Den långlivade auktoritetstron

Skrivet av redaktionen den 07 April, 2018
[ Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Svenska Akademien är i moralisk upplösning. Nobelpriset i litteratur riskerar att dras med i fallet. Det är två av intrycken som förmedlats i svenska media idag. Allt som kommit fram i samband med ”kulturpersonligheten” Jean-Claude Arnault, akademieledamoten Katarina Frostensons franske moitié, är en tragedi i all synnerhet för de närmast sörjande. Men också för för många andra i den kulturella näringskedjan. Men varför denna enorma upprördhet och chockreaktion? Om vi blickar tillbaka finns skandaler av samma dignitet. Nyligen har me-too-rörelsen skapat konvulsioneri teatervärlden och filmvärlden. Många andra yrkeskategorier har anslutit som gör att skalven från me-too inte på långt när har upphört.

För att sätta händelserna i proportion till annat behöver vi bara gå till sexuella övergrepp inom katolska kyrkan som började uppmärksammas under de två senaste årtiondena av 1900-talet. Läs Wikipedia här.

Ett annat område är övergrepp i krig som inte har några gränser för grymhet. Från krigen i mellanöstern de senaste årtiondena har västvärlden fått veta en del. Den hela sanningen är det få som söker. Övergrepp mot kvinnor och barn har begåtts av FN-tjänstemän. Raden av tragedier är lång.

Därför finns det anledning att se förfallet i Svenska Akademien i samband med annat, inte för att förminska något utan för att sätta dagens händelser i relation till annat. Faktum är att alla de som chockerats idag av sextrakasserier och övergrepp som emanerar ur Svenska Akademien får se upp med sin auktoritetstro, tron på auktoriteter som ofelbara förebilder.

Information och länkar

Delta med kommentarer, håll reda på vad andra säger, eller länka till detta från din blog.