslagna konstellationen som de definierat i samband med valet 2026. Men det finns desto mer ideologiska och andra manifesterade hinder. Östling och Johnsson har översett med gammal doktrin, och som det brukar heta när inga logiska förklaringar står tillbuds, höjt sig genom att dra bäst-för-Sverige-kortet. Sådant återkommer allt oftare i politiken, när andra argument tryter.

Valfusk verkar ha blivit en ny brottskategori av betydelse, något som ett stort antal polisanmälningar med efterföljande utredningar eventuellt ska kunna ge svar på. Jämförelser diakront kommer inte att vara möjliga eftersom det inte framkommit uppgifter om falsarier av stor omfattning i vår tid. Däremot kommer jämförelser synkront att bli möjliga. Vid dagen för senaste val rapporterades omfattande valfusk i Borlänge. Någon vecka senare rapporterade media om att flera tusen polisanmälningar gjorts i Sverige för misstänkt valfusk. Så kallade utanförskapsområden har ofta nämnts i media som misstänkta för valfusk. Omfattningen är så stor att det enligt uppgift kommer att ta flera veckor att slutföra brottsutredningarna. 

Vår kriminalhistoria har begåvats med att otillbörlig påverkan tycks ha uppnått signifikant omfattning som kan utgöra ett hot mot demokratin som förutsätter fria rättvisa val. Kanske kommer de stora opinionsundersökningarna att lägga till en rad över förekommande hot som intervjupersonen ombeds rangordna. Krigsrisken kommer nog även framgent att hamna högt i hottrappan. Hot mot fria rättvisa val kan också hamna högt i hottrappan.

Återvandring med möjlighet att söka uppehållstillstånd i Sverige efter ankomst till hemlandet är något som föreslagits i den upprörda debatten om migration. Det skulle vara hårdfört att genomföra där flera hundratusental skulle beröras. Debatten måste tas och kommer att kännas brutal både för berörda invandrare och för berörda relationer med blodsband och för alla etniskt svenska. Det är långt farligare att försöka hindra debatten.

Hot mot genomförande av fria val är inte ett nytt problem i Sverige. På senare tid har nya hot gjort sig gällande. Den nedlåtande termen röstboskap uppstod i samband med den kraftigt ökade invandringen då det regerande partiet ansågs tillvälla sig makt genom invandrarnas röster som belönade makten i allmänna val. I valet 2026 lever beskyllningarna än starkare, idag i samband med misstänkt valfusk i Dalarna där en nyligen invandrad somalier V påstås ha betalat för att få personliga röster. Partiledningen har avböjt att yttra sig offentligt. Även MP har fått misstankar som publicerats på Flashback. 

Rättsväsendet måste därför skyndsamt utreda anklagelserna, helst så att inte processen menligt hindrar pågående regeringsförhandlingar. Det torde dock vara svårt att förhindra allvarliga störningar. Räddningen kan vara beslut om extraval (nyval) beroende på redan uppkommet dödläge, enligt vår AI- analys.

I det tumult som uppstått har åter anomalien klanval aktualiserats tack vare Sverigedemokraternas och många andras uthållighet. Klanval innebär att en klan (släktförening) beslutar att ge alla sina röster till en kandidat i ett visst parti i utbyte mot vissa fördelar. De hittills uppmärksammade fallen har gällt muslimska klaner. När tillgriper släktföreningar med etniska svenskar samma demokratifientliga metod? Vi hoppas och tror att det aldrig kommer ifråga.

Citat ur SvD 2026-09-19 Regeringsbildaren Magdalena Andersson (S) på frågan om hur hon ska samla C och V bakom sig:

Jag har förväntningar på alla partier i Sveriges riksdag, att vi nu tar ansvar för det valresultat som vi har och lägger partitaktiken åt sidan.

Partiledarna i C och V är också utan verklighetskontakt i den uppkomna situationen, om vi med verklighetskontakt menar en lösning som kan leda till bildandet av en regering som kan godkännas av riksdagen.

Glöm alla floskler, tänk Extraval, det som vi brukar kalla nyval. Min första tanke när jag tog emot röstkort var: behåll röstkortet i händelse av extraval. Men nu är det så vist inrättat att vi kan rösta enbart med hjälp av identitetshandling. 

Den uppkomna situationen visar på en svaghet i demokratin. Det bör utredas om valsystemet bör förändras för att minimera risken dödläge.

Idag har media ägnat sig åt intervjuer med politiker och ledande politiska kommentatorer. Ingen av dessa, såvitt känt nämnt att AI kan vara till hjälp för att ställa upp möjliga alternativ med hänsyn till ”röda linjer”. Kommer man att använda AI och kommer man att tillstå användningen av AI?

FRÅGA: Kan regeringsbildning analyseras med Chatgpt?

Absolut. Med det preliminära valresultat som Valmyndigheten publicerade den 17 september blir matematiken tydligare: S 99, V 30, C 25 och MP 22 mandat – tillsammans 176 av 349. Högerpartierna har 173. Valresultatet är ännu preliminärt tills länsstyrelsernas slutliga räkning är klar. (Valcentralen)

Mandatmatematiken för Andersson

Konstruktion	Mandat	Vad krävs för att Andersson ska kunna tillträda?
S + V + C + MP	176	De fyra behöver inte vara regering tillsammans; tillsammans kan de utgöra en parlamentarisk majoritet
S + C + MP	146	V måste åtminstone tolerera regeringen och normalt stödja/inte fälla den i centrala omröstningar
S + V + MP	151	C måste tolerera regeringen
S + C + V	154	MP måste tolerera regeringen
S + MP	121	C och/eller V måste stödja eller avstå i avgörande voteringar
S + V	129	C och MP måste på olika sätt tolerera/stödja
S ensamt	99	Kräver att minst 76 av de övriga 250 ledamöterna inte röstar nej vid statsministeromröstningen

Den sista raden är viktig. S behöver inte ha 175 röster för Andersson som statsminister. Sverige tillämpar negativ parlamentarism: en statsministerkandidat faller först om 175 eller fler ledamöter röstar nej.

Det betyder att en ren S-regering kan tillträda om tillräckligt många andra partier avstår.

Men därefter kommer den betydligt svårare frågan: budgeten och den löpande politiken.

---

1. S + C + MP = 146 mandat

Detta är enligt dagens uppgifter ett konkret alternativ som diskuteras inom C. C har uppgett två möjliga modeller: S+C+MP med en överenskommelse med V, alternativt en ren S-regering. (SvD)

Matematiken är:

S 99 + C 25 + MP 22 = 146

V har 30 mandat.

Om V röstar med regeringen:

146 + 30 = 176

→ majoritet.

Detta är därför en ganska elegant konstruktion ur mandatperspektiv:

S + C + MP i regering
V utanför men som parlamentariskt stöd

Det är ungefär här som V:s krav på inflytande och C:s motstånd mot V i regeringen möts.

---

2. S + V + MP = 151 mandat

Här är matematiken:

99 + 30 + 22 = 151

C:s 25 mandat saknas.

Om C lägger ned sina röster i viktiga omröstningar kan regeringen i vissa situationer överleva, men 151 mot 173innebär att regeringen inte har egen majoritet i sakvoteringar.

Det skulle därför bli en regering som är beroende av C i betydande delar av lagstiftningen och budgeten.

Och just detta stöter mot C:s linje att inte ingå i en regeringskonstruktion där V sitter med.

---

3. S + C + V = 154 mandat

Här får vi:

99 + 25 + 30 = 154

MP står utanför.

Det skulle alltså inte heller räcka för egen majoritet.

Dessutom är det politiskt komplicerat eftersom C och V har den mest uttalade regeringskonflikten.

---

4. S-regering = 99 mandat

Det här är faktiskt mer matematiskt möjligt än siffran 99 först antyder.

Vid statsministeromröstningen behöver Andersson inte få 175 ja-röster.

Om exempelvis:

• 99 röstar ja
• 150 röstar nej
• 100 avstår

→ Andersson blir statsminister, eftersom nej-rösterna är färre än 175.

Men därefter måste regeringen få igenom sin politik.

Det är här en ren S-regering blir beroende av olika överenskommelser med C, V och MP från fråga till fråga.

C:s öppning för just en ren S-regering är därför betydelsefull. (SvD)

---

5. Den stora skillnaden: statsministeromröstningen kontra budgeten

Det här är enligt min mening den viktigaste punkten i hela regeringsbildningen.

Statsminister

Negativ parlamentarism:

175 nej = fall

Alltså kan en minoritetsregering tillträda.

Vanlig riksdagsomröstning

Här krävs normalt fler ja än nej bland de röster som avges.

Budget

Budgeten är särskilt känslig eftersom oppositionen kan lägga ett eget budgetalternativ.

Det innebär att:

”Vi tolererar Andersson” är inte samma sak som ”vi tolererar Anderssons budget”.

Det är därför S behöver något betydligt mer konkret än bara en statsministeröverenskommelse.

---

6. Här kommer V:s 30 mandat in

V har 30 mandat.

Det innebär att V inte kan bilda regering med S och MP utan C:s tolerans.

Men V är samtidigt tillräckligt stort för att vara nödvändigt för en full rödgrön majoritet:

S 99 + V 30 + C 25 + MP 22 = 176

Det är bara ett mandat över majoritetsgränsen 175.

Det är en mycket speciell situation.

Den innebär att alla fyra partier behövs för en egen majoritet.

---

7. Därför är S:s verkliga förhandlingsproblem ungefär detta

Jag skulle rita upp det så här:

S

↙︎ ↘︎

V C

↘︎ ↙︎

MP

S måste få ihop hela fyrklövern parlamentariskt, men behöver inte nödvändigtvis få ihop den som regering.

Det öppnar för en konstruktion där:

Regering

S + C + MP

Parlamentariskt avtal

S + C + MP + V

V

utanför regeringen men med ett definierat inflytande

Det ligger nära det alternativ som nu uppges diskuteras inom C. (SvD)

---

8. Och här blir C:s position särskilt intressant

C har 25 mandat.

V har 30.

Det betyder att C faktiskt är något mindre än V i riksdagen, men C:s position kan bli mycket betydelsefull eftersom C kan bli den part som avgör hur V:s inflytande ska institutionaliseras.

S kan exempelvis behöva välja mellan:

A. V får ministerposter
→ C:s röda linje träffas.

eller

B. V får avtalat parlamentariskt inflytande men inga ministrar
→ C kan acceptera.

eller

C. Ren S-regering + överenskommelser med både C och V
→ ännu mindre formell koalitionsregering.

C uppges just nu diskutera B och C. (SvD)

---

9. Min neutrala karta över de möjliga vägarna

Mest renodlat majoritetsalternativ:

S + V + C + MP = 176

Men då måste C och V acceptera varandra.

Koalitionsalternativet:

S + C + MP = 146

• V som parlamentariskt stöd

Här behöver V acceptera att stå utanför regeringen.

Minoritetalternativet:

S = 99

• olika avtal med C, V och MP

Här behöver partierna inte sitta tillsammans, men S måste förhandla inför nästan varje större politiskt område.

Det är alltså inte mandatmatematiken som tvingar fram en fyrpartiregering. Den gör däremot att S behöver relationer med alla tre övriga rödgröna partier för att få en stabil parlamentarisk situation.

Det är också därför Anderssons initiativ att samla V, C och MP samtidigt är intressant: hon försöker uppenbarligen lösa det parlamentariska problemet som en helhet, snarare än att först välja vilka partier som ska sitta i regeringen. (Omni)

En sak återstår som är mycket intressant

Nästa steg är egentligen att göra en ”rödlinjematris” för just C och V: vad måste S ge V för att V ska acceptera att stå utanför regeringen, och vad måste S lova C för att C ska acceptera detta? Där kan man ganska konkret se vilka kompromisser som är möjliga och vilka som sannolikt blockerar hela konstruktionen.

SVT bjöd in partiledarna för ett samtal dagen före valdagen den 13 september. Alla var inte där. Jimmie Åkesson SD lyste med sin frånvaro. Likaså Amanda Lind MP, som hade Daniel Helldén på sin post. Frågan om Åkessons frånvaro gnagde under programmet. Genom att fråga AI framstod hans frånvaro som begriplig. Han valde istället ett massmöte i Kungsträdgården som partiet hade planerat och skickat inbjudningar till. Det torde vara en investering för partiets framtid, ända långt fram till valet 2030 som Åkesson uttalat förhoppningar om, se föregående artiklar. Att stärka basen medelst personliga relationer till gamla och potentiellt nya medlemmar torde vara en investering för framtiden.

Programmet med Skavlan då? Trevligt som det brukar vara med Skavlan var det, men knappast mer än fniss och skratt i politikens underbara värld. Det fanns ingen konflikt att ta tag i. Då blir det lite som Hylands hörna, om någon minns det.

Då är S sannolikt nere på 22 procent av väljarna. S har stadigt minskat sin andel av väljarna under många år. Oppositionen ökar. 2030 kan oppositionen utgöra 78 procent med den höga grad av förutsägbarhet som själva siffrorna pekar på. Vad det politiska innehållet kommer att vara är inte lika lätt att förutsäga. Maktsträvanden i partierna och omvälvning i geopolitiken kan medföra stora förändringar i det politiska innehållet. Om det kommer till vadhållning så är det i geopolitiken det kan komma att smälla, inte i svensk inrikespolitik. Där är chansen stor att opinionssiffrorna glider vidare i sakta mak.

PS
78 procent utgör motståndet till kvarvarande 22 procent socialdemokrater. Om vi har hälsan och förståndet i behåll år 2030.