Kategori: Litteratur

Aktuell literatur

Lästips – ”När postmodernismen kom till Sverige” av Johan Lundberg

Efter att själv ha genomgått och förlorat en akademisk strid 2017 om befordran till professor, har nu Johan Lundberg väckt uppmärksamhet med sin nya bok. Den har blivit recenserad i alla media, dagstidningar med kultursidor liksom i radio och TV. Författarens belyser med 1000-wattslampa skrivande kulturprofiler på sina upphöjda positioner i Svenska Akademien som medlem eller som stipendiater. Det sägs att trollen försvinner av ljuset och det har faktiskt inträffat även i detta utdragna svensk-franska kulturdrama. Forum-chefen Arnault sitter bakom lås och bom. Personer i denna krets har uppfattat sig och i många fall också uppfattats som tillhörande en elit. Likaså personer i deras efterföljd som varit influerade inom universitetsvärlden och många andra miljöer. I de mest skilda organisationer har idéerna fått fäste. Det kan gälla genusteori, intersektionalitet, postkolonialism etc där efterföljarna snarare har förstärkt företrädarnas konception av postmodernism. Johan Lundberg har bidragit till ett skarpt ifrågasättande av idéer och praktiker som kan kopplas till postmodernismen, särskilt i svensk tappning.

Recensioner finns bl a här: Expressen – Aftonbladet – SvD

Mer att läsa på Stockholms Universitet.

Boktips – Fascism: en varning – av Madeleine Albright

altI dagarna släpps boken i svensk översättning till bokhandeln, fysiska butiker och internet. Boken uppmärksammades 2019-01-13 i SR 1 där Albrights metafor om plockning av en höna spelade roll. En politisk process kan nämligen liknas vid att plocka en höna på fjäder för fjäder. Resultatet av att enstaka fjädrar plockas märks inte i början. Efter ett bra tag förstår man vad som håller på att hända. Så kan det också vara med fascism. Fascism är svår att upptäcka och beskriva som tillstånd i ett land eller subkultur. Men som process är det lättare, att så att säga iaktta hur enstaka fjädrar plockas undan för undan. Är det en sådan utveckling vi har hotats och framgent hotas av i Sverige? Fjäder för fjäder…

Genom att studera politiska förslag och beteenden över tid bör det vara möjligt att kritiskt granska processerna.Räcker det med att studera partier som har beskyllts för fascism? Nej. I processen ingår fenomenet att efterhärma andras politiska förslag. Ett exempel är förbud mot tiggeri. SD, M, KD var först ute med förbud. Andra har tagit efter, men några har också motarbetat förbud. Migration är ett mäktigt konfliktområde, där i stort sett alla svenska partier utom SD omvärderat sin migrationspolitik. Frågan kan ställas – med hjälp av Albright – huruvida dessa processer har fört oss närmare fascism.

Hur många kändisar och förlagsdirektörer går det på en författare?

Leopard förlag hade en release den 5 januari i år med anledning av en ny bok: Oscarson, Stina, 1975- ”Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?” Stina Oscarson; Sara Granér, illustratör. 2018 – ISBN: 978-91-7343-755-4 Läs här.

Förlaget hade mobiliserat 33 personer plus författarna att framträda på Stora Scen, Södra Teatern, Stockholm.

Stina Oscarson har som utgångspunkt för boken valt Right Livelihood-pristagaren Gene Sharp och hans 198 metoder att förändra världen utan våld. Alla medel, åtminstone de demokratiska, bör vara tillåtna för att lansera boken på marknaden. Men det är slående hur många kändisar och förlagstjänstepersoner som går på två författare, Stina Oscarson, text och Sara Granér, illustration. De trettiotre har fått framträda på scenen med att läsa var sitt stycke i boken. Många är konstnärer som är kapabla att skriva och teckna själva med alldeles egna uttryck, kan man tycka. Men för denna presentation var närvaron av alla trettiotre en dramaturgisk idé som anstår en regissör och teaterchef som Stina Oscarson. 

Stina Oscarson är en kulturperson med högt anseende som utnyttjas (eller får medverka, välj själv) i kulturpolitiska och politikkulturella sammanhang. Hon har bland mycket annat uppdrag som ideolog i nätverket KlimatSverige. Klimatfrågan framskymtar i den nya boken men med ett budskap som skulle motivera ett större utrymme för sakfrågan, själva klimatfrågan.

Boktips: Om inte vi, vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern

altav Jens Holm pocket, Svenska, 2017

Väl tajmat inför återgång som riksdagsman efter två år som EU-parlamentariker har Jens Holm (V) skrivit om sina politiska och även privata hjärtefrågor. Han är Vänsterpartiets talesperson i miljö- och klimatfrågor. Dispositionen med ett 40-tal berättelser, kortkorta och längre, gör läsningen omväxlande. Spännvidden gör det hela extra intressant. Personnamn, svenska och utländska politiker, miljö- och klimatkändisar, ca 200 namn känns viktiga. Namn som saknas i boken kan man med örat mot marken höra ropa i öknen… Orsaken kan vara fraktionsstrider inom vänstern, t.ex mellan (V) och (FI). Namn som kan störa vandringen mot makten kommer lätt på undantag, särskilt de som har namn om sig som mer radikala. Men att ge en känga till höjdare som bor på Östermalm tycks funka bra, vilket är patetiskt med tanke på Holms egna sociala kapital, villaboende och höga lön.

Holm tycks jobba hårt för att legitimera sitt viktiga val av klimatideologisk och djuretisk identitet. Han har efter 14 år som vegan valt att presentera sig som vegetarian, närmare bestämt ovo-lakto-vegetarian. Han anger ”pragmatiska skäl”, inte närmare än så. Är det för att få bredare acceptans hos väljarna månntro? Samma metamorfos har Birgitta Ohlsson ( L) genomfört, men inte hjälpte det att överta partiledarskapet, om då det hade samband. Det kan knappast undvikas att läsare kan tvivla på uppriktigheten i etiska val hos politiker. Och då hjälper det inte att texten läggs ut på ett småputtrigt sätt. Holm har stora talanger som skribent i miljö- och klimatfrågor som görs på ett övervägande välinitierat och engagerat sätt.
Boken är utomordentligt lärorik och läsvärd.

Public service i Frankrike befordrar kulturdebatter

Ett exempel är debatt om djurskydd eller djurrätt. Radio France kan ses som en motsvarighet till Sveriges Radio, läs här. En av webbplatserna heter France Culture, läs här. Här finns ett digert utbud om kultur. Idag har följande fångat vårt intresse. Anledningen är att vi har skrivit om en bok Étique animal läs här, och om Jordbävning i världens gastronomi, läs här.

altEn fransk filosof Corine Pelluchon, som är lärare vid ett universitet i Frankrike och med lång erfarenhet som lärare bl.a i USA, har gett ut en bok Manifeste animaliste, politiser la cause animale. Här utvecklar hon sin syn på djurens sak och hur man bör göra politik. Läs här.

Kännetecknande för hennes förslag är att politiken bör utvecklas stegvis och till yttermera visso i reformistisk riktning. Hon skriver bl.a: –”Jag är för mänskligt ansvar, jag tror att frågan om rätt inte primärt gäller rättsskipning gällande djuren, därför att för mig är det tanken på det mänskliga som är det primära för att skydda djuren.”

Pelluchon är således en representant för djurskydd, inte för djurrätt. Den här åtskillnaden har visat sig vara viktig i många länders debatt. Med tanke på den långsamma utvecklingen i Frankrike när det gäller djurskydd och djurrätt är det ändå glädjande att Pelluchon kommit med detta utspel. Hon ska arrangera en konferens den 9 januari 2017 på Jean Dame i Paris kl 19.30: ”Politisera djurens villkor”. Frågorna kan vara mycket kontroversiella, inte minst i Frankrike. Därför kan det tänkas att Pelluchon valt en strategi att börja med djurskydd för att gå vidare till djurrätt, eller att utspelet leder till positioneringar med betydelse för framtiden. Risken finns att det inte leder vidare att vara så försiktig som Pelluchon. Om hon får påhopp kan hon försvara sig med att hon egentligen bara lyfter fram Kants filosofi. Då kommer ortodox kulturelit och överordnade vid universitetet Paris-Est-Marne-la-Vallée att sätta gåslevern i vrångstrupen.

Ett är säkert; debatten om djurens sak kommer att växa även i Frankrike.

Vetenskapsjournalistik utan spärrar

Hur luktar egentligen en mammut frågar sig Torill Kornfeldt i sin bok Mammutens återkomst. Hon har träffat forskare i olika delar av världen som försöker återskapa utdöda djur och rädda utdöende. När Torill Kornfeldt förstod att det inte är någon omöjlig uppgift att med genforskning återuppväcka mammuten eller dinosarien tycker hon vi ska försöka.

Lästips – Kornfeldt, Torill, Mammutens återkomst: de utdöda arternas andra chans, Fri tanke, Lidingö, 2016

Se intervju som Lotta Gröning gjorde med Torill Kornfeldt på Bokmässan i Göteborg 2016

Vi lät frågan gå vidare till en man med perspektiv som svarade så här:
–”Ok, man kanske skall säga återbud till kremeringen och frysa ner en bit av sig själv för framtida återupplivning. Risken är bara man inte passar in i framtiden. Vi är alla barn av vår tid.”

Den sviktande staten och de tysta medborgarna

När man sammanför den syn som förmedlas i två mediala kvalitetsprogram mörknar framtidsutsikterna ytterligare. Axess hade ett lunchprogram den 15 april i år med temat ”När staten sviktar”. Anna Dahlberg, Expressen och Patrik Oksanen, Hudiksvalls tidning inledde diskussonen och tecknade en bild som visar hur staten på område efter område sviktar. Dahlberg gick igenom flera områden. Polisen har tappat funktionsförmåga och slits av inre strider. Skolan har överlåtits till marknaden med företagare vilka som helst med mycket varierande förutsättningar. Sjukvården har återkommande kriser. Försvaret kan inte motsvara det hot som omvärlden innebär. Oksanen beskrev Sverige ur ett geografiskt perspektiv där de mindre orterna får avstå statlig verksamhet till större orter, som i ett senare steg tvingas avstå till förmån för de ännu större orterna. Hotet om nedläggning av Skatteverket i Lycksele var ett exempel. Minskning av antalet tingsrätter och lantmäterier är andra exempel. När offentlig representation försvagas på mindre orter är det mycket annat som dras med i fallet, t.ex. föreningsliv.

Godmorgon, världen!, SR 1 hade idag den 1 maj en intervju med Sven-Eric Liedman, han som kommit med den 14:e upplagan av sin bok, nu betitlad ”Från Platon till kriget mot terrorismen”. I radion gav Liedman uttryck för att folk i allmänhet har haft en växande tendens att överlåta tänkande och maktutövning till Ledarna. Det kan jämföras med hur Hitler och Mussolini fick och tog sin maktposition. Liedman såg nu den största historiska förändringen sedan 2:a världskriget.

I arbetet med SäkraMiljön och SkyddaMiljön finns liknande erfarenheter. Ett avgränsat men graverande exempel är länsstyrelserna i sin roll i prövning och tillsyn av regler i Miljöbalken. I fall efter fall har vi konstaterat och redovisat hur myndigheten misslyckats. Det vore lätt att ropa efter större resurser men det räcker inte. Förfallet tycks vara oåterkalleligt. Proppen har gått ur för länge sedan och det går inte att få gehör ens för korrigering av uppenbara fel. I vårt arbete har vi också år efter år sett hur intresset och förmågan att föra diskussioner eroderat bland medborgare. Förstår kommunmedborgarna i Robertsfors Maktens mygel i frågan om anläggningen för farligt avfall? Har vännerna från protestmötet i Knutstorp 2010 mot vindkraftverk tappat bort att skadeverkningarna ökat kraftigt i Sverige? Det räcker inte att Makten diskuterar inbördes. Eller att några få idealister anstränger sig. Utan ett brett deltagande från medborgarna ökar risken att Liedmans skräckvision blir verklig.

Vad står ”miljö” för? Egentligen…

Sverker Sörlin – både idé- och miljöhistoriker vid KTH – deltog idag i Filosofiska Rummet, SR1.

Medverkande var också författaren Helena Granström, med bakgrund inom matematik och fysik, samt Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik. Programledare sedan många år är Peter Sandberg. Temat var miljön, naturen och civilisationskritiken med utgångspunkt i en ny bok ”Det som en gång var”.

Sörlin slösade med beröm och sa vid flera tillfällen att boken är mycket viktig. I den lärda diskussionen kom man även in på vad orden står för, nämligen ”miljö”, ”natur” och ”civilisation”. Sörlin passade på att puffa för ett pågående projekt som sägs gå ut på att ta reda på vad begreppet miljö egentligen betyder. Detta gläder oss särskilt mycket, vi som arbetar med bloggar som har miljö i namnet, SkyddaMiljön.nu och SäkraMiljön.nu.

Vi är dock förvånade över hans formulering av forskningsfrågan. Menar han att det finns en viss betydelse i begreppet? Är det inte så att betydelsen har förändrats över tid och i olika kontexter? Det ska bli mycket intressant att höra vad Sverker Sörlin kommer fram till!

Planeten Kepler–452–b

Nu är det dags igen. Feta rubriker, stort mediaintresse: NASA presenterar planeten Kepler–452–b.

Aftonbladet skriver idag: Den kretsar kring en stjärna 1 400 ljusår från jorden. Ett år på planeten är 385 dagar långt. Förhållandena är väldigt lika vår egen planets. Nu spekuleras det om den kan innehålla liv. Nasa presenterar nu planeten Kepler-452-b. Läs här.

Slutmeningen i reportaget andas en sedan länge upplevd erfarenhet att en nyhet om liv i rymden väcker stort intresse, men nyheten har ändlig varaktighet. Det är inte första gången som forskare skapar världssensation om olika grader av liv i rymden. Varje gång har det spruckit, men NU…

Det tycks finnas en mänsklig och orubblig tro att det måste finnas mänskligt liv någonstans i rymden eftersom det finns så oerhört många universa, galaxer och planeter. Oändligt och det vääääääääxer. Liknande argument användes idag av idéhistorikern David Dunér i en intervju i Studio Ett, SR P1. Frågan som han och många andra tycks anse vara giltig är: ”Where Is Everybody?” Vi rekommenderar David Dunér att läsa om en annan briljant person, nämligen fysikern och nobelpristagaren Enrico Fermi (1901-1954). Fermi har satt sitt namn på den s.k. The Fermi Paradox som avhandlas i boken: Webb, Stephen, If the universe is teeming with aliens…where is everybody?: Fifty solutions to the Fermi paradox and the problem of extraterrestrial life, Copernicus Books, New York, 2002.

Det vore att förstöra läsningen att referera innehållet i boken. 50 lösningar presenteras, varav 8 lösningar som handlar om They are here, 22 lösningar som handlar om They Exist But Have Not Yet Communicated, 20 lösningar som handlar om They Do Not Exist. Sist och slutligen presenteras den femtionde lösningen, nämligen The Fermi Paradox Resolved…

När Du käre läsare tagit dig igenom boken, tror vi att frågan ”Where Is Everybody?” inte kommer att ställas ånyo av Dig. Inte ens denna gång när amerikanska NASA väckt uppmärksamhet på hela vår glob. För att låta sig förbryllas ytterligare kan vi tänka på vad visionären och formgivaren Buckminster Fuller (1895-1983) yttrade: ”Sometimes I think we’re alone. Sometimes I think we’re not. In either case, the thought is staggering.”

Lästips om Norrland

Arne Müller har kommit med ytterligare en bok.

Müller, Arne, Norrlandsparadoxen: [en utvecklingsdröm med problem], Ord&visor förlag, Skellefteå, 2015

Po Tidholm som själv skrivit om Norrland recenserar Müllers bok i Dagens Nyheter. Läs här.

Debutboken var: Müller, Arne, Smutsiga miljarder: den svenska gruvboomens baksida, Ord & visor, Skellefteå, 2013