Protesterna mot kärnkraft i Pyhäjoki

Det finns långt gångna planer att bygga ett kärnkraftsverk i Pyhäjoki, Finland som ligger cirka 16 mil från Skellefteå och 20 mil från Umeå. I helgen ordnar nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken manifestationer mot byggandet – i Luleå, Piteå, Skellefteå, Umeå och Pyhäjoki.

Som framgår av reportage i norrländska media har anslutningen till manifestationerna inte varit så stor om man ser till antalet deltagare. Det finns förmodligen minst lika många personer som i hånfulla ordalag kritiserar aktionen. Kritikerna är sådana som hänger upp hela sitt liv på fredagsmys… Inte utsläppspys…

Minnet är kort och konstigt. Tsunamin och haverierna i Japan, kärnkraftverken i Fukushima skedde i mars 2011. Paradoxalt nog är kanske minnet av Tjernobyl starkare hos allmänheten trots att det skedde 1986, alltså för 25 år sedan.

Nätverket Kärnkraftfritt Bottenviken har tagit på sig en svår uppgift att förklara riskerna för invånarna och politikerna runt Bottenviken. Att informera och att väcka opinion för något som är en risk och inte ett fullbordat faktum är och förblir svårt.

Just därför är det en livsviktig uppgift!

Läs mer i Norrländska SocialdemokratenVK och Naturskyddsföreningen. Se på SVT och YLE.

Melkers Falukorv + Vindkraft = Sant

Jag och min hustru var i Storkyrkan för att höra julkonsert. På bänken framför satt en person som jag kände igen, Leif Lind.

Efter den fina konserten knackade jag honom i axeln och sa att jag uppskattade hans bok om produktlanseringar. Lena och jag handhälsade på Leif och hans fru. Boken "Framgångsrika produktlanseringar" kom ut 1968 och blev en mycket stor framgång.

Leif Lind var en av 1970-talets verkligt stora "marknadsgurus" inom livsmedel och andra dagligvaror. Sen började det gå fel i karriären, bl.a. motgång med butikskedjan Buketten, vilket han har kompenserat med hårt arbete och många nya uppdrag.

Leif har bland annat ägt och varit företagsledare i Buketten, Torsåsens Fjäderfäslakteri, styrelseordförande i Melkers Chark i Falun och Sörensens Fågelchark i Sävsjö och sitter i styrelsen för ytterligare ett 10-tal företag.

Jag frågade vad han gjorde idag. Han svarade att han är 74 år och att han tänker dö med stövlarna på. Han sa att han driver ett företag med sin son, ett försörjningssystem för flyg.

För att utmana sa jag att jag också tänker dö med stövlarna på, men inte med samma stövlar som på 70-talet. "Jag har köpt nya stövlar", sa jag och stirrade stint på paret Lind. Och att jag nu vid mogen ålder har gått över till ideell verksamhet. Leif och hans hustru såg frågande ut. Min hustru tyckte visst att jag var kvick i mun. Min avsikt var att snabbt positionsbestämma Leif, sisådär 35 år efter min senaste kontakt med honom.

På väg ut från kyrkan passade jag också på att fråga vad han har kvar i sin hemtrakt Dalarna. Han nämnde Melkers i Gagnef, Falun. "Jag har kontakt med en förening i Svartnäsbygden som kämpar mot vindkraften", sa jag. Leif svarade att det kände han igen, och att ingen vill ha vindkraft nära sig ("not in my backyard"). "Men vi måste ju ha el", tyckte han. "Men vi kan spara, du och jag är ju ekonomer eller hur? Och du har tydligen inte hört bullret", sa jag. "Vi måste ha vindkraft för att få el, gärna med mycket buller", sa Leif. Med eftertryck, på sjungande dalmål.

Då kände vi på ömse håll att det var läge att välja olika väg ut ur kyrkan. Leif Lind med fru sa att de skulle titta på julkrubban…

"Kul att träffas", sa jag och gled ut genom stora porten på Storkyrkan med Lena ut till marknadsgycklet på Stortorget…

Media måste bättre bevaka JO-anmälningar

Norran driver – med all rätt – och med stöd av fler ansvariga utgivare i länet och Publicistklubben en JO-anmälan mot landstingets förbud mot filminspelning, foto och ljudupptagning i sina lokaler. Och detta ärende får stort utrymme i media. Hur vore det om samma media – med samma beslutsamhet – granskade sin rapportering av andra JO-anmälningar.

Ett exempel i mängden av nonchalerade fall är detta: En JO-anmälan av en chefstjänsteman, enhetschef i Länsstyrelsen Västerbotten juni 2009, fick inte ens ett omnämnande. Ärendet gällde bl.a vägran att besvara skrivelser från sakägaren i frågor som gällde en provisorisk miljödom. Både när det gäller anmälan mot landstinget och exemplet med länsstyrelsen kan det handla om passivitet och översitteri som allvarligt kan skada nyhetsförmedling och medborgerliga rättigheter.

Media bör i eget och i allmänhetens intresse förbättra sin bevakning av JO-anmälningar överhuvud taget. Inte bara när media, här Norran med flera själva står för anmälan till JO.

Läs mer på Medievärlden.

Föreningen Byggnadskultur i Umeå drar tillbaka sin överklagan

Länk till artikel i VK.

Föreningen är värd beundran för sin kamp. Ändå hade det varit bättre att överklagan hade prövats i Mark- och Miljödomstolen. Skälen är följande:

Överenskommelsen medför att Kulturväven byggs. Biblioteket får inte finnas kvar där folket vill ha det. Men detta är ändå bara några få pusselbitar i en lång lång serie med avidentifiering och genomkommersialisering av Umeå. Eftergiften som byggbolaget fått göra, att spara stallet vid Stora hotellet är så liten och står inte i proportion till byggraseriets förödande verkningar i stora delar av inre Umeå. Föreningen Byggnadskultur hamnade i en utpressningssituation.

Vilket värde har jippon och pseudokultur som Kulturhuvudstadsåret? Inget alls. Om föreningen hade orkat stå emot utpressning så hade Kulturhuvudstadsåret 2014 kunnat få ett annat och inofficiellt tema "Riv Upp Väven". Det är det som behövs när BalticUmeåkommunkartellen intill förväxling kommit att likna fascism.

 

Må marknaden och människorna straffa beslutsfattarna i Umeå!

Rivningen av k-märkta hus i Umeå har gjort oss uppgivna.

Vad återstår att göra? Besluten har fattats och vansinnet får härja fritt.

Rivningen av Thornbergska huset har blivit symbol för det samlade vansinnet.

Om detta vore ett isolerat problem skulle kanske skadan begränsas. Men det är inte så, hela staden kommer att utsättas för en omvandling. Ingen stor estetisk vision kan upptäckas i detta.

Det handlar om att göra om Umeå till en handelsplats och konsumtionsmaskin. Detta bäddas in i Kulturhuvudstadsår 2014 och skrytbygget Kulturväven och andra förledande desperationer. 

Som springschas, springpoke i butiker på somrarna på 1950-talet kan jag drömma mig tillbaka. När jag cyklade ut med blommor från Löfgrens blommor i Thornbergska huset, visste jag inte att huset skulle få en sådan symbolisk kraft. Speditionsfirman Henriksson fanns då på kajen, där nu det vidriga skrytbygget ska byggas. När jag cyklade på Tegsbron mellan färghandeln på Tegsborg vid brofästet och livsmedelsaffären Varuförmedlingen på Storgatan visste jag inte att utsikten från bron skulle förvandlas. Från trästaden Umeå vid älven till ett Umeå med skahajlajn därför att kommunpolitiker och byggmästare kunde få härja fritt. 

En folklig bojkott av kulturhuvudstadsåret kommer icke att bli nödvändig. Medborgarna i Umeå och många, många länsbor kommer att vara så trötta och besvikna att de redan har tappat lusten och tilltron. Marknaden, som Byggmästaren och sossarna trodde vara sin högsta beskyddare, kommer att frammana ett Götterdämmerung, ett kommersialismens Ragnarök.

 


P.S. 

Efter vår artikel ovan syntes följande skrällduser i VK, som förstärker intrycket av Ragnarök kring besluten i Umeå:

Umeå är inte i den bästa av världar (klicka)

Gogols klassiska teaterstycke "Revisorn" är en mästerligt exekverad satir om girighet, dumhet, fåfänga och om krypande inför den som för tillfället tycks ha makten. Likheterna med händelseutvecklingen i Umeå under senare år påtagliga. Mer undersökande journalistik skapar förutsättningar för att någon nutida Gogol författar en knivskarp komedi med stark lokal förankring, färdig att uppföras om tre år.

Det menar Anders E Björkman, webbredaktör på Västerbottens museum och kulturskribent i VK.

Och:

Manifestation mot flytten av biblioteket (klicka)

"Flytta inte vårat bibliotek, det skulle vara ett jävla svek!", ropar demonstranterna som samlats på Rådhustorget i Umeå på lördagen. Bakom manifestationen står nätverket Stoppa flytten av stadsbiblioteket.

Norran granskar när Norran vill

Norran har de senaste dagarna varit fylld med material om fastighetsaffärer där kommunala höjdare varit inblandade.

Den som är intresserad kan själv läsa på www.norran.se

Och visst är affärerna sjuka, därom råder knappast några tvivel. Den naturliga frågan är:

Om kommunalrådet Bert Öhlund INTE kände till affärerna kan detta vara tillräckligt för att avgå från posten som ordförande i fastighetsbolaget Skellefteå Stadshus AB. Om han kände till affärerna är det även tillräckligt för att avgå som kommunalråd.

Nu vill vi inte inrätta någon folkdomstol. Låt rättvisan ha sin gång med full insyn för medborgarna!

Fastighetsaffären handlar om miljonbelopp, kanske 9 miljoner i köpesumma som behöver förklaras. Det är stora pengar. Men vi har ändå frågor om Norrans nyhetsvärdering och proportionalitet.

Här har Norran dragit på med flera reportage i papperstidningen, kanske med ett tiotal helsidor under några dagar i början av december. Dessutom i nätupplagan med motsvarande tyngd. Här har också aktiviteten varit maximal med läsarnas och redaktörernas kommentarer. Chefredaktören Anette Novak går i täten. Rena rama mobiliseringen för krig!

En annan fråga för Skellefteå, kommuninvånarna och hela länet handlar om saneringen av Scharins industriområde. Denna stora fråga har inte fått tillnärmelsevis samma uppmärksamhet och journalistiskt engagemang. Här har nyheter portionerats ut i omgångar utan att gå på djupet trots tillgång på kvalificerad information och stor oro för miljökonsekvenser för både människor och natur.

WSP Samhällsbyggnad, länsstyrelsen och fackfolk har erbjudit ett oerhört rikt faktaunderlag. Men här har stor återhållsamhet präglat Norrans rapportering. Till exempel vägrade Norran ta in en debattartikel.

Nästa dag gick författaren till Västerbottens Kuriren, som tog in debattartikeln i både papperstidningen och nättidningen. Läs mer.

I pengar räknat, handlar det om betydligt större belopp än kommunhöjdarnas inblanding i fastighetsaffärer. Bara arbetet med sanering i första skedet kostade 64 miljoner som kommunen tagit emot i statsbidrag, trots att det kan göras mycket billigare och med mycket bättre effekter för miljön. Här har Norran inte tagit sitt ansvar i rapporteringen. Även här hade 10 helsidor i papperstidningen varit motiverade när besluten blev kända. Men icke.

Vi kan inte förklara denna brist på proportionalitet, men vi kan försöka med kritisk analys. När det gäller kommunhöjdarnas fastighetsaffärer är det en jätteskjuts för upplagan och alla, utom kommunhöjdarna, tycker att Norran gör ett jättebra jobb. Men när det gäller kommunhöjdarnas förmåga att fixa 64 miljoner i statsbidrag för att skicka 2000 lastbilar med giftiga jordmassor till Robertsfors, då är det absolut inte bra för Norrans popularitet. Om det är så Norran tänker då är det en sorgligt cynisk inställning till hur kommunens skandaler ska offentliggöras och diskuteras.

Men även vi tycker att Norran gör ett mycket bra jobb som undersöker och rapporterar kommunhöjdarnas inblandning i sjuka fastighetsaffärer.

Förbud för hemundervisning tvingar familjer att överväga exil – Washington Times igår

Vi behandlar rättsosäkerhet och rättsröta på fler områden än bara miljön.

Här en nyhet som är lika viktig eller viktigare än nyheter om landskapet och miljön, nämligen förutsättningarna för barn och familjer i deras val av undervisning.

Hemundervisning gjordes i praktiken omöjlig i nya Skollagen som röstades igenom med knapp majoritet i Riksdagen den 22 juni. Lagen träder i kraft juli 2011. Men även under förra Skollagen, från 1985, var det mycket svårt för många familjer att få möjlighet till hemundervisning av sina egna barn, trots att där fanns ett lagutrymme för det.

När nu möjligheten är borta, tar Washington Post i en artikel upp hur Sverige likriktat utbildningsformerna och tagit ansvaret för barns utbildning från föräldrarna och lagt det helt på Regeringen – en oroväckande utveckling, som redan fått flera familjer att göra politisk exil, och snart blir det fler.

Klicka på (Mer) för att läsa vad Washington Times skriver.

[@more@]

Home-school ban in Sweden forces families to mull leaving
Det är rubriken på gårdagens artikel i den mycket betydelsefulla och inflytelserika tidningen Washington Times. Även den redaktionen har fattat vad förbudet för hemundervisning i nya skollagen innebär.
Sweden’s officials defend the home-school ban, which takes effect next July, saying home schooling is unnecessary since the state provides a "comprehensive and objective" education.
Översättning: Svenska skoltjänstemän försvarar förbudet för hemundervisning… och säger att hemundervisning är onödig, eftersom staten erbjuder en "allsidig och saklig" utbildning.
Så krasst uttrycker sig tjänstemännen och lagförslaget! Inga människor eller företag skulle drömma om att äventyra sin trovärdighet genom att säga om sig själva, med avsikt att få alla att lita på sig eller sin produkt: -"Lita på oss – vi är allsidiga och sakliga". Men så förmätet uttrycker Regeringen sig om sin snart allenarådande utbildningsform, som även friskolor tvingas efterlikna helt.
Det borde få hela svenska folket att rygga tillbaka och protestera. Men det har fått endast några få i media utomlands att reagera. Och nu även Washington Times.
 
 
Läs gärna mer på Rohus sajt – Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige.