Säkramiljön.nu

När vi handlar mat i mitten av oktober ser vi stora exponeringar av julmust. Det känns som ett slag i ansiktet. Nu är jag förorättad, tänker jag. Ett köpmotstånd får fäste för allt som känns julaktigt. Samtidigt inses att det finns betydligt tyngre frågor att tänka över. Kriget i Ukraina, hotet från Ryssland mot hela Europa. Trumps dramatiska utspel över hela världen. I Sverige utportioneras det utrikespolitiska läget med små återkommande inslag i media. Stämningarna är som i fallet med den kokande grodan. Mycket talar för att det är så här det kommer att fortsätta under tiden fram till jul.

Det skulle kännas bättre om varje flaska julmust kunde ersättas med en drönare. 

Det finns många möjligheter att utmåla vårt tidevarv med den kokande grodan som liknelse. Man behöver inte gå långt för att finna skeenden som är av sådan omfattning att vår tillvaro är allvarligt hotad. Bara genom att knäppa på radion idag mitt på dagen forsade skräckskildringar ut i etern. SR P1 Ekonominyheterna Extra rapporterade om kollapsen i Europas bilindustri, de stora tyska märkena och det svensk/kinesiska. De två biljournalisterna sökte överträffa varandra i hur dramatisk utvecklingen är för närvarande.

Det visar också på en allvarlig bias i journalistiken. Den mindre men livskraftiga delen trängs undan med det begränsade utrymmet i minuter som står till förfogande. Media konkurrerar med krigsrubriker som inte alltid är underbyggda.

Kort därefter kom ”Fredagsintervjun” där Metas samhällschef fick svara på närgångna frågor om framtiden. Programledaren Johar Bendjelloul ställde obevekligt Metas samhällschef mot väggen passande nära förestående beslut i EU. Frågor om förbud att använda sociala medier, Facebook, Instagram etc i skolan är heta just nu.

Under ett par timmar behandlades frågor som kan rubba världsordningen under det att Sveriges folk intar sin lördagsfika i hemmets lugna vrå. Hur tungt får det vara en vanlig lördag för det växande släktet… Och dessa uppfordrande program är bara exempel från en nästan oändlig ström av livsavgörande rapporter från världsarenan.

Vi torde alla känna till syndromet med den kokande grodan. Här återges en av versionerna. Det är slående hur lätt vi faller in i det beteendet gång på gång. För mig som skriver detta kommer beteendet att återkomma när jag författat min korta berättelse, en uppmaning till andra att ändra sitt beteende. Så bisarrt, så skrämmande. Jag påminns dagligen och stundligen om den förutsägbarhet som finns, men klarar ändå inte fullt ut att leva som jag lär. Ett nytt skräckscenario har visats i praktiskt taget alla länder om Rysslands ständigt pågående förberedelser med stridsåtgärder på daglig basis mot Frankrike, Grekland, Rumänien, Baltikum med drönare och med hybridkrigföring. Målländerna ändras fortlöpande och vi väntar att Sverige och hela Norden ska inbegripas med växande intensitet. Det är ju det som verkar vara tanken och vi sitter still med endast otillräckliga reaktioner och förberedelser. I Sveriges fall är tillgången på militära motåtgärder begränsade, men kommer att öka, dock med besvärande fördröjningar.

SVT har i ett inslag visat på ca 600 fastighetsförvärv i Finland med misstänkt rysk koppling. Dessa har kunnat stoppas av säkerhetsskäl. Det finns anledning att lära av detta. En närliggande marknad är den för inneboende där Stockholm och övriga delar av Stockholms län kan tänkas infiltreras med låg risk för säkerhetskontroll. Samma sak gäller uthyrning av fritidshus. Allt detta kan gå ”under radarn” om inte vaksamhet för risker blir legio.  

I Nobelpristider finns det anledning att också tänka på betydelsen av misslyckanden med personliga satsningar i vetenskapens tjänst. Som inspiration kan användas berättelsen i en intervju i SR P1 med Gösta Alfvén, son till nobelpristagaren Hannes Alfvén. Intervjun handlade om prestation i skolan. Gösta berättade att Hannes inte klandrade, för att istället uppmuntra. Gösta berättade att han kunde få en chokladkaka efter ett misslyckande i skolan till Göstas förvåning, men väl förklarat av Hannes.

Tänkande om misslyckanden har anor lika gamla som människan själv. Men jag har aldrig stött på diskussioner om misslyckanden att nå elitnivå i forskning eller litteratur, t.ex på Nobelprisnivå. Många ingångar är tänkbara som tröst, kompensatoriska insatser. Eller hån. Men visst kan man välja i samma anda som uppmuntran, som Hannes Alfvén för sin son Gösta. Att skapa en fullskalig organisation för uppmuntran av dem som misslyckats att få Nobelpris skulle kräva kanske hundra gånger större organisation än nuvarande för pristagare. Definition av misslyckande kan väljas och hämtas ur protokoll från respektive priskommittéer.

I linje med denna fundering kan också försök göras till värdering av effekter. Denna alternativa linje att uppmuntra  personer som misslyckats kommer kanske att överflygla idéerna i Alfred Nobels testamente. Men att gå så rakt fram som denna text beskriver är ett önsketänkande. Men grundtanken att ge stöd i samband med misslyckanden på elitnivå har potential. Det kanske också gäller misslyckanden generellt, men det är en annan femma.

Säkerhetsläget enligt SvD den 11 okt 2026 om Sveriges vägar.

Säkerhetsläget enligt Sveries Radio P1 Godmorgon världen den 11 okt 2026 om cyberattacker.

Som medborgare och mediekonsument, utan specialkunskaper eller utredningsresurser försöker jag bilda mig en uppfattning om krigsrisk och säkerhetsläge. Då kan jag ta del av många uppgifter och reagera på detta. Om jag inte är beredd eller kapabel att göra min egen analys kan jag som här hänvisa till uppgifter i media som jag bedömer trovärdiga. Urval av källor och tidpunkt sker subjektivt. Avsikten är att återkomma när relevanta uppgifter förekommer i media.