Flockbeteende hos svenskarna i världspolitiken

Under hela det pågående kriget i Ukraina har alltfler svenskar tagit ställning mot Ryssland och presidenten Vladimir Putin. Samtalet om kriget har i långa stycken handlat om figuren Putin snarare än om händelser på slagfältet eller lidandet bland folket. Putin, Putin, Putin… Presidenten i Ukraina har exponerats genom nyhetsinslag men har inte omtalats lika ofta och alls inte föraktfullt, trots påstådd korruption, utan med beundran för sitt mod att göra motstånd. Västmakterna med NATO, EU, USA, Polen, Frankrike och och enskilda nationer har ingått i medias rapportering men knappast på ett uniformt sätt. Flockbeteende hos svenskar kan istället iakttas i synen på Ryssland och i synen på Västmakterna som kollektiv. Detta bidrog starkt till Sveriges tvärvändning som ledde fram till medlemskap i NATO. Öppet eller synligt medlemskap skulle den illmarige kommentatorn kalla det för.

När nu USA får ny president och ledning av Trump uppstår en ny spelplan i världspolitiken. Det är iallafall vad många tror. Om Trump fortsätter sina utspel och kommer med nya drakoniska idéer uppkommer frågan vad som händer med svenskarnas syn på världspolitiken. Kommer nu en utveckling som kan kallas eftertankens kranka blekhet? Det kommer inte att behövas så mycket för att flocken byter riktning och som kan påverka även andra flockar. Men för det behövs minst en skällko. Det finns flera på gång redan nu i form av högerpartier som visat starka opinionssiffror. Ska vi gissa på svensk uppslutning bakom premiärminister Tusk och Polen? Då får också en växande flock med missnöje mot EU sitt utlopp. Det vimlar av svenskar som behöver en flock för att visa sitt missnöje med EU.

Världen håller andan inför Trumps tillträde som USA:s president

Stora utspel om sociala mediet Tik-Tok, om världens största ö Grönland som en del av Danmark, om Panama-kanalen och om Kanada har vållat reaktioner världen över. Styrkan i reaktionerna är svåra att bedöma. Det kan vara så att världsopinionen sett allt som en serie skrämskott. Tillkommer uttalanden om Ukraina, om NATO och om EU. Hela magasinet har fyrats av. Men frågan infinner sig om allt detta är en simpel management-grej, nämligen att makt kan uppnås genom att först skapa problem för att sedan med ett leende erbjuda lösningen på problemen. Lösningen, ja den fanns där hela tiden. Kanske låg lösningen dold i mössan, i den ilsket röda kepsen från början, eller så kunde lösningen växa fram i mössan på politikern med ett sjusärdeles stort självförtroende.

Hur ska Sverige förhålla sig till USA, läs Trump?

Trumps utspel om Grönland, Panamakanalen och Kanada liknar Hitlers anfall på Polen i början av 2:a världskriget. Det handlar om dominans av en stormakt över militärt försvarslösa. Vad kommer att avgöra? Kommer Trump att vinna stora militära och ekonomiska fördelar? Utan att använda militärt våld till skillnad från Hitler. Mycket talar för det. En del av bytet kommer kanske inte att synas, men väl finnas någonstans på något sätt.

Fler länder och storföretag kommer att ångra sin underkastelse till USA och NATO på relativt kort tid. Sverige likaså. Men de mest hängivna kommer att hålla tyst och smyga omkring i hopp om att gå oskadda ur en omvälvning som inte sågs komma.

Orientering i mediavärlden 2025

Tiderna har förändrats och därmed val av media för personligt bruk. Fram till 1980-talet innan internet var mediakonsumtionen stabil, för att inte säga förstenad. Ett vanligt beteende var att hålla sig med en morgontidning, eventuellt också en eller två kvällstidningar. Den världsvane kunde gå till Pressbyrån och mumla “båda”, vilket betydde Expressen och Aftonbladet. Bland politiskt medvetna personer var det ett vanligt beteende att läsa båda rikstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Båda hade sina partibeteckningar som sedan länge spelat ut sin roll. Svenska Dagbladet var för vänsterfolket en fortsättning på den gamla konservativa högern, och därför också viktig att prenumerera och läsa för vänsterfolk – det var viktigt att bilda sig en uppfattning om hur det ideologiska motståndet såg ut. Dagens nyheter var från och med 60-talet en politisk kameleont, kan jag påstå, efter studium av chefredaktörens arbetssätt.

Vad kan man lära sig av mediahistoria för det egna valet av media i en värld av gammelmedia och nya media? Ett sätt är att ta ut svängarna ordentligt och att kunna gå utanför gränser. Webbtidningar, bloggar, poddar är nya fenomen. Sociala media likaså, vilka jag lämnar därhän för att eventuellt återkomma med synpunkter. Gammelmedia har mycket att erbjuda i sin strävan till förnyelse, viktiga att bevaka, läsa och kritisera. Journalister i Sverige har startat poddar som Kvartal.se Idag debatteras gammelmedia. Börja här för att gå vidare att orientera dej!

Är liv- och husorgan möjligt och önskvärt?

Svenska akademiens ordlista från 2015 ger följande definition:

hus|­org·­an substantiv ~et; pl. ~
• ⟨skämts.⟩ tidning som man gärna läser; ​till organ
2: ​hans liv- och hus­organ

För mig som skriver är det inte så mycket skämtsamt som tänkbart ideal, inte minst i en värld som översvämmas av nyheter och information. I Sverige, innan internet på 1900-talet, kunde det vara en fråga om val mellan rikstäckande dagstidning, Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter. Lokalt kunde dessa ersättas eller kompletters av tidningar som gavs ut i Malmö eller Göteborg. Lokala tidningar med begränsad täckning fanns och finns fortfarande i hela landet. Ingen vet hur länge pappa staten ger tidningsstöd.

Efter Internets utbredning har läsvanor successivt förändrats. Styrkan i valet av ett liv- och husorgan har minskat. Det är inte längre determinativa mediaval utifrån klass, bostadsort, utbildning, yrke, ålder etc.

Jag som skriver detta paxar minst en rikstäckande papperstidning tre dagar i veckan, Svenska Dagbladet. Bantningen från sju till tre dagar känns redan som en förlust för min identitet. Övriga dagar blir det Aftonbladet nätupplaga, Norran nätupplaga, The Guardian nätupplaga. Samt Epoch Times papperstidning en dag i veckan. Därutöver allehanda tidningar och magasin i bibliotekens läsesalar.

Sammanfattningsvis kan ett liv- och husorgan för mig med Svenska Dagbladet sägas ha bleknat, men jag ser numera ännu mer fram emot leveransen till min brevlåda fredagar, lördagar och söndagar. Mina stenrika grannar verkar inte ha någon papperstidning alls.

Vad ska man med publik till?

På denna blogg skrivs kritiska kommentarer till miljöfrågor, klimatfrågan, energifrågor, samhällsekonomi och mycket annat. Texterna riktar sig till en föreställd publik, men framför allt till mig själv. Att skriva är ett sätt att utveckla och ordna tankar. Den tänkta publiken omfattar en bred variation med dramatiskt skilda grader av engagemang och förmåga att sätta sig in i en problematik som det alltid handlar om.

Nu skriver jag med gipsad högerhand! Häpp. Det påverkar knappast valet av tema, med texten blir mer kortfattad. Jag är inte ensam om att se betydelser av att skriva och att det är primärt för sig själv. Gällde det även för August Strindberg och Herbert Tingsten? Båda hade en exhibitionistisk personlighet. Det hindrar emellertid inte att överjaget skulle tillfredsställas. Mottagandet hos publiken var viktigt. Men vad styrde författandet? Hur mycket och hur tungt textmaterial förblev opublicerat? Hur mycket förblev oläst? Hur mycket förblev okänt för publiken?

Vilka frågor finns idag som är livsviktiga men som inte har vare sig skribenter eller publiker? En fråga är människans förhållande till djur som mat, särskilt barnens förhållande till djur som mat. En fråga är också hur krig ska avskaffas eller ersättas med icke-dödliga metoder. Dessa mänskliga gissel är mer än tillräckligt att försöka lösa. Ett sätt på vägen är att skriva ned sina tankar utan krav på publik.

Jag tillönskar mig GOTT NYTT ÅR!

Besegra lågkonjunktur går inte

Den smygande nedgången i välfärd tvingar och utmanar. För sin överlevnad behövs oumbärliga nyttigheter som mat och husrum, kanske också sjukvård. Allt därutöver är umbärligt. Dessa sanningar är långtifrån godtagna av alla. Uppräkningen kan bli lång av upplevda omistliga behov i sin personliga bubbla. Kanske krogbesök ett par gånger i veckan. Kanske en buffert för oförutsedda böter och skadestånd. Just ni ser vi SVT1:s vita fina tänder. Kanske skönhetsoperation för att utstå det sociala trycket? Varför ska inte jag kunna skaffa det?

Mycket talar för en nedgång i ekonomin. Det går inte att snacka upp landets ekonomi, mot starka underliggande ekonomiska krafter, vilket vår finansminister börjat göra. Det är nog nästa val hon tänker på och önskan att sitta kvar vid makten.

Lågkonjunkturen blir värre, plats för nya bostadsidéer

Under tidigare nedgångar har ett fenomen dykt upp, väl synligt vid resor i Sverige. Timmerhusbyggande kan återigen få en skjuts som bra sysselsättning i tider av ofärd. Denna gång kan timmerhusbyggandet bli mer marknadsinriktat med timmerstommar passande till attefallshus 30 kvm och hus 40 kvm, båda varianter med loft som tillkommer ca 10–15 kvm. Husformatet passar bra till uthyrning. Men också till generationsboende. 40 kvm + loft blir en liten, men ändå ganska rymlig villa. Nya byggregler allmänt är också att vänta 2025. Läs på webben!

Ett litet timmerhus har fördelar ur planerings- och kostnadssynpunkt. Estetiskt är ett litet timmerhus tacksamt i en miljö av blandad villabebyggelse. Ekonomisk gör man en vinst med att nyttja sin tomt som i storstad är värd 5.000 kr per kvm. Äganderättsformer kan anpassas.

Mängdbrott

”Jobbar vi inte med de små sakerna så kommer man inte heller att klara de stora” säger en polis i TV4 nyheter. Endast fyra procent klaras upp. Mängdbrott, så oerhört osexigt i en värld där man har svårt att träffa på medborgare utan solkiga vanor. Vi närmar oss julhelgen där brottsstatistiken förvärras ytterligare med stulna granar i svenska skogar.

God Jul!

Distans och klarsyn

Mohammad Fazlhashemi är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet. Han är född i Iran 1961 och kom till Sverige och Umeå 1977. Han kan ses som naturaliserad svensk bl.a genom sin språkbehandling i svenska språket. Han förekommer ofta i media, särskilt Sveriges Radio där han kommenterar Mellanöstern. Han har på så sätt distans som skapar möjligheter till iakttagelser och diskursiv klarsyn. Nu har han kommenterat Syrien, särskilt den kulturella och säkerhetspolitiska situationen efter den folkliga revolutionen och störtandet av Assad-regimen. På frågan i SR om hans tro på kommande utveckling sa Mohammad Fazlhashemi att han avvaktar, ”men jag är inte optimist”. Den sista meningen kom i skarven, knappt hörbart, till nästa inslag.

Det finns anledning att ta yttrandet på stort allvar om man fäster vikt vid stort geografiskt avstånd mellan interlokatör och händelse.