Kulturväven plagiat?

Skrivet av redaktionen den 19 November, 2013
[ Kommunalt, Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

alt alt alt

Klicka på bilderna ovan för större

Vår ordlek med Kulturväven och Kulturmasken har fått ny mening efter upptäckten av tre byggnader i Köpenhamn som är mycket lika prestigebygget Kulturväven i Umeå.

Det norska arkitektföretaget Snøhetta tycks ha varit på studieresa till Köpenhamn innan de sålde in förslaget och den slingrande formen på ett kulturhus i Umeå. Likheterna är mycket stora mellan byggnaderna i Köpenhamn och byggnaden I Umeå. Därmed kan ingen tala om egenart för Umeå, som bara har ett plagiat eller variant om man vill uttrycka sig snällt.

Det här är inte första gången som ett arkitektoniskt formspråk upprepas. Ett formspråk kan bilda skola som t.ex de organiska formerna i Jugend - Art Nouveau. Felet här är ett annat, nämligen att Baltic-gruppen, Umeå kommun och Snøhetta hållit tyst om förekomsten av byggnaderna i Köpenhamn. Det kan också tänkas att Umeå kommun och Baltic-gruppen saknar kompetens för projekt i den här storleksordningen. Kanske inte bara att det kan tänkas, det torde med detta vara slutgiltigt bevisat.

Att vi hösten 2012 skapade det respektlösa namnet Kulturmasken bottnade i brist på förtroende för Baltic-gruppen och Umeå kommun och en gnagande känsla att mer skit skulle komma att uppdagas. Med detta avslöjande lär tyvärr ändå inte allt ha kommit fram!

Kulturproduktion är inte byggindustri

Skrivet av redaktionen den 04 November, 2013
[ Kommunalt | Permalink | Trackbacks (0) ]

I mars pekade Säkramiljön.nu på Baltic-gruppen ett hot mot Umeås framtid. Där var vårt fokus ägarsambandet mellan VK-koncernen och bygg- och fastighetskoncernen Baltic-gruppen.

altBaltic-gruppen har även ett stort projekt med Umeå kommun genom Kulturväven - ett stort bygge vid älven, vid Hamnplan - med miljardbudget. Där ska hotell, bibliotek och annat inrymmas, som "mötesplats för gränsöverskridande kultur i centrala Umeå".

Kritiken växer från många håll. Västerbottens-Kuriren ger plats och producerar kritik i tidningen, "Kulturväven- en gravsten" - krönika av Anahita Ghazinezam om ”kommunalt clowneri”.

I dessa strider finns Baltic-gruppen med som central aktör. Samtidigt agerar Västerbottens-Kuriren som kanal för kritik av Baltic-gruppen och Umeå kommun, som alla är intressenter i varandra... Problemen kring Kulturväven har visat sig vara stora, det visar rubrikvalet i VK. Sedan en tid liknar det hela ett allas krig mot alla.

Så lär det fortsätta under lång tid även nästa år, när Umeå ska vara Kulturhuvudstad 2014. Sammanblandning av ekonomiska intressen och sammanblandning av byggindustri med kulturproduktion är vad vi tvingas beskåda.

(S) och (C) stretchar inför 2014

Skrivet av redaktionen den 03 November, 2013
[ Fagerliden, Kommunalt, Politik | Permalink | Trackbacks (0) ]

Valrörelsen inför 2014 tycks ha tagit sin början i Robertsfors. Vid kommunstyrelsens möte den 22 oktober redogjordes för den ekonomiska rapporten aug-sept 2013. Kommunalrådet Patrik Nilsson (s) talar om ett "positivt resultat på ca 9,3 miljoner kronor".

Då kan man fråga sig om inte kommunalrådet medverkat till ett dåligt budgetarbete när avvikelsen blivit så stor! Ingen förklaring till avvikelsen lämnas. Ändå tycker kommunalrådet att det är "mycket glädjande". 9,3 miljoner kronor kan lätt omvandlas till valfläsk med ord.

Lars Bäckström (c) var kommunalråd i den förra regeringen som gjorde Robertsfors känt som Sveriges giftigaste plats 2006 genom anläggningen för farligt avfall, RagnSells Fagerliden. När det gäller skolan har förra kommunalrådet medverkat till nedläggning av byaskolor och nedrustning/nedläggning av gymnasieskolan.

Nu inför 2014 säger sig Lars Bäckström (c) ömma för barnen och skolan genom att skapa en åtgärdsplan mot gifter. Så går det till i "Sveriges bästa kommun" som skylten säger ovanför entrén till maktens boning i Robertsfors.

Baltic-gruppen ett hot mot Umeås framtid

Skrivet av redaktionen den 20 Februari, 2013
[ Kommunalt, Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Tidigare har vi bloggat om Baltic-gruppen som ägare till stora delar av koncernen Västerbottens-Kuriren. Vi tycker att det det förkastligt att ett dominerande byggföretag ska ha avgörande ekonomisk kontroll av Norrlands största tidning, VK.

Baltic-gruppen har inflytande och kontroll över flera delar i Umeåregionen, inte bara bygg- och fastighetsmarknaden. Nu har nästa avslöjande i SVT Västerbottensnytt kommit om att Arkitekthögskolans rektor har varit delvis avlönad av Baltic-gruppen. Rektor har nyligen fått sparken pga. vidlyftiga och dåligt redovisade resor och omkostnader. Nu är det i stort sett bara kyrkan och militären som Baltic-gruppen inte kontrollerar i Umeåregionen.

Man kan beklaga att beslutsfattare i Umeå har varit så godtrogna att de fallit för charmen och pengarna från byggmästaren och hans garde. Nu börjar den långa resan att sanera från Baltic-gruppen. Det kan ta decennier. Och förvänta ingen öppen rapportering från tidningen VK så länge som Baltic-gruppen och VK tillhör samma gäng!

Vad vet Lennart Holmlund?

Skrivet av redaktionen den 18 Februari, 2013
[ Kommunalt, Politik, Djurrätt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Västerbottens Kuriren har politik- och opinionsbloggar, för närvarande 42 stycken. Några av bloggägarna är kommunalråd som Lennart Holmlund, Umeå och Patrik Nilsson, Robertsfors.

Båda skriver mer eller mindre regelbundet inlägg. Utrymme finns för läsare att skriva kommentarer. Förvånande få kommentarer finns införda. Förklaringen kan vara av två slag: 1) artiklarna väcker ingen reaktion 2) kommentarerna har refuserats av politikern ifråga. När farligt kritiska kommentarer kommer, kan Holmlund och Nilsson vägra att föra in dessa. VK har ordnat det så.

altLennart Holmlund skrev söndagen den 17 februari en artikel med rubriken "Slakteriet är oskyldiga i köttskandalen..." Läs här.

Till detta skrev SäkraMiljön en kommentar. Vår reaktion är den här:

Ska Aftonbladet avgöra om slakteriet är skyldigt eller icke skyldigt? Eller ska polis och åklagare undersöka brotten? Vet Lennart Holmlund något om hästköttskandalen som ingen annan känner till?

Och vad är egentligen frågan? Varför begränsa till just denna skandal? Ska vi inte granska mycket mer om uppfödning, djurtransporter, slakt, tillverkning, distribution?

Den här gången nystades en jätteskandal upp via Lasagne, en av de många produkter där Findus använder häst istället för ko. Nästa gång kan det vara Dafgårds kåldolmar som tillverkas i en enda fabrik som försörjer hela Sverige med kåldolmar. Vad ingår i färsen? En annan gång kan det vara Scans bacon som tillverkas i en polsk fabrik som ägs av ett finskt producentägt företag.

Ska skolbarn serveras mat som de vuxna inte har berättat om - uppfödning, djurtransporter, slakt, tillverkning, distribution? De vuxnas lögn och svek är barnens start i livet.

Handel och slakt av hästar har mer eller mindre alltid pågått. Det var inte många år sedan som SVTs Uppdrag Granskning visade på att uppköp av hästar sker i Sverige och att dessa transporterades under vidriga förhållanden till Polen för att fortsätta till Italien för slakt. Vid framkomsten var några hästar döda, andra var svårt medtagna. Hästarna hade varit utan vatten och foder under den långa transporten.

Nu har samma vidriga djurplågeri visats där Rumänien varit med i den långa kedjan av flera länder och aktörer. Köttet har marknadsförts via ett företag i Frankrike för distribution bl.a till Sverige med Findus och lång rad andra. Omfattningen är av allt att döma mycket stor och kräver ordentliga utredningar av polis och åklagare i samverkan mellan flera EU-länder.

Lennart Holmlund saknar kunskaper om livsmedelsmarknaden, vilket han också visar i sitt blogginlägg. Han snackar om "procentare" som vore det penninglån det handlar om. Han snackar om att införa "ett system som tar bort alla mellanhänder från slakteri till produktionsfabriker". Har Holmlund förläst sig på Marx och Lenin? Som exempel kan nämnas att idag tillverkas charkvaror under märket Scan i Polen av det finska företaget HK-Scan. Mystiken är total och har så varit under lång och så länge som det funnits korv. Samtidigt snackar Holmlund om att "det är inget fel på hästkött". Han vet uppenbarligen inte att köttet kan innehålla otillåtna medicinrester. Han vet inte heller att hästkött för många konsumenter är otänkbart att äta av etiska skäl.

Borde inte kommunpolitiker ägna sig åt grundläggande kommunpolitiska frågor och låta polis och åklagare med hjälp av Interpol jaga bovarna? Ska inte politikerna se till att andra matalternativ finns inom skolan och vården? Barnen möts av lögn och svek från vuxenvärlden. Barnen tvingas äta kött och fisk som producerats med djurplågeri och livsmedelsfusk. En dålig start i livet för barn.

Nästa gång ska vi titta närmare på något av blogginläggen från Patrik Nilsson, Robertsfors kommun, som tillhör Umeåregionen.

Odemokratisk kosmetika

Skrivet av redaktionen den 30 December, 2012
[ Kommunalt, Politik | Permalink | Trackbacks (0) ]

altDet är inte bara i Robertsfors och Umeå som den kommunala demokratin kan ifrågasättas.

En avhandling från 2010 med titeln "Den kosmetiska demokratin" av Marja Åkerström berättar om Ystad och Sjöbo. I en intervju i Sveriges Radio svarar författaren på frågor om sin bok. Ladda ner pdf

I inslaget kan du förmodligen känna igen en hel del om hur kommunpolitikerna i Umeå och Robertsfors jobbar. Ett exempel är kommunernas egna hemsidor och politikerbloggar i Västerbottens-Kuriren. Bloggarna ger sken av öppenhet och demokratiska ambitioner. Men hur är det egentligen? Jo här kan bloggägarna, t ex kommunalrådet i Umeå eller i Robertsfors fritt styra över sina inlägg. Självklart. Men vad som inte syns det är deras aktiva avstående att ta upp känsliga frågor. Ett exempel är kommunalrådet Patrik Nilsson, Robertsfors, som aktivt avstod från att svara på medborgarnas rop på information om den s.k. skitjorden. Ett okänt antal lastbilar transporterade jordmassor till Robertsfors som luktade skit och som väckte berättigad oro. Några ortsbor begärde att kommunen skulle ta reda på fakta och föra ut information till kommunmedborgarna. Icke sa Nicke. Patrik Nilson vägrade utnyttja sin blogg i VK eller kommunens hemsida för detta obehagliga och farliga tema. Detta hände under senhösten och fortfarande har inte kommunens ansvariga lämnat svar till oroliga Robertsforsbor. Ryktet säger att det handlar om komposterat slam. Både kommunen och länsstyrelsen har vägrat att ta reda på fakta. Kontakter som tagits av SäkraMiljön säger att det kan handla om reningsanläggningar som levererar skiten från Umebor och Stockholmare till övertäckning av avfallsanläggningen RagnSells Fagerliden. Till yttermera visso kan farliga avfallsrester som tungmetaller och medicinrester ingå.

Fallet med den s.k. skitjorden till RagnSells Fagerliden AB är ett talande exempel på hur kommunalrådet i Robertsfors aktivt avstod från att informera. Han mörkade!

  • Trots att han hade tillgång till egen blogg på VK.se och egen hemsida Robertsfors.se
  • Trots att kommunen jobbar med temat Meborgardemokrati
  • Trots att kommunen har anställt en person som informationsansvarig

Talet om medborgardemokrati är inget annat än kosmetika!

Länsstyrelsen stannar i Umeå

Skrivet av redaktionen den 17 December, 2012
[ Kommunalt, Politik | Permalink | Trackbacks (0) ]

Vår uppfattning är att om inte länsstyrelsernas tillsyn på en rad områden förbättras, så är redan det ett tillräckligt motiv för grundläggande förändringar. Vi tänker på tillsynsansvaret enligt miljöbalken och djurskyddslagen.

Skitjord

Skrivet av redaktionen den 10 Oktober, 2012
[ Fagerliden, Kommunalt, Agering | Permalink | Trackbacks (0) ]

alt

I Västerbottens-Kurirens webupplaga den 5 oktober dök ovanstående fråga upp på deras insändarsida. Länk.

var kommer skitjorden ifrån? hela veckan har lastbilar med illaluktande jord forslats till fagerliden med otäckta bilar och vatten rinner ur jorden under transporten. Hur kunde politikerna i kommunen tillåta att R-fors blev en sopstation där umeås skit skall lämpas av här, var är miljötänkandet då det gäller transporterna efter vägen och genom samhället. Är det arseniksaneringens avfall i Umeå, Hörnefors, en arbetsuppgift för miljökontoret att ta reda på. Lämna skiten i Umeå kommun

Vi har tagit kontakt med både VK och Länsstyrelsen för kommentar. Vi återkommer med mer information om det. Klicka på (Mer).

 (Mer)

Kulturväven eller Kulturmasken?

Skrivet av redaktionen den 14 Augusti, 2012
[ Kommunalt, Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Cestoda

Kulturmasken!

Nu satsas det desperarat i Umeå inför Kulturhuvudstadsåret 2014. Läs i VK. Det senaste är presentationen av en jättesatsning för att få internationella artister att framträda på Kulturväven-byggnaden på Hamnplan, centralt i Umeå. Arkitektens bildframställning liknar mest en gulvit jättemask som äter sig in i staden. Satsningen kan också ses som en kuliss, en mask för kommunen och byggföretaget som äger och kontrollerar halva Umeå, åtminstone halva företaget som äger Kulturväven tillsammans med Umeå kommun.

Vi tycker att det hela liknar en gulvit bandmask, binnikemask. KULTURMASKEN!

P.S: Masken på bilden ovan kommer härifrån och föreställer huvudet på en bandmask som binnikemasken är, en klass parasiter som heter Cestoda.

Giftfri miljö omöjlig när anläggning för farligt avfall inte fungerar

Skrivet av redaktionen den 19 Juni, 2012
[ Fagerliden, Andra farliga platser, Kommunalt, Politik, Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Regeringen kan inte nå giftfri miljö när företagen för sanering och avfall inte fungerar

Regeringen beslutade den 26 april 2012 om reviderade preciseringar till miljökvalitetsmålet. Läs "Minska riskerna med farliga ämnen! - Strategi för Sveriges arbete för en giftfri miljö", SOU 2012:38, som publicerades den 14 juni. Giftfri miljö preciseras så att med målet avses att:

  • den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen via alla exponeringsvägar inte är skadlig för människor eller den biologiska mångfalden
  • användningen av särskilt farliga ämnen har så långt som möjligt upphört
  • spridningen av oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper är mycket liten, och uppgifter om bildning, källor, utsläpp samt spridning av de mest betydande av dessa ämnen och deras nedbrytningsprodukter är tillgängliga
  • förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön
  • kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper är tillgänglig och tillräcklig för riskbedömning, och
  • information om miljö- och hälsofarliga ämnen i material, kemiska produkter och varor är tillgänglig. 

Trots de stora ansträngningar som har gjorts blir det mycket svårt att inom en generation från det att målet antogs, skapa förutsättningar för att nå målet i sin helhet (prop. 2009/10:155, bet. 2009/10:MJU25, rskr. 2009/10:142). Kunskapen om hur farliga ämnen påverkar människors hälsa och miljön är ofullständig. 

Effekten av samverkan mellan olika ämnen, s.k. kombinationseffekter, är fortfarande till stor del okänd. Farliga ämnen rör sig genom långväga transporter via vatten och luft och via produkter och varor. Långlivade och bioackumulerande ämnen från gamla utsläpp såsom dioxiner, kvicksilver och bromerade flamskyddsmedel, kommer att finnas kvar i förhöjda halter i mark och vattendrag under lång tid framöver. Det faktum att målet är mycket utmanande ger särskilda skäl att kraftsamla kring de viktigaste insatserna för att säkerställa att målet kan nås.

Säkramiljöns reaktion

Utredningen har i sin sammanfattning följande inledning:

Förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kommer inte att vara på plats till 2020 trots att åtgärder har vidtagits. Med nuvarande arbete kommer det dröja mycket länge innan målet kan nås. 

Det finns all anledning att studera denna rapport från Miljödepartementet, SOU 2012:38 som publicerades den 14 juni i år. Med de erfarenheter som Säkramiljön.nu har sedan 6 års aktivt engagemang leder läsningen till omedelbar reaktion.

En del av regeringens mål för Giftfri miljö är:

förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön

Utredningen behandlar inte det praktiska genomförandet av privata och kommunala företag. Ett viktigt område är sanering av giftiga jordar med rening, lagring, deponering mm. Säkramiljöns efarenheter från Västerbotten, Robertsfors kommun visar på regionala och nationella problem. Här har sanering och planer mött allvarliga hinder på grund av icke fungerande företag och anläggningar. På en av anläggningarna har skett två stora haverier 2006 och 2010.

En av anläggningarna har haft en platschef som åtalats för mutbrott - bara ett exempel hämtat från en enda plats i Sverige. I Mellansverige har korruption och svarta affärer avslöjats av media.

För att uppfylla framtida mål om giftfri miljö måste alla led mellan regeringen och det praktiska genomförandet granskas. Med dåligt fungerande företag i saneringsbranschen och med inslag av korruption och annan brottslighet är utsikterna mycket sämre än vad utredarna visar. Med varnande exempel från andra länder som Italien kan det gå så illa att miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö aldrig kommer att uppfyllas. 

Välkommen till Säkramiljön.nu

mischa

Stoppa Fagerlidens avfallsanläggning!
Och andra
miljöfaror.


Senaste...

Artikelarkiv

Länkar

Prenumerera