Stilideal enligt order i Umeå

Balticgruppen fortsätter sin dominans i stadsomvandlingen av Umeå. En kontorsbyggnad på 6000 kvm vid konstnärligt campus har ritats av stjärnarkitekten Gert Wingårdh. Läs VK här. I detta fall har ett nygammalt stilideal dammats av, nämligen Fallingwater (1935) av den legendariske arkitekten Frank Lloyd Wright. Läs här.

Skillnaden är dock avgrundsdjup. Här verkar arkitekten ha åtlytt en order från beställaren Balticgruppen att göra en modernistisk, funktionalistisk byggnad med utsikt över älven. Frank Lloyd Wright valde på sin tid att gå emot beställaren, vilket blev att göra en byggnad som ligger ovanpå vattnet. När man bara gör som beställaren beordrar, ja då blir det bara ointressant och platt. Här har man inte haft modet att utnyttja de unika förutsättningarna. Vems är då felet? Beställarens? Arkitektens, som lyder order? Statens Fastighetsverk har bidragit med värdefull kritik. Läs VK här.

Här ska också sägas att Fallingwater (1935) skapades som privatbostad, men passar bra som utgångspunkt för diskussion av stilideal och skapande.

”Perhaps it is safer to leave the dioxins where they are?”

Frågan ställs av Daniel Larsson i en uppsats betitlad Mobilisation of soil-bound dioxins at an old sawmill area. Impact of excavation on groundwater levels of PCDF/PCDDs at Norrbyskär. Läs här.

Samma fråga ställdes om den förorenade marken i Robertsfors tätort. Året var 2005. Frågan ställdes av kloka och engagerade personer i Robertsfors, bland andra Edor Edström som diskuterade med grannar, vänner och lokalpolitiker. Tyvärr fick det ingen verkan. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket var sammansvurna med de lokala makthavarna och med vinstintressena hos Holmen och Ragn-Sells. Med generösa statsbidrag skulle projektet genomföras – kosta vad det kosta ville. Tanken var att samtidigt anlägga en anläggning klass1 för farligt avfall för att ta emot från hela Norrland.

Nu har frågan om att låta dioxinet ligga kvar i marken fått ökad relevans och legitimitet. Det är tragiskt att ingen ville lyssna när Edor och andra kloka personer ställde samma fråga! Resultatet i Robertsfors blev ett enormt slöseri med resurser och med ökad risk för läckage av dioxiner och tungmetaller. När det gäller Norrbyskär söder om Umeå är inte alla beslut fattade. Daniel Larsson presenterar sina resultat 29-30 mars 2017 i Malmö vid en träff med branschnätverket Renare Mark. Samtidigt får han pris för ”Bästa exjobb 2016”.

Lucka i lagen, miljöbalken

Vid Rickleåns mynning, Robertsfors kommun finns en fastighet som sökt och fått tillstånd för avverkning på 5,5 hektar. Området ligger 300 meter från stranden. Formlämningar förutsätts bli skyddade genom s k kulturstubbar. En kulturstubbe ska vara 1,3 meter och förhindra intrång och tillfart med maskiner som kan skada fornlämningen. Men vi kan inte förutsätta att alla fornlämningar är funna och inventerade. Den senaste inventeringen är gjord 1981 i det aktuella området. Ett problem är också att avverkningen kommer att frilägga sulfidjordar. Läs här.

När miljömedvetna medborgare känner oro för att fornlämningar kvaddas och för att miljön skadas finns i praktiken inga lagliga medel. Ett överklagade till Förvaltningsdomstolen förutsätter talerätt. I Robertsfors kommun skulle kommunen själv eller Naturskyddsföreningen kunna agera, men det är otänkbart med tanke på politiska och personliga hänsyn. Markägaren var tidigare tjänsteman i kommunen och ansvarig för miljöfrågor. Inga överklaganden från parter med talerätt har skett. Miljömedvetna medborgare är inte tillräckligt många för att uppfylla miljöbalkens krav på antal personer för att ha talerätt. Detta är en lucka i lagen! Kvar står dock att hänvisa till att kommunen varit jävig. Intressejäv behandlas i kommunallag och förvaltningslag, men borde också tas in i miljöbalken.

Varmbadhuset – legitimering av lurendrejeri

Här framfördes kritik av rivningen av Varmbadhuset i Umeå som skedde utan lov.

Föreningen för byggnadskultur i Umeå genom Göran Öberg levererar en välgjord redogörelse för hur det hela har gått till med tyngdpunkt på det byggnadskulturmässiga och det juridiska. Det är emellertid skrämmande hur försonlig den attityd är som Göran Öberg uppvisar. Här ser vi ett oblygt försök att legitimera lurendrejeri. Då sätts etiken på undantag. Barnet kastas ut med badvattnet…

Ska umeborna verkligen nöja sig med att förövarna – Baltic-gruppen och Umeå kommun – ska gå fria utan konsekvenser? Att bara hoppas på att ”upprepning kan förhindras”. Föreningen för byggnadskultur och umeborna har ju redan tidigare tvingats se hur Baltic-Gruppen och Umeå kommun i den stora stadsomvandlingen krossat föreningens kamp. Ett stort och uppmärksammat fall var det för bevarandet av Stora Hotellet med Stallet vägg i vägg med Kulturväven. Baltic-gruppen lade ut ett lockbete som ledde fram till att föreningen lade sig platt. Förkämpen i föreningen valde sedermera att låta sig förvisas till Lycksele till en välavlönad direktörspost i kultursvängen.

Scharinska i Umeå till salu för 24 milj kr, lite styvt kanske

Läs VK här och här.

Umeås kulturella själ har länge varit på undantag under högersossarnas regim. Kulturens försvarare har funnits till vänster, som bl.a visas i debattartikel ”Det röda Umeå till salu”. Kulturen har länge varit en nisch för vänstern i Umeå, för att tala med marknadsjargong.

Nu är det som det är med högersossarnas beslut om försäljning av Scharinska. Vad kan nu göras? Till att börja med får en köpare väldigt mycket för pengarna även om slutpriset stiger med 10 till 34 miljoner. För en stockholmare är 10–20 miljoner för en lägenhet med fin adress och sossesubventionerad ränta inget att yvas över. Även i Umeå har statuslägenheter priser över 10 miljoner kronor.

I tider av gränsöverskridande kultur, politik och ekonomi skulle man önska en ohelig allians av intressenter som kan köpa och driva Scharinska framför näsan på högersossarna. Annars är det risk att villan står och förfaller som i fallet Kista gård i Stockholm. Jämförelsen kan tyckas långsökt, men det verkar vara samma sorts högersossar både i Umeå och Stockholm.

Taktisk reträtt av den lede fi?

Nordisk Vindkraft AB har troligen insett att länsstyrelsen har överbeläggning för behandling av ansökningar och att det därför kan vara smart att återkalla sin ansökan för Granberget 3, Robertsfors kommun, avseende gruppstation och 21 vindkraftverk. Se avskrivning av ansökan enligt nedan (PDF)!

Beslut Granberget 3.PDF

Nordisk Vindkraft kan genom sitt dotterbolag Klintsjön Vindkraft AB sända ny ansökan vid ett senare tillfälle. De kanske tror att det bara att ändra datum på den gamla ansökan. Man bör dock hålla i minnet att ytterligare konkurrensnackdelar talar emot projektet. Det kan investerarna tänka på där de sitter utrikes i sina skatteparadis. Markägarna på och runt Granberget i Robertsfors får också mer tid att tänka på vilken naturförstöring och ekonomisk risk som projektet innebär för alla parter om någon skulle komma på tanken att försöka med ny ansökan.

e-brev har skickats från Lennart Frostesjo

Hej Säkramiljön,
Ett e-brev har skickats från Lennart Frostesjo. Här är meddelandet:

Hej!
Bra att ni tagit upp hur Baltic gruppen bedriver renovering, samt hur umeå kommun ger tillstånd, eller snarae frånvaro av detta. Man beviljar bygglov… och sedan tolkar Baltic att det är OK att riva. Detta eftersom man tydligt skrivit i ansökan att man första skall riva för att sedan bygga upp.Enligt lagen krävs det RIVNINGSLOV.
/LennART

Vårt svar:

Hej Lennart,
Vi är inte förvånade över denna uraktlåtenhet/lagbrott med tanke på de intressentblock som dominerar i Umeå: Kommunen+Baltic-gruppen. VK-koncernen+Baltic-gruppen. För den som är intresserad av maktanalys framträder ett mönster som ger sig tillkänna i många sammanhang. I fallet med varmbadhuset har den juridiska prövningen satts ur spel. Baltic-gruppen+kommunen har – som vi förväntade – varit ett i denna fråga. Kvar står att det enligt lagen hade krävts rivningslov.

Lurendrejeri med Baltic-gruppen i Umeå

Umeå Baltic-gruppen har fått bygglov för en renovering av gamla Varmbadhuset i central Umeå.2009 lämnade Västerbottens Museum ett yttrande till Umeå kommun om att rivning inte ska beviljas. Kritik framfördes även av en ledamot (v) i byggnadsnämnden, läs här.

Med VK som viktig resurs kunde Baltic-gruppen visa upp en video med en byggnadsantikvarie som anlitas från White arkitekter. Baltic-gruppen kunde krossa motståndet och informerade i september 2016 genom VK om sina planer.

Så här skriver Balltic-gruppen i pressmeddelande:

altKänt Umeåhus ska rustas upp

Umeå Baltic-gruppen har fått bygglov för en omfattande renovering av det gamla Varmbadhuset i centrala Umeå. Villans första ägare var Albin Ahlstrand, borgmästare i Umeå under perioden 1892-1914.

Trähuset vilar, på grund av markens lutning, på en hög sockelvåning av tegel. I denna lät borgmästaren inreda stadens första varmbadhus efter branden 1888. Huset användes som badhus fram till 1930, då staden lät bygga ett allmänt bad med simbassäng Öst på stan.

– Vi tänker återställa Varmbadhusets exteriör till det utseende huset hade som nybyggt, säger Jonas Olsson, VD på Baltic-gruppen i ett pressmeddelande.
Dessutom vill vi riva bort den tillbyggda länken mellan Varmbadhuset och Borgmästarvillan och återställa de båda byggnadernas gavlar. Då återfår husen sin status som friliggande unika byggnader längs Strandgatan.

Bakom restaureringsarbetet står White arkitekter och byggnadsantikvarie Lena Tengnér. De har lagt ned ett omfattande arbete på att utreda hur den idag rätt förvanskade byggnaden såg ut som ny. Bland annat ska färgsättningen vara ljus, som när huset var nybyggt.

Enligt pressmeddelandet ska huset inrymma moderna kontorslokaler som uppfyller dagens krav på tillgänglighet och brandsäkerhet. Med anledning av det kommer byggnaden att förnyas ovan sockelvåningen i tegel. Delar av den gamla exteriören ska att tillvaratas och återmonteras för att bibehålla byggnadens DNA, skriver Baltic-gruppen. En ny tillgänglig entré ska även tillskapas från gården.

Så här är det i verkligheten:

Formellt har Baltic-gruppen fått bygglov för renovering. Men vad är det i verkligheten? Jo, byggbolaget får bygga en kontorsbyggnad som kommer att ha ett skal som ska likna gamla Varmbadhuset från 1888. Hur kan man kalla denna förvandling för renovering? I sitt pressmeddelande använder Baltic-gruppen benämningar både i rubriken och i texten som ger ett felaktigt intryck om vad det egentligen handlar om. Vi kallar det för lurendrejeri där både Baltic-gruppen och Umeå kommun bör hållas ansvariga. 

Länsstyrelsen i Västerbotten spelar ett farligt spel

Så här skrev vi till länsstyrelsen, länsrådet Lars Lustig i Västerbotten den 10 januari. Eftersom VK gjort oss uppmärksamma på fallet med Kvistforsens kraftstation har tidningens chefredaktör Ingvar Näslund fått kopia.


Från: Urban Zingmark
Skickat: den 10 januari 2017 11:31
Till: Lustig Lars
Kopia: ingvar.naslund@vk.se
Ämne: Handläggningstid: 535-11087-2016 Åtalsanmälan om misstänkt brott mot miljöbalken vid Kvistforsens kraftstation i Skellefteå kommun

Hej, Här ett utdrag från VK den 1 januari 2017: ”Länsstyrelsens miljöhandläggare är överhopade med arbete, men det finns inga planer på att ta in extrapersonal. –Jag tycker att vi har ganska rimliga handläggningstider, säger länsråd Lars Lustig.”

Om VK har citerat Dig korrekt uppstår frågan vad Du menar med rimlig handläggningstid. I ärendet med Kvistforsens kraftstation finns en tidsutdräkt från haveri den 7 januari 2014 till åtalsanmälan den 28 december 2016. Vilket ansvar faller på Länsstyrelsen respektive verksamhetsutövaren?

Er handläggares mail till Statkraft har felaktiga adresser. Ett familjärt tilltal används i tjänsteärende som eventuellt kunde leda till åtal. Uppfyller det länsstyrelsens krav på professionalitet hos en handläggare?

Det centrala problemet är förstås den miljöpåverkan som haveriet kan ha fått. Nu bör Länsstyrelsen kontakta VK för att både informera om handläggningstid och om haveriet den 7 januari 2014. Svar emotses inom 10 dagar.

Urban Zingmark


Så här svarade länsstyrelsen den 16 januari:


Hej Urban,

artikeln som du hänvisar till rör miljöprövning av en gruva och miljöprövning generellt. Västerbotten har under flera års tid varit bland de län som har kortast handläggningstid för miljöprövning i de nationella jämförelser som genomförts. Trotts detta vill vi naturligtvis hitta sätt att korta ner handläggningstiderna, och tittar man på alla ärendegrupper vi hanterar så finns det förvisso områden där vi önskar att handläggningstiderna vore kortare. Ett sådant område är vattenverksamhet som du tar upp i ditt e-brev. Inom detta område kommer vi också att förstärka med en tjänst.

Vänliga hälsningar
Lars


Så här avslutade vi ärendet den 16 januari:


Från: Urban Zingmark
Ämne: Re: Handläggningstid: 535-11087-2016 Åtalsanmälan om misstänkt brott mot miljöbalken vid Kvistforsens kraftstation i Skellefteå kommun
Datum: 16 januari 2017 15:37:39
Till: Lustig Lars
Kopia:  <ingvar.naslund@vk.se>

Tack för snabbt svar! Jag har erfarenhet av kontakt med länsstyrelsen sedan 2006. De första åren var kontakterna många genom advokat och direkt i samband med miljödomen ang. anläggning för farligt avfall, Ragn-Sells Fagerliden. Ibland fick vi svar, ibland fick vi inte svar trots att det gällde tunga frågor för kommunen Robertsfors och grannarna till anläggningen. Frågorna borde ha behandlats som tunga även för länsstyrelsen, som låtsades att problem inte fanns eller oviktiga att möta. Jag kan påminna om att länsstyrelsen tillsammans med RagnSells var initiativtagare till anläggningen. Tillkomsten var ett grovt övergrepp genom mycket tvivelaktiga metoder. Två stora haverier skedde ganska snart med risker för miljön. Därefter har problemen varit legio, något som vi också framfört med hjälp av WSP i samband med den årliga miljörapporten, men som mötts med kompakt ointresse från Er.

Nu kanske Du också kan förstå att jag kan ha synpunkter på ömsesidighet och uppträdande. Något reaktion i det avseendet kan inte ses i mailsvaret. Jag saknar också svar på frågan huruvida Länsstyrelsen delar ansvaret med verksamhetsutövaren när det gäller den långa handläggningstiden för fallet Kvistforsen. I fortsatta kontakter uppträder jag liksom tidigare som sakägare, företagare, ägare av skogsfastighet och hemgård. Jag har tidigare vid flera tillfällen ifrågasatt att ni behandlat mina skrivelser enligt PUL och angivande av fel kommunadress.

För min del låter jag det vara osagt huruvida länsstyrelsen i Västerbotten kommer att uppnå konkreta förbättringar i tillsyn för att motsvara miljöbalkens krav. Men återkom gärna till mig och andra drabbade när Du genom myndigheten har täckning! Upphovet till mitt kontakttagande denna gång har varit Kvistforsen, där jag inte är sakägare. Jag har ändå tagit kontakten för att få erfarenhetsunderlag i min värdering av myndighetens utövande av tillsyn.

Urban Zingmark


Vår slutkommentar den 16 januari:

Länsrådet Lars Lustig har haft uppenbara svårigheter att läsa och respektera innehållet i vårt mail. Han har inte på ett nöjaktigt sätt besvarat frågan om varför handläggningstiden för Kvistforsen var så lång, nästan 3 (tre) år. Han har heller inte besvarat frågan om ansvar för handläggningstid. Därför var det nödvändigt att ge vår reaktion, utan att för den skull ha förväntningar om förbättringar. Vi har ju erfarit förfallet hos myndigheten under 10 års tid. När det gäller tilltal och text verkar Lars Lustig ha samma stil som landshövdingen, dvs med s.k. informell stil. Problemet är att kommunikationen då kan riskera att förlora sin juridiska status. Dessutom kan stilen uppfattas kränkande eftersom länsledningen och vissa tjänstemän inte tar frågorna på fullt allvar som det ankommer en myndighet med verksamhet som regleras i lag. Det kanske ligger i myndighetens intresse att försöka fly från ansvar genom ett sådant spel, men det ligger inte i medborgarnas intresse.  

 

Liten sammanfattning av 2016, framgångar eller noll koll

Med 62 korta texter under 2016 har hjärtefrågor behandlats. Det finns ingen fast plan men vissa frågor står ändå i fokus:

  • farligt avfall och miljöbrott, särskilt i Västerbotten
  • djurrätt; rättsfall och etik
  • vegotrenden
  • kulturmord landet runt och stadsomvandlingen i Umeå

Det handlar således om valda delar på stora angelägna områden. Starten 2006 berodde på det rätts- och miljöövergrepp som RagnSells gjorde i maskopi med Länsstyrelsen i Västerbotten. Läs pressmeddelande 2007. Under 10 år har verksamheten följts på Fagerlidens anläggning i Robertsfors för farligt avfall. Länsstyrelsen i Västerbotten är tillsynsmyndighet. Det har av myndighetens tjänstemän medfört några få tillsynsbesök och årlig granskning av miljörapport. Två stora haverier och ständiga problem har visat att anläggningen och driften är så bristfällig att anläggningen borde stängas. Verksamheten fortsätter 2017 med grundläggande problem, bl.a det förhållande att deponicell som täckts inte har slutbesiktigats. Och detta har länsstyrelsens tjänstemän inte upptäckt. Ska det bli miljöåklagaren eller JO som måste ingripa?

Djurrätt visar – trots allvarliga problem – en utveckling i gynnsam riktning. Anmälningar om djurplågeri ligger på en hög nivå och fällande domar tycks öka. Vegotrenden är klart uppåtgående. 20 procent av befolkningen under 40 år är numera veganer eller vegetarianer. Genom bloggen och personliga kontakter bedrivs ett arbete som blir rikt belönat genom ökad acceptans. Det är inte längre något konstigt med att vara vegan i allmänhetens ögon. Fortfarande finns veganofober, men klart på utdöende…

Kulturfrågor har aktualiserats, ja dramatiserats genom stadsomvandlingen i Umeå. Där finns ett maktblock bestående av storbyggmästaren, sossemakthavarna, mediaägaren och ryggradslösa medlöpare som raserat en ovärderlig stadskultur materialiserad genom sina byggnader och kulturaktiviteter. Idag stängs Sagabiografen som är ett i en lång rad k-mord i Umeå.

Vi kommer att fortsätta bevakningen av hjärtefrågor utan varje anspråk på fullständighet. Men tilltron på framgångar finns ändå kvar. En lärdom under 10 år har varit att det är lättare att nå framgångar i frågor som djurrätt och vegotrend jämfört med miljörätt. Att uppnå konstruktiv dialog med myndigheter som länsstyrelse och miljödomstol är svårare än något annat. Där råder fortfarande noll koll.