Hydran Naturskyddsföreningen

Axelsson, Svante, Vår tid är nu: tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen, Ordfront, Stockholm, 2014, finns även som e-bok.
alt

För SäkraMiljön är Naturskyddsföreningen en hydra (läs definition här).

Det beror på våra erfarenheter med:

  1. Robertsfors Naturskyddsförening som godkände fuskbygget RagnSells Fagerliden vid samråd 2005.
  2. Lokalföreningen intresserar sig överhuvudtaget inte för miljöfrågor som kan vara kontroversiella eller irritera lokala makthavare i kommun och samhälle.
  3. Västerbottens Naturskyddsförening!
  4. Naturskyddsföreningen, Stockholm riks hade två miljöjurister 2006 på sitt huvudkontor i Stockholm. Dessa hade inte tid att ta upp fallet med RagnSells Fagerliden med bl.a haverier och otillåtna utsläpp. En av dessa jurister ville gärna ”vid sidan av” ta på sig ett välbetalt konsultuppdrag i sitt eget företag, vilket naturligtvis avböjdes av SäkraMiljön som varande oetiskt och korrupt.
  5. Naturskyddsföreningens policy och handlande i utbyggnad av förnyelsebar energi, särskilt vindkraft. Föreningen tar emot statsbidrag, främst från Energimyndigheten, med 12 Mkr år 2013. ”His Master’s Voice!
  6. Naturskyddsföreningen tar emot mångmiljonbidrag med PR-syfte från en rad givare i näringslivet som ställer krav på NF:s roll i PR-arbetet. ”His Master’s Voice!
  7. Lokala kurser i samarbete med Studiefrämjandet och Länsstyrelsen om vindkraftens välsignelser. Naturskyddsföreningen hade inga eller små invändningar till vindkraftverkens slakt av viltfågel. (läs här) ”His Master’s Voice!
  8. Lokala föreningar har karaktär av sällskapsklubb för folk, där karriären går före djupt engagemang för miljöfrågor, särkilt kontroversiella miljöfrågor.

En enda av dessa punkter skulle vara tillräckligt för att etiskt underkänna Naturskyddsföreningen och den lokala naturskyddsföreningen. Ändå vill vi lyfta fram boken av Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen, en bok som är lättläst och och informativ. Innehållet ger nödvändiga baskunskaper om klimatfrågan i sin vidd. Boken gör utvikningar till många sidor av vardagslivet med familjefadern Svantes perspektiv. Boken gör inte vetenskapliga anspråk, men författaren har ansträngt sig att skaffa och kolla en hel del information från forskare. Axelsson tar också upp köttkonsumtionens betydelse för klimatkrisen. Han förutser en fortsatt uppgång av köttkonsumtionen som har ökat med drygt 47 procent sedan 1990, ”och den trenden måste brytas om vi ska ha en chans att klara klimatkravet”. Här räknas med en dramatisk minskning, från dagens 85 kg till 20 kg kött per person och år.

Genomgående försöker Axelsson andas optimism och ingjuta hopp i mänsklighetens ödesfråga – klimatet. På känsliga ställen väljer han snälla ord för att inte skrämma bort läsarna och nya årsavgiftsbetalande medlemmar.

Lästips – Det nätpolitiska manifestet

altDenna oansenliga bok är inte nyutkommen. För fem år sedan kom ”Det nätpolitiska manifestet” på 80 sidor som legat oläst i min stapel av olästa böcker.

Författaren Christopher Kullenberg presenteras som aktivist, forskare och en ledande person i den nätpolitiska rörelse som vuxit fram i Sverige. Tillsammans med sociologen Karl Palmås har Kullenberg skrivit en rad artiklar som berör maktutövning, övervakning och motståndsstrategier på internet. Efter denna bok har Kullenberg 2012 disputerat i vetenskapsteori med avhandlingen ”The Quantification of Society”. Hösten 2011 utsågs han till Årets svensk av tidningen Fokus för sina insatser för öppenhet och demokrati på nätet.

Den oansenliga boken visade sig vara mycket intressant och lättillgänglig i förståelsen av internet och som bekräftelse på och jämförelse med egna tankar. Ett av postulaten i boken är att internet inte ska ses som en avgränsad cyberrymd utan som något integrerat i all mänsklig verksamhet.

 

Nu återstår att läsa hans avhandling som till stor del handlar om SOM-undersökningarna, vilka vi på skyddamiljön.nu kommenterat och kritiserat. Läs också du ”Det nätpolitiska manifestet” från 2010 som välbehövlig och lättillgänglig revision av en rasande utveckling med internet!

 

Att skapa gemenskap – Hur beslut fattas i en EU-myndighet

altSven-Olof Junker, Stockholm School of Economics, 2014

Sedan 1993 har ett trettiotal EU-myndigheter inrättats för att samordna offentlig förvaltning i medlemsstaterna. Genom att till exempel bestämma vilka produkter som får säljas, enas om varornas tekniska standard och vilka metoder för marknadskontroll som ska tillämpas i medlemsstaterna, ska EU-myndigheter förverkliga idén om EU:s inre marknad.

Ämnet EU kan förefalla torrt och tråkigt, men här kan alla som funderat på EU-byråkratin och förhållandet till nationella, svenska myndigheter få många aha-upplevelser. Den oberoende forskaren behöver inte ta politiska hänsyn och kan därför se klarare på EU-systemet. I avsnittet ”Institutionell förvirring i metaförvaltningen” beskrivs hur förvaltningen tillhör både EU och de respektive EU-staterna – på samma gång. I avsnittet ”Nationella taktiker för att hantera europeiska beslutsprocesser” diskuteras hur nationella myndigheter förhåller sig till EU-myndigheter när de fattar gemensamma beslut och vad som påverkar deras förhållningssätt. Taktikerna kan vara vitt skilda mellan stater och även inom en och samma stat. Anpassning, kompromiss, undflyende, trots och manipulation är taktiker att hantera EU-kraven.

Avhandlingen visar på många motsägelser i gemenskapen mellan myndigheter. Boken utgår från en studie av Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, en myndighet som fattar beslut om vilka nya läkemedel som ska godkännas i Europa.

Läsning av denna avhandling är en väg även att ställa frågor och att göra jämförelser till ”förvaltningen” och ”förvaltning av förvaltningen” på helt andra områden än läkemedel. Det kan faktiskt kännas som en lättnad att det är komplicerat även på andra områden än sitt egna. Svenne Junkers bok är rena lustläsningen!

Modersuggan och det osynliga lort-Sverige

altHur storkapitalet tog vinsten och samhället fick Svarte Petter

Trygve Bång, 2012 – Boken på Adlibris här.

Blir det aldrig rätt i miljöskandalernas Sverige? I denna bok skildras fallet med pappersbruket i Böksholm, Växjö kommun. Näringslivet tjänade stora pengar under industrialismens gyllene år. Fram till slutet av 1960-talet kunde man i Sverige kostnadsfritt dumpa miljöfarligt avfall i naturen. Dagens lort-Sverige ligger gömt i mark och vattendrag, som på ytan kan se välmående ut. Det finns tusentals miljöriskklassade objekt i Sverige som inte är sanerade.

I fallet Böksholm, Växjö kommun genomfördes ingen sanering. Gifterna ligger kvar och läcker ut i naturen, i vattendrag och våtmarker efter sprängningen av pappersfabriken.

I fallet Robertsfors bruk, Robertsfors kommun, genomfördes en stor sanering 2005-2006. I kommunen anlades en anläggning för att ta emot gifterna, arsenik och tungmetaller, även dioxin.

Anläggningen för farligt avfall i Robertsfors är ett fuskbygge som haft två stora haverier. Här har miljöproblemet således flyttas från ett ställe till ett annat. Men gifterna och problemen finns kvar 4 km längre bort, nära våtmarker och vattendrag. Blir det aldrig rätt i miljöskandalernas Sverige? Ska storkapitalet, Naturvårdsverk och länsstyrelser någonsin lära sig göra undersökningar och fatta kloka beslut?

…stora brott har mestadels begåtts av berömda idioter. Det som gör och kommer att göra denna värld till tårarnas dal, det är människornas omättliga girighet och otyglade högmod…” Ur ett brev från Voltaire till Rousseau 1754.

Lästips – Hur mår maten?

altHåglös och på dåligt humör stegade jag in på biblioteket i Täby för att läsa tidningar. Efter spärren vid hyllan där ”Kulturrådets favoriter” finns utlagda stannade jag till. Den första bok som min blick fastnade på bar titeln ”Hur mår maten? Djurhållning och djurskydd i Sverige” av Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Boken verkade tråkig, som ett beställningsarbete av LRF lantbruks-kooperationen. Efter en stunds bläddrande infann sig intresse för läsning och kritik.

I mina studier och forskning har jag tillägnat mig vanan att i tur och ordning läsa texten på pärmarna, förordet och listan på källor och referenser. Först därefter ger jag mig in på delar av boken. Innan jag läst boken färdigt har jag också googlat och skummat recensioner.

Peter Nilsson, Djurens Rätt skrev så här den den 8 december 2012:
– Hur mår maten? är en väldigt elegant och utbildande bok som folk verkligen borde läsa – och jo, då tänker jag också på den inbitne djurrättaren som kanske inte köper Per Jensens etiska ställningstagande (mer om dessa senare) men som vill lära sig mer om hur djuren i den svenska livsmedelsproduktionen har det. Kunskap är styrka.

Tina Gerdien, Östgötacorren skrev den 4 december 2012:
– Per Jensen vill inte att vi ska sluta äta kött. Tvärt om. Han argumenterar för att ett liv utan lantbrukets djur skulle bli ett torftigt liv. Det har, menar han, att göra med att människor och djur lever i ett ömsesidigt beroende sedan tusentals år tillbaka och vår samvaro ger oss inte bara mat och kläder utan också kulturlandskap och livskvalitet.

Man kan gott säga att kritiken har varit mycket välvillig. Ett standardverk om animalieproduktion i Sverige har välkomnats från flera håll, som här exemplifierats med Djurens Rätt och den stora lokaltidningen i författarens närmiljö i Linköping, Östergötland.

Men redan ett enkelt trovärdighetstest visar på allvarliga brister. Katarina Vikström, allehanda.se Härnösand, Västernorrland, skriver den 1 augusti 2013:
– Djurförbud blir allt vanligare. Allt fler svenskar förbjuds att ha djur. Under första halvåret i år har 125 djurförbud utfärdats i landet.

Aktuell information om förekomsten av brott mot djurskyddslagen borde vara av central betydelse i boken. Varför inte med realistiska fotografiska bilder? Per Jensen har heller inte redovisat statistik om brott mot djurskyddslagen. Han skriver på sid 79:

I praktiken är det ytterst få som döms i domstol för brott mot djurskyddslagen. Man kan se det på två sätt. Möjligen har vi en tandlös lagstiftning i Sverige, som gör att man inte hittar och lagför dem som begår brotten. Men det kan lika väl vara så att vi faktiskt överlag har duktiga och laglydiga djuruppfödare och att överträdelserna faktiskt inte är fler än så. Jag vill gärna tro på det sista alternativet.

Innan jag själv läser boken färdigt gör jag det med ett antagandet  att Per Jensen grovt underskattar djurplågeriet och brotten mot djurskyddslagen. Jag söker också efter Jensens egen empiri. Har han inte gjort egna besök i djurstallar och hos bönder? Och då ska det inte bara vara mönsteranläggningar anvisade av centrala organisationer utan även problemanläggningar som Djurrättsalliansen har visat på. Jensen åtnjuter  ekonomiskt stöd av staten genom Kulturrådet. Men Djurrättsalliansen som avslöjar djurplågeri har blivit åtalade för sina otillåtna besök och filmning i grisfabrikerna.

Jag är inte ledsen för att jag upptäckte bokens utgivning 8 månader sent. Fördelen är att jag kan studera boken, recensionerna och aktuell händelseutveckling i efterhand. Försöker Jensen desavouera kritiken mot animalieproduktionen genom att erkänna existensen av kritiken? Jag har aldrig sett en lista på källor och referenser som ideologiskt är så heterogen som i denna bok. Här finns både källor från lantbrukets etablerade maktstrukturer för animalieproduktion och även filosofer som Singer och Regan samt organisationer som Djurens Rätt och PETA.

Denna bok och liknade framställningar i media kan också sättas in i ett idéhistoriskt sammanhang där den akademiska forskningen och undervisningen i Sverige kan studeras som ett hinder för ett idéflöde och som står fritt, så fritt som möjligt från stat, näringsliv och institutioner.

Recension ”Smutsiga Miljarder”

altArne Müller har släppt en bok ”Smutsiga miljarder – Den svenska gruvboomens baksida”. Han är programredaktör och journalist hos SVT i Umeå. Han har växt upp i Jokkmokk och levt större delen av sitt liv i Norr- och Västerbotten. Gruvorna har gradvis fått större uppmärksamhet hos allmänheten.

Protesterna mot Nordkalks anläggningar 2012 kan komma att framstå som en vändpunkt, skriver Müller. Han påpekar också att miljöproblemen inte medför att han i allmänhet är emot etablering av nya gruvor.

Branschen själv gör bedömningen att produktionen kan komma att tredubblas fram till 2025. Antalet personer som jobbar inom branschen skulle fördubblas. Det handlar om allt mellan återstart av små nedlagda gruvor i Bergslagen till jätteprojekt som Rönnbäcken i Västerbotten eller Kallak i Norrbotten. 19 av de 29 gruvprojekten finns i de båda nordligaste länen.

Hans berättelser om gruvverksamhet förutsätter ett tidsperspektiv. Gruvor har ett tidsförlopp som ofta inte varit känt eller erkänt hos vare sig gruvbolag, myndigheter eller domstolar. ”Gruvorna har nämligen ofta den obehagliga egenskapen att ställa till riktigt stora problem när verksamheten har lagt ned, men där läckaget av metaller fortsätter och till och med kan öka.” Hornträskets död är ett skrämmande exempel där Boliden som ägare och länsstyrelsen i Västerbotten som tillsynsmyndighet bär skulden till katastrofen. En tidsödande och dyrbar sanering av sjön Hornträsket på 670 hektar har sedemera inletts. Müller och medarbetare har grävt i samtliga miljörapporter som svenska gruvor enligt lag har att lämna varje år. Syftet var att se i vilken mån gruvorna klarar att följa upp de svenska miljökraven. Den bild som kom fram överensstämde inte med den bild som branschen gett av verksamheten. Detta har i sin tur utmynnat i frågor. ”Om miljökrav överskrids, i vissa fall med allvarliga miljöskador som följd, borde inte det leda till polisutredningar, åtal och domar? Kommer de gamla problemen att återkomma i alla de nya projekten?

Müllers grundliga research och levande framställningssätt av gruvboomen gör läsningen spännande. Som journalist väver han samman aspekter av näringspolitik, lokalsamhällen, ekonomi i en personlig ton och redovisning. Som läsare och engagerad person skulle du kunna förvänta klara ställningstaganden från Müller för eller mot konkreta projekt. Denna förväntan kommer på skam. Inte heller intervjun med branschorganisationen Svemin leder till ställningstaganden. Tonen är försonlig och kritiken får utläsas mellan raderna, vilket är frustrerande för läsaren. Han tycks vara medveten om att förväntningar om ställningstaganden kan finnas hos läsarna. Författaren skisserar tre olika politiska färdriktningar som försöker visa att olika slutsatser kan dras på grundval av tillgängliga fakta. Han hänvisar till krav från sin arbetsgivare: ”Till saken hör att SVT påbjuder stor återhållsamhet för sina anställda när det gäller att offentligt ta ställning i politiska och samhällsfrågor.” Till Müllers försvar kan ändå sägas att han ställer avgörande frågor om ansvar för verksamhetsutövare, tillsynsmyndighet, polis och åklagare. Om miljökrav överskrids, borde inte det leda till polisutredningar, åtal och domar?

Om du är intresserad av en översiktlig berättelse om gruvbranschen och gruvboomen i Sverige, i personlig ton men med stor försiktighet i ställningstaganden, då är denna bok ett måste. Boken fyller en kunskapslucka för dem som berörs av gruvboomen, och det är nästan varenda en!

Lästips: Tankemaskinen

altDavid Dunér har utkommit med Tankemaskinen – Polhems huvudvärk och andras studier i tänkandets historia.

Lev en dag med modellbyggaren och uppfinnaren Christofer Polhem som levde 1661-1751!

Om du av någon anledning vill begränsa läsningen, vilket kommer att bli svårt, så välj då första kapitlet. Där förklarar Dunér hur tiden framkallar tankar. Rummet, kroppen, sinnena och tingen är dimenesioner som öppnar människans tankar. Språket och metaforerna gör det möjligt att tänka och tala om saker som inte finns. 

Begreppet distribuerad kunskap får här sin förklaring. Ingen människa kan ensam skapa en dator eller en komplex produkt. En lång rad specialister kan någon del av ett komplex. Att tänka kring tänkandet med Polhems idévärld är fascinerande.

Boktips – Hur kunde det ske?

alt alt

I kväll den 12 mars 2013 hos Stockholms Universitet, Historiska institutionen, hade Barbro Eberan en presentation inför en stor publik av sin senaste bok. Boken har en titel som upprepar den fråga som kvarstår ända sedan nazitiden och andra världskriget: Hur kunde det ske?

Eberan berättade att frågan har varit förbjuden hela tiden fram till 1968 när ungdomar och studenter gjorde uppror mot den äldre generationen. Skuldfrågan var oerhört laddad och med händelserna -68 kändes en stor frihet att äntligen försöka göra upp med nazitidenoch skuldfrågan.

2011 kom boken Var Hitler en demon?: Tysk-europeisk historia.

Boktips – The Ethics of Science

altDavid B. Resnik är professor i filosofi och director of the Center for the Advancement of Ethics, University of Wyoming, USA. Hans bok ”The Ethics of Science” innehåller många intressanta konkreta fall och problemställningar om etik och moral. En utmärkt exempelsamling som kan användas som jämförelse i Sverige.

Vetenskap och etik är i hög grad universell, oberoende av samhällssystem. Etik och moral är något som borde bevakas i mycket högre utsträckning i samband med myndighetskontakter, tycker SäkraMiljön.

Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet har inte den grundläggande förståelsen för etik och moral när man t.ex. vägrar svara på frågor från sakägare och allmänhet. Likaså saknas grundläggande respekt för etik och moral när man avstårfrån att inhämta information från verksamhetsutövare, när det bara ligger ett klick bort på datorn. En av principerna som Resnik redogör för är öppenhet. Andra grundläggande praktiker är ärlighet, omsorg, frihet, ”credit”, utbildning, socialt ansvar och ömsesidig respekt.

Ett reningsbad för handläggare, enhetschefer och myndighetschefer! En guldgruva för näringslivet! Ett stöd för enskilda personer och småföretag!