Under ett par år har en rejäl vegotrend gjort sig gällande. Nu rapporterar media om den nedåtgående köttkonsumtionen. Nu vill alla vara veganer och öppenhet om detta är påbjuden. Problemet är bara att vegobegreppet blivit en grej. Sällan något som har med radikalt ställningstagande att göra. Djurrättstemat har försvunnit helt, tycks det. Handeln hänger på allt de orkar. En butik som ligger nära mig, Hemköp, satsar på ett hälsotema där vegetariskt ingår. Affischen har en dominerande bild på salladsblad. Som inte kan funka som måltid. Lockbeten för besök i butiken är koreanska specialiteter som smakprover. Alltså – ett mycket oklart budskap. Vego – eller vegetariskt – verkar vara påklistrat hos Hemköp.
ATL är okritisk till massuppfödning av grisar
I berättelsen om en anläggning för 5000 grisar i Everöd utanför Tomelilla saknas kritiska frågor.
Grisarna föds upp till slaktvikt i boxar med spaltgolv. I en ATL-artikel 2002 beskrivs skador som uppkommer på klövarna.
Detta är ett av problemen. Än större problem är risken för sjukdomar. En smittsam sjukdom kan drabba hela besättningen.
Etiska frågor behandlas över huvud taget inte.
Fragmentisering av gröna idéer, fragmentering av partier
Redan vegetarianismen och veganismen har under hela 1900-talet haft splittring som normaltillstånd. Det har inte hindrat att dessa grupper vuxit i storlek. Kanske är det splittringen som starkt bidragit till en stadig tillväxt. Tack var klimatfrågan har tillväxten ökat ännu mer under 00-talet och 10-talet.
FN:s klimatpanel med sina slutsatser om de främsta orsakerna till global uppvärmning har haft ett inflytande på vegansk livsstil som inte hade kunnat uppammas av egen kraft. Klimatfrågan har utmanat de gröna idéerna som funnits i Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministpartiet och nu även det nytillkomna Vändpunkt. Klimatfrågan har också tvingat de andra gamla partierna att förhålla sig till den nya spelplanen. Per Garthon, grundare av Miljöpartiet, har snabbt kommenterat tillkomsten av ett nytt miljöparti, som en förbannelse i likhet med Spaniens situation. Där finns åtta miljöpartier enligt Garthon, men inget är tillräckligt stort för att ta plats i det spanska parlamentet – Cortes Generales.
De gröna idéerna har visat sig vara starka och långsiktigt bärkraftiga. Det har medfört att alla partier har gröna inslag. En sådan utveckling är fullt möjlig även i fortsättningen, men då krävs något mycket mer än vad som hittills uppvisats hos Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministpartiet och det nytillkomna Vändpunkt. När, vad och hur är partiernas egen huvudvärk. Socialdemokrater, Liberaler, Centern, Moderater och KD får det ännu svettigare att utforma och föra ut trovärdiga gröna utspel. Sverigedemokraterna kommer nog sist i kön därför att man redan arbetar med många frågor där strategin är att vara som andra, t ex i EU-frågan.
Läget kan sammanfattas sålunda, att det finns två möjliga linjer. Ett: fortsatt utveckling med fragmentisering av gröna frågor, med fragmentering av miljöpartier som följd. Två: en utveckling där befintliga partier utvecklar sin gröna politik, som utestänger fler nya miljöpartier. I båda linjer kan man ägna sig åt systemkritik, eller inte.
Djuraktivism har fått förnyad styrka. Varning.
När etablissemanget bara snackar och snackar utan att handla för djuren, då gror missnöjet. Genom att ta del av händelser som rapporterats i GP, ATL, SVT med flera, då kan slutsatsen dras att missnöjet har övergått i hat och hämndlystnad, nu kanske främst riktat mot djurbönder av alla slag. Det finns de som tror att hatet kommer att resultera i hämnd och mord.
Nu skulle man önska att etablissemanget går från ord till handling. Men vilken handling? Befria djuren? Förmodligen inte än på många år. Ett steg på vägen vore att erkänna problemet. Bättre ändå är att erkänna att problemet har oerhört stor omfattning, med tanke på alla miljarder djur det gäller d-a-g-l-i-g-e-n som plågas och dödas i världen.
Ett stort steg vore att företrädare för maktens institutioner erkänner närvaron av miljarder offer. Regering, riksdag och särskilt lokala politiker som står mitt i eländet men tittar bort från våldet mot djuren måste våga ta risker för att få folkopinionen med sig. Samma sak gäller akademierna, alla de som försummat att forska för att lägga grunden till förändringar.
Medias förminskning av djurplågeri
250 kg från Polen. Så hette det till att börja med i media. Efterhand växer det till några ton, och det kommer att växa ytterligare med stora volymer i media. Varför försöker media inte se hela problemet på ett tidigt stadium? I det som blev hästköttskandalen 2013 rapporterade media först som om det handlade om ett litet begränsat fusk. Sedan växte skandalen explosivt när media hade blivit informerade om IKEA:s fusk med hästkött i sina restauranger världen runt.
Strängt taget behöver inte media vänta. Storskaligt fusk och storskaligt djurplågeri pågår hela tiden, i Sverige och i hela världen. Media har ett intresse av att vara passiv eftersom producenter och handel använder reklam i de media som även kan sprida information om djurplågeri. När information om en isolerad händelse sprids okontrollerat, t.ex i sociala media, då har media inget annat val än att rapportera händelsen som en nyhet. Det gäller också public service som också har starka intressenter som har makt och inflytande. Köttindustrin kan utöva makt i public service genom representation i styrelser och regering och riksdag. De senaste åren har ett trendbrott skett så att utrymmet för information om växtbaserad diet har fått mer utrymme. Men det har skett med en oerhört lång fördröjning med tanke på attitydförändringar. Media fördröjer och förminskar. Detta beror på en osund intressegemenskap, något som medborgarna lider svårt av. Och mest lider djuren.
Köttproduktionen minskar, köp svenskt?
ATL är en tidning som rapporterar brett om svenskt lantbruk och skogsbruk. I varje nummer kommer nyheter som vittnar om nedgången i svensk köttproduktion och konsumtion. Rapporteringen om köttimport har samtidigt ökat, ofta om grava missförhållanden i länder som exporterar till den svenska marknaden. Vi lär få se mycket mer av missförhållanden. Idag finns ett skräckexempel som handlar om Polen och slakt av allvarligt sjuka kor, varifrån köttet godkänns av korrupta veterinärer. Läs här.
Även om förhållandena för storboskap i Sverige påstås vara goda, finns även här missförhållanden, även djurplågeri. Många missförhållanden är normaliserade, något som man inte talar om längre t.ex tidig separation av mamma och barn, ko och kalv. Förbudet mot uppbundna kor har stoppats av branschen så att hälften av besättningarna fortfarande har sina kor uppbundna. Nästa gång du är ute på landet, knacka på hos närmaste djurbonde och fråga hur bonden och djuren har det! Glöm inte att be om att få hälsa på djuren!
Vad är de för fel på ordet bidrag?
Nya kulturministerns hår börjar bli slutdiskuterat. Annat framträder som kan diskuteras. Idag gjordes något av en programförklaring i Sveriges Radio över vad hon vill uträtta t.ex för filmindustrin. Här dök ett nytt ord upp PRODUKTIONSINCITAMENT. Är avsikten att sätta myror i huvudet på kulturfolket? Att göra sig intressant för kulturfolket? Att väcka förväntningar om något nytt ”noch nie Gesehenes”? Är inte ordet bara ett nytt ord för produktionsbidrag som är en vedertagen term för kulturtidskrifter, film, teater etc?
Vad är då vitsen med att sjösätta en ny term för finansiering i kultursektorn? Har sossar börjat tycka att ”bidrag” ger dåliga vibbar, fel konnotationer? Faller det inte på det enkla faktum att ordet produktionsincitament är otympligt och därför olämpligt? Man kan gå längre och kalla tilltaget för omdömeslöst. Lika löjligt som när marknadsförare och kommunikatörer tar till den ena engelska termen efter den andra för att göra intryck? Det håller inte i längden.
Men kanske är kulturministern på väg att lyckas flytta fokus från sitt hår till, ja vad ska vi tro, påvens skägg kanske.
PETA visar vad många har föreställt sig
Om dubbelmoral har man hittills bara skrivit och talat. PETA har valt att ta steget att bli tydligare genom att visa med hjälp av djurattrapp.
Ny regering
Inget påtagligt tycks ha har framkommit på nationell nivå under valkampanjen 2018 eller under efterföljande regeringsbildningsprocess som väcker förhoppningar för de som är drabbade av vindkraftens skadeverkningar eller de som blivit störda av anläggningar med farligt avfall. Expansionen av vindkraft kommer att fortsätta av allt att döma. Regeringsmedlemmar talar slagordsmässigt om ”fossilfritt samhälle” och liknande. När det gäller landets avfallsanläggningar och hantering av farligt avfall yttrar sig regeringsmedlemmar inte alls, vad vi sett. Politiker har kapitulerat inför problematiken och överlåtit ansvaret på miljödomstolar och Naturvårdsverket och tillsynsmyndigheter som länsstyrelser och kommuner. Kanske har höjdarna glömt att systemet bygger på verksamhetsutövarnas egentillsyn, vilket lämnat fältet fritt för praktiker som kan öka risker och utsläpp av farliga gifter i naturen till skada för människor och djur. Just nu är det inte miljöfrågor som media har i fokus, utan valet av kulturminister.
Länsrådet i W-botten är sent ute
Länsrådet vid länsstyrelsen Västerbotten beklagar att regeringen inte beviljat extraanslag för arbete med miljöprövningar i samband med Norrbotniabanan. Läs här. Lyssna här.
Man har begärt 2 miljoner kr per år under tre år men förklarar inte för allmänheten hur pengarna ska användas och hur kompetens ska anskaffas. Det är väl känt i facket att länsstyrelsen har svårt att rekrytera och behålla kompetens. Omsättningen är hög för flytt till privata sektorn.
Att som nu på nytt ropa ”vargen kommer” är en självironi som är mer träffande än kanske länsrådets avsikt var. Den bittra sanningen tycks vara att länsstyrelsen med länsrådet inte fick tummen ur i tid att använda media som påtryckning.