7,3 miljoner till vindkraft i Västerbotten

meddelar Norran i en artikel idag, som om det var en skänk från ovan - Regeringen. Vad som händer här, är att man köper kommunernas följsamhet, så att vindkraft blir av på det sätt som Regering och andra bestämt, vindkraftverks-lobbyn inräknad. Men finns det även pengar till rättshjälp när kommunmedlemmars miljö förstörs av vindkraftverken, och till spridandet av korrekt information som talar emot vindkraft?

Vad tror du? Och, är det etiskt försvarbart att söka pengar från staten, som behandlar oss så illa?

Illa, därför att kommunmedlemmar inte har något att säga till om vare sig antal eller placering av vindkraftverken. Och kommunerna bara tackar och tar emot pengarna, och lyssnar därefter föga till kommunmedlemmar som till äventyrs skulle klaga på vindkraftverken.

Så här reagerade Bernd Stymer, från Helgaröliv:

Så köper makten idioternas röster för en spottstyver.

Så har kommunen Strängnäs också gjort, men de har fått nästan två miljoner därför att motståndet varit så stort.

Pengarna används till att ta fram tillägg till översiktsplaner som smygs igenom.

I Strängnäs höjdes inte en enda politisk röst när tillägget beslöts i fullmäktige, annars babblas det om allt.

Alla hade i förväg kommit överens om besluten.

Så utövas politisk makt i dag - rena fascistfasoner.

Vår analys av detta läge fortsätter med ännu högre intensitet när Sveriges semestertider är över, var så säker.

SVT är bra på att rapportera - men kanske inte på att analysera.

"Dyrt att sanera giftiga platser" menar man i denna artikel, där man räknar upp beräknade kostnader för sanering av flera av Sveriges alla giftiga och farliga platser.

"Västernorrland giftigast i Sverige" heter ett inslag i TV från igår som ser ut så här:

Men vad händer sedan?

Ingen vill tala om att ett miljöproblem flyttas från ett ställe till ett annat ställe. Från Skellefteå till Robertsfors, för att ta ett högaktuellt exempel. Ingen lyssnar på miljön eller de som drabbas av katastroferna. Granskning måste ske om vart gifterna hamnar och vem som tjänar mest pengar på att de ska flyttas.

För att få bukt med rättsrötan i Regeringsrätten har enskilda personer av rättshygieniska skäl nu väckt talan mot Sverige i Europadomstolen. Att detta är nödvändigt är en skam för Regeringsrätten och tyvärr även för Sverige.

Ja, det skulle kunna bli rubriken i svensk media om man tar konsekvensen av rapporten som Claes-Erik Simonsbacka nyligen skrivit. Tekniskt, men ändå tillgängligt, klargör rapporten att egentligen är inga av de vindkraftverk som redan är uppsatta - eller planerade - möjliga att godkänna enligt ett regelverk som redan finns för dem.

Därför skrev Claes-Erik Simonsbacka en begäran till Statsrådsberedningen den 12e april i år, med avsikt att åtminstone få svar på varför man åsidosatt detta regelverk, och att regeringen yttrar sig över det alarmerande i rapporten. Hörsammar man allvaret i den bör man dessutom upphäva alla tillåtlighetsbeslut och bygglov för uppförande av vindkraftverken.

Läs denna begäran själv och informera dig. Kontakta gärna redaktionen om du vill samverka till att informationen sprids till rätt personer eller har synpunkter. Dokumenten kan du ladda ner och läsa här.

Claes-Erik Simonsbacka, Bureå har engagerat sig för säker miljö som författare, kursledare och konsult. Här ger han i sammanfattning sin syn på samråd. Planmässiga övergrepp och åsidosättande av regelverk är ett verkligt hot för medborgarna och demokratin. 

Inga eller undermåliga samråd har hållits, kring frågor som har med både Fagerliden och vindkraft att göra. Ofta har besluten redan fattats, och i fallet Fagerliden hade till och med verksamheten påbörjats innan samrådet!

Ett korrekt samråd bör behandla och svara på åtminstone de uppenbara frågorna som befintliga lagar och förordningar belyser, t ex Miljöbalken, EU/EG produktdirektiv mm. Att samråd inte hålls, inte utlyses eller genomförs korrekt, och att man inte tar upp de uppenbara frågorna gör att man kan ifrågasätta myndigheters hela verksamhet. Jobbar de verkligen för att säkerställa lokalbefolkningens säkerhet och boendemiljö samt för en långsiktigt hållbar lokal miljöutveckling? Eller jobbar myndigheterna för företagen som vill etablera nya verksamheter och göra stora ekonomiska vinningar, ofta även genom att tulla på regelverk och insyn samt blunda för lagbrott?