Säkramiljön.nu

En tidigare statsminister fällde yttrandet över ett stort samhällsproblem. När det redan var för sent. Förmågan att se framväxande problem är förmodligen långt större än vad man vågar tillstå. Rädsla och slöhet förhindrar att samhällsproblemen artikuleras. Kulturskillnader mellan grupper, konfliktrisker mot Ryssland, konfliktrisker mot vissa andra länder, smittosamma sjukdomar, härdsmälta i delar av skolväsendet, problem att skapa ett värnpliktsförsvar, DCA-avtalets konsekvenser och mycket annat. 

Att uttala sig innebär en personlig risk och får ofta konsekvenser för individen, förlust av tjänst, skadad anseende som förhindrar karriären, skadar på familjeliv, skador för familjemedlemmar. Också skift i grundläggande värderingar gällande etnicitet kan medföra risker att föra fram.  

Slutsatsen är att när dynamiken i värderingar om andra grupper tystnar så behöver det inte vara relevant i en lägesbeskrivning av ”verkligheten”. Det kan istället visa på stora problem. Som förtigs av rädsla för personliga konsekvenser.

Röda linjer torde ha tappat sin absoluta betydelse och respekt efter de senaste turerna. Begreppet med det nya klatschiga namnet rööööööda linjer kan elimineras från kartan genom att låta Gudrun Schyman uttala orden för vårt inre öra. Hör hur fånigt det låter. Jättelöjligt. Utfästelse att inte sitta med i en regering med socialdemokraterna fick riksspridning genom Maud Olofsson som ville göra sig märkvärdig när ingen annan än hon själv ansåg sig vara regeringsduglig. Hon skapade ett löjets skimmer över sitt parti med lantisdumma inlägg i TV-rutan, alltid iklädd nytt silversmycke från sin smyckessmed. Centern har fortsatt med flata statements att inte sitta i samma regering som SD. Som har tagit emot betydande skaror med bönder och företagare, inte minst från C. 

Istället för sakpolitik har man tävlat med pseudoargument. Mycket talar för att ett fjärmande från viktig sakpolitik måste misslyckas. Dags för sakpolitik!

I valrörelsen och  därefter i regeringsbildningsprocessen har s.k. ”röda linjer” funnits i fokus. Ledande kommentatorer har talat om att processen är låst. Här ingår beslut från C att de inte vill sitta i samma regering som V eller SD. Det största partiet S har uttryckt att ministerposter för V är uteslutet i en S-ledd regering. Spelet mellan S och V har pågått och fortsatt efter det att valresultat blev klara. V har, efter misstanken om valfusk i Borlänge, intensifierat spridningen av sin uppfattning att de kan tala med alla partier utom SD. Och att de självklart ska ha ministerposter vid en koalition med S och C och MP.

Vad som är slående i medias rapportering är att man inte har fört fram den historiska rivalitet som finns mellan olika idé- och partibildningar inom socialismen som växte fram redan under ryska revolutionen 1917 och som har levt kvar alltsedan dess i det politiska landskapet i hela världen. Utveckling och förändring har funnits hela tiden, även i Sverige. Konfliktnivån har varierat avsevärt. Idag har ett nytt läge uppstått, nu mellan S och V i samband med regeringsbildning. Striden har ibland kallats ”sandlåda” i media. Media kan beskyllas för tunn analys med ”röda linjer” som analytiskt begrepp. Det har varit helt blankt ifråga om historisk analys  med hjälp av rivalitetssyndromet, som jag här väljer att namnge artskillnader i vänstern.

Om den nedåtgående trenden för Socialdemokraterna fortsätter kommer partiet att ha gått från ca 28 procent av väljarna till en nivå 2030 som närmar sig SD och M. Alltså, S kommer att vara ett av tre jämnstora partier. Varför ska ett parti som så länge varit på tillbakagång klamra sig fast vid makten? Vilken kvalitet kommer S att hålla på sina kommande företrädare? Kommer unga politiker i karriären att vilja satsa på S som en gång i iden varit ett 50-procentparti? Betydande risker för fortsatt utarmning och framtida kollaps?

Ser vi idag de sista medlemmarna som tror att en karriär med medlemskap i SSU kan säkra framtiden? Kommer det att finnas reträttvägar för de ungdomar som upptäcker att S är förlegat och korrumperat?

Processen för regeringsförhandlingar hösten 2026 med risk för extraval är något viktigt att följa även genom att försöka blicka in i framtiden. Det vi hittills sett bådar inte gott för sossemakthavarna, något som fler och fler sett och ser fram emot. 

Ett otal kombinationer har redan föreslagits, dock utan synbar framgång. Vi känner inte till om det bland de inflytelserika personerna i partierna har höjts röster för extraval. Det torde vara den enda lösningen om de röda linjerna består, enligt vår egen strikta syn. Förre ordföranden i LO:s Metall och Leif Östling, f.d koncernchef i Scania vädjar till ”vuxna i rummet”. De föreslår en koalitionsregering med S, M och C, som skulle få majoritet. 

Det är ett respektingivande förslag i ett för nationen svårt politiskt läge. Förslagsställarna är inga pladdrare, de har förmodligen noga tänkt över sitt förslag. M har inga röda linjer i den föreslagna konstellationen som de definierat i samband med valet 2026. Men det finns desto mer ideologiska och andra manifesterade hinder. Östling och Johnsson har översett med gammal doktrin, och som det brukar heta när inga logiska förklaringar står tillbuds, höjt sig genom att dra bäst-för-Sverige-kortet. Sådant återkommer allt oftare i politiken, när andra argument tryter.

Valfusk verkar ha blivit en ny brottskategori av betydelse, något som ett stort antal polisanmälningar med efterföljande utredningar eventuellt ska kunna ge svar på. Jämförelser diakront kommer inte att vara möjliga eftersom det inte framkommit uppgifter om falsarier av stor omfattning i vår tid. Däremot kommer jämförelser synkront att bli möjliga. Vid dagen för senaste val rapporterades omfattande valfusk i Borlänge. Någon vecka senare rapporterade media om att flera tusen polisanmälningar gjorts i Sverige för misstänkt valfusk. Så kallade utanförskapsområden har ofta nämnts i media som misstänkta för valfusk. Omfattningen är så stor att det enligt uppgift kommer att ta flera veckor att slutföra brottsutredningarna. 

Vår kriminalhistoria har begåvats med att otillbörlig påverkan tycks ha uppnått signifikant omfattning som kan utgöra ett hot mot demokratin som förutsätter fria rättvisa val. Kanske kommer de stora opinionsundersökningarna att lägga till en rad över förekommande hot som intervjupersonen ombeds rangordna. Krigsrisken kommer nog även framgent att hamna högt i hottrappan. Hot mot fria rättvisa val kan också hamna högt i hottrappan.

Återvandring med möjlighet att söka uppehållstillstånd i Sverige efter ankomst till hemlandet är något som föreslagits i den upprörda debatten om migration. Det skulle vara hårdfört att genomföra där flera hundratusental skulle beröras. Debatten måste tas och kommer att kännas brutal både för berörda invandrare och för berörda relationer med blodsband och för alla etniskt svenska. Det är långt farligare att försöka hindra debatten.