March for Science

Skrivet av redaktionen den 23 April, 2017
[ Agering | Permalink | Trackbacks (0) ]

Läs här"Now we act” är budskapet. Nu gäller det att agera, att fortsätta agera med de angelägna frågorna i SäkraMiljön och för SkyddaMiljön.

SäkraMiljön har att fortsätta med evidensbaserad vetenskap som grund för granskning av den verksamhet som länsstyrelserna bedriver, kallad tillsyn. Portalfrågan har varit tillsyn enligt miljöbalken. Under granskning av tillsynen inom området avfall har bemötandet präglats av länsstyrelsens nonchalans till evidensbaserad kritik. Portalfrågan har varit och är även i fortsättningen tillsyn enligt miljöbalken.

Länsstyrelsens tjänstemän har långt före president Trump arbetat med alternativa fakta och faktaresistens. Det har i synnerlig grad och omfattning gällt avfall. Ansvar för tillsyn av anläggningar för avfall och sanering av förorenad mark har skötts som av president Trumps hejdukar. Inte ens stora haverier har på avgörande sätt kunnat förmå länsstyrelsen att ompröva sina praktiker och beslut.

Syndaskatt - köttskatt enligt PETA

Skrivet av redaktionen den 18 April, 2017
[ Djurrätt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Diskussionen om köttskatt har blivit tämligen teknisk i Sverige. Därför kan PETA ge ny infallsvinkel genom att variera benämning och motiv. PETA vill kalla det för ”Sin tax”. På svenska skulle det bli syndaskatt. Läs här. PETA står för People for the Ethical Treatment of Animals.

Storleken på skatten är schablonmässiga 10 procent och visar varken på nytänkande eller strävan efter rättvisa baserad på analys av klimateffekt eller andra effekter. Förhoppningsvis kan PETA stimulera fortsatt debatt. Varför inte fortsätta på etiska frågor om djurrätt? Gör PETA bedömningen att klassiska frågor om djuretik minskat i betydelse? Nog ska det vara religiösa fundamentalister för att reagera på ”synd”. Skärpning PETA!

Rädda Blasieholmen – Flytta Nobelbygget

Skrivet av redaktionen den 18 April, 2017
[ Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Öppet mail till M Stockholm

Från: Urban Zingmark
Ämne: Rädda Blasieholmen – Flytta Nobelbygget
Datum: 17 april 2017 11:15:02 CEST
Till: stockholm@moderaterna.se
Kopia: BTWswiss@gmail.com, winstonhakanson@gmail.com

För stockholmare och storstockholmare är det plågsamt att se hur kulturförstörelsen fortskrider. Rädda Blasieholmen – Flytta Nobelbygget! Jag har besökt Blasieholmen otaliga gånger sedan slutet av 60-talet, både i jobbet och för kulturupplevelser. Tullhuset har varit något av en kär gammal vän oavsett om jag gick till affärsmöte på Hovslagargatan, luciafest med Wermländska Sällskapet på Grand, otaliga besök på Nationalmuseum, Cirkus Cirkör i parken, forskningsarbete på Konstbiblioteket som flyttade till Skeppsholmen eller musikupplevelser på Ackis vid Nybrokajen. Nu i prövningens stund dyker även simpla minnen upp som förlusten av min bil på parkeringen vid Tullhuset… Av bilförlusten blev jag ledsen, men nu är jag rejält förbannad när det gäller något oerhört viktigt. 

M+S vill riva Tullhuset. Nu när demokratin utsätts för svåra påfrestningar vore det ett självmordsförsök att försöka driva igenom rivning av den kulturellt värdefulla hamnmiljön med magasinen och det vackra Tullhuset från 1876.

Jag vädjar till M att lämna alliansen med S och föreslå en annan placering av Nobelbygget.

Urban Zingmark

Attack mot Sverige eller lastbilsdåd?

Skrivet av redaktionen den 10 April, 2017
[ Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Under en vecka efter händelsen på Drottninggatan, Stockholm fredagen den 7 april har benämningarna skiftat. Statsministern intervjuades där han befann sig i Härjedalen efter bussolyckan där flera skolelever omkom och skadades. Han kallade händelsen på Drottninggatan för "en attack mot Sverige". Han utvecklade sin syn i media och begav sig omedelbart till händelsernas centrum i Stockholm. I media förekom benämningar som ”terrorattack”, ”misstänkt terrorattack”, ”terrordåd”. Mer och mer verkar benämningar som ”lastbilsattack” och ”lastbilsdåd” blivit frekventa, tagit över. I SVT:s morgonprogram idag påtalades också risken med andra bilar än lastbilar som kan användas för att meja ner människor.

Det verkar som att riskerna är svåra att identifiera och även att benämna. De aspekterna hör ihop. Man kan förmoda att dessa svårigheter är väl kända av säkerhetsproffs. Frågan inställer sig om riskanalys och semantik är något som proffsen borde undervisa medborgarna om. För en medborgare vem som helst kan det uppfattas som en enorm skillnad mellan ”attack mot Sverige” jämfört med ”lastbilsdåd”. En känd reporter sade i SVT att vi kommer att vakna upp till ett nytt Sverige, lördagen efter händelsen på Drottninggatan i Stockholm. Polisutredningen var, är och kommer att fortsätta vara av central betydelse. Ett medvetet förhållningssätt till semantik, dvs. betydelselära, kan ge fördelar. Det är anmärkningsvärt vilken disciplin som media uppvisat genom att använda bestämningsordet ”misstänkt” innan dom fallit. Hur terminologin i detta sammanhang kommer att utvecklas och etableras är en öppen fråga. Det har räckvidd för gestaltningen av tillvaron och för tillvaron själv.

Emilie 13 år lever

Skrivet av redaktionen den 09 April, 2017
[ Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Emilie är ett barn med stor livslust. Emilie har på kort tid varit nära tre terrorattacker. Först i Paris den 13 november 2015 när 130 människor dödades, läs här. Emilie var med sin pappa Patrick på Stade de France för att se på fotboll. Två explosioner inträffade vid den franska nationalarenan där Frankrike mötte Tyskland i en vänskapsmatch. För att komma hem till centrala Paris fick de vandra och lifta under många timmar. Arbetet att berätta för familj och vänner och att bearbeta terrorhändelserna i Paris tog sin början för Emilie och hela familjen.

Den 14 juli 2016 skedde terrorattacken i Nice. Emilies farföräldrar Anne och Henri bor bara två kvarter från Promenade des Anglais där en bil körde rakt in i en folkmassa, läs här. Emilie som befann sig i Paris fick ta emot berättelser från många håll samtidigt om det inträffade. En både skrämmande och förvirrande korseld av våld och död. Emilie hade flera nära och kära att förhålla sig till hemma i Paris, till släktingar och vänner i Nice.

Den 7 april 2017 skedde terrorattacken i Stockholm. Emilie brukar följa med ett par gånger per år till enrumslägenheten Norra Bantorget, några kvarter från Drottninggatan i Stockholm. Nu hade farmor nyligen varit i Stockholm, men åkt hem till Nice några dagar innan terrorattacken. Den här gången var inte Emelie eller farfar med. Deras stora nöje har alltid varit att promenera längs Drottninggatan.

Emelie tretton år på det fjortonde har utan egen förskyllan hamnat nära terrorattackerna. Antagligen har hon klarat sig bra med stöd av familjen. Hur kommer händelserna påverka det fortsatta livet? Har terrorattacker blivit en del av livet?

Stilideal enligt order i Umeå

Skrivet av redaktionen den 08 April, 2017
[ Kommunalt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Balticgruppen fortsätter sin dominans i stadsomvandlingen av Umeå. En kontorsbyggnad på 6000 kvm vid konstnärligt campus har ritats av stjärnarkitekten Gert Wingårdh. Läs VK här. I detta fall har ett nygammalt stilideal dammats av, nämligen Fallingwater (1935) av den legendariske arkitekten Frank Lloyd Wright. Läs här.

Skillnaden är dock avgrundsdjup. Här verkar arkitekten ha åtlytt en order från beställaren Balticgruppen att göra en modernistisk, funktionalistisk byggnad med utsikt över älven. Frank Lloyd Wright valde på sin tid att gå emot beställaren, vilket blev att göra en byggnad som ligger ovanpå vattnet. När man bara gör som beställaren beordrar, ja då blir det bara ointressant och platt. Här har man inte haft modet att utnyttja de unika förutsättningarna. Vems är då felet? Beställarens? Arkitektens, som lyder order? Statens Fastighetsverk har bidragit med värdefull kritik. Läs VK här.

Här ska också sägas att Fallingwater (1935) skapades som privatbostad, men passar bra som utgångspunkt för diskussion av stilideal och skapande.

Tre kvinnor för Ostkustbanan

Skrivet av redaktionen den 02 April, 2017
[ Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Två före detta ministrar Ulrica Messing och Catharina Elmsäter Svärd ska tillsammans med Ingela Bendrot, VD för Nya Ostkustbanan, jobba för ett dubbelspår. Om ungefär ett år ska regeringen fatta beslut om nationell transportplan.

Planering av järnvägar kan liknas vid leken Hela havet stormar.

Den som vill få Botniabanan ända från Umeå till Luleå, står nu som ett fån, utan stol. Men nu har lekledaren Lövdéns satt på musiken igen för en ny runda i Hela havet stormar.

Transportpolitiken är i mångt och mycket ett sätt att skapa förväntningar som sällan eller aldrig kommer att infrias.Kanske kommer pengarna för Botniabanan inte räcka längre än till Dåva, strax norr om Umeå. När det gäller Norrland och Umeå-regionen finns andra behov som trafiklösning för Kvarken. Ett spektakulärt förslag är att bygga bro mellan Umeå och Vasa. Tro det den som vill.

När det gäller järnvägen mellan Stockholm och Umeå, dvs. Ostkustbanan, finns behov för dubbelspår som tillsvidare är ett behov att utreda och jobba för. Det är ett billigt och verksamt sätt för makthavarna att skapa förväntningar, lagom inför nästa val! 

”Perhaps it is safer to leave the dioxins where they are?”

Skrivet av redaktionen den 30 Mars, 2017
[ Fagerliden, Andra farliga platser, Kommunalt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Frågan ställs av Daniel Larsson i en uppsats betitlad Mobilisation of soil-bound dioxins at an old sawmill area. Impact of excavation on groundwater levels of PCDF/PCDDs at Norrbyskär. Läs här.

Samma fråga ställdes om den förorenade marken i Robertsfors tätort. Året var 2005. Frågan ställdes av kloka och engagerade personer i Robertsfors, bland andra Edor Edström som diskuterade med grannar, vänner och lokalpolitiker. Tyvärr fick det ingen verkan. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket var sammansvurna med de lokala makthavarna och med vinstintressena hos Holmen och Ragn-Sells. Med generösa statsbidrag skulle projektet genomföras – kosta vad det kosta ville. Tanken var att samtidigt anlägga en anläggning klass1 för farligt avfall för att ta emot från hela Norrland.

Nu har frågan om att låta dioxinet ligga kvar i marken fått ökad relevans och legitimitet. Det är tragiskt att ingen ville lyssna när Edor och andra kloka personer ställde samma fråga! Resultatet i Robertsfors blev ett enormt slöseri med resurser och med ökad risk för läckage av dioxiner och tungmetaller. När det gäller Norrbyskär söder om Umeå är inte alla beslut fattade. Daniel Larsson presenterar sina resultat 29-30 mars 2017 i Malmö vid en träff med branschnätverket Renare Mark. Samtidigt får han pris för "Bästa exjobb 2016".

Lucka i lagen, miljöbalken

Skrivet av redaktionen den 25 Mars, 2017
[ Kommunalt, Övrigt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Vid Rickleåns mynning, Robertsfors kommun finns en fastighet som sökt och fått tillstånd för avverkning på 5,5 hektar. Området ligger 300 meter från stranden. Formlämningar förutsätts bli skyddade genom s k kulturstubbar. En kulturstubbe ska vara 1,3 meter och förhindra intrång och tillfart med maskiner som kan skada fornlämningen. Men vi kan inte förutsätta att alla fornlämningar är funna och inventerade. Den senaste inventeringen är gjord 1981 i det aktuella området. Ett problem är också att avverkningen kommer att frilägga sulfidjordar. Läs här.

När miljömedvetna medborgare känner oro för att fornlämningar kvaddas och för att miljön skadas finns i praktiken inga lagliga medel. Ett överklagade till Förvaltningsdomstolen förutsätter talerätt. I Robertsfors kommun skulle kommunen själv eller Naturskyddsföreningen kunna agera, men det är otänkbart med tanke på politiska och personliga hänsyn. Markägaren var tidigare tjänsteman i kommunen och ansvarig för miljöfrågor. Inga överklaganden från parter med talerätt har skett. Miljömedvetna medborgare är inte tillräckligt många för att uppfylla miljöbalkens krav på antal personer för att ha talerätt. Detta är en lucka i lagen! Kvar står dock att hänvisa till att kommunen varit jävig. Intressejäv behandlas i kommunallag och förvaltningslag, men borde också tas in i miljöbalken.

Varmbadhuset - legitimering av lurendrejeri

Skrivet av redaktionen den 18 Mars, 2017
[ Kommunalt | Permalink | Trackbacks (0) ]

Här framfördes kritik av rivningen av Varmbadhuset i Umeå som skedde utan lov.

Föreningen för byggnadskultur i Umeå genom Göran Öberg levererar en välgjord redogörelse för hur det hela har gått till med tyngdpunkt på det byggnadskulturmässiga och det juridiska. Det är emellertid skrämmande hur försonlig den attityd är som Göran Öberg uppvisar. Här ser vi ett oblygt försök att legitimera lurendrejeri. Då sätts etiken på undantag. Barnet kastas ut med badvattnet...

Ska umeborna verkligen nöja sig med att förövarna - Baltic-gruppen och Umeå kommun - ska gå fria utan konsekvenser? Att bara hoppas på att ”upprepning kan förhindras”. Föreningen för byggnadskultur och umeborna har ju redan tidigare tvingats se hur Baltic-Gruppen och Umeå kommun i den stora stadsomvandlingen krossat föreningens kamp. Ett stort och uppmärksammat fall var det för bevarandet av Stora Hotellet med Stallet vägg i vägg med Kulturväven. Baltic-gruppen la ut ett lockbete som ledde fram till att föreningen lade sig platt. Förkämpen i föreningen valde sedermera att låta sig förvisas till Lycksele till en välavlönad direktörspost i kultursvängen.

«Föregående   1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 42 43 44  Nästa»

Välkommen till Säkramiljön.nu

mischa

Stoppa Fagerlidens avfallsanläggning!
Och andra
miljöfaror.


Senaste...

Artikelarkiv

Länkar

Prenumerera