Sara kulturhus i Skellefteå

Både DN och SvD har recenserat SARA kulturhus. Kan man recensera en byggnad som utges för att vara ett kuluturhus? Någon av journalisterna har varit klok nog att förutskicka en ny granskning om ett antal år, t.ex om 10 år. Om man abonnerar på SvD kan man använda länk både till VK och Norran för att läsa om invigning och debatt. Istället för att krångla med länkar kan man köpa tidningarna eller läsa på biblioteket.

Den mest initierade recensionen av de tre, har VK:s Sara Meidell skrivit. Som umebor har hon och VK:s läsare upplevt det mångåriga bråket kring kulturhuset Väven i Umeå. Meidell har också en fördel av att bo och verka i Västerbotten för att känna Det Lokala. Skellefteå och Umeå har ett konkurrensförhållande. Umeå drog ifrån på 60-talet när universitet började byggas och svälla. Skellefteå fick så småningom en filial till Luleå Tekniska Universitet och Umeå Universitet. Skellefteå har ett hockeylag som vunnit större segrar än andra norrlandslag. Med Sara kulturhus har Skellefteå hävdat sig. Man är nära att spricka av stolthet och glömmer kanske att nu börjar kulturarbetet på riktigt. Snart kommer också räkenskapens dag för kulturskeptikerna, mörkerfolket som kommer att ställa frågan om vad en teaterbiljett eller konsertbiljett egentligen bör kosta för att täcka alla kostnader.

Invigning av Sara kulturhus i Skellefteå

Som s.k. utbo har tillkomsten av Sara kulturhus varit det viktigaste för mig på lång tid om man inte råkar ha ishockey som främsta intresse. Tidningen Norran som är en del av Skellefteås identitet har haft ett antal journalister som växelvis har rapporterat. Detta har skett jämsides med rapporteringen av kommunala problem, främst jävsproblematik inom förvaltningen. Idag när invigning sker finns en sammanfattning i Norran om tillblivelsen av kulturhuset.

Det är glädjande att den lokala tidningen inte backat för de negativa sidorna i processen. Samtidigt känns appellen i Norran för dagen D påklistrad:

”Sara kulturhus födelse har varit både smärtsam och oklar. Låt nu resten av hennes liv vara motsatsen.”

Som utbo finns i princip endast lokala media som källa för information och debatt. Även P4 Västerbottensnytt rapporterar.

Det samlade intrycket blir att producenter, artister och konstnärer har ett mycket begränsat utrymme. Istället är det byråkrater och politiker som tar mycket plats. Mäktiga byggintressenter och ägarintressenter håller sig i bakgrunden. Media tycks inte ännu upptäckt alla relevanta frågeställningar att konfrontera makthavarna med. Det är hög tid att fortsätta konfrontera kommunens makthavare. Hur tänkte ni? Vilka tänkte? Vad blev det? Hur går ni vidare? En subtil men central fråga som inte får glömmas bort är: Hur står Sara kulturhus i förhållande till den uppgivna förebilden Sara Lidman?

Är det ett gyckelspel vi bevittnar?

Robertsfors tillväxtstrategi – några reflektioner

Av Miljörealisten

Ett konsultbolag har på kommunens uppdrag tagit fram en tillväxtstrategi på 56 sidor med anledning av Norrbotniabanans byggande. Handlingen är stämplad konfidentiell. Pendlingstiden till Umeå respektive Skellefteå beräknas till ca 20 resp 25 minuter, vilket skapar nya förutsättningar för Robertsfors.

Robertsfors har haft en negativ befolkningsutveckling, 560 invånare färre (7,7%) på 19 år, samtidigt som befolkningen bli äldre. Unga kvinnor lämnar kommunen. Vid årsskiftet var antalet invånare 6.748. 

Tågförbindelser ger helt nya förutsättningar. Här gör konsulten jämförelse med Strängnäs, där Svelandsbanan invigdes 1996. Resultatet blev att befolkningstillväxten ökade snabbare än för riket som helhet. Inget att förundras över med Stockholmsregionen som ekonomisk och administrativ motor och närheten till Eskilstuna. 

Det andra exemplet är Trollhättan som fick dubbelspår till Göteborg och fler snabbtåg. Resultatet blev en ökad befolkning, men lägre ökning än för riket som helhet. Bilproduktionen vid SAAB Automobile upphörde under 2011. 

Men är en jämförelse med dessa två exempel relevant för Robertsfors? Varför gjordes exempelvis inte jämförelsen med Nordmaling? Denna kommun fick ju en situation som till stora delar påminner om den som Robertsfors kommer att få. Botniabanan invigdes sommaren 2010. Befolkningen är oförändrad. Mycket få nybyggen. 

Vad kan Robertsfors göra för att inte hamna i en likande situation? Konsultens rekommendationer är följande:

Bygg bostäder för att driva befolkningsutvecklingen. Bostäderna skall vidare ligga nära stationen och vara attraktiva. Mindre lägenheter som byggs på höjden. Bygg för blandning av bostads- och hyresrätter samt kommersiella fastigheter. Stationen bör läggas så långt åt väster i tätorten som det är möjligt och det kommer att ge en förflyttning av centrumbildningen till stationsläget. Attraktiva bostäder och service som dagis kommer att skapa förutsättning för pendling till Umeå och Skellefteå.

Kommunen måste starta planeringen för bostadsbyggande genom planarbetet och utstråla optimism. Konsulten tror att man kan bli 8.000 invånare under 2030. Konsulten menar att Robertsfors kommun visar vägen genom att själva flytta in i nybyggt, modernt kommunhus invid resecentrum i ett tidigt skede. 

Efter en genomgång av arbetsmarknaden rekommenderar konsulten mer konkret:

  • Industri med hög innovationskraft
  • Datacenter
  • Samarbetspartners till Northvolt

Hur realistiska är de uppräknade alternativen?

Men vad behöver Robertsfors för att vända den negativa utvecklingen? En blick år öster kan vara på sin plats. Där byggs ett kärnkraftverk med effekten 1.200 MW. 

De satsningar som nu planeras i Norrbotten kräver enorma mängder el. För att producera vätgas kommer att kräva 4–6 nya kärnkraftverk med en effekt av 1.000 MW/st. 

Robertsfors kommun har kustlägen som rimligen lämpar sig för byggande av kärnkraftverk. Det är dags att avveckla den lagstiftning som förbjuder fortsatt byggande av kärnkraft. Den politiker som vågar stå upp för den logiska tanken att producera vätgas med el från kärnkraft i stället för att använda vindkraft med uppbackning av fossila bränslen kommer sannolikt att få applåder. Konsekvensen blir att vindkraftutbyggnaden kommer att upphöra. Men även i det fall fossila bränslen även i fortsättningen används för järn och stålproduktion, finns ett enormt behov av stabil eltillförsel. Det kan endast kärnkraften stå för eftersom vattenkraften redan är fullt utbyggd. Vidare kommer behovet av biobränslen till kraftvärmeverk att minska. 

Robertsfors kommun har tidigare profilerat sig som ”Hållbara Robertsfors”. Begreppet hållbarhet är högst diffust och beror på vem som definierar det. Är det hållbart att minska utsläppen av koldioxid genom att elda biobränslen som ger mer utsläpp än olja och gas per energienhet? Det ger oundvikligen en ökad koldioxidhalt i atmosfären. 

Kommunens politiker behöver kanske omdefiniera sig under galgen, på samma sätt som regeringen gjorde i Cementafallet. Kärnkraften har, med facit i hand, inte visat sig ge de antal dödsfall som belackarna trodde. Utsläppen från förbränning av fasta bränslen i småskaliga anläggningar svarar för betydligt fler dödsfall. Fakta talar sitt tydliga språk. Mer om hållbarhet kring energiproduktion finns här.

Den politiska representationen domineras av S och C – partier som historiskt har visat att man kan omdefiniera sig, vilket bl.a gäller synen på nazismen. På samma sätt borde man kunna se på kärnkraften med mer faktabaserade glasögon. 

Robertsfors politiker borde, om moderpartierna tillåter det, profilera sig som en kommun som kan erbjuda lokaliseringar för byggande av kärnkraft, vilket kommer att sätta kommunen på kartan som framåtblickande. Nya generationens kärnkraftverk ger möjligheter för kommunen. 

Genom den tidigare verksamheten vid Element Six har kommunen erfarenhet av vidareförädling av grundelement till något värdefullt. Detsamma kan göras med det utbrända kärnkraftsavfallet. Ett utmärkt exempel på faktisk tillämpning av ”cirkulär ekonomi”!

Hunden som inte ville bli rastad vid vindkraftverk, Robertsfors

Läs hotellägarens artikel om vindkraft! Länken för dig vidare till Expressen.

En hotellägare har skrivit i Expressen om vindkraft. En verklighetsskildring som även har sina komiska poänger. Hon stannade till vid Granberget vid E4 strax norr om Robertsfors för att rasta sin hund. Här ett citat:

Kommer bli ännu större: Inte bara med dagens höjd på 150-250 meter – utan också giganter på cirka 300 meter. Och efter hand ännu högre. Observera att de ännu inte har byggts. När jag nu möts av de ”mindre” verken vid E4:n i granskogen i Robertsfors, där hunden vägrar att låta sig rastas, inser jag att de som finns i dag är ju ingenting mot vad som kommer.

Bara de här förhållandevis låga ljuden gör att han gläfser, skäller och skakar oroligt. I likhet med de flesta andra djur känner han instinktiv rädsla. De 30 vindkraftverken på Sjiskafjället i Gällivare som började byggas 2009 påverkar nu rennäringen så att renar och vilt försvinner från sina tidigare betesmarker. Vår fjällguide från Riksgränsen säger att han undviker vindkraftsområden – inga turister vill se dem och höra oljudet.”

Robertsfors långt ner i miljöranking

I tidningen Aktuell Hållbarhet sjunker Robertsfors kommun rejält i miljörankingen, från plats 103 till plats 252. Rankingen mäter aktivitet och ambition på bred front inom miljöområdet.

Den nytillträdda samhällsbyggnadschefen Carin Elofsson har svarat på frågor i artikeln. Nu frågar sig folk varför Robertsfors kallar sig ”Sveriges bästa kommun”. Ledande socialdemokrater och centerpartister tycks ha gott självförtroende! Men samhällsplaneringen avseende miljön verkar vara i botten.

Littfest i Umeå 18–20 mars 2021, digitalt med 450 besökare

Å ena sidan. Samekulturen, eller rättare sagt samekulturerna, utjämnas och anpassas på gott och ont genom att representanter av vitt skilda slag stöps i en form som Littfest. Romerna fick en egen programpunkt. Varför ska Umeå vara samlingsplats för och exponering av språkliga och kulturella minoriteter? 

Om nu en Littfest ska arrangeras i Umeå, är det tillgången på infrastruktur som är avgörande? Eller kommunikationerna? Varför så få deltagande kulturpersonligheter från Umeå, schälva Ume? Men ok, där fanns musikern Dennis Lyxzén från Umeå och författaren Svante Bäckström från Rickleå i grannkommunen Robertsfors. Ja, från samma kommun kom även Karin Smirnoff, Hertsånger som gjort framgång med sin romantrilogi om Jana Kippo från Smalånger.

Veganism som rörelse fick en tillbakablick tack vare Umeås historia från 1990-talet som veganstaden i Sverige. Men dramaturgin från 90-talet kom inte fram. Moderatorn för samtalet var bara 10 år då. Men Dennis Lyxén, musiker, Straight Edge kunde berätta desto mer. Lisa Gålmark, historiker kunde sätta in veganstaden Umeå i ett större och längre perspektiv med feminismen som förhoppningsvis sådde ett frö hos de unga i publiken.

Kulturarbetare fick möjlighet att framträda tack vare finansiering från det offentliga, något som inte redovisades.

Då kommer medaljens baksida : Å andra sidan.

Problemet med exploateringen av Norrlands natur och naturrikedomar berördes endast i förbigående, trots att författaren Po Tidholm* medverkade som en av två programledare. Den andra var kritikern och författaren Yukiko Duke. Po Tidholm hasplade ur sig helt kort att Northvolt, med tre tusen anställda i starten, tänker lösa hela sitt behov av råvaror i Norrland. Storbolag ska lösa sitt energibehov genom vindkraften för totalitär elektrifiering av samhället. Vindkraften inkräktar på samernas rättigheter. Känn på det! Här kommer konflikten i öppen dag. Motsatsförhållanden borde ha fått plats en hel dag. Men då skulle nog det ekonomiska stödet till Littfest från Makten utebli. Littfest i Umeå är i grunden en av många uttryck i kampen för överlevnad för minoriteter mot majoritetsbefolkning. Så länge industrisamhället har de politiska och ekonomiska resurserna är kampen ojämn. Littfest kan bidra genom att öppna ögonen på ett fåtal i befolkningen. 

* Tidholm, Po, Norrland: essäer & reportage, Teg Publishing, Luleå, 2012

Finns en monolitisk kultur i Skellefteå kommun?

Norran har gjort mycket bra undersökningar under november–december 2020 om jäv i samband med tillsättning av chefer som lett till avsked för jäviga högre chefer i minst två fall. Än så länge sitter kommundirektören, kommunstyrelsens ordförande och flera andra i orubbat bo, men ett tips är att mer kommer att hända. För några dagar sedan uppgav kommundirektören att jävsproblemen ska utredas av ”extern part”, EY dvs. Ernst & Young, Stockholm. Det ska ske till höga kostnader där tre konsulter ska utreda, med timarvoden mellan 1600 kr och 2400 kr. En vacker fasad tror man väl, för vedervärdiga handlingar. Nu har man även utsett en personalchef i kommunen som ska leda en del av utredningsarbetet. Räkna med tillkommande kostnader som inte syns, dessutom störande i det dagliga arbetet! Den nu igångsatta utredningen syftar till att undersöka om jävsproblemen har varit enskilda händelser eller om det är en del i kulturen. Så vagt har man formulerat uppdraget. EY har i sin bekräftelse till kommunen benämnt uppdraget ”Utredning av jävslika förhållanden”. Uppdraget ska ej omfatta juridik. Mycket märkligt med tanke på att vissa fall redan har benämnts som jäv av parterna. Ska inte dessa ingå i utredningen? Kan man undra.

Även om de hittills uppdagade jävsproblemen gällt skolförvaltningen, ska vi inte bli förvånade om det finns fler lik i garderoben, enligt Norran. Nu kommer utredningen att ta viss tid. De som inte har rent mjöl i påsen har haft gott om betänketid. Generösa avgångsvederlag i sikte, men inga straff är att vänta. Effekter på längre sikt, anseendet för Skellefteå kommun kan kanske bedömas under de närmaste åren. Sådana skandaler har långtidseffekter, tänk på Göteborgs kommun som folkhumorn döpte till Muteborg!

Robertsfors snålar in på de äldre och på barnen

VK tycks inte klara att ge en sammanhållen bild av s-regimens skötsel av välfärden. På ena stället tycker Petter Bergner att Robertsfors är länets bästa kommunchef. På andra stället rapporterar Lina Wahlnemo om nya sparåtgärder som drabbar de äldre och barnen.

På VK:s blogg ”Tyck till om Robertsfors” finns en lång rad protester mot kommunledningens slöseri. Medborgare har tröttnat på slöseriet med arbetsresor som liknar nöjesresor till Afrika och nu i somras till Gotland. Medborgare föreslår neddragning på löner för ledningspersonal och löneförmåner.

VK orkar inte undersöka om medborgarnas förslag på besparingar kan rädda situationen för de äldre och barnen. Kommunledningen med sossestyre bryr sig uppenbarligen inte över att de svagaste drabbas av neddragningarna. Här på denna blogg anser vi att media har ett ansvar att granska användningen av skattemedel.