Säkramiljön.nu

Varför måste vissa intervjuer i TV göras med en mäktig bokhylla som fond? Är det reportageteamet som väljer bakgrund eller är det intervjuoffret som propsar på att få ha sin bokhyllevägg som bakgrund? Jag börjar bli ganska trött på det fantasilösa valet. Numera försöker jag detaljstudera bakgrunden för att försöka göra en bedömning om personens trovärdighet vad beläsenhet och bildning beträffar. Om jag avläser en bokhylla som tycks ha böckerna ordnade efter någon sorts estetik, t.ex ordnade efter färg eller höjd på bokryggen, eller efter typ av bokbinderi så ifrågasätter jag ägarens trovärdighet. Står det prydnadssaker i hyllan tillsammans med böckerna, då undrar jag om ägaren tycker att böcker är fula och behöver kosmetik i enlighet med ägarens förment sensibla smaksinne. Ligger böcker inklämda ovanpå de stående böckerna, så kan det bero på utrymmesbrist eller en strävan att visa på att ”här bor en kunskapstörstande person utöver det vanliga”. Men se upp! Även de inklämda böckerna kan vara arrangerade på ett finurligt sätt som kan vara vilseledande.

Finns det boktravar på golvet utöver den välfyllda bokhyllan, då har vi träffat på en sann bokälskare. Om du tillhör reportageteamet, kolla för säkerhets skull om det ligger påbörjade böcker på ett eller helst några ställen i bostaden. Då är sannolikheten stor att vederbörande också läser böcker. Men det kan ju också bero på läsintresset hos andra medlemmar i hushållet. Mig lurar ingen. Var på din vakt mot kultursnobbar!

I Skellefteå är Northvolt i färd med att ordna och bygga bostäder för arbetarna i företaget. Stora svårigheter att rekrytera och att tillhandahålla bostäder har konstaterats av aktörer, främst av kommunen och företaget. Denna process pågår samtidigt som ett tillstånd med ”hela havet stormar” där alla delar i exploateringen av Norrland, norr om Skellefteälven pågår. Begreppet ”norr om Dalälven” är outdejtat och kan ersättas med ”norr om Skellefteälven”. Det är lättare att finna optimister än pessimister inför de stora, riskfyllda planerna för framtiden. Med så många röster i debatten blir diskussionen spretig. Ett förslag vore att ta lärdom från 60-talets gryende intresse för miljön. Då bidrog ”Sveriges förste miljöaktivist” Hans Palmstierna till en uppdelning i yttre och inre miljö. Det blev allmänt accepterat, så även av facket och arbetarrörelsen. Arbetsmiljön kan idag på så sätt få ett tydligt fokus.

En parallell finns för det som kallas den ”gröna omställningen”, ett fluffigt och kontroversiellt begrepp. Detta medför att alla delar i diskussionen kan bli lidande. Ett sätt att inleda en renodling och fokusering kan skapas genom att försöka göra åtskillnad mellan yttre och inre miljö. Den yttre miljön är uppmärksammad genom att erkänna naturintressen och intressen för samerna, men mycket återstår. En del av den inre miljön är arbetsmiljö och bostäder. När vi läser reportage med bilder på arbetarbaracker staplade, parkerade på varandra kan var och en ställa frågan: Vilken lön skulle jag acceptera för att leva och arbeta under dessa förhållanden? Vad är mitt alternativ? Frågan för arbetare med upplägget fly in-fly out blir också: Hur länge orkar jag och mina anhöriga inrätta våra liv på exploatörernas villkor?

Samhällets alla delar tycks vara i kris. Polisen har utlyst ”särskild händelse” för att arbeta med brottsligheten. Sjukvården går upp i ”stabsläge”. Skolan kämpar med sämre och sämre resultat enligt PISA-undersökning. Energikrisen möts med nya bidrag till hushåll och företag. Näringslivet har börjat nedrustningen med omfattande konkurser. Skatteverket jagar dåliga betalare. Recession finns i den dagliga nyhetsrapporteringen. Ukrainakriget möts med nya insatser, mer och mer, tyngre och tyngre vapen. I Antarktis har ett område stort som Gotland lossnat med okända konsekvenser. Makter som Ryssland, Kina, Indien och Iran söker nya allianser. USA öser in triljoner dollar på inflationsbrasan.

Det enda glädjeämnet tycks vara den komet som inte har skådats från jorden på 50.000 år. Tänka sig att förra gången kunde neandertalarna se den, om det inte råkade vara moln som skymde sikten förstås. Sällsynt komet närmar sig jorden – då kan den skådas på himlen… Tänk om ändå Povel Ramel hade fått vara med.

Vi borde i högre grad tala om eskalering och risk för konfrontation mellan NATO vs. Ryssland. Massmedia med TV från många länder förser gärna tittarna med bilder på fantastiska stridsvagnar. Bra TV som det brukar heta. Istället borde mycket större uppmärksamhet riktas mot samband mellan eskalering och risk för konfrontation mellan NATO och Ryssland. Även nya allianser t.ex mellan Kina och Ryssland måste bevakas. Visserligen har Putin varnat för betydligt tyngre vapeninsatser på nytt, men hans ord är inte ensamt avgörande. Fortsatt eskalering medför ökad risk för större vapeninsatser från båda sidor, även med kärnvapen.

Mer uppmärksamhet måste riktas mot mjukvaran, det vill säga krigsstrategi. Och strategi för vapenvila. En annan fråga är med vilken öppenhet diskussion och rapportering ska ske. Nu finns ingen öppenhet på djupet. Vi möts av propagandistiska uttalanden hela tiden, där vi inte får veta vad som diskuteras i slutna rum. Kanske tror man att det ska förvilla fienden, men det är ytterst tveksamt. Putin har visat sig vara en despot med överraskningar som han haft vissa framgångar med. Människoliv väger lätt i hans kalkyl. Återvunnen mark som visas med röda fält och streck på en karta tycks väga tungt för Putin. Döda, lemlästade och traumatiserade ryssar och ukrainare tycks inte beröra despoten.

Av Miljörealisten

Peter Hotez, professor i pediatrik och molekylär virologi samt mikrobiologi, har lagt upp en video på WHOs twitterkonto. Där pekas de ut som inte vaccinerar sig mot COVID som en dödlig global kraft! I videon påstås att 200.000 amerikaner dog i onödan, eftersom det fanns vaccin. Ovetenskap dödar fler människor än skjutvåld, global terrorism, kärnvapenspridning eller cyberattacker. Det är en politisk rörelse långt till höger. Den finns i USA och har spridits till Tyskland. Det är ett nytt ansikte av antivetenskaplig aggression. Vi behöver politiska lösningar för att hantera detta!

Under julen har jag läst ”Den verklige Anthony Fauci” av Robert F. Kennedy Jr. Han redovisar tydligt hur sammanlänkad vaccinationsindustrin är med myndigheter som skall lämna tillstånd och svara för tillsyn. Det förhållandet har funnits under lång tid och har accentuerats sedan Bill Gates i början av 2000-talet började investera i vaccinindustrin. Boken redovisar tydliga handlingsmönster som används för att snabbt få vaccin godkända, som inte har utprovats långsiktigt eller med relevanta kontrollgrupper. Det viktiga har varit att få ett vaccin på plats, oavsett effektivitet och biverkningar. Det gällde inte minst COVID-vaccinerna. 

Själv har jag sedan COVID-utbrottet följt den rapportering som har funnits i såväl mainstream media som alternativa fora. Tidigt stod det klart att den behandling som sjukhus erbjöd med respiratorvård inte hade någon effekt. Det beror på att viruset angriper blodkärlen, inte lungvävnaden. Det fanns redan från början sätt att förhindra att sjukdomen bröt ut i sin andra fas, som är allvarligare än den första, vilken kommer efter ca en vecka. Erfarenheterna från kryssningsfartyget Diamond Princess visade att smittan var luftburen och att dödligheten i den äldre befolkningen uppgick till ca två procent.  

Snart kom flera behandlingsprotokoll, baserade på beprövade antivirala medel, i omlopp. Detta störde det medicinska etablissemanget som inte vill ha några livräddande off-label preparat. Läkare som föreskrev dessa bannades och informationen censurerades. De två mest omtalade preparaten var H-preparatet och I-preparatet. Innan man tillgriper vaccinering måste läkarvetenskapen ta ställning till om det finns andra enklare metoder att bekämpa sjukdomen. Framträdande medicinare i den debatten har varit Geert Van den Bossche, Michael Yeadon, Robert W. Malone, Astrid Stuckelberger, Sebastian Rushworth, Joseph Mercola, Sucharit Bhakdi och framlidne Vladimir Zeleonko.

När vaccinerna togs fram och skulle prövas urvattnades kontrollgruppen. Detta har hänt med tidigare framtagna vacciner. Det har ansetts vara oetiskt att inte ge kontrollgruppen vaccin i stället för placebo med tanke på risken för allvarlig sjukdom och död. För att få ut vaccinerna fort har läkemedelsindustrin friskrivit sig allt ansvar för skador. De kostnaderna får nationerna ta. 

Själv har jag troligen haft Corona (omegavarianten) även om jag aldrig testat mig. Därmed har jag en naturlig immunitet, som bedöms vara bättre än den som vaccinerna ger. Vaccinernas effektivitet har testats av forskare och där har även siffror på dödsfall i anslutning till vaccinationerna redovisats. Det råder inte någon tvekan om att vaccinerna har orsakat överdödlighet och effekten av vaccinen är inte långvarig. De försämrar immunförsvaret. Läkaren Sture Blomberg har redovisat de medicinska mekanismerna som gör att vaccinerna ger skador. 

Kontrollgruppen är en nagel i ögat på vaccinindustrin, eftersom de gör det möjligt att jämföra effekterna av vaccinationerna på ett tydligt sätt. Ju färre individer i kontrollgruppen desto bättre. Blod från kontrollgruppen är eftertraktat vid blodtransfusioner! 

Det är snart dags för nästa pandemi, för i dagens samhälle är det företagen som styr de överstatliga institutionerna och media. De nationella institutionerna följer lydigt efter. Slutligen citerar jag Peter C Gøtzsche:

”Truth, science, honesty, decency, and respect for human rights were among the first victims of the COVID-19 pandemic.”

Referenser:

• Children’s Health Defense • Help Children’s Health Defense and RFK, Jr. end the epidemic of poor health plaguing our children. (childrenshealthdefense.org)
• Professorn brutalt besviken på svenskar: ”Vaccinet är dödligt farligt – var är era hjärnor?” (SwebbTV)
• Risk of infection, hospitalisation, and death up to 9 months after a second dose of COVID-19 vaccine: a retrospective, total population cohort study in Sweden (The Lancet)
• Sökresultat för ”Blomberg” – Sida 2 – Riksföreningen för Metabol Hälsa (metabolhalsa.se)
  

Det är titeln på en brittisk musikal på film från 1969. Det är drift med Första världskriget som använder den tidens slagdängor, ofta parodier på äldre populära sånger. En av sångtexterna går så här:

Up to your waist in water,
Up to your eyes in slush –
Using the kind of language,
That makes the sergeant blush;
Who wouldn’t join the army?
That’s what we all inquire,
Don’t we pity the poor civilians sitting beside the fire.

Försök att föreställa dig en skyttegrav i östra Ukraina med ukrainska eller engelska frivilliga som traskar i lervällingen på botten av skyttegraven, sjungande och skrålande med raketerna som bakgrund.

Det är hög tid för tillnyktring om krigsriskerna i Ukraina och utvidgning med kärnvapen. Det pågående kriget till följd av Rysslands anfall mot Ukraina är en stor tragedi och vi deltar alla, mer eller mindre, i upptrappning av kriget. Det borde vi göra klart för oss själva, alla och envar. Svenska beslutsfattare marscherar i takt med en sång, så här:

The Bells of Hell go ting-a-ling-a-ling
For you but not for me:
For me the angels sing-a-ling-a-ling,
They’ve got the goods for me.
Oh! Death, where is thy sting-a-ling-a-ling?
Oh! Grave, thy victory?
The Bells of Hell go ting-a-ling-a-ling
For you but not for me.

Parodin har slagkraft som kan få oss att tänka på nya sätt i kampen för fred.

Finns det fejkmat så finns det jankmat. Den svenska marknaden är förtrogen med junk food, ett begrepp som införts från USA i samband med bl.a fast food som är stort i USA och som har spridits över världen. En del mat har, bör det påpekas, orättvist och omotiverat fått stämpeln junk food. För att i Sverige göra upp med mat med dåliga näringsvärden och ”förädlade” som snarast borde kallas ”fördärvade” behövs ett begrepp som passar svensk marknad, även nordisk matmarknad. Varför inte skapa ett uttryck som kan verka jämsides med fejkmat? Då ligger ”jankmat” nära till hands. Hit bör föras charksortimentet till helt övervägande del. En sammanfattande bok har inte skrivits, men ligger inte långt bort eftersom utgivningen av mat- och kokböcker ligger på en bok per dag året runt.

För dig som går i skrivartankar vill vi här bidra med en video som presenterar ett företag i Norrland som tillverkar charkprodukter, falukorv, fläskkorv, julkorv, sylta, prinskorv, isterband, blodpudding och mycket annat där restprodukter från styckning av gris, ko, får, fågel mm. ger råvaror som inte kan användas till annat än feta charkvaror, där fettet, småfläsk, köttputs, köttmassa från köttben mm. blandas med potatis, spannmål, vatten, kryddor mm. till en emulsion som stoppas i djurtarm, plast eller konsttarm. Och se, fram kommer något som många konsumenter uppfattar som traditionell svensk mat. Svensk ja, men framför allt jankmat.