Kategori: Övrigt

Min granne Staffan berättar idag att han var ett år gammal 1939 i Helsingfors när ryssarna började bomba. Han och familjen bodde hela kriget i en källare. Pappan var inkallad. Att prata med Staffan om det pågående kriget i Ukraina ger perspektiv och respekt. Att idag försöka känna efter om risken för krig gör att man snackar och tänker med större respekt genom att höra orden och i lika grad pauserna i samtalet. Det är faran som då kan förnimmas. Om allvarliga kränkningar sker med kinesiska drönare eller ryskt flyg blir inte det viktigaste. En sådan krigsteknisk diskussion blir lätt ett försök att veta mest och bäst.

Värdigheten hos en sörjande familjefar som förlorat sin fru och två barn vid beskjutning från rysk pansarbil är ett minne för oss som såg Aktuellts program inför årsdagen den 24 februari.

Antydningar har gjorts bl.a från statsminister Kristersson att alliansen mellan Sverige och Finland kan bli mer komplex vid separatförhandlingar med Turkiet. Det är ett understatement. De båda ländernas företrädare uttrycker sig mycket försiktigt, men i grunden korrekt. Vad som torde upplevas som ett tabu för båda länder är övertoner eller tecken som kan tyda på söndring mellan länderna. Har Turkiets Erdogan varit nyttig idiot till Putin för att härska genom söndring? Fullt tänkbart. Koranbränning med mera är, eller kan vara skenproblem för att skapa nya positioner.

Men reaktionerna kommer åtminstone till en början att bli väldigt svåra att avläsa. I både Finland och Sverige torde alla aktörer försöka avhålla sig från kritik som kan växa till öppet gräl på olika nivåer. Möjligen kommer en debatt i sociala medier med deltagare som inte förstår vådan av gräl angående Finlands frikoppling gentemot Sverige. Det ska till mycket för att ett stort offentligt gräl utbryter i de stora medierna. Det är i högsta grad kontraproduktivt. Något som Putin skulle välkomna. Och eventuellt utnyttja i en upptrappning som skulle kunna drabba hela regionen.

Snart har alla tänkbara steg i processen för ett utvidgat NATO utmålats. Efter Finlands tillkännagivande att de kan gå vidare i processen utan gemensamt inträde med Sverige riskerar Turkiet, läs Erdogan, förlust i prestige. Turkiets diktator har redan förlorat ett stycke prestige efter att Finland tog initiativet för en deklaration om möjligheten att frikoppla sig från samtidig ratificering av Sverige. Även här gäller att anfall är bästa försvar. Utsikten för Erdogan att Sverige kommer efter Finland kan bli förödmjukande. Utspädningseffekten av ett samtidigt godkännande av de två länderna går förlorad i propagandan, både utrikes och inrikes. Om Sverige ska godkännas för sig i ett senare skede kan Erdogans nederlag i förhandlingarna bli satt på sin spets. Enkelt kan det uttryckas så att Erdogan kan godkänna Finland utan större problem med hemmaopinionen. Att tvingas godkänna Sverige ensamt i ett senare skede kommer att smaka rejält med skit för Erdogan och hans underlydande.

Den enda variant som ännu inte har förts fram är att Erdogan först godkänner Sverige och därefter Finland. Men det vore alltför långsökt, även i Erdogans värld.

Hur kan debatten karaktäriseras? Är det en debatt om optimal produktion på kort eller lång sikt? Är det en debatt om bästa produktionssätt i någon mening? Är det en debatt om att utesluta vindkraft? Är det en debatt om att utesluta kärnkraft? Flera formuleringar om tänkbara principer kan ställas upp. Men om vi tar exempel från pågående debatter som bedrivs av politiker eller allmänhet ser vi att debatten inte har skapat renodling för beslut på kort och lång sikt. Förhållanden i debatten kan beskrivas som ”hela havet stormar”.

Ett dagsaktuellt exempel är den motsättning som Dagens industri pekar på, nämligen den mellan Busch och Åkesson. Ministern Busch utlovar nya stora snabba satsningar på vindkraft. Tidöavtalets nyckelperson Åkesson står kvar vid satsningar på kärnkraft. Kan vara ett hot mot Tidöavtalet. Men som debatten utvecklats har troligen lejonparten av deltagarna vant sig vid att allt kan föreslås, allt kan sägas för närvarande om val av energiformer. Det är inte längre lika provokativt som det varit tidigare. Tröskeln har höjts. Den scenförändringen har skapats av det allvarliga läget i världspolitiken och nedgången i ekonomin i Sverige och världen. Att ropa på mer vindkraft eller kärnkraft idag är som en mild västanfläkt jämfört med debattklimatet före februari 2022 när värdeskalorna för livet i sin helhet förändrades på några dagar.

I så många sammanhang som möjligt kan tragedin i Turkiet och Syrien berättas och beklagas. Vad är det som gör att vi avstår, att vi inte vågar och vill? Frågan kommer obevekligen upp, ofta. Lika ofta kommer vi fram till att vi inte har något att säga, att andra uttrycker sig bättre, mer initierat, mer verkningsfullt. Så kan det vara, ändå kan vi alla göra något. Tänk om alla 99 procenten som tiger i brist på tillfälle skulle uttrycka sin solidaritet.

I media har sagts att Sverige ska bistå med 30 miljoner kronor. Det är väldigt lite i sammanhanget. Frivilligorganisationer har gjort sig klara för snabbt bistånd på plats, bl.a med sökhundar. Låt oss nu verka för att tragedin får största möjliga uppmärksamhet genom ett stort event i massmedia där vi alla kan bidra efter förmåga. Det har ett egenvärde att så många organisationer och privatpersoner som möjligt ger sitt bidrag till de lokalt drabbade och till alla andra som berörs av katastrofen, över alla gränser.

Varför måste vissa intervjuer i TV göras med en mäktig bokhylla som fond? Är det reportageteamet som väljer bakgrund eller är det intervjuoffret som propsar på att få ha sin bokhyllevägg som bakgrund? Jag börjar bli ganska trött på det fantasilösa valet. Numera försöker jag detaljstudera bakgrunden för att försöka göra en bedömning om personens trovärdighet vad beläsenhet och bildning beträffar. Om jag avläser en bokhylla som tycks ha böckerna ordnade efter någon sorts estetik, t.ex ordnade efter färg eller höjd på bokryggen, eller efter typ av bokbinderi så ifrågasätter jag ägarens trovärdighet. Står det prydnadssaker i hyllan tillsammans med böckerna, då undrar jag om ägaren tycker att böcker är fula och behöver kosmetik i enlighet med ägarens förment sensibla smaksinne. Ligger böcker inklämda ovanpå de stående böckerna, så kan det bero på utrymmesbrist eller en strävan att visa på att ”här bor en kunskapstörstande person utöver det vanliga”. Men se upp! Även de inklämda böckerna kan vara arrangerade på ett finurligt sätt som kan vara vilseledande.

Finns det boktravar på golvet utöver den välfyllda bokhyllan, då har vi träffat på en sann bokälskare. Om du tillhör reportageteamet, kolla för säkerhets skull om det ligger påbörjade böcker på ett eller helst några ställen i bostaden. Då är sannolikheten stor att vederbörande också läser böcker. Men det kan ju också bero på läsintresset hos andra medlemmar i hushållet. Mig lurar ingen. Var på din vakt mot kultursnobbar!

I Skellefteå är Northvolt i färd med att ordna och bygga bostäder för arbetarna i företaget. Stora svårigheter att rekrytera och att tillhandahålla bostäder har konstaterats av aktörer, främst av kommunen och företaget. Denna process pågår samtidigt som ett tillstånd med ”hela havet stormar” där alla delar i exploateringen av Norrland, norr om Skellefteälven pågår. Begreppet ”norr om Dalälven” är outdejtat och kan ersättas med ”norr om Skellefteälven”. Det är lättare att finna optimister än pessimister inför de stora, riskfyllda planerna för framtiden. Med så många röster i debatten blir diskussionen spretig. Ett förslag vore att ta lärdom från 60-talets gryende intresse för miljön. Då bidrog ”Sveriges förste miljöaktivist” Hans Palmstierna till en uppdelning i yttre och inre miljö. Det blev allmänt accepterat, så även av facket och arbetarrörelsen. Arbetsmiljön kan idag på så sätt få ett tydligt fokus.

En parallell finns för det som kallas den ”gröna omställningen”, ett fluffigt och kontroversiellt begrepp. Detta medför att alla delar i diskussionen kan bli lidande. Ett sätt att inleda en renodling och fokusering kan skapas genom att försöka göra åtskillnad mellan yttre och inre miljö. Den yttre miljön är uppmärksammad genom att erkänna naturintressen och intressen för samerna, men mycket återstår. En del av den inre miljön är arbetsmiljö och bostäder. När vi läser reportage med bilder på arbetarbaracker staplade, parkerade på varandra kan var och en ställa frågan: Vilken lön skulle jag acceptera för att leva och arbeta under dessa förhållanden? Vad är mitt alternativ? Frågan för arbetare med upplägget fly in-fly out blir också: Hur länge orkar jag och mina anhöriga inrätta våra liv på exploatörernas villkor?