Värderingskollaps i svensk rikspolitik

De är så, det råkar vara så eller det har styrts dithän, att vi har en kraftig övervikt av kvinnliga partiledare i årets val. PK-media, woke-media tar knappast upp den aspekten i analyser eller rapporter. Irrelevant. När en väljare funderar på ställningstaganden kan det antas att levande personer finns med i mer eller mindre ständiga funderingar. Tankar på personer levandegör och strukturerar mycket av tankeprocesserna. Det handlar ofta om ianspråktagande av stora delar av upplevd tanke- och minneskapacitet. På området politik kan persongestalter fungera som minneshjälp. En känd minnesmodell är Loci-metoden eller minnespalatset, och är en klassisk teknik för att minnas information genom att koppla den till platser, att föreställa sig ett fysiskt rum för att med tanken flytta sig från sak.   

I rikspolitik kan man hålla bilden av de olika partiledarna från vänster till höger. Låt oss kalla det Politicus-metoden. Det räcker med porträtt. Som situationen är idag blir det sex kvinnoporträtt och tre mansporträtt. Så kan det se ut i förenklad form. I det dagliga har vi inte partiledarna på linje, men resonemang om värderingskollaps kan föras med porträttbilder samlade i tanken på andra sätt. Det blir ett nötande under många månader inför ett val med appropriering av politiska element på dessa bilder av partiledarna i Sverige. Antagandet här är att tanke- och minnesprocesserna leder till en ökad feminisering av det politiska fältet. Om vi då tänker oss att processerna pågår i signifikant omfattning under, säg året för ett val är det rimligt att anta påverkan i feminiserad riktning. Efter ett eller två riksdagsval kan påverkan bli så betydande att vi kan tala om värderingskollaps på sakområden där kvinnor och män, efter vetenskapliga studier visat signifikanta skillnader. Har redan kollaps inträtt i försvarsfrågor? När det gäller energifrågor har kollaps förmodligen redan inträffat. 

Skämt åsido

Snart är det allvar, valresultatet. Media har efter senaste opinionssiffror från Novus med skärpa pekat på väljarnas ansvar när valresultatet föreligger. Aftonbladet med tillskyndan från S-profiler pekar tillspetsat att valet står mellan tolv SD-ministrar och Magdalena Andersson. Genom att ta bort Åkesson i den tillspetsade jämförelsen hoppas man skrämma väljare som attraherats av SD och TIDÖ. Det må stå sossarna fritt att vässa vapnen. Men även väljarna i sin helhet kan ha anledning att känna efter ordentligt, även med hjälp av hotbilder, relevanta hot eller struntsnack. Alla, eller så många som möjligt bör tänka över sin hållning. Det är i vart fall inte läge att skämta bort allvaret i en kommande förändring av regeringsmakten och att mer än tidigare visa respekt för oliktänkande.  

Varför tar vi inte ministerkandidaterna från Lund?

Nu vet jag varför jag tycker att Magda är så tråkig. Först idag blev jag medveten om att hon är uppvuxen i Uppsala. Dåliga nyheter. Hon har en präktig stil med ödmjuk framtoning. Hennes klädstil är vald med tanke på tillfälle och publik. Häromdagen bar hon en helveckad kjol, något som vi sällan ser på kvinnor i någon ålder alls. Helveckad kjol på någon föranleder frågan om den blir skrynklig om bäraren sätter sig, gnidande riksdagsbänken. Ganska improduktiva tankar i en hård politisk miljö. Vecken tar fokus från politiken. Helveckat går nog att köpa i Uppsala så djävla tråkig som den stan är. Hennes frisyr i page (?) med en slinga kyskt förd bakom örat, så att inte håret stör skrivbordsarbetet för en rikshushållare som räknar på skatter eller en god hustru i hushållsarbetet att hacka lök. 

Hennes retorik och val av metaforer har undergått en förändring. För ett halvår sedan var det ”samla i ladorna” i var och varannan mening. Nu är det bräkandet som dominerar… ”äähh… äh… mmääh”.

Det parti som satsar på något annat än Uppsala kan räkna med mig. Yrhättan Busch, som har visat sig i allt utom i helveckat på sin roadshow lär bli fast i Uppsala efter köpet av drömstugan vid Fyrisån. Uppsala har inte blivit mindre trist av den hårdhudade husaffären. 

Feminisering av svenska riksdagspartier

Sex av åtta partier har kvinnor som ledare. Är det förhållandet något som diskuteras? I statsmedia? I dagspress? I sociala media? I andra  media? Utan att bege mig ut på jakt efter belägg kan jag nöja mig med att utgå från min egen upplevelse. En bedövande tystnad är min upplevelse. För en komparativ studie krävs observationer i många lager. Jag nöjer mig med reflektioner på ytan i topplagret. Från vänster till höger. V har en ledare som nyligen fått stark kritik för brev till terrorister i Hamas. Dessutom kritik för dålig debattdisciplin. Mp har garderat med dubbelt ledarskap med feminint tilltal. S har en ledare som i hög grad kan sägas ingå i ett kollektivt ledarskap, sosseadeln, som kritiserats för mycket men kanske inte för feminisering. C har en kvinnlig ledare som toppat med åtta procent i opinionssiffra, i blotta förskräckelsen. C har spelat på det feminina i syntes med det traditionellt maskulina i C. Krispartiet L testar nu en kvinnlig ledare med bilan hängande över sig. KD har en kvinna som är flörtigare än vilken mansgris som helst. M har en ledare som låtit sig feminiseras genom att visa upp makan, prästen i tid och otid. SD är den enda ledare som skulle kunna ha skylten ”real men do not eat sushi” i pannan under den flottiga frisyren.(AI säger ”an outdated cultural joke or macho stereotype”) Svänger pendeln lagom till valet 2030?

Finn felet i bilden!

Bilden är från tidningen Mellanbygdens reportage hos EFS bönhus i Svarttjärn 20 augusti 2026, Svenska kyrkan, Burträsk-Lövångersbygden. 

Rätt svar: På sista raden på psalmtavlan har liten tvåa använts för psalm 201. Antagligen hade alla stora tvåor redan gått åt för 202, 752, 722, 249. Liten sifferskylt används normalt för att ange nummer på psalmvers. 

Dödligt våld 

Varje dag finns hotet om dödligt våld i Sverige. Fagersta drabbades av det som inte får hända. Som medborgare försöker man att förstå vad som hänt och försöker även, dock förgäves, att finna medel mot det dödliga våldet. Man måste ändå tänka mycket mer på hur vi ska kunna förhindra det. Våldet är i hög grad kopplat till gängkriminalitet, med det vore ett stort misstag att tänka bort många andra orsaker som möjliga. Ryktesvägen har det i dagens tragedi talats om påverkan från en förälder, men det är just rykten som vi inte ska sprida. Det försvårar polisarbetet att utreda, har polisen sagt idag. Men visst måste vi samtala om våldet. Det kanske är vårt enda hopp att bryta en lång och förgörande brottsutveckling.

Om dålig svenska, min första och sista kommentar i Kvartal

Jag läste miljöpartisten David Helldéns artikel i Kvartal ”Sverige kan ta emot fler” där han propagerar för fler invandrare till Sverige. I den stunden kände jag starkt ogillande. Istället för att hemfalla åt kritik i en av tidens ödesfrågor valde jag att ta upp en delfråga, språkfrågan som är ett kärt problem som jag ofta tar upp i situationer där jag själv är en del. Det händer ibland i kontakt med vårdboende för en nära anhörig att friktion uppkommer där språket spelar in. Då drar jag mig inte för att påtala dåliga språkkunskaper när språket kan ha inverkat menligt. Kritiken kan tas emot med jämnmod, men också med tacksamhet. Ibland rinner sinnet hos tjänstepersonen med s.k. invandrarbakgrund så till den milda grad att jag blir kallad rasist. Det har inträffat några gånger, något som kan ha förgiftat kontakten under en tid. Efter min uppföljning har emellertid stormvindarna mojnat. 

För kommentaren i Kvartal kan språkproblemet, tänkte jag i hastigt mod, lyftas till en allmängiltig fråga i kontakterna mellan invandrare och samhället. Jag bestämde mig för att ställa frågan om vilka konsekvenser som brister i talad och skriven svenska får för samhällsekonomin. Eftersom utrymmet för en kommentar i Kvartal är litet försökte jag lägga krutet på halvkunskaper och halvfärdigheter i det svenska språket. Det är extra bekymmersamt därför att missförstånd skapas som får grogrund, kanske under lång tid. 

Mitt misstag i samband med min ofullgångna kommentar i Kvartal var att jag felbedömde behovet att utveckla problemställningen med förslag på hur konsekvensanalysen kan genomföras. Det återstår för mig att försöka lösa i ett sammanhang som passar bättre än kommentarsfältet i Kvartal.

Problem med kosten i vissa fall på sjukhus

Dåliga kunskaper i talad och skriven svenska är en säkerhetsrisk för patienter. Kunskaper i svenska sammanhänger med patientsäkerhet. Ett basalt behov för patienten är kosten. För en patient som gått igenom en operation är läkningsprocessen en förutsättning till överlevnad, förhoppningsvis också ett gott fortsatt liv. För patienter med svårigheter att äta och dricka pga. demens eller olust har personalen avgörande betydelse. Tyvärr har ett mantra fått spridning – ”vi kan inte tvinga patienten att äta” – som personal tar till för sin egen bekvämlighet istället för tidsödande matning. Då tas näringsdrycker fram som ersättning. Näringsdrycker har näringsdeklarationer som lyfts fram som ett oemotståndligt argument. Det är en halvsanning som är förödande. Väl tillagad mat kan inte ersättas om det är patienten som står i centrum.

På det sättet fortgår förfallet dag efter dag för många nödlidande patienter. Personalen sitter hellre avsides och umgås med varandra, hellre än att mata bräckliga nödlidande. De kan mycket väl försvara sig med att de inhämtat information om sina patienter genom att läsa journaler som antingen är kryptiska när det gäller kosten eller i många fall ofullständiga eller inaktuella. Undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, terapeuter med dåliga kunskaper i talad och skriven svenska får inte full förståelse. Har någon träffat på invandrade somalier som kan ”läsa mellan raderna” eller afghaner som kan prata med senila svenskar i 90-årsåldern på barnspråk för att locka till nästa tugga med fiskwallenbergare med potatismos? Språkproblemet är inte begränsat till invandrare utan är också allmänt utbrett när empati och språkfärdigheter är integrerade delar i vården, inte minst där olust att äta är en fråga om liv och död.

Först så går det upp, sedan går det ner

Så skaldade Povel Ramel, så var jag på väg att skriva, men sedan kollade jag AI:

AI:

Det berömda citatet ”Först så går det upp, så går det ner…” är i folkmun ofta förknippat med Povel Ramel, men det skrevs faktiskt av Tage Danielsson till melodin Livet i finnskogarna (en känd vals av Anna Myrberg) och framfördes under Hasseåtage-revyn Gröna Hund år 1962. Povel Ramel använde dock en liknande stil och ironiserade över gammeldansen och dragspelsmusik i egna paradnummer.

Detta utspann sig på 1960-talet när nästan allt gick uppåt i samhälle och ekonomi. 

Media rapporterar 2026: Nu är förutsättningarna förändrade med minskad nativitet och befolkning. En kommunordförande i Linköping (Tages hemstad) intervjuades just i dag och som berättade om nedgång. Sedan våren 2023 har sammanlagt 25 för- och grundskolor lagts ned runt om i Linköpings kommun. Detta förebådar risk för nedgång i hela samhället och ekonomin.

Omvälvande effekter är att vänta, inte minst på bostadsmarknaden. Trycket på villamarknaden väntas bli stort när horder av 70+ och 80+ vill sälja för att flytta till mindre lägenhet. Den stora faran enligt ekonomer med konventionellt tänkande är att hela samhällsekonomin krymper, men det ligger många led mellan orsak och verkan som vi kommer att diskutera under många år framöver.

Med konventionellt tänkande står hoppet till ökad utrikeshandel eller kanske till vad som kallas X-faktorn enligt USA-korren Ginna Lindberg, som tampas med världens största ekonomi USA. Ingen vet hur länge till. Här säger vi med Tage och Povel; först så går det upp, sedan går det ner… Går det upp för USA är sannolikheten hög att det även kommer att gälla Kina. Och går det ner så går det ända ner i källaren.

Dåliga kunskaper i historia

SD:are med tillmälet nazist har funnits sedan en tid. Rickard Jomshof, SD har svarat med epitetet Quisling på stridbare Anders Lindberg, AF. Denna psudodebatt har rasat i alla media. Det är bara det att allsköns historielösa journalister liksom politiker med påtvingat historieintresse kan ha svag koppling till Andra världskriget för att ge sig in i debatter där historiker av facket kan ha så mycket mer att ge, även då i uppkommen pseudodebatt. Debatten blev väldigt tunn och parterna kan bara tugga om vad som redan sagts i media. Debattörer av yngre årgång har helt enkelt väldigt lite att komma med. De har knappast något självupplevt. Och vad hjälper historiekunskaper för att sticka nålar i arslet på Jomshof och Lindberg?