Jag har i två sammanhang mött något som jag vill kalla tokretorik. Det ena sammanhanget är sanering av farligt avfall och lokalisering av anläggning för farligt avfall. Det andra sammanhanget är energisystem för industri och hushåll.
Energisystem: Den som ifrågasätter en föreslagen, beslutad eller genomförd lösning kan möta ett krav från andra debattörer på annan lösning. Den som får detta krav kan ha svårt att värja sig och tappar lätt fotfästet i diskussionen. Till det kan finnas många orsaker. Det kan vara svårt att formulera en annan lösning eller rentav omöjligt. Det kanske inte heller ligger i vederbörandes intresse. Ett krav på annan lösning kan också förta fokus från och formulering av det inledande ifrågasättandet.
Farligt avfall: I diskussionen av en anläggning för farligt avfall brukar jag konsekvent peka på att jag har ett legitimt intresse att ifrågasätta utan att visa på en annan lösning. Detta kan jag göra även om jag vet att en s.k. MKB (miljökonsekvensbeskrivning) visade på 10 andra möjliga lokaliseringar, där två var nära nog likvärdiga med den valda.
I diskussionen om energisystem hävdar jag mitt legitima intresse att kritisera vindkraftverk utan att visa på annan lösning. Ofta tar debattörer in kärnkraft som den överlägsna lösningen. Debatten har stelnat och indelats i revir så att FSL – Föreningen för Svenskt Landskapsskydd – motat bort personer med annan uppfattning och endast gett debattutrymme till dem som förespråkar kärnkraft. FSL lever i symbios med bloggen TCS- The climate scam som ägs och stöds av Stockholmsinitiativet. De som försöker framhålla klimatproblemet enligt teorin AGW – anthropogenic global warming – utsätts för spott och spe inför öppen ridå. Inlägg till förmån för kärnkraft hyllas. Men här får man numera inte ens chansen att presentera andra lösningar. På dessa revir sägs kärnkraft vara överlägset annat som vindkraft och annan förhatlig grön energi.
Att på dessa sätt tvinga debattörer och att förhindra fri kritisk diskussion av ett problem, vill jag kalla tokretorik. Inget borde hindra att debatten kan tas i omgångar där förutsättningen "allt annat lika – ceteris paribus" läggs till grund. De flesta debattörer vi känner borde vara förtrogna med detta, ändå uppstår gång på gång en retorik med påtvingade begränsningar. Detta konstaterande är det egentliga syftet med denna analys.
Den som önskar kan gå vidare med spekulationer om varför tokretoriken finns och återkommer. Beror det på en dold agenda att hjälpa andra makter att driva sina intressen, t.ex. för vindkraft, eller för kärnkraft, eller varför inte intressen att framkalla total förvirring och intellektuell kollaps?