Under hela det pågående kriget i Ukraina har alltfler svenskar tagit ställning mot Ryssland och presidenten Vladimir Putin. Samtalet om kriget har i långa stycken handlat om figuren Putin snarare än om händelser på slagfältet eller lidandet bland folket. Putin, Putin, Putin… Presidenten i Ukraina har exponerats genom nyhetsinslag men har inte omtalats lika ofta och alls inte föraktfullt, trots påstådd korruption, utan med beundran för sitt mod att göra motstånd. Västmakterna med NATO, EU, USA, Polen, Frankrike och och enskilda nationer har ingått i medias rapportering men knappast på ett uniformt sätt. Flockbeteende hos svenskar kan istället iakttas i synen på Ryssland och i synen på Västmakterna som kollektiv. Detta bidrog starkt till Sveriges tvärvändning som ledde fram till medlemskap i NATO. Öppet eller synligt medlemskap skulle den illmarige kommentatorn kalla det för.
När nu USA får ny president och ledning av Trump uppstår en ny spelplan i världspolitiken. Det är iallafall vad många tror. Om Trump fortsätter sina utspel och kommer med nya drakoniska idéer uppkommer frågan vad som händer med svenskarnas syn på världspolitiken. Kommer nu en utveckling som kan kallas eftertankens kranka blekhet? Det kommer inte att behövas så mycket för att flocken byter riktning och som kan påverka även andra flockar. Men för det behövs minst en skällko. Det finns flera på gång redan nu i form av högerpartier som visat starka opinionssiffror. Ska vi gissa på svensk uppslutning bakom premiärminister Tusk och Polen? Då får också en växande flock med missnöje mot EU sitt utlopp. Det vimlar av svenskar som behöver en flock för att visa sitt missnöje med EU.