Av Inger Almström
Alla som kämpar mot vindkraften har upplevt frustrationen av att kunna bli angripen av vem som helst i media utan att ges tillfälle att försvara sig i samma tidning eller radio/tv utsändning. Faktum är att vi påfallande ofta nekas varje form av replik, försvar vilket tidigare var en rättighet i varje media. Eller så får vi en så kraftigt beskuren replik som får oss att framstå som kompletta idioter. Varför får vi inte besvara angrepp, förklara vår syn på saken vilket tidigare var standard? Hur kunde det bli så här att angripna saknar varje form av rättvisa? Vad har hänt med media och deras fria bevakning, vad häned med demokratin?
[@more@]Thomas Åkerstedt försöker förklara en del i sin artikel Granskning. Kriget om Sanningen (Hemvärnet 3/2014 s 14-17) ”Falska uttalanden och missvisande bilder, okända avsändare och skadliga länkar.” Visst känner vi igen det han tar upp i sin intervju med David Bergman, en av grundarna av det svenska psyops förbandet. Bergman har psyops-utbildning (psykologisk och operativ) från USA, samt erfarenhet från fältet i Afghanistan. Han är också en av författarna till boken Krigspropaganda.
Bergman menar att genom att skrämma över landet (marknaden, vårt fall forts vis inom parentes) med vilseledande information kan man piska upp en stämning (klimatkrisen, jordens undergång) och på så sätt få människorna att gå mot önskat resultat. För att inte gå på denna vilseledande information gällande en stats annektering av en annan (vindkraftens förgörande av landsbygden) är det bra att kunna marknadsföring, kommunikation och liknande samt kunna analysera. Jag har läst allt detta men jag kunde upptäcka en lögn redan som liten, vilket de flesta av oss torde ha kunnat. Det behövs ingen universitetsutbildning för att kunna analysera, man använder sin medfödda analytiska förmåga i studierna, alltså tvärtom. För att kunna se banbrytande förändringar, vare sig de skedde i historien eller kommer att ske nu använder man sin egen förmåga, svårare är det inte. Frågan är istället varför människor inte använder sitt förnuft eller tänker överhuvudtaget? Varför är de villiga att, mot bättre vetande, tro på alla lögner? Varför ser de inte att om något är för bra för att vara sant är det oftast det också och har alltid varit! Gud kom inte och hämtade de som trodde på en ny störtflod och att de var de enda som var värda att rädda – när morgonen kom levde de fortfarande och marken var inte täckt av vatten. Skillnaden var att en bedragare stuckit med deras pengar och de var utblottade kvar på jorden tillsammans med alla andra syndare. Detta har upprepats i en oändlig mängd varianter i många länder – nu senast i vårt land gällande den vindkraft som ska göra de som skriver på omättligt rika och resten av oss ska fördrivas av mammon och hans hantlangare (inte Gud den här gången men hantlangaren är densamme).
Som exempel anför Bergman den ryska propagandan mot Ukraina vilken föregick nuvarande omständigheter samt en antiamerikansk propaganda vilken går ut på att företrädare för regeringen skulle vara CIA agenter samt att nazistspöket dras fram så ofta när det gäller att misstänkliggöra någons åsikter trots att säkerhetspolisen uppges ha kartlagt de aktiva nazisterna och de är inte så många. Han glömmer att ordet rasist används på samma sätt så fort någon vill undvika en diskussion. Frågan har dock inte besvarats av någon om en vit eller åtminstone till synes vit kan bli föremål för rasism. I samband med markrättegångar i vår region när vissa av våra grannar (oavsett hur deras genmassa ser ut) har stämt oss andra på allt vi äger (oavsett hur vår genmassa ser ut). Eftersom vi inte, då heller, var angripande part borde vi vara de som blev förfördelade på grund av ras, men så är inte fallet. Frågan är uppenbarligen inte möjlig att lösa och nu kom vindkraften emellan och den har tydligen fått samma fördelning. De som anser sig tillhöra en viss ras dock utan privilegier är på samma sida som övriga markägare (som inte har nog nära släktskap, inte alls, eller är ovetande om sina geners sammansättning) medan de som anser sig ha rätt till alla privilegier har köpt vindkraftförespråkarnas argument. Kanske stavas genmassa pengar i stället?
Tidningen Hemvärnet frågar Bergman om vi verkligen behöver ett psykologiskt försvar. Han svarar obetingat Ja! Psykologi är ett militärt vapen. För civilbefolkningen behövs ett psykologiskt försvar som en del av det defensiva försvaret. Men om det nu är så viktigt, varför avskaffades det då, frågar Åkerstedt. Bergman tror att psykologiskt försvar sågs som något omodernt som inte behövdes efter kalla kriget. Rådet till hemvärnssoldaterna (och oss andra) blir: –”Var mediekritisk, det pågår en medveten mediemanipulation. Fråga dig vem som vill få ut den här informationen och av viken anledning. Var inte naiv vid kontaktförsök, exempelvis via internet, även om du tycker att du är obetydlig så är det bra för främmande makt att ha koll på vilka förmågor vi har.”
Fakta
Psykologiska operationer har som mål att påverka beteenden och attityder hos målgrupper i ett konfliktområde. Exempel på önskade beteenden kan vara att personer röstar i ett politiskt val, avbryter stridshandlingar eller överlämnar vapen. Budskapen sprids till målgrupperna främst genom möten och samtal, men även genom tryckta produkter och radiosändningar. (Källa forsvarsmakten.se)
Överfört på vindkraften sprids budskapet från styrande i landet och kommunerna via den lojala radion/televisionen och dagstidningarna oavsett färg (med något litet undantag). Sanningen ses som desinformation av icke önskvärda element som stör friden. Dvs boende som inte lägger sig ner och de i övrigt insatta personer som kämpar för dessa utan ekonomisk vinning av kampen. Detta senare, att protestera mot något utanför den egna sfären, vindkraftverk som gör människor hemlösa, vindkraftverk och gruvor i Natura 2000 och Nationalparksområden, trots att de som protesterar högst inte bor där utan gör det för allas bästa och för framtiden – ses som något underligt av media. Att ortsborna inte syntes tydligare i protesterna rörande Kallak gruvan i Jokkmokk är att de som skulle drabbas mest inte kunde ens stå på sin egen mark eller utnyttja allemansrätten utan att bli arresterade och detta skulle få sådana oöverblickbara konsekvenser för deras ekonomi att de helt enkelt fick släppa fram sådana vars ekonomi inte drabbades på samma sätt. Det är ofta så att den som äger något som någon annan vill ha marken eller det som finns under den inte har ekonomiska möjligheter att göra sin röst hörd. Vill ingen annan ställa upp och uppmärksamma problemet för den rättslöse medborgaren kommer denne att förlora allt utan att någon ens får veta om detta. Därav följer att internet ofta är den enda vägen ut för drabbade då konventionella media är stängda. Då uppstår frågan om hur de som inte har tillgång till internet ska informeras. Enligt en LO undersökning för några år sedan saknade nästan 50 % av medlemmarna internetuppkoppling. Vad som inte framgick är hur många av dem som hade uppkoppling som tog del av samhällsinformation de kunde ha nytta av men som de inte aktivt eftersökte. Detta gäller inte bara LO medlemmar men det är, mig veterligt, den enda organisationen som försökt ta reda på något.
Hemvärnstidningens granskning fortsätter med Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, som tidigare varnat för resultaten av propagandakriget mot Ukraina. Uppenbarligen är utländska konflikter så intressanta att han missat det propagandakrig, enligt samma normer och med samma tänkta resultat, som förs mot Sveriges landsbygdsbefolkning. Han har dock rätt i att Sverige har fullständigt usel beredskap för att ens känna igen psykologiska operationer när vi ser dem. Han anser att Ukrainakrisen borde vara en väckarklocka…men landsbygdens befolkning tycker att det ointresse, den desinformation om oss som alltid varit den förhärskande i media och som han är en del av borde ha fått honom att öppna ögonen långt tidigare. Lindberg fortsätter med att säga att medierna är vana vid att det finns två parter och att media rapporterar det som sägs, utom i Ryssland då. Nu kan vi inte se någon större skillnad i mediakriget för vindkraften mot oss som Ryssland bedrev för sin linje mot Ukraina. Skillnaden är vapnen, vi har ännu så länge endast blivit utsatta för verbala hot och vissa sabotage, ingen har ännu – så vitt jag vet – dött i kampen men det är väl en tidsfråga. Att inte någon äldre uppskrämd dött av infarkt är rena turen. Däremot har många gett upp inför hoten om våld och skadegörelse samt inför den rättslöshet de själva befinner sig i. De har alltså fallit offer för den psykologiska krigföring som sker från vindkraftföretagen mot den enskilde medborgaren med myndigheternas goda minne.
Lindberg hävdar att kunskapen om psykologisk krigföring finns men att det för 20 år sedan fanns en beredskap för att upptäcka den på redaktioner och myndigheter. ”Förr visste man att man skulle vara självkritisk, det ska man alltid vara, men särskilt i en krigssituation.” Vad han, tyvärr, missar är att hotet kommer inifrån samhället nu. Trots Aftonbladets bevakning av de ”värsta” brottslingarna med deras CV, så långt det är känt, missar han mönstret. Det kan också vara så att det är mer spännande att göra ett reportage från ett främmande land där de intervjuade, omskrivna knappast kan kräva replik i en svensk tidning på svenska, vilket vi i kolonin vill göra. Således bäst att glömma oss, hur glamoröst är det att fara in i Markbygden nattetid för att se om vakten är beväpnad eller om han trycker av…?
Lindberg anser, på tal om väpnade konflikter i andra länder, att journalister har nedprioreterat de militära frågorna och därför har de inte heller någon stor kunskap. De är alltså intresserade av blodet och våldet mer än av de frågor som föranledde det hela så eftersom vår konflikt, hitills, är oblodig är den inte intressant. Notera att det inte finns någon hjälp att få från samhället mot samhällets egna exploatörer av våra mänskliga rättigheter som Sverige ratificerat via FN. Polisen hjälper exploatörerna och vi får inte ens anmäla övergreppen, mera rättslös än så kan man knappast bli.
På frågan om vad myndigheterna borde göra svarar Lindberg att när Styrelsen för Psykologiskt Försvar fanns analyserade de ibland bakgrundskunskap. Han anser att litet mera av detta skulle vara bra idag. Dock antar jag att de också tyckte (tycker) att det är mer spännande med konflikter i andra länder. Vad jag saknar är en instans som lyssnar på vår sida och som tillvaratar våra mänskliga rättigheter samt hanterar frågan om internflyktingar, detta saknar vi uppenbarligen idag. Jag har trots idoga ansträngningar inte hittat någon som ansvarar för medborgarnas mänskliga rättigheter i landet, faktum är att alla som säger sig arbeta för mänskliga rättigheter inte kunde vara mera ointresserade.
Lindberg menar att journalister borde utbildas så att de känner igen propaganda och att de kan ge vanliga människor verktyg att göra det också. Är alla vi andra idioter? Vad händer om journalisterna redan vet hur de känner igen propaganda men är en del av propagandaapparaten eftersom de tagit ställning (oftast mot den lilla människan). Vad händer om tidningens ägare ställer krav på redaktionen om vad som är tabu? Öppet eller dolt? Det går 13 journalister på dussinet och somliga av dem är mera rädda om arbetet än sanningen. En journalist sa till mig att han redan uppfyllt sin kvot av att vara besvärlig och inte skulle kunna ta in mer negativt om vindkraften – på ett tag i alla fall. Dvs om inget drastiskt händer. Man kan också tänka sig att journalister sanerar sig själva för att slippa ta debatten, för att få generösare ledigheter, roligare uppdrag. Sådant som förekommer på vanliga kontorsarbetsplatser, vilkas rävspel, intriger och mobbing jag är väl förtrogen med. Pengar och sängvägen har jag också sett (ASG, säger väl allt). Att jag inte gjort någon lysande karriär beror på att jag aldrig varit till salu och aldrig varit rädd för utpressningsförsök. Det har sina fördelar att ha växt upp som ett vattenrallarbarn för den personliga integriteten dock inte för ekonomin.
Olle Wästberg, tidigare krigsplacerad avdelningschef vid Styrelsen för psykologiskt försvar och generaldirektör för Svenska Institutet, menar att Rysslands media använde fakta från en källa men fick det att se ut som om informationen kom från olika håll och därmed var det verifierat och godkänt att publicera. Boten mot detta är att damma av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap och låta dem ta ansvar för frågan om desinformation och psykologisk krigföring. Enligt min mening brukar myndigheter komma till en slutsats om tio år när den inte längre behövs. Detta öppnar för en Stalin lösning (ingen man inget problem). Vi alla drabbade behöver någon som ser oss nu och ser till att vi får replikera i de medier som tar upp vår motståndarsida.
”Psykologiska operationer är en militär aktivitet som inte ska bedrivas mot svensk befolkning i fredstid.” Psykologiskt försvar är alltså ett försvar mot en militär aktivitet, då tänker Lindberg och Hemvärnstidningen förmodligen på militär i uniform. Jag tänker på andra grupperingar som sprider skräck i sin miljö, vare sig de är organiserade över landet eller endast lokala förmågor. Vad gör de lokala myndigheterna och allmänheten när sådana hotar vanliga medborgare? Ingenting. Alla vänder bort huvudet och vill inte bli inblandade. Den som önskar tränga vidare in i detta ämne och förstå att de som är längst ner i en brottsorganisation förser toppen med vad de behöver och att toppen där, liksom i annat ”näringsliv” gärna är du och bror med politiker och andra makthavare. Det är en ruggig läsning som Wierup och Larsson presenterar i sin Svensk Maffia (2007, Norstedts).
Är vi för godtrogna? Wästberg svarar: –”Vi har en public-service syn, när två träter är det inte ens fel. Det är en del av neutralitetsprincipen. I den nedrustning som skett har vi även nedrustat källkritiken.” Det förklarar varför myndigheterna anser att samerna och gruvbolaget ska komma överens i Kallak frågan. Det går inte komma överens om den ene har den andres upphörande på sin agenda. Samma sak för oss, vi rår inte för att kommunen, markägare och G4S rånarna Kraftö kom överens 2007 om att fördriva oss 2011. Det var då vi fick reda på det, kafferepssamråd dröjde till 1 okt 2013, då var redan avtalet om bygdemedel påskrivet och vindkraftplanen utan oss men med texten 2 km till närmaste boende eller 10x höjden vilket gör allt byggande på Brattberget omöjligt – likafullt envisas våra angripare med att i stort sett varje vecka angripa oss muntligen, med demonstrativ närvaro eller via media – alltid utan att vi ges möjlighet att ge vår syn på saken. Jag skulle inte säga att de två med olika åsikt någonsin får framföra sin åsikt på lika villkor. Om den svagare parten får säga något förlöjligas det och beskärs intill obegriplighet av journalisten – som alltid låter angriparen tala till punkt. Däremot har han rätt i att källkritiken är nedrustad och att ingen bryr sig om att ta reda på vad som försiggår – inte ens politikerna som ska besluta orkar ta in mer än en åsikt.
Wästberg menar att man redan i skolorna ska lära ut kritik. Den kanske är borttagen nu, men förut lärde man ut källkritik i mellanstadiet och den var fullt tillämpad i gymnasiet och på universitetet och tillämpas fortfarande åtminstone för historiker och språkvetare spec litteratur. Minsta barn kan lukta sig till en lögn och många behåller den förmågan som vuxna. Det är inte själva upptäckten av lögnen som är problemet utan förhållningssättet till densamma. Fegisarna som är rädda om sina förmåner eller vill gå tidigare och inte orkar leta en motsatt uppfattning, eller som har betalt i en eller annan form för att framföra rätt åsikt har inget att hämta hos den förfördelade parten. Vi har ju bevis för att en viss kommunal tjänsteman inte haft sammanträden om vindkraft i kommunens lokaler utan på hotellet utan att ha sekreterare för mötet och utan egna minnesanteckningar, han har nöjt sig med angripande bolags information, anteckningar och slutligen kontrakt. Vid en inte alltför djup dykning i personens karaktär kan man finna anledningen. Vår kommun och vindkraftfrågan är tyvärr inte det enda exemplet man kan finna, men det är även för anmärkningsvärt för att Kalla Fakta och Uppdrag Granskning ska våga ta i det – återigen är mindre skandaler i större städer viktigare, även om ingen där fördrivs från hus och hem…
Även Wästberg anser att försvaret mot lögner i samhället ska ligga hos Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Han anser också att Hemvärnet ska vara en viktig länk i det hela. Han är minst 10 år för sent ute. I stora delar av landet finns inget hemvärn av den typen kvar längre. Hemvärnet är en del av armén och dess övningar passar inte den som är uppbunden lokalt eller inte har fysik som en elitsoldat. Övningar sker centralt och kopplingen till hemorten är i stort obefintlig (utom för städerna). Än en gång är vi inte värda att organisera eller försvara.
Till slut vill jag påpeka att Hemvärnstidningen har fallit i sin egen grop. De ville inte ta in något när det fanns aktivitet här, många försökte skicka in men det blev refuserat, ignorerat så insändandet upphörde och tidningen har inte själva eftersökt information eller ens undrat varför de inte fått något från vissa områden. De har inte ens ställt frågan om vi ens finns kvar här, inom försvarsmakten, ens i Sverige längre? Det är inte så enkelt att se när man blir utsatt för psykologisk krigföring, eller hur?
Till slut kommer vi till frågan om vart demokratin tagit vägen. Svaret är att den inte finns i vårt land i alla fall och att de få rättigheter som ännu finns kvar föreslås försvinna. Hur detta går ihop med FNs mänskliga rättigheter och barnets perspektiv i alla beslut är lätt att se, dessa rättigheter som Sverige skrivit under på alla frivilliga åtaganden är bara munväder.
Vattenverksutredningen, som vi tidigare skrivit om, har kommit ut med ännu ett förslag. Enskilda ska stå för samtliga sina kostnader oavsett resultat om de överklagar ett beslut om väg, gruva eller liknande. Konkret om en bonde får sitt vatten förorenat och tvingas upphöra med sin verksamhet får han stå för sina kostnader vare sig han vinner eller förlorar. Vinner han kan han ändå inte göra något eftersom exploatering går före andra näringar. Således kan han inte kräva sin rätt, han kommer inte att ha råd och det spelar ingen roll för utgången. Utredningen hävdar, via P4 Norrbotten 2014-08-12 kl 0700 och 0800 att det skulle bli samma förhållanden som för villaägare som kommer i kläm, där anser de att det inte blir någon ersättning heller. Villaägarnas riksförbund är av förklarliga skäl vansinniga och har gått ut med denna information. I en debatt i radion igår från Kiruna har Kiruna kommun kommit överens med LKAB om full täckning för vissa nyckelfastigheter som kommunen behöver. Övriga får förhandla var för sig. Det betyder i bästa fall 100% +25% i expropriationstillägg och resten upp till ersättningsbostad får den enskilde stå för själv eller bli hemlös. I Markbygden erbjuds som bekant 20 000 för bostadshus och inget för ekonomibyggnader så nu är demokratin slutligen nedrustad och ersatt av ett tjänstemannavälde byggt på tjänster och gentjänster.