Massuppsägningar förutses i den tyska bilindustrin, för Volkswagen i storleksordningen 40.000 jobb de närmaste åren. I Sverige har reaktionen varit stark i leverantörsledet. Så långt kan de flesta hänga med och känna oro. Vad som inte kommer fram är verkningarna på en hel näringslivskultur och konsumtionskultur. När vi samtalar om förhållanden på dessa områden tänker vi gärna på mat och andra snabbrörliga konsumtionsvaror och betydelsen för sysselsättning. Det är också här vi dagligen möter reklam i butiker och i media.
Bilindustrin och andra kapitalvarubranscher har betydelse för forskning och marknadsföring, utöver den fysiska produktionen. Om vi väljer att studera sambandet mellan tysk bilindustri och svensk ekonomi, krävs omfattande studier av många näringar. I detta nätverk ingår även stödjande näringar, utbildning och forskning som vi upptäcker med utblickar. Nationalekonomer talar om multiplikatoreffekten. Ett enda jobb hos en tillverkare av kablage till en bil kan leda till ytterligare två förlorade jobb i andra näringar. Allt det där är ekonomer och politiker jätteduktiga att förklara. Men vad ekonomer och politiker inte är lika duktiga att förklara är följdverkningar på utbildningsväsendet, utveckling av marknadsföringsmetoder och skador på framtidsförväntningar hos ungdomar. Mycket är inte mätbart, men betydelsebärande.
Så om du orkar, tänk längre än tappad försäljning av kablage till Volkswagen.
Aftonbladet, Andreas Cervenka skriver idag klart om en förvandling som Sverige är i början av – till krigsekonomi. Det betyder att industrin och samhället tar ökad andel av landets resurser för att möta krigshotet. Även statstelevisionen och statsradion borde ta mer tid i anspråk för att rapportera och undervisa medborgarna och näringslivet. Det är något som tar tid att planera och genomföra.
Svenske migrationsministern Johan Forssell (M) bedriver en kampanj i FN för att göra det lättare att utvisa dömda våldtäktsmän. Målet är att ändra 1951 års flyktingkonvention så att våldtäkt alltid leder till undantag från skyddsstatus, vilket ska göra det möjligt att utvisa individer även om de riskerar förföljelse i sina hemländer.
Tidningen Kvartal i sitt senaste nummer har en artikel om Kristdemokraternas bruna rötter. ”Bruna rötter” är ett relativt nytt tillmäle för att variera nazism och fascism. Gamla beteckningar har tagits upp, troligen i tron att det ska ge ökad styrka åt framställningen. De ovan nämnda beteckningarna har fått ökad användning. I Sverige har uttrycken använts i kritiken av Sverigedemokraterna, där en vitbok har sökt redovisa historisk sanningshalt. Användningen av tillmälen har spridits med ökad nivellering och minskad urskiljning. Jämförelsen med kommunistskräcken i USA efter andra världskriget är angelägen för att lära sig av andra länders misstag och förtrycksmetoder. Det gäller stora delar av västvärlden. Kommunistspöket försvann så småningom i skrämselpropagandan och har ersatts av annat. Tro inte att vulgärpropaganda försvunnit från kartan!
I svensk politisk strid har nazikortet används mot alla riksdagspartier sedan nazismens uppkomst utom mot kommunister och socialister. Nu har påståenden om bruna rötter och nazi-bakgrund aktualiserats även beträffande Kristdemokraterna. Har vi att göra med en historisk pendel? När kommer kommunismen åter i samhällsdebatten? Vad är EU om inte en socialistisk modell med centralplanering? Hur ska EU:s ansvar för miljoner döda i Ukrainakriget värderas. Nazister i Ukraina har medverkat…
Rektorn har tydligen tagit emot en förfrågan om utformning av prov för invandrare. Syftet är att provet ska avgöra vederbörandes rätt att stanna i Sverige. I en radiointervju räknade rektorn upp en rad kriterier för att provets form och innehåll skulle bli rättssäkert. Inte något att göra på en kafferast, lät det som. Är det möjligen så att rektorn agerar med egna syften? Är man rädd för kritik att samverka med Tidö-regeringen? För att skjuta på provmöjligheterna till efter valet? Om de rödgröna kommer till makten kan de tänkas omforma eller avskaffa provet. Det kan de rödgröna använda i valkampanjen och vinna ännu fler röster hos invandrargrupper. Minister Johan Forsell har gjort självmål.
En gång per år, på försommaren försöker jag välja de tre böckerna. På mitt bibliotek i Näsbypark var det ganska utplockat. Men det är bara att fortsätta söka tills att de tre valda böckerna plötsligt känns oumbärliga. I år var det dock lite genant då det vid hemkomsten visade sig ha insmugit en dubblett, boken om Candide. Blir bra som bokpresent nästa jul. Det märkliga är att denna process blottlägger intressen som slumrar och som förtjänar ett uppvaknande. Den andra boken är av Eva Dahlgren ”Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara.” (2017). Det är upprörande läsning om barn utan föräldrar på 1920- och 30-talet som kan levandegöras tack vare Stockholms stadsarkiv med fotoalbum från Lilla Hemmet, Kungsholmen. Den tredje boken är författad av Karin Zingmark ”Maxa snacket” (2017). Jag har i många år undrat hur hon arbetat med kommunikation i stora företag. Nu är det plötsligt intressant att begrunda stora förändringar på 10 år. Kommunikation har sedan ett decennium i hög grad integrerats med företagets alla funktioner, utan att måsta ha en kommunikationsansvarig. På ett annat bibliotek, t.ex Åkersberga som gallrar utan pardon, skulle jag lätt kunna hitta dubbla antalet som känns oumbärliga. Men med åren har bokhögarna vuxit och jag bävar inför att måsta hitta arvtagare. Det kan bli bokkassar som lämnas till något antikvariat.
Ja. När man går igenom äldre svenska tidningar och böcker ser man att uttrycket ”falska ideal” får en tydlig utveckling mellan cirka 1880 och 1930. Kungliga bibliotekets digitala tidningsarkiv gör det möjligt att följa denna utveckling. (kb.se)
1880–1900: Moraliska och religiösa ideal
De äldsta beläggen handlar nästan alltid om moral.
Med ”falska ideal” avsågs exempelvis:
rikedom som livets mål,
fåfänga,
social prestige,
lyx,
ett liv utan ansvar.
Predikningar och kristna tidskrifter varnade ofta för att ungdomen lockades av ”falska ideal” i stället för plikt, arbete och kristna dygder.
Ett typiskt budskap var:
Ett samhälle som dyrkar pengar och ära riskerar att förlora sin moraliska grund.
1900–1914: National och social debatt
Under sekelskiftet började uttrycket användas bredare.
Nu kunde ”falska ideal” syfta på:
överdriven nationalism,
militarism,
karriärjakt,
klassförakt,
borgerlig ytlighet.
Både konservativa och socialister använde uttrycket – men om olika saker.
En konservativ skribent kunde kalla socialismens idéer för falska ideal.
En socialist kunde i stället kalla överklassens livsstil för falska ideal.
Begreppet blev alltså ett retoriskt vapen.
1914–1918: Första världskriget
Under kriget fick uttrycket en ny innebörd.
Många svenska skribenter menade att Europa hade förletts av falska ideal som:
ära,
nationalism,
militär hjältemod,
maktbegär.
Efter kriget blev detta ett vanligt tema i fredsdebatten.
1920-talet
Nu börjar uttrycket likna dagens användning.
I skoldebatter och kulturtidskrifter kritiserades:
filmstjärnor som förebilder,
lyxkonsumtion,
jakten på berömmelse,
yttre skönhet,
”amerikanisering”.
Särskilt unga kvinnor ansågs utsättas för ”falska skönhetsideal”, även om just den formuleringen blev riktigt vanlig först flera decennier senare.
Några autentiska formuleringar från tiden
Även om ordalydelsen varierar återkommer formuleringar som:
”ungdomen förledes av falska ideal”
”dyrkan av guldet är ett falskt ideal”
”kampen mot tidens falska ideal”
”falska ideal om ära och makt”
”samhället bygger på falska ideal”
Det är tydligt att uttrycket nästan alltid användes normativt: talaren menade att det fanns ett ”sant” ideal som stod i kontrast till det ”falska”.
En intressant språkhistorisk förändring
Det som är mest slående är hur innebörden har förskjutits:
Kärnan har dock varit densamma i över 140 år: ett falskt ideal är ett mål eller en förebild som verkar lockande men som anses leda människor bort från det som uppfattas som verkligt värdefullt.
Om du är intresserad av idéhistoria kan jag också visa hur begreppet användes av svenska författare som Ellen Key, Verner von Heidenstam, Nathan Söderblom och Per Albin Hansson. De gav uttrycket delvis olika innebörd, och deras användning speglar hur den svenska samhällsdebatten förändrades under perioden 1890–1940.
Urban Zingmarks kommentar: Frågan till AI slår an de moraliska och moralistiska strängarna. Men icke förty kan vi använda frågan för att försöka se analogier i nutiden. Här ska bara enstaka kommentarer ges i ett gränslöst ämne. Tech har blivit ett allt överskuggande fenomen i nutiden och där jag här genom användning av AI söker ge något med moralfilosofi. Så här är min fråga: Är AI idag uttryck
för liknande ideal som kunde ingå i äldre tiders ”falska ideal”? En väg att undersöka svar är att försöka se vad som går förlorat. Ett problem är undanträngande av klassiska färdigheter och kunskaper. Ett slående exempel är ryktet om att Kina håller på att i grunden förändra boklig bildning, genom att ersätta böcker med AI, extra allt om man är på skämthumör. Att skapa en ideologisk matta på okända boliner är att införa falska ideal som är ett förakt för humanism och vetenskap. Språkundervisning sägs bli avskaffad. Tech kommunicerar allt till alla och med alla som kan och får fråga. Är Kina på väg mot ett nytt språng? Blir det ett ideal även för övriga världen? (Vad tänker ledningen i Volkswagen just nu?). I skyddet av boken intar bibeln en särställning. Tänker dom djävlarna avskaffa den tryckta bibeln och annan kulturkanon för att ersätta med länkar?
I fotbollen ser det ut som att spelarna värderas efter prestation, senast i matchen Sverige–Japan där Elanga sköt Sverige till förhoppningsvis lyckosam fortsättning i VM. Ser vi samma fenomen ifråga om rasism som på många områden inom kulturen där idrott kan sägas ingå. Är det så att icke-svenskar möter andra förväntningar och krav än etniska svenskar? Är entusiasmen särskilt tydlig när det går bra? Konstigt vore det annars, eller?
Media kunde göra mer för att problematisera relationerna? Törs media och deras enskilda journalister som är delar av samma idoliserade samhälle? Jag tvivlar. Men det hindrar inte att goda förhållanden finns både i VM-länderna och Sverige. Måttliga ambitioner för studier av kulturgränser får gälla även här på läktaren.
Vilken trist debatt som pågått en längre tid om umgänget mellan grupper som stelnat i formerna. Om det var vänsterpartiet som drog igång debatten gjorde de ett dåligt jobb. Vad tjänar det till att vänsterledaren gick ut skolan med höga betyg, vilket Aftonbladet jämfört mellan alla partiledarna. Det borde finnas bättre sätt att plantera goda idéer. Jag är medveten om att min kritik kan låta som om den kom från en äldre dam på Öfre Östermalm som aldrig varit i närheten av klasskampen. Men icke förty. Det finns samhällsfenomen som kan tas tillvara om vi bjuder till. Jag skulle gärna bo i en röd stuga med vita knutar vid Stureplan. Men det är väldigt svårt att genomföra. Varför inte gå en annan väg än vänsterpartiets tvångsblandning? Skapa bostäder i områden som har årsringar av sociala förändringar, där även industrier och institutioner funnits. Erbjud bostäder till personer som är beredda att betala för möjligheten att träffa andra än de som de träffar i likhetssmittade, likhetssjuka miljöer.
Det hela handlar om välgjord marknadsföring som omfattar bostad med omgivning. Att ta betalt för charm och stimulans. Egentligen enligt kapitalistiska principer. Söder i Stockholm har många sådana delar i blandningen.
Stora utspel är bara att räkna med inför kommande val i höst. Men nu har vi sett utspel som liknar försök att hälla bensin på brasan för maximal uppmärksamhet och för att rädda sittande regering eller för att klara riksdagsspärren. Det har varit extremt hög konkurrens om uppmärksamheten i media med hemska krig och risk för utvidgning.
Det näringspolitiska intresset gjorde sig påmind härom dagen när Börje Ekholm, Ericsson, lät förstå att invandringen är för låg och måste bli högre. Har han verkat som ”His Master’s Voice”, dvs. uttalat vad Wallenberg vill beträffande svensk arbetsmarknad?
Liberalerna kämpar med näbbar och klor för att rädda partiet från undergång, nu med opinionssiffror långt under riksdagsspärren på fyra procent. Att hälla bensin på brasan är också att vilja forma ett Sverige för fler miljardärer. Argumentet är att det stimulerar ekonomin allmänt. Vad tycker en frisinnad liberal i Västerbotten om det?
Alliansens utspel i Almedalen om kriminalitet. Vad kommer där, t.ex om straffmyndighetsålder, sexualbrott, gängkriminalitet?
Utspel är att vänta. Kommer det att bli upprepningar? Kommer det att bli försök att släcka brasan?
