Läs om Kulturhuvudstadsåret i Lillpravda

Skrivet av redaktionen den 04 Februari, 2014
[ Kommunalt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Under lång tid har kultureliten och studenterna opponerat mot stadsomvandlingen av Umeå och kommersialiseringen. Kulturhuvudstadsåret 2014 ses som en sammansvärjning mellan näringsliv och politiker. VK med tidningsledning och kulturskribenter har bråda dagar och får ta emot kritik för sin tillbakahållna rapportering och brist på oförvägen och oförfalskad kritik. Nu har folkhumorn stämt in i kulturelitens kritik och döpt tidningen VK till Lillpravda. Chefredaktören för nu en hektisk försvarsstrid i nättidingens kommentarsfält.

Vi rekommenderar alla att följa med i det skådespel som folket skapar med debatten i kommentarsfältet. Här gäller det då inte invigningsgalor och exploatering av samekultur på Umeälvens is. Nu har kulturkritiken sipprat ned i folklagren.

Läs i VK.

RagnSells framfart på Gotland - fortsätter!

Skrivet av redaktionen den 04 Februari, 2014
[ Andra farliga platser | Permalink | Trackbacks (0) ]

RagnSells kan inte eller skiter i regelverket. I vissa fall krävs ett så kallat ändringstillstånd hos tillsynsmyndigheten. För kort tid sedan missade RagnSells att söka ändringstillstånd i Robertsfors kommun. Nu har företaget missat igen.

Läs mer på Säkramiljön.nu och på Helagotland.se

Är VK ett hot mot yttrandefriheten genom att inte publicera?

Skrivet av redaktionen den 18 Januari, 2014
[ Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

I ett meningsutbyte med VästerbottensKuriren om refuserade insändare hittas en hel del matnyttigt kring begreppet yttrandefrihet. Vi har utgått från en populär definition som kopplar yttrandefrihet till publicering. Debattredaktören ondgör sig över debattörer som krävt publicering men avvisats. Jag ger debattredaktören rätt i fråga om strikt definition av yttrandefrihet som är skild från den populära definitionen. Som läsare och kund klandrar jag honom och VK för att inte redovisa omfattning och slag av debattinlägg som inte publiceras. En närmande mellan de skilda uppfattningarna kan vara att ge forskare tillgång till avvisade debattinlägg. 

16 Januari, frågar Säkramiljön:
Hej Mats
Jag citerar från gårdagens VK, i nät och på papper:
"Att alla insända manuskript inte används innebär inte att tidningen inskränker yttrandefriheten – vilket det ibland hävdas."
Är det sant att någon hävdat detta? Har du ett enda exempel? Jag tvivlar. Men filosofiskt är det ändå fullt rimligt att redaktörens avstående inskränker yttrandefriheten, men inte nödvändigtvis klandervärt.
Jag har läst hela din artikel, så nu önskar jag endast att du verifierar din syn på läsarna med ett exempel.

17 Januari svar från Mats Olofsson, VK:
Hej, jag får återkommande - inte varje dag men säkert någon gång per vecka - mejl, telefonsamtal etc där detta hävdas. Och jag är inte den enda på tidningen som har den erfarenheten. Personer, vars kommentar webbredaktionen inte släppt igenom, har ofta liknande synpunkter. Visst är det sant. Jag vet inte någon ledande politiker som uttryckt sig så.
Filosofiskt håller jag inte med dig. Yttrandefrihet innebär en rätt att kunna uttrycka en uppfattning utan risk för offentligt ingripande kunna uttrycka en åsikt.. Det är ingen rätt att bli publicerad i fristående medier.
Rent praktiskt har möjligheten att göra sin stämma hörd ökat de senaste decennierna, som en följd av teknikutvecklingen, t ex sociala medier.
Mats

17 Januari, Säkramiljön:
Ditt påståendet avser ALLA. Påståendet blir sant om du tar bort ordet alla och ersätter med vissa ellersomliga.Filosofiskt anser jag att varje hinder kan ses som inskränkning av yttrandefriheten. Jag graderar inteom inskränkningen är stor, liten, tillfällig, bestående, klandervärd, berömvärd etc etc. Det kan också för denutestängda debattörenleda till valet av andra uttrycksmedel och vägar, som i ett senare skede kan leda tillutvidgning av yttrandefrihet. 

Din artikel är kort men full av oklarheter.  T ex, vad är fristående medier?  Jag betraktar VK som starktberoendeav andra intressen. Ägarförhållanden är ett sådant intresse som frihetssökande och reflekterandeläsare inte kan bortse ifrån. Det jag här ger uttryck för gör inte anspråk på att uttömmande utredayttrandefrihet, censur, redigering som begrepp i din artikel.
Jag har bara tagit min swiss-army och petat på ett ställe i VK:s präktiga timmerstomme och funnit att där varstocken rutten.

17 Januari svar från Mats Olofsson, VK:
Jag förstår uppriktigt sagt inte dina synpunkter.  
Nåja. Det är ju i vart fall kul att du reagerar - du är inte den enda (vilket inte innebär att alla hört av sig).
Mats

17 Januari, Säkramiljön:
Även om du inte förstår mina synpunkter så kanske du kan upplysa om vad som menas med fristående medier!

17 Januari svar från Mats Olofsson, VK:
För mig innebär begreppet att redaktionernas dagliga arbete läggs upp och utförs oberoende av sina ägare, utifrån redaktionella överväganden.  
Jag har jobbet på ett antal dagstidningar (VK, Sydsvenskan, Nerikes Allehanda etc) och jag har aldrig varit med om någon signal från ägarhåll på hur det dagliga arbetet ska läggas upp, vad man får eller ska skriva om.
Flera av dessa ägs ju av lite mer anonyma stiftelser, där ägarmakten är rätt svag. Men så var det även på privatägda (Bonnier) Sydsvenskan.
Nu måste jag ägna mig åt lite oberoende arbete.:)
Mats

17 Januari, Säkramiljön:
Du nämner inte VK:s starka samband till Baltic-gruppen som en av de tunga faktorerna i bedömningen av frihetsgrader.Vore det inte bättre att tala om VK som "media" istället för att använda det ängsliga ordvalet "fristående media".Det tycker jag för övrigt borde gälla även för de andra dagstidningarna som du nämner.
De frågor där vi utväxlat synpunkter, tyvärr utan att du förstått mina, är på blodigt allvar. Så länge som inte VK gör upp med sin/ sina roller och redovisar kritik och självkritik kommer jag att känna fortsatt oro.

Satans djurplågare

Skrivet av redaktionen den 14 December, 2013
[ Djurrätt | Permalink | Trackbacks (0) ]

alt

Återigen har vi sett hur djurskyddslagen inte fungerar. Se inslaget i SVT här och här.

En djurskyddsinspektör vid länsstyrelsen svarar undvikande att det är "lite bekymmersamt" att anmälningarna om djurplågeri och djurtransporter inte leder till åtal. Detta anser vi vara helt oacceptabelt, att tillsynsmyndigheten inte driver anmälda fall så att bestämmelserna i djurskyddslagen efterlevs.

Skulden till det omfattande djurplågeriet ligger på många personer och led i produktionskedjan. Ägaren till Kronfågel - som är Lantmännen - har det yttersta ansvaret. Ändå vågar VD och styrelse inte träda fram när media vill ha svar på frågorna om massdöd under transporterna till slakteriet i Valla.

Lantmännens och Kronfågels företagsledningar är satans djurplågare!

Djurrättsalliansen har gjort det igen

Skrivet av redaktionen den 07 December, 2013
[ Djurrätt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Djurrättsalliansen har gjort det igen. Avslöjat djurplågeriet i grisuppfödningar. När SVT intervjuar länsveterinären i Södermanlands län, som högsta instans för tillsyn enligt djurskyddslagen 2011 kommer en rad besynnerliga svar, läs länken!

Det låter ju som att länsveterinären försvarar de hemska förhållandena. Länsveterinären och även praktiserande veterinärer har en besvärlig position mellan djuren och djurägarna/uppfödarna och allmänheten. Till detta kommer trycket från mäktiga organisationer som LRF - Lantbrukarnas riksförbund och uppfödarna i Sveriges Grisföretagare.

Förra gången som Djurrättsalliansen redovisade smygtagna bilder blev reaktionerna stora. Grisuppfödarna gjorde allt för att förneka bildernas äkthet. Denna gång 2013 har samma fruktansvärda förhållanden kunnat styrkas och dateras genom att avbilda dagens tidning i den tagna bilden på vanvårdade grisar.

Grisuppfödarna har nu bytt strategi. Den går ut på att inte försöka blåneka - vilket ju vore helt absurt. I stället erkänner man och försöker göra troligt att det rör sig om enstaka fall. På detta sätt tycks både länsveterinären och grisuppfödarna tro att strategin ska leda till att kritiken om djurplågeri ska falla platt.

Jag som skriver detta hörde länsveterinären i Stockholm i samband med en presentation av Jordbruksverket och den nya djurskyddslagen 2011. Temat var "Djurskydd för journalister". Som om journalister måste lyftas upp ur djup okunnighet som bara gäller journalister. Det var slående hur både Jordbruksverkets representanter och Länsveterinären tonade ned djurplågeriet och gav idealiserade, tillrättalagda bilder. Det var ytterst få professionella journalister som hade hörsammat inbjudan att möta personer som kunde uppfattas som djurförtryckets försvarare.

Jämför de idealiserade PowerPoint-bilderna med djurrättsalliansens bilder! Pdf av den här.

alt alt

Förslagstoppen börjar med kaninerna i Kina

Skrivet av redaktionen den 27 November, 2013
[ Förslagstoppen | Permalink | Trackbacks (0) ]

Det är dags att införa en kategori som heter Förslagstoppen. Den ska utgöra en motvikt till Floskeltoppen.

Ambitionerna och förväntningarna är måttliga men försöker ändå att fånga upp bra förslag som inte är geniala, men väl värda att föra vidare. Alternativet är uppgivenhet inför det omöjliga.

I dagens mediastorm om plågsamma produktionsmetoder mot angorakaniner i Kina, intervjuade SVT Aktuellt en företrädare för Djurens Rätt och butikskedjan Gina Tricot. Magnus Bergman, Gina Tricot, ville inte acceptera uppgivenhet inför svårigheterna att påverka produktionen i Kina, där företaget ska påverka leverantörens leverantör, som i sin tur ska påverka dennes leverantör och så vidare i en lång kedja. Magnus föreslog istället att Kina borde åka till Sverige för att se på andra produktionsförhållanden och annan behandling av djur. Bjud in den kinesiske ambassadören, föreslog Magnus Bergman, som visar handlingskraft och oräddhet istället för att påtala hur stort Kina är och hur omöjligt det är att påverka något i Kina.

Mitt i sorgen och ångesten över plågeriet av angorakaniner, inger förslaget ändå ett litet hopp. Det är tanken med Förslagstoppen.

Lambertz: "Medierna har gått på en blåsning!"

Skrivet av redaktionen den 27 November, 2013
[ Floskeltoppen | Permalink | Trackbacks (0) ]

altGöran Lambertz, justitieråd i Högsta Domstolen har för länge sedan passerat alla gränser för att åtnjuta allmänhetens och rättsväsendets förtroende. Som justitieråd och domare är han oavsättlig. Det är en av grundpelarna i en rättsstat.

Eftersom han sedan många år valt att framträda i den allmänna debatten får han också tåla kritik från andra. I det storgräl som utspelades i Veckan Brott SVT igår tisdag där Lambertz låg riktigt illa till, försökte han att undvika det slutgiltiga nederlaget genom att föreslå att SVT ska anordna en ny debatt i TV med väl tilltagen programtid för att utan tidspress kunna tala ut. Lambertz tar till ett retoriskt trix som liknar prästens notering i marginalen till sin predikan: ”argumentationen svag, höj rösten!”  Lambertz vägrade kalla Quickhärvan för en rättsskandal. I stället sa han att det var medierna som gått på ”en blåsning” och att ”bevisribban sänkts” efter att Quick fälldes. Så uttryckte sig en av landets högsta domare.

Lambertz försök att rädda sin heder efter rättsskandalen med Quick är ingenting att skämta om med tanke på hur skandalen blottlägger rättsrötan i det svenska rättsväsendet. Lambertz har spelat en viktig roll i hela rättsprocessen mot Quick. Men vi tar oss friheten att peka på hur en hårt trängd debattör som Lambertz tvingas ta till floskler när sakargumentation har kollapsat. Nu kan Lambertz sälla sig till Sveriges alla rättshaverister. Enbart på hans yrkande bör inte SVT ordna ännu en debatt om Quick-fallet. I vart fall inte på mycket länge. All uppmärksamhet bör i stället riktas på andra rättsskandaler. Ett område som ligger oss varmt om hjärtat är miljöärenden där rättsväsendet varit utsatt för politisk styrning i strid med grundlagen och internationell rätt. Där finns skandaler, där finns ocksåmänskligt lidande.

Kulturväven plagiat?

Skrivet av redaktionen den 19 November, 2013
[ Kommunalt, Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

alt alt alt

Klicka på bilderna ovan för större

Vår ordlek med Kulturväven och Kulturmasken har fått ny mening efter upptäckten av tre byggnader i Köpenhamn som är mycket lika prestigebygget Kulturväven i Umeå.

Det norska arkitektföretaget Snøhetta tycks ha varit på studieresa till Köpenhamn innan de sålde in förslaget och den slingrande formen på ett kulturhus i Umeå. Likheterna är mycket stora mellan byggnaderna i Köpenhamn och byggnaden I Umeå. Därmed kan ingen tala om egenart för Umeå, som bara har ett plagiat eller variant om man vill uttrycka sig snällt.

Det här är inte första gången som ett arkitektoniskt formspråk upprepas. Ett formspråk kan bilda skola som t.ex de organiska formerna i Jugend - Art Nouveau. Felet här är ett annat, nämligen att Baltic-gruppen, Umeå kommun och Snøhetta hållit tyst om förekomsten av byggnaderna i Köpenhamn. Det kan också tänkas att Umeå kommun och Baltic-gruppen saknar kompetens för projekt i den här storleksordningen. Kanske inte bara att det kan tänkas, det torde med detta vara slutgiltigt bevisat.

Att vi hösten 2012 skapade det respektlösa namnet Kulturmasken bottnade i brist på förtroende för Baltic-gruppen och Umeå kommun och en gnagande känsla att mer skit skulle komma att uppdagas. Med detta avslöjande lär tyvärr ändå inte allt ha kommit fram!

Rädda sig den som kan

Skrivet av redaktionen den 09 November, 2013
[ Vindkraftverk | Permalink | Trackbacks (0) ]

alt

NIMBY - not in my back yard - är ett ofta använt begrepp när lokala intressen står mot varandra i samband med beslut om verksamheter som uppfattas som störande av olika anledningar. Det kan gälla soptipp, vindkraftverk, fängelse, motorled etc.  Tanken med begreppet NIMBY är att verksamheten som ifrågasätts kan uppfattas som angelägen även av dem som ifrågasätter. Begreppet används som ett argument mot grannen till verksamheten som ifrågasätter placeringen. Det förekommer att NIMBY kan vara det enda eller det mest använda argumentet, där andra aspekter kommer i skymundan. För den som riskerar att få en icke önskvärd verksamhet nära sig kan NIMBY-reaktionen varit dominerade i förstone. Under debattens gång kan förändringar ske ifråga om insikter och positioner för debattdeltagare och berörda.

NIMBY är ett begrepp som ofta begränsar uppmärksamheten till den/dem som ifrågasätter eller motarbetar placeringenav den blivande verksamheten. Synfältet bör vidgas till att omfatta alla dem som använder argumentet NIMBY som ett slagträ. Vilka avsikter finns? Vilka egna intressen påverkar agerandet? Finns det en samordning? Har debatten lett fram till ett kollektivtspel där olika läger kämpar för sin sak? Kan detta leda till att en majoritet ser en utväg genom att försöka styra negativa konsekvenser av verksamheten till en minoritet som inte kan hävda sig?

När det gäller placering av vindkraftverk eller anläggning för farligt avfall kan vi se flera exempel från givna tillstånd, där en minoritet eller en enskild familj, en fastighetsägare sitter med Svarte Petter, inte på grund av otur i spel, utan på grund av ett kollektivt samordnat agerande från en majoritet. För den som i slutänden blir förlorare följer en plågsam tid av tillbakablick med smärtsamma avslöjanden. Personer som man trott varit vänner kan uppfattas som slipade bedragare, lömska medlöpare och giriga mutkolvar. NIMBY kan medföra risken av ett lokalt krig med metoder som sälj morsan, sälj din bästa vän, sälj din granne...

Rädda sig den som kan!

Kulturproduktion är inte byggindustri

Skrivet av redaktionen den 04 November, 2013
[ Kommunalt | Permalink | Trackbacks (0) ]

I mars pekade Säkramiljön.nu på Baltic-gruppen ett hot mot Umeås framtid. Där var vårt fokus ägarsambandet mellan VK-koncernen och bygg- och fastighetskoncernen Baltic-gruppen.

altBaltic-gruppen har även ett stort projekt med Umeå kommun genom Kulturväven - ett stort bygge vid älven, vid Hamnplan - med miljardbudget. Där ska hotell, bibliotek och annat inrymmas, som "mötesplats för gränsöverskridande kultur i centrala Umeå".

Kritiken växer från många håll. Västerbottens-Kuriren ger plats och producerar kritik i tidningen, "Kulturväven- en gravsten" - krönika av Anahita Ghazinezam om ”kommunalt clowneri”.

I dessa strider finns Baltic-gruppen med som central aktör. Samtidigt agerar Västerbottens-Kuriren som kanal för kritik av Baltic-gruppen och Umeå kommun, som alla är intressenter i varandra... Problemen kring Kulturväven har visat sig vara stora, det visar rubrikvalet i VK. Sedan en tid liknar det hela ett allas krig mot alla.

Så lär det fortsätta under lång tid även nästa år, när Umeå ska vara Kulturhuvudstad 2014. Sammanblandning av ekonomiska intressen och sammanblandning av byggindustri med kulturproduktion är vad vi tvingas beskåda.

«Föregående   1 2 3 ... 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 ... 59 60 61  Nästa»

Välkommen till Säkramiljön.nu

mischa

Stoppa Fagerlidens avfallsanläggning!
Och andra
miljöfaror.


Senaste...

Artikelarkiv

Länkar

Prenumerera