Skottdagen är en bra dag för personliga ställningstaganden

<– Klicka på bilden

Skottdagen inträffar vart 4:e år. För 20 år sedan tog jag som referenspunkt skottdagen den 29 februari 1992 för mina privata tankar om europasamarbetet. Detta gör det möjligt att ta fram tankegodset varje efterföljande skottdag för jämförelser och reflektion. Då i början på 90-talet var jag hjärtligt trött på debatten, som jag tyckte dominerades av okunniga men självsäkra tyckare. För mitt inre döpte jag hånfullt dessa tyckare till "ungmoderater". 

Min handling skottdagen 1992 blev att göra en bild på ett A4-papper. Jag hade nyligen skaffat en fin dator, en Mac II med bland annat ett skrivprogram. Det krävde ett visst mod att skapa dokumentet, eftersom jag var nybörjare. Jag ville ta första bästa uttrycksmedel att ge mina tankar en visuell representation. Jag vände mig i den stunden inte till någon annan än mig själv. 

Det föll sig då att jag skrev ned en protest . Det fanns inte en klar logik men den starka känslan minns jag än i dag. Jag ville skapa en frihet för mig själv att slippa debattera europasamarbetet ständigt och jämt med skränfockar som visste och begrep allt. Mitt val blev – Lägg idéerna på hemlig plats och ta fram dina innersta tankar efter lång tid för att se om de hade något för sig.

När jag idag ser på skrivsättet och ordningsföljden av Ja, Nej och EG, EU kan jag se mening. Ja till EG, Ja till EG fortsättning med Nej till EG var min personliga framtidsvision om att EG inte skulle förbli ett EG som grundarna och efterföljarna tänkte och ville.

EG skulle förändras till något som jag inte ville se, ett överstatligt toppstyrt Europa. Ett EU med gemensam valuta ville jag inte.

Så småningom kom då folkomröstningen 1994 om EU-medlemskap och 2003 om införande av euron. Jag röstade efter stor vånda ja till EU-medlemskap med förhoppningen att "de gröna" skulle medverka till ett demokratiskt europasamarbete. Några år senare röstade jag utan tvekan nej till införande av euron.

Min modiga handling skottdagen 1992 med konstruktion av en visuell formel för mig själv kan jag nu se som en mental yttring som jag inte kunde verbalisera längre än så. 

En psykolog kanske kan förklara med någon av de vanligt förekommande förkortningarna ADHE eller ADD, DAMP eller något sådant. 

Händelseutvecklingen i europasamarbetet har betytt för mig att den 20 år gamla bilden nu kan kultförklaras, av mig själv för mig själv. 

Nu återstår för mig att göra det som tidigare aldrig blev av, nämligen ett ekonomisk-historisk forskningsarbete i form av en vetenskaplig artikel eller uppsats.