Blir det (mycket) värre i höst?

Problemen är stora och många runt om i världen. Hur kan världen beskrivas sommaren 2020 under pågående coronakris? Coronakrisen har kommit utöver den klimatkris som FN och många medlemsländer förfäktade vid Pariskonferensen. EU-ländernas stödpaket förhandlas där utgången inte är given. Därutöver finns Mellanösternkris som på nytt kan blossa upp. Mänga regionala kriser och krig pågår sedan decennier med svältkatastrofer som rapporteras i media. Det fanns redan före corona oerhört många och stora problem. I dagarna har en beräkning gjorts av USA:s nedgång i bruttonationalprodukt andra kvartalet 2020.

Det största ekonomiska raset i USA:s historia är ett faktum. Under årets andra kvartal krympte bnp med en tredjedel – 32,9 procent – mätt på årsbasis.

Källa: Global Politics.

En avgörande förutsättning för politikernas och opinionens bedömningar och reaktioner är medias rapportering. Kriser kan fortsätta utan att vi får veta särskilt mycket.Vem vet vilka skärmytslingar som pågår i sydkineska sjön mellan USA och Kina när världens korrespondenter vilar ut under sommaren. Augusti är semestermånad i många av Europas länder. En praktisk fråga av vikt är hur mediabevakningen fungerar under augusti. Tystnaden kan misstolkas som att lugn råder och att återhämtningen under coronakrisen tickar och går. Så behöver det alls inte vara i verkligheten. Vi kan under hösten, efter semesterperioden få nya larm om smittspridning och ekonomiska kollapser runt om i världen. Det kan bli betydligt mer obehagligt än under den våg av coronakrisen som upplevdes under våren och försommaren. På senhösten är humöret förmodligen mycket känsligare med tanke på kommande vinter (på norra halvklotet) när samhällsmaskineriet utsätts för större påfrestningar. Det kan vara värt att påminna om ett sorgligt faktum: Vi går inte längre mot sommar och sol med känslan av att det mesta ordnar sig. Ekonomisk politik har i hög grad varit inriktad på att sprida lugn och tillförsikt. Håller det eller kommer paniken krypande?

Tilläggas kan att liknande funderingar torde finnas lite varstans, men att missriktad hänsyn att inte oroa håller tillbaka frispråkigheten hos andra.

…27 döda i Covid 19…

Allmänhetens reaktioner på de dagliga rapporterna om avlidna och smittade i Sverige tenderar att bli allt mattare. Avmattningen har pågått i flera veckor samtidigt som alltfler rapporter visat katastrofal utveckling i andra länder. Detta kan duga som subjektiv beskrivning utan tillgång till representativ information om världsläget. I semestertid är det särskilt svårt att bedöma situationen för det ”folk” som ingår i namnet på myndigheten, Folkhälsomyndigheten. I vilken grad tar folk hänsyn till myndighetens rekommendationer? Är rekommendationerna relevanta givet en matematisk modell för smittspridning? Och sist men inte minst: Vad är egentligen den modell för smittspridning som statsepidemiologen hänvisar till och som revideras emellanåt utan tydlig markering gentemot folket, FHM:s egentliga uppdragsgivare och finansiär? Hur ser modellen ut i strikt vetenskaplig mening? Vi väntar alltfort…

Vem som helst kan studera hur följsamheten är beskaffad till givna, mer eller mindre klara rekommendationer. Dubbla budskap, ja flera motstridiga budskap har kommit från FHM och från dess kritiker, andra epidemiologer, allmänläkare, forskare. Och inte minst politiker! Som ofta inte har utbildning utöver enstaka betyg från högskolan eller ingen fortbildning alls. Det problemet finns sällan i övriga EU och världen. Man kan lugnt säga att det råder anarki ifråga om rekommendationer. Behovet av rekommendationer ifrågasätts i hög grad ute i samhället. Se bara på reportage från uteserveringar och restauranger, där öldrickande flinande ungdomar sittande i knät på varandra på sin höjd kan säga ”no problems” på journalistens frågor.

Slutsatsen kan därför bli att det är nu som rekommendationer behövs och kommer att behövas. Mer än någonsin! Det mått av disciplin som funnits har till stor del eroderat. Detta har statsepidemiologen varnat för från allra första början i sina framträdanden i media. Om risk finns för nya utbrott eller dödligare varianter av covid då är det nu, mer än någonsin som disciplin bör etableras. Och tillsvidare är varje dödsfall och smittofall något som måste tas på största allvar med hjälp av folkbildning, som sedan gammalt är en paradgren för landet och folk i Sverige.

SEB:s årsstämma

En makaber uppvisning från Finansinspektion och den svenska staten. Svenska folket och regeringen förstår att banksystemet måste värnas, annars kan det bli samhällskollaps. Den moraliska kollapsen har skett för länge sedan med eftergifter till storfinansen och dess kända och okända makthavare. Böter på 1 miljard för penningtvätt är en blygsam reaktion mot brottslingarna. Varför inte 10 miljarder? Finansinspektionen bör motivera. En uthängning av förövarna skulle vara verkningsfullt för familjen Wallenberg. De har ju i december 2019 fått uppleva Ericssons där domen blev 10 miljarder.

De här fallen är ett underkännande av ansvariga personer. Kretsen av ansvariga är vidare än de som hängts ut. Whistle blowers bör belönas för att skrämma skiten ur ledarna. Säkert ett svårlöst problem, men angiveri är inget att skämmas för i så ruttna miljöer som finansvärlden. Men vågar FI och samhället ta till sådana medel. Risken är ju att exekutörerna också redan är korrupta.

Sista midsommarafton, nästan som förr?

Nu har ett halvår passerat med Corona-pandemin. För Sveriges del har epedemien skördat över 5000 liv. Folkhälsomyndigheten uppvisar samma lugn och trosvisshet för sin strategi. Av det följer att regeringen intar samma hållning. Lars Bern har i en video i Swebb-tv gett sin förkastelsedom över strategin. Hans konstaterande att regeringsledamöterna saknar högre utbildning har gett svenska folket ytterligare en förklaring att ta in och värdera. Det torde vara mer eller mindre otänkbart att andra media tar upp den kastade handsken (se fotnot). Den frågan torde bli ännu hetare när Sverige och hela världen måste ställa om till en krisekonomi likt depressionen på 1930-talet, en jämförelse som ofta används men som kan vara vilseledande i vår tid.

Många möjliga skräckscenarios har sedan flera månader målats ut i samhällsanalyser. Men människorna har inte tagit varningarna på allvar. Det har visats inte minst i samband med midsommarfirandet i strålande solsken. Ute på gator och torg har vi kunnat bevittna hur rekommendationerna nonchaleras. Det har förefallit som att yngre och medelålders förstår bättre än experterna. På frågor av journalister har yngre och medelålders svarat naivt och dumt, något som samtidigt talar till vår medkänsla. Om ett par veckor kommer vi kanske att se hur respektlösheten och dumheten slagit igenom i statistiken från Folkhälsomyndigheten.

Än så länge har vi bara fått enstaka rapporter från andra världsdelar. Dagens industri har flera rapporter från olika håll i världen. Av ren självbevarelsedrift bör vi på alla nivåer ta in dessa rapporter. Aldrig har det blivit så tydligt att Sverige är en liten del av världen. Hur går det nu med regeringsledamöter med dålig utbildning? Hur ska de kunna ta del av rapporter på olika språk? Det är inte samma sak att invänta översättningar och sammanställningar. Stora händelser ska följas tillräckligt nära källan. Det klarar inte Löfvens ministrar eller han själv. Ett viktigt syfte att ta del av rapporter från flera håll i världen är just att jämföra strategier. Det får man inte veta genom att fråga Folkhälsomyndigheten som utvecklat ett avancerat försvar på all kritik. Ett undantag är erkännandet att äldre har försummats i kampen mot Corona. Det är alltför uppenbart för att kunna blåneka.

En kvalificerad gissning är att midsommar 2021 kommer att vara väldigt dyster med massdöd och havererad ekonomi i hela världen.

Fotnot. Att överlämna en handske, eller att kasta den vid den utmanades fötter, var ett medeltida sätt att utmana någon till strid. Numera används givetvis detta uttryck bara i överförd betydelse.

Fortar sig tiden eller saktar sig tiden?

I corona-tider får vi uppleva både acceleration och retardation. Med skyddsåtgärder mot pandemins spridning har många arbetstagare förlorat sina jobb eller övergått till arbete hemifrån. Produktion av varor och tjänster har dragits ned. Vardagstempot har blivit ett annat för många. För många har också tristess uppstått. Man ”klättrar på väggarna”. De som tappat inkomsten jagar möjligheter att kompensera. För första gången har jag blivit bearbetad av en avdelning i ett stort sjukhus för att göra en undersökning som inte verkar vara alldeles nödvändig. Jag läser om företag i Västerbotten som lägger ned, utan pengar och utan kunder, samtidigt som rena rama Klondike råder i Skellefteå med etablering av jätten Northvolt. Detta drar med sig vad som i ekonomisk teori kalas multiplikatoreffekter. Det byggs som aldrig förr för att skaffa fram bostäder till blivande anställda i Northvolt och de leverantörsföretag som växer fram. På kort och mellanlång sikt expanderar Skellefteå där en stor del av samhällsservice och kommersiell service har havererat eller kommer att haverera om inte staten genom Tillväxtverket sätter fart på ekonomiskt stöd. Men det kanske ordnar sig i en kommun med socialdemokratiskt styre. Skellefteå Kraft har bildat ett bolag för att, som det sägs, ”accelerera teknisk utveckling”. I storstaden Stockholm är det inte lika lätt att överblicka tendenserna. Det händer för mycket för att bara lägga örat mot marken för att känna och förstå. Men ett tokroligt exempel kan lända till eftertanke. Hösten 2019 invigdes Accelerator som är en konsthall vid Stockholms universitet.

Nu är det så att garanten, finansmannen Robert Weil, kan klara stora svängningar både finansiellt och publikmässigt. Konsthallen har varit stängd sedan Coronas början och man hoppas kunna öppna igen i september. Namnet Accelerator var givet från början. Platsen där konsthallen byggdes utgjorde tidigare ett underjordiskt laboratorium för forskning inom acceleratorfysik. En vepa med namnet Accelerator pryder hela husfasaden. I tankarna har jag ett lika stort tygskynke som säger Stängt. Men så roligt får vi inte ha. Retardation pågår, vilket inte behöver vara en nackdel.

Finns lösningen till Palme-mordet i Täby?

Efter åklagaren Peterssons misslyckande vid en presskonferens att övertyga publiken om sina slutsatser har media fortsatt i nya spår. Svenska Dagbladet har idag redovisat intervjuer med personer i Täby som stått den utpekade mördaren Stig Engström nära. Man har bl.a träffat en partikamrat i Moderaterna, en klubbmästare som verkade med Sig Engström som tjänade som vice klubbmästare.Redovisningen handlar om grå vardagshändelser utan varje tillstymmelse till dramatik eller subversiv verksamhet. Det mest skumma är en pilkastningstavla med bild på Palme. I reportaget flimrar kända lokalpolitiker förbi.

Det mest uppseendeväckande är att Svenska Dagbladet följer upp ett utpekande som mött ett massivt motstånd. I en SIFO-undersökning som är representativ för Sveriges befolkning framkom att endast 20 procent tror att den utpekade är Palmes mördare. Initiativet att göra en SIFO-mätning hedrar SvD.

Om SvD verkligen menar att Täby är intressant i Palmemordet bör deras medarbetare göra grundlig research för att undersöka lokalpolitik och underground i Täby under en längre tidsperiod, säg 1970-talet och 1980-talet. Fanns en grogrund för ett Palmehat? Fanns aktivister som piskade upp ett Palmehat? Svenska Dagbladet borde ha större kvalitetsambitioner än att godtroget följa upp åklagare Peterssons presskonferens. Vad än SvD skrev blev effekten att misstänkliggöra Stig Engström enligt devisen ”ingen rök utan eld”. Och det är absurt.

Spotify-grundarens drömvilla, en social konstruktion

Känslorna har rörts upp när Spotify-grundaren ansökte om rivningstillstånd för en jättevilla från 1890 för att bygga nytt. Hembygdsföreningen har gått till angrepp.

Fenomenet som sådant, att riva och bygga nytt finns från tidernas begynnelse. Ett annat fenomen som sällan berörs är ombyggnad, kallad renovering som är utbrett och ofta slutar i sönderrenovering. Det kanske var sönderrenovering som var alternativet.

Ett misstag är att betrakta villor och andra byggnader huvudsakligen som fysiska konstruktioner. Det är möjligt att vidga seendet genom att betrakta en villa också som en social konstruktion. Så har det varit i alla tider, så även i Djursholm. Man kan förstå att grannarna förtvivlas när prakten i deras egna villa bleknar med jämförelsen, kanske också att värdeökningen mattas. De lär knappast drabbas av sämre ljusförhållanden eller buller. Man får räkna med ändrade förutsättningar över tid, trots den reglering som finns genom stadsplaner och skydd för hus som klassas som värda att bevara. Vi lever i en tid när inkomst- och förmögenhetsskillnader tilltagit. Byggnadskulturen är starkt beroende av ekonomien. På detta sätt kan man fortsätta rundsnacket.

Åter till Djursholm. Hittills har vi mest sett på tänkbara nackdelar ur grannars och kommunens synpunkt. Det vore också intressant att se på sociala nackdelar för byggherren, ägaren av det stora nybygget. Om ägaren siktar på att leva i ett isolat då är det en situation präglad av höga murar till omvärlden. Hur kommer situationen uppfattas av en ny ägare någon gång i framtiden? Då inträder osäkerhet om isolat eller motsatsen symbios. Samverkan med grannar kan komma att uppvärderas i framtiden. Då kan höga mentala och fysiska murar bli oöverstigliga miljöproblem.

Den som sig i leken ger får leken tåla.

Politisering av Palmemordet

Utpekandet av Stig Engström som huvudmisstänkt till mordet av Olof Palme har inte fört rättsprocessen vidare men kan leda till ytterligare politisering av Palmemordet. Spekulationer om konspiration mot Palme har fått en kraftig knuff och det kommer att gynna socialdemokratin som kämpar för sin maktställning. Att en rättsprocess politiseras är inte något unikt. Utomrättsliga processer fördes på tal i en SVT-intervju häromdagen av professorn i processrätt, Uppsala universitet, Eric Bylander. Han påpekade att om inte konklusiva bevis framställs får man räkna med en fortsättning på andra vägar. Vi har idag förstått att det inte finns bevis som hade kunnat leda till en fällande dom av den utpekade gärningsmannen.

En utomrättslig väg är den politiska vägen. Dagens presentation av åklagaren har förberetts redan i februari vilket skapade mycket höga förväntningar om konklusiva bevis. Före framträdandet i presskonferens hade åklagaren, enligt uppgift i media från Daniel Suhonen (S) gett förhandsinformation till utvalda nyckelpersoner. Man kan se det som ett test, en provballong på den presentation som åklagaren skulle leverera idag. De utvalda personerna fick tidigt möjlighet att läcka till media och viktiga personer efter eget val. En hisnande tanke är att de utvalda personerna har haft möjlighet att visa sina reaktioner till åklagaren. Det kanske forskarna hos Eric Bylander, Juridicim i Uppsala kan utreda.

Här läggs inga värderingar på det faktum att utomrättsliga processer uppstår. Klart är att det kommer att bli spännande att följa den politisering av Palmemordet som väntas ta ny fart.

Var läckan om Palmes mördare avsiktlig?

En sidofråga, men av stort intresse är nyhetsläckan om Palmemordet. Mordet ägde rum klockan 23:21 fredagen den 28 februari 1986, då Sveriges statsminister Olof Palme sköts till döds i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm.

Genom att släppa informationen före officiellt tillkännagivande om det slutliga resultatet i Palmeutredningen har mycket av dramatiken försvunnit. Beslutet gavs offentlighet den 18 februari i år, att åklagaren Krister Petersson skulle komma att rapportera Palmeutredningens lösning av mordet den 10 juni kl 09.30 i SVT.

Med återkommande intervjuer i media har spekulationer och gissningar florerat in i det sista. Ett par dagar i förväg meddelades i media att familj, regering och nyckelpersoner blivit informerade i förhand. Det kunde en partikoryfé, Daniel Suhonen, läcka till media redan igår den 8 juni, eventuellt tidigare till partikamrater och andra. Att läcka, att vara tidigt ute eller rentav uppfattas som först, bär ett betydande förtroende- och maktkapital. För partiet S kommer till synes allt att göras för att tillgodogöra sig effekter av den historiska nyheten för opinionen som framgår i aktuella och kommande opinionsmätningar. Coronakrisen är fortfarande det allt överskuggande men lösningen av Palmemordet måste ges allt utrymme som är möjligt för den nationella sammanhållningen i de breda lagren. Fortsatta undersökningar och spekulationer om orsaker och  medansvar till Palmemordet kommer vi att få leva med på obestämd framtid.