Buller – en klassfråga

Miljöaktivisten Hans Palmstierna (1926-1975) skrev en bok Plundring, svält, förgiftning som kom 1967, som fick stor uppmärksamhet. Palmstierna var svensk motsvarighet till Rachel Carson som blev berömd över hela USA och världen för sin bok Silent spring 1963. I Palmstiernas efterlämnade arkiv finns många innehållsrika brev om allvarliga miljöproblem, bl.a till Tage Erlander, Olof Palme med flera regeringsmedlemmar den 14 maj 1970. I brevet ondgör sig Palmstierna över Resos semesteranläggning La Serra och de sanitära problemen med avloppsanläggningen. Hotellet kunde nyttjas av partiets och fackets ledare och medlemmar, som inte brydde sig för skiten som drabbade befolkningen i Riva del Sole, Italien. Brevet fortsätter med fler miljöproblem som kunde sägas gå tvärtemot socialdemokratins officiella politik och ideal.

Det tre sidor långa brevet avslutades med bullerstörningar som också stred mot socialdemokratins officiella politik och ideal. Palmstierna skrev som följer:

Den som har råd och möjlighet flyttar ifrån en bullrande miljö. Man ser den utflyttningen komma till stånd i närheten av varje oklokt lagt flygfält. Bostäderna blev mindre värda, blir på sikt billigare. In flyttar de som inte har så god råd. Det betyder att de fattigare tar bullret och därmed betalar sin bostad med en bit av sin sinnesfrid och hälsa. Störning gör att det är svårare att umgås, svårare att lära sig något, svårt att ta sig något före. I sin tur betyder detta att svårare störning i omgivningen–”miljön”–, förutom att det betyder en segregation av samhällsskikten, också ger framtida klasskiljande aspekter, vilket i sin tur betyder ett mindre väl fungerande, mindre produktivt samhälle, mindre produktivt för alla. Det är alltså praktisk socialism att minska störningarna i miljön så långt som möjligt.

Dessa rader i brevet har inte respekterats av dagens makthavare: Socialdemokrater och miljöpartister. Buller av alla slag som överskrider gränsvärden, som ofta är fallet med vindkraftverk, är ett stort problem. Buller är en klassfråga som socialdemokratin, vänstern och miljöpartiet låter växa år efter år.

Nationell vindkraftsstrategi och LKAB:s omställningsplan

Arbetet med nationell vindkraftsstrategi inleddes den 1 mars 2019 efter beslut om Miljömålsrådsåtgärd – Hållbar vindkraftsutbyggnad: Miljömålsrådet presenterade sin gemensamma åtgärdslista där en av åtgärderna som Energimyndigheten och Naturvårdsverket tagit initiativ till är att ta fram en gemensam strategi för hållbar vindkraftsutbyggnad. Åtgärden genomförs i samverkan med Folkhälsomyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, Länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet.

Under tiden 1 oktober–27 november har regionala möten hållits med samtliga länsstyrelser för förankring av strategin och diskussion om upplägg av det fortsatta arbetet med att ta fram regionalt planeringsunderlag. Nationell vindkraftsstrategi. I januari 2021 läggs strategi fram för en ”hållbar vindkraftsutbyggnad”.

Vår kommentar den 29 november 2020 är följande: Arbetet med strategin tar inte hänsyn till den forskning som finns om vindkraftens skadeverkningar. Detta är ohållbart.

Hänsyn har heller inte tagit till gruvornas, läs LKAB:s, enorma behov elenergi för beslutad omställning av produktionen. Att elförsörjningen för omställningen ska ske med el från vindkraft kan visa sig vara förenat med oöverstigliga problem. Den nationella vindkraftsstrategin kan visa sig vara otillräcklig redan innan den förhandlats och offentliggjorts.

EU-kommissionen har en strategi för vindkraft som motsvarar tusentals Ripfjället i Dalarna

Strategin ingår i en tillrättalagd information utlagd på Europaportalen. Dokumentet är mycket positivt hållet för att understödja ”ett klimatneutralt Europa”. Till 2050 – då EU har förbundit sig att vara klimatneutralt – ska vindkraften generera 300 gigawatt. Samtidigt används strategin som argument för lyckosamma åtgärder efter Covid -19. Detta mastodontprogram är största möjliga kontrast till projekt Ripfjället som är ett av många i Sverige.

Tusentals lokala konflikter kan förväntas runt om i unionens medlemsländer. Även havsbaserad vindkraft kan vålla konflikter!

”Sverige möts” i SVT. Om vindkraft på Ripfjället, Malung-Sälen

En viktig debatt om vindkraft på Ripfjället, men ack så dåligt planerad. Folkomröstningen visade att en majoritet sa nej till vindkraft. Men nejsägarna hade nästan inga representanter närvarande. Det tyska bolaget som vill bygga hade en skicklig VD som kunde sina ja-argument. FSL – Föreningen svenskt landskapsskydd hade sin presstalesman med i debatten. Han hade bra självkontroll och klämde i ett tydligt Nej när det blev hans tur. Miljöprofessorn talade om demokrati och den enskildes rätt i samråd. En riktig PK-professor. Kalle Moræus från grannkommunen Orsa ville inte ta ställning, vilket är självklart om man är artist. Han vill ju inte tappa halva sin publik. Därför var det fel att bjuda in honom. Kommunstyrelsens ordförande hade förberett genom att kort före debatten driva igenom att folkomröstningen skulle köras över. Janne Josefsson, SVT hade en dålig dag därför att programmet inte kunde visa på ett konkret sätt att motsättningarna nu har nått sin högsta nivå i kommunen.

Statstelevisionen har tagit lärdom om vindkraft

SVT har rapporterat om grannars upplevelser av vindkraftpark.

Läs också kommentarerna som är en provkarta av upplevelser.

  • jag hatar dem
  • ljud, skuggor och blinkande lampor
  • Ibland låter det som jetplan som är på väg, men aldrig flyger förbi
  • om jag går ut och berättar vad jag tycker är jag rädd att jag förlorar jobb i skogen
  • eller säger att de är oroliga för att komma på kant med grannar som har intressen i vindkraftsparkerna
  • men anonymt säger de också att de störs av ljud, ljus och skuggor.

Ripfjället och vindkraftverk, 30 st, 250 meter höga

Idag hålls folkomröstning i fråga om vindkraft på Ripfjället, Malung-Sälens kommun. Beslutet fattades efter omröstning i kommunfullmäktige, där 22 ledamöter röstade nej till folkomröstning medan 14 röstade ja. Det hade krävts att två tredjedelar röstar nej för att initiativet skulle ha stoppas. Läs GP.

Opinonsyttringar har förmodligen betydelse, bland annat en protestmarsch med en vältalig präst i främsta ledet. Hans appell har gått ut i TV. Beslutet att genomföra en folkomröstning är en delseger för demokratin. Utfallet av folkomröstningen återstår att se. Nu får folket säga sitt. Den kommer även att visa om sammansättningen i kommunfullmäktige är representativ för de röstberättigade kommuninvånarna. I första hand för denna fråga, men också för naturskyddet i stort.

Kl 22.00 idag fanns ett preliminärt resultat: NEJ TILLL VINDKRAFT PÅ RIPFJÄLLET

Danmarks största vindkraftsprojekt

Vindenergiparken Thor i Öresund ska kunna försörja 800.000 hushåll med el, skriver Aftonbladet.

Här finns inga lokalinvånare som kan föra fram sin mening, i alla fall inte så direkt som invånare som är grannar till landbaserade vindkraftverk. När ett vindkraftsprojekt tillkännages i media är det ofta uppbackat av en siffra för hur många hushåll som kan försörjas med den beräknade elproduktionen. Siffran 800.000 hushåll imponerar på de flesta utan information om något annat överhuvudtaget. Man visar sällan eller aldrig i media hur beräkningen har gjorts. Det finns många om och men. Vindar och vindstyrka beräknas med hjälp av provtagningar för att övertyga investerare och myndigheter. Livslängd på verken är ofta kraftigt överdriven. Det finns inte historiska data på verk att ta till, eftersom konstruktion och materialval förändras fortlöpande. Ytterligare en osäkerhet är hur den marina miljön förändras och påverkar det marina livet, något som kanske bör ha högsta prioritet. Gör en markering i almanackan år 2027 då vindkraftparken sägs stå klar! Då kan vi gå tillbaka och jämföra påståenden idag med utfall. Men var inte säker på att någon 2027 kommer att ta ansvar för vad som påståtts 2020!

Kolonisering av Västerbotten genom vindkraft

Nu höjer man knappt ögonbrynen för nya rubriker om vindkraftsparker i Västerbotten. Från norr till söder har följande dykt upp på sistone för familjerna som valt landsbygden efter medvetet livsval. Eller de som bor där av födsel och ohejdad vana.

  • I Källbomark vill OX2 bygga en s.k. vindkraftspark. Invånarna protesterar och får viss förståelse från kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman i Skellefteå kommun som bl.a reagerar på höjden 300 meter.
  • Skogsbolaget Holmen investerar 1,3 miljarder kronor för att uppföra en vindkraftspark i Blåbergsliden, Ljusvattnet 5 km utanför Burträsk.
  • Länsstyrelsen har sedan tidigare sagt ja till fyra nya vindkraftverk på Hornberget i Malå kommun. Nu vill vindkraftbolaget öka maxhöjden på verken från 150 till 230 meter.

Detta är tre exempel i en lång rad. Totalt fanns 346 verk i Västerbottens län 2019, utgörande tio procent av rikets alla verk. Befolkningsandelen är ca tre procent. I Norrland finns hälften av alla verk. Norrland svarar för mer än hälften av installerad effekt i vindkraft i riket. För att värdera dessa siffror är det inte så enkelt som att bara se på procentandelar för att finna att Norrland överutnyttjas för välfärden i övriga Sverige. Intressant skulle vara att studera i vilken mån som investerarna lättare kan få tillstånd i Norrland. Det verkar så. Investerarna saknar känslor. Länsstyrelsernas tjänstemän lyder regelverk och inte Gaja, världsanden. Naturen i Norrland ses som en fri nyttighet. Beslutsfattarna i de företag som investerar bor inte och verkar inte i glesbygden. De bor och verkar i finanscentra där kokain och droger är vanligare än blåbär och lingon.

Vindkraftverk kan störa nattsömnen

Med ett snett leende kommer detta ur nyhetsuppläsarens mun i SVT2, Aktuellt, kort i en mening som sista inslag. Han hänvisar vidare till svt.se.

Forskning om sambandet mellan vindkraftsbuller och sömnproblem har lagts fram vid flera tillfällen under minst 10 år. Det är oförsynt av SVT att behandla sömnproblemen på ett så nonchalant sätt. Dessutom kommer nyheten i skugga av de allt överskuggande rapporterna om Corona och om nedgången i ekonomin.

Pratkvarnarna och lögnarna kan fortsätta att skämmas.