Kategori: Politik

Vem har inte baxnat av framtoningen hos Ebba Busch med långa korkskruvslockar som hon bär vid sina framträdanden i TV? Vice statsministern jobbar med mjuk framtoning, bedjande approach och ett alltmer skruvat försvar av försenat elprisstöd. Det verkar som att Busch ses som sossarnas huvudmotståndare på feminismens altare. Varför skulle annars Magdalena Andersson anlägga frisyr modell striphår? Uttrycket förstärks med nedåtgående mungipor och smala omålade läppar. Intrycket blir, nödtorftigt, en lidande arbetarhustru contra tjusiga damen i den nya regeringen. 1-0 till Magda.

Begreppet svekdebatt tycks ännu inte ha överflyglat förekomsten av begreppet politikerförakt. Mätt med träffar på Google leder fortfarande politikerförakt med 39.200 träffar mot svekdebatt 21.300 träffar. Ja, strängt taget är det ju den massiva förekomsten av båda begrepp som stämmer till eftertanke, inte siffrorna i sig. Senast har statsminister Ulf Kristersson bidragit till svekdebatten efter medias gräv om löftet till Hédi Fried angågende samröret med Sverigedemokraterna. Hédi Fried gick nyligen bort, som en av de äldsta och mest aktiva vittne över Förintelsen. Bland annat har Kristerssons löfte att icke regera eller om det var att icke tala med Sverigedemokraterna skapat hetta i debatten. Tolkningen torde ligga hos den enskilda individen och mediakonsumenten. 

KD:s partiledare, nuvarande vice statsminister Ebba Busch var före valet strängt bevakad av föregångaren Alf Svensson. Då gällde det särskilt migrationspolitiken som framkallade på gränsen till tårar och darr på rösten hos Alf Svensson. De båda fick tillfälle att samtala om detta i media mycket kort. Sedan har Ebba Busch skakat av sig kritiken från den Gamle och Erfarne. Och hur skötte media denna konflikt, kan man fråga sig. Svek och förakt ingår ofta i konspirationer som är svåra att synliggöra. 

Det gäller förstås att ha klart för sig att svek är något vi kan drabbas av från politiker. Förakt är något vi känner, mer eller mindre välgrundat gentemot politiker.

Frågor kring tillämpningen av SD:s roll har hamnat i medieskugga med brist på insyn. Det gör det också svårt att följa och att ställa frågor till ansvariga personer. Hur kommer denna aspekt att belysas? Var ligger ansvaret? Hur agerar SD och regeringen i de pågående ännu inte slutförda förhandlingarna om inträdet i NATO? Enligt uppgifter i media har regeringen sagt sig vara beredd till eftergifter. Är det hela sanningen? 

Så här i början av den nya regeringens styre kan SD:s roll förefalla gripbar. Men är det en illusion? Hur kommer det att fortsätta? Kommer SD:s roll att diversifieras till ett system som liknar sovjetstatens system med politiska kommissarier, politruker? Misstänksamhet har många andra objekt än regeringsarbetets bedrivande tycks det. Förhoppningen är att oppositionen i riksdagen tar demokrati som ett ideal och som en huvuduppgift för det gemensamma bästa.

Public service genom SVT Morgonstudion och SR 1 genom P1 Kultur intervjuade den nya kulturministern Parisa Liljestrand med frågor som besvarades invändningsfritt men föga engagerande. Frågan om kulturkanon fick stor plats. I slutet gavs en bild på tre verk där frågan ställdes huruvida de tre specifika verken med upphovspersoner borde ingå i kanon. Verken som visades var böckerna Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga”, Stieg Larssons ”Millennium”-trilogi samt Ruben Östlunds film ”Triangle of Sadness”.
– Det är ju fantastiska författare allihopa och två av tre böcker har jag ju själv läst och tyckte var väldigt väldigt bra, men om de ska ingå i en kulturkanon, det ska inte jag svara på, sa Parisa Liljestrand.

Svaret var ju korrekt i så motto att hon hade läst två av verken. Men hon upptäckte inte, och påtalade inte att det tredje verket var en film av Ruben Östlund. Programmakarna hade gillrat en fälla som de kanske själva tyckte gjorde sitt jobb att avslöja kulturministerns bristande kunskaper.

Intervjuerna som gjorde anspråk på att handla om kanon och kultur överhuvudtaget missade en aspekt som hade varit givande. Tillfälle fanns att diskutera våra möjligheter att ha heltäckande kunskaper på ett område, här på ett visst kulturområde. Även programmakarna borde inse att efter tillkomst av moderna media finns oerhörd kapacitet att sända information om gamla och nya ämnesområden. Samtidigt finns kognitiva gränser som bidragit till att fragmentisering av kunskaper ägt rum. Det som redan tidigt kundeses som omöjligt har om möjligt blivit ännu mer omöjligtatt behärska av individer eller kollektiv. 

Regeringsbildningen grundad på Tidöavtalet sägs vara ett paradigmskifte. Innehållet behandlar bland annat regler för besökare som inte är svenska medborgare. Det finns med i det mer än 60-sidiga dokumentet:

Ur Tidöavtalet:

”Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svensk gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”

Tidningen Aftonbladet har i samband härmed passat på att ställa frågan om hur det står till för ett urval nytillträdda. Sveriges nya justitieminister Gunnar Strömmer (M) får frågan om han har några skelett i garderoben:

– Jag har som de flesta människor ett och annat med mig. Jag köpte svart städhjälp för 20 år har har sedan åkt fast för fortkörning två gånger, säger han till Aftonbladets reporter.
Varför köpte du svart städhjälp?
– Det är en mycket berättigad fråga. Jag var yngre och slarvigare och upphörde med det. Det var för ungefär 20 år sedan.

Brottet är sedan länge preskriberat och fortkörning ses knappast som ett brott av allmänheten.

Ebba Busch (KD), nu vice statsminister hade enligt DN tre skulder att betala hos Kronofogden 2022. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) väckte uppseende för några år sedan då det uppdagades att hon fifflade med ersättning för dubbelt boende. Statsminister Ulf Kristersson (M) har kritiserats för bristande etik och mygel i en lägenhetsaffär i Stockholm för många år sedan. Frågor om vandel kan lätt tillgripas av makthavarna och media. Nu har regeringen sett en potential att använda vandel mot misshagliga och kriminella personer som inte är svenska medborgare. Tillämpning av regler kan lätt bli godtycklig och kontroversiell.

Syftet att använda vandel som kriterium för utvisning riskerar att drabba tredje person. Har de lagfarna i regeringen tänkt på det?

Julia Kronlid (SD) valdes trots åsikter som väckt debatt: hennes erkännande av kreationism och restriktiva hållning till abort. Hon kom att utgöra alternativet till Björn Söder (SD), som inte väckt förtroende efter tidigare kontroverser, bl a beskyllningar för rasism. Den demokratiska processen stötte bort Björn Söder för att istället lyfta fram en annan Sverigedemokrat, nämligen Julia Kronlid. Det gällde ju att i inledningsfasen av regeringsbildningen inte köra fast. Då kan valet av en kvinna utan hög profil underlätta frågans lösning. Att hon visat förståelse för kreationismen och abortmotståndet var inget hinder. Möjligen fanns en positiv hållning till de känsliga frågorna i det blå laget. De blågula, dvs SD som fått bestämma partifärg på 2:a vice talman fann Julia Kronlid vara den rätta. Hon har själv betonat att hennes egna uppfattningar inte har något inflytande på rollen som talman.

Lyckades högerblocket enas genom att dra feminism-kortet? Skulle det bli lättare för Liberalerna att internt försvara lösningen med valet av en kvinna? Den första omröstningen var tvungen att tas om då Julia Kronlid som hade SD, M, L och KD bakom sig inte fick en majoritet av rösterna. Stödet skulle gett henne 176 röster – men hon fick bara 173 i första omgången. ”Några ledamöter har inte följt partilinjen, det skapar en osäkerhet kring underlaget som Kristersson vill regera på”, säger Ekots politikkommentator Tomas Ramberg.

I väntan på en ny regering befinner vi oss i ett interregnum, ett tillstånd som är mycket svårt att få information om. Formellt ska den gamla regeringen övergå till en expeditionsministär, numera kallad övergångsregering. Det blir av allt att döma blir skifte till en borgerlig regering, åtminstone till en början. Svenska folket har blivit rejält uppskrämda med skenande elpriser, hög inflation med nästan tio procent och stigande räntor. Nästa ökning av styrräntan befaras bli ”fyrdubbel” dvs. en hel procentenhet. När det gäller energipolitiken råder hela havet stormar. Bevakning och kritik av tillståndsärenden för vindkraft från ideella föreningar, grupper och personer kan komma att kräva översyn. Det är inte självklart att energipolitiken i de olika partierna fortsätter i samma hjulspår som före valet. Eftersom vi har faktorer som kriget, Nato-anslutning, elektrifiering, klimatfrågan och kommande lågkonjunktur är det fullt tänkbart att omprioriteringar kommer att ske.

Många tecken tyder på att fortsättningen kommer att heta ”Energi till varje pris”, något som kommer att omfattas av alla politiska partier.

När pandemin tycktes släppa sitt grepp i Sverige och stora delar av världen, dock inte Kina, så kändes det som en enorm lättnad. Men det var en kortvarig lättnad eftersom Putin i Ryssland startade en anfallskrig mot Ukraina den 24 februari i år, något som han trodde sig kunna maskera genom att kalla det för militär operation. Att för ryssar kalla det krig medförde straffansvar. Kriget pågår ännu med växlande framgång för parterna. Världsekonomin har påverkats avsevärt av kriget, där en energikris dominerar EU-länderna på grund av Putins ätgärder att strypa tillförseln av rysk gas till Tyskland och en rad andra länder. Priserna på energi har rusat, något som satt skäck både i storförbrukande industrier och privathushåll. De politiska makthavarna, vars ställning är avhängigt folket och näringslivet har i desperation gått ut med löften om lättnader. I Sverige har partierna inför valet idag lovat högkostnadsskydd utan närmare specifikation. Detta har framkallat kritik från ledande ekonomer som påpekat att föreslagna åtgärder inte håller tillbaka förbrukningen av energi, snarare tvärtom. Därtill kommer påverkan från inflationen. Det har inte hindrat politikerna att upprepa sina löften om högkostnadsskydd utan synliga tecken på genomtänkt konstruktion av ett stöd till storförbrukande industrier och privathushåll. Denna attityd och oförmåga ökar politikerföraktet. Med valrörelsen 2022 inleddes æconomia horribilis, när politikerna tillåts genomdriva beslut som ekonomerna varnar för.