De är så, det råkar vara så eller det har styrts dithän, att vi har en kraftig övervikt av kvinnliga partiledare i årets val. PK-media, woke-media tar knappast upp den aspekten i analyser eller rapporter. Irrelevant. När en väljare funderar på ställningstaganden kan det antas att levande personer finns med i mer eller mindre ständiga funderingar. Tankar på personer levandegör och strukturerar mycket av tankeprocesserna. Det handlar ofta om ianspråktagande av stora delar av upplevd tanke- och minneskapacitet. På området politik kan persongestalter fungera som minneshjälp. En känd minnesmodell är Loci-metoden eller minnespalatset, och är en klassisk teknik för att minnas information genom att koppla den till platser, att föreställa sig ett fysiskt rum för att med tanken flytta sig från sak.
I rikspolitik kan man hålla bilden av de olika partiledarna från vänster till höger. Låt oss kalla det Politicus-metoden. Det räcker med porträtt. Som situationen är idag blir det sex kvinnoporträtt och tre mansporträtt. Så kan det se ut i förenklad form. I det dagliga har vi inte partiledarna på linje, men resonemang om värderingskollaps kan föras med porträttbilder samlade i tanken på andra sätt. Det blir ett nötande under många månader inför ett val med appropriering av politiska element på dessa bilder av partiledarna i Sverige. Antagandet här är att tanke- och minnesprocesserna leder till en ökad feminisering av det politiska fältet. Om vi då tänker oss att processerna pågår i signifikant omfattning under, säg året för ett val är det rimligt att anta påverkan i feminiserad riktning. Efter ett eller två riksdagsval kan påverkan bli så betydande att vi kan tala om värderingskollaps på sakområden där kvinnor och män, efter vetenskapliga studier visat signifikanta skillnader. Har redan kollaps inträtt i försvarsfrågor? När det gäller energifrågor har kollaps förmodligen redan inträffat.
