Finns objektivitet om Scharins sanering?

Låt oss skrapa lite på Norrans och Novaks yta!
Debattens vågor går höga om lokaltidningen Norrans journalistik och Norrbotniabanan. Norran med basen i Skellefteå har gjort en stor redaktionell satsning under parollen ”Bygg Norrbotniabanan”. Tidningens chefredaktör Anette Novak har mött kritik från andra media i Västerbotten (t.ex. Folkbladet) och från journalistförbundet, från Publicistklubben och på Journalisten. Kritiken går ut på att Norrans ställningstagande strider mot pressetikens grundsatser. Norran anklagas för att släppa på objektiviteten. Novak säger i en intervju idag den 17 mars i Västerbottensnytt (nedan) att också ett förtigande är ett ställningstagande. Hon har tydlig syftning på konkurrenterna i Umeå, Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad. Novak menar att byggandet av Kvarkenbron kan vara mer intressant för Umeå. Därför tiger media i Umeå om Norrbotniabanan, i vart fall ser hon det som en möjlig förklaring. Hon säger också att det finns ingen neutralitet.
 
  
Låt oss skrapa lite på Norrans och Novaks yta! Vad förtiger Norran? 
Ett stort projekt för Västerbotten är saneringen av förorenade platser, som pågår med ökad intensitet sedan 2005. Scharinsområdet i Skellefteå ska saneras med bidrag på 65 milj kr. Detta projekt som finansieras av Naturvårdsverket och administreras av länsstyrelsen är stort och kontroversiellt. De första besluten kom till när Lorenz Andersson – Skellefteås store son och patriot par preference – var landshövding. Det praktiska genomförandet ska inledas i år. Metoden är att forsla bort de giftiga massorna. Trots att forskare vid Chalmers har visat på bättre och billigare metoder. 
Om den kommande saneringen av Scharins har Norran rapporterat flera gånger de senaste åren. Men den känsliga frågan om vart de giftiga jordmassorna ska föras har Norran förtigit. Inte oavsiktligt, eftersom frågor har ställts av undertecknad bloggare vid flera tillfällen om varför Norran inte berättar om helheten, utan istället tiger om vem som ta hand om Skellefteås gifter. Och det är ingen liten fråga. Totalt handlar det om två tusen lastbilslass med släp som ska föras någonstans. Massorna innehåller arsenik, tungmetaller, dioxin och andra giftiga, miljöfarliga ämnen. Vart ska massorna föras? Ska Skellefteå bete sig som västländer i förhållande till utvecklingsländer? Ska Skellefteås lejda entreprenörer frakta gifterna till någon fattig grannkommun? Kanske till fattiga Robertsfors? Kanske till fattiga Kaliningrad? 
Skellefteå har redan dåligt rykte både i Sverige och utomlands för miljöskandaler i jätteformat. Varför tiger Norran? Eller anser Novak att det är etiskt försvarbart att förtiga sanningen, hela sanningen? 
Urban Zingmark

Grattis Vojmån!

Grattis till segern. Grattis Vojmån i Vilhelmina önskar vi som vill rädda Granån i Robertsfors. 

Det var mycket glädjande att människor som sätter naturen före så kallad ”utveckling” verkligen VANN. Folkomröstningen respekterades, när 53 procent röstade NEJ till Vattenfalls idé, och 47 procent röstade JA. Att leda bort 80 procent av Vojmåns vatten skulle förstöra en hel bygd, insåg nej-sidan hela tiden. För att inte nämna ingreppet i naturen som en 24 kilometer tunnel genom naturreservat skulle inneburit.
JA-sidan innehöll nästan alla kommunpolitiker oavsett parti. De menade att Vattenfalls bygge skulle ”gynna kommunens utveckling”. De 600 årsarbetena som skulle skapas under de fyra till fem år som bygget skulle pågå, hägrade. 
Nej-sidan vägrade att bygget skulle komma att ödelägga Vojmån – 80 procent av vattnet skulle försvinna. Liksom det fina fisket. Jobben skulle bara räckt i några år och det fanns inga garantier för att lokalbefolkning skulle fått anställning. 
Inte ens när Vattenfall ”mutar” bygden med 40 miljoner till kommunen för att bl a bygga ett vindkraftverk, blir lokalbefolkningen övertygad. Tvärtom. 
Kommunledningen lät dessutom Vattenfall själva hålla i den lokala förstudien som pågick i mer än tre år. Motståndarna till planerna var upprörda över detta – de menade att kritiska röster inte fått komma till tals i processen. 
Visst känner vi igen detta? Kortsiktig vinst, utredningar av de som är part i målet, ohörsamhet till lokala kritiska röster… 
Läs mer i DN och Miljöaktuellt, eller gör en bred Google-sökning.

Har reklamkampanjen från strategiska ledningen i Robertsfors havererat?

Den 14:e december 2007 skrevs om Robertsfors kommun, i den rikstäckande 16-sidiga bilagan från Sveriges Eko-kommuner:

I dag är visionen att man 2020 huvudsakligen ska vara oberoende av fossila bränslen, att ha slutit kretsloppet av näringsämnen, att ha ökat sitt invånarantal från 7 000 till 10 000. Samt att bli Sveriges bästa kommun.

Man räknar med att inom loppet av endast 12 år kommer Robertsfors att öka invånarantalet med 3 000 personer och blivit Sveriges bästa kommun!
Men igår och idag läses nya strömningar alltifrån kommunpolitiker till vanligt folk, i VK:

”Robertsfors för litet” – ”sammanslagning med Umeå eller Skellefteå” – ”en fråga att gå till val på som politiskt parti” – ”Robertsforsborna föredrar Umeå” 

Det enda som kommunalrådet har att komma med som svar på detta är:

Nej, det finns utredare som tittat på liknande förslag och det har visat sig att det inte behöver bli bättre (i Robertsfors).

Har han glömt de stora orden från den 16-sidiga bilagan?

Sveriges Ekokommuner – reklamkampanj

I en rikstäckande 16-sidig bilaga i åtminstone SvD, fredagen den 14 december 2007, gör Sveriges Ekokommuner reklam för sin organisation bestående av 70 kommuner. Innehållet domineras av annonser från 16 av kommunerna. På ett uppslag berättas en Success story för konsulten från Övertorneå, Torbjörn Lahti, som fått hjälp av Sarah Jones att skriva boken: The Natural Step for Communities. Dessutom finns redaktionellt utformad reklam för Timrå, Helsingborg, Huddinge. Och för Robertsfors.

Här skräder man inte orden för Robertsfors. Rubriken är "Världsberömda Robertsfors".

Se artikel, faximil

Eftersom inga resultat kan redovisas från planen "Det Hållbara Robertsfors" tillgriper artikelförfattaren tjuvknep att övertyga läsaren med propagandaspråk. Läs själv och begrunda!

Intressant att notera är att planen omnämns som "vision". Kommunfullmäktige i Robertsfors har nyligen i december fattat beslut om att denna benämning inte ska användas. I stället ska det kallas "plan". Kommunfullmäktiges ordförande Ingrid Sundbom uttalade:

En plan ska följas. Det är det som är meningen och det ger mer tyngd åt den. Vision låter lite för löst.

Sveriges Ekokommuner kommer att möta en ökad misstro! Varför försöker man inte redovisa resultat av "Det Hållbara Robertsfors"?

Kommunen Robertsfors har av fått epitetet "Giftigaste platsen i Norrland". Detta namn kan ingen reklamkampanj i världen tvätta bort. 

Kommunförbundet samarbetar med kommunen om avfall

Här finns att läsa om Kommunförbundet Västerbottens samarbete mellan 15 kommuner inom avfallsområdet sedan 1991. 
Här finns en pdf att läsa från denna websida, ifall Kommunförbundets sida skulle "försvinna".