Fagerliden – Säkramiljön.nu

Tlllståndsprövning Edfastmark 7:260, Robertsfors kommun

Det ser nu ut som att alla delar, yttranden mm kommit fram till Länsstyrelsen i Västerbotten. Ragn-Sells har även denna gång (dnr 2103-2020) uppträtt samvetslöst. Jag kan inte inse att en sökande ska ha rätt att uppträda så här. Jag kan bara fördöma och anföra motiveringar.

Samma kritik kan jag rikta mot Lst. De två uppträder gemensamt mot intressen som bör skyddas. Mot miljön, mot närboende och kommunen. Att kommunen inte har reagerat är sorgligt. Ett stort område norr och nordost om tätorten förstörs med anläggning för farligt avfall, med blivande grustäkt, eventuellt även med nya vindkraftverk. Granberget öster om E4 är redan ödelagt för boende och turism. Allt detta kommer att avhålla investerare att satsa på nya idéer, främst inom turism när pandemin är över. Jag tror mig förstå orsaker till att kommunen inte reagerar. Orsaker är oförmåga och bristande kunskaper. Allt nytt kopplas till Norrbotniabanans möjligheter. Det tror jag är en grov felprioritering, men tacksamt att spela med i lokalpolitiken.

Ragn-Sells och Lst har uppträtt samvetslöst. Berättelsen om Fagerliden är gammal, i sin senaste fas hela 14 år, dvs tiden som passerat sedan beslut i Miljödomstolen om tillstånd för farligt avfall. Inte en enda gång under 14 år har någon från Ragn-Sells eller Lst tagit kontakt med mig för att dryfta problem. Jag fick inte inbjudan till samråd trots att jag varit sakägare och fortfarande ser mig som sakägare.

Kampen för rättvisa har inte varit helt fruktlös. Ett överklagade i MÖD fick bifall. Det enda som nu kan bidra till rättvisa är avslag i aktuell tillståndsprövning och snarast möjliga stängning av befintlig anläggning. Dessutom kan sanering behövas om en opartisk undersökning visar på behovet.

Factum MIljökonsult kommenterar Ragn-Sells Fagerliden, Robertsfors kommun

Ragn-Sells Fagerliden har bedrivit verksamhet i Fagerliden med farligt avfall i 18 år efter förhandlingar med Länsstyrelsen och Robertsfors kommun. Starten 2006 av anläggningen föregicks av förhandlingar med delar av den politiska toppen på kommun- och länsnivå. Medborgarna i Robertsfors vilseleddes genom att de pådrivande personerna målade upp vyer om kommunal utveckling på en rad samhällsområden med ökade skatteintäkter och nya arbetstillfällen. Det offentliga skulle svara för finansieringen utan att belasta medborgarna i kommunen. Anläggningen för farligt avfall hade – sett utifrån – en undanskymd plats i planeringen, förmodligen för att inte väcka oro och misstankar hos medborgarna. Iverksättandet av planerna för farligt avfall gick spikrakt med stöd av höga chefer i länsstyrelsen i förtroligt samarbete med företagsledning och styrelse i Ragn-Sells. Grannarna till anläggningen kallades inte till samråd, men väl kallades ett stort skogsbolag som också blev affärspartner till kommunen och Ragn-Sells. PM från Factum Miljökonsult.pdf, Umeå visar:

Lokaliseringen av deponin till ett utströmningsområde med dåliga grundförhållanden har varit förödande. Varningssignaler fanns men ignorerades. Bara tre dagar efter invigningen havererade dammar med plastduk för uppsamling av vatten från anläggningen. Haveriet berodde på en kombination av felaktigt materialval i vallarna tillsammans intensiv nederbörd. Duken skulle enligt bygghandlingen ha varit av EPDM (gummiduk) men ersattes, med argumentet att den inte tål bensinhaltigt vatten, med en HDPE duk (plast). Duken och den kringliggande fyllningen som uppenbarligen inte fyller de krav som ställs, har genom åren varit en källa till bekymmer.

Ragn-Sells i samarbete med Länsstyrelsen har skapat bestående oro och avsky för bristerna i anläggningen hos dem som orkat sätta sig in i frågorna. Gifter i mark och vatten syns inte för blotta ögat, men är ett faktum. Kommunen har på intet sätt bidragit till att ge korrekt information till kommuninvånarna om bristerna. När tjänstemännen i kommunen skriver eller talar om ”Fagerliden” då gäller det ÅVC, återvinningscentralen, som inte bedriver verksamhet med farligt avfall. Det gör Ragn-Sells på markområdet omedelbart söder om ÅVC. I framtiden finns risk att verksamheten utökas, eftersom Ragn-Sells har köpt ytterligare ett markområde öster om nuvarande. Läs mer om farligt avfall här.

Om du har frågor kontakta Naturvårdsverket!

Politiskt räddningsförsök i Robertsfors

Hösten 2018 lade kommunledningen fram – genom sin näringslivsansvarige – slutrapport av förstudien ”Högtryckscentrum i Robertsfors kommun”.

Syftet sägs vara att ”utreda förutsättningarna för bildandet av ett nationellt centrum för spjutspetskunnande i högtrycksteknologi i Robertsfors”.

”Grundtanken var att stora delar av den världsledande kompetensen som finns kvar från det nerlagda industri-diamantproducerande företaget Element Six AB i Robertsfors kan erbjuda erfarenhet och kunskap till svensk och internationell industri, oavsett industrityp.”

Det kan förmodas att initiativet väcker förhoppningar hos medborgarna i kommunen med chans till nya arbetstillfällen. Men hur kommer det sig att kommunledningen tror sig kunna skapa nya företag inom högteknologi? Kommunledningen misslyckades med att övertyga företaget Element Six att stanna kvar i kommunen. Att övertyga nya intressenter för högteknologi kommer att bli svårt, för att inte säga omöjligt.

Man kan fråga sig om det finns en dold agenda. Styrgruppen i förstudien innehåller åtta personer, varav fyra representanter för kommunen och regionen, två professorer med lokal anknytning, två näringslivsrepresentanter. En av dessa är professor emeritus från Luleå tekniska universitet med avfallsbehandling som specialitet. Han och hans kollegor i Luleå sades ha figurerat även i början av 00-talet i samband med skapandet av anläggningen för farligt avfall i Fagerliden, Robertsfors kommun. Den kände miljökämpen Björn Gillberg utropade ”dårarna från Luleå!” Scenariot 2018 uppvisar likheter med scenariot åren före 2006 då Ragn-Sells fick miljötillstånd för anläggningen för farligt avfall i Fagerliden. Då spelade kommunpolitikerna ut stora och ambtitiösa planer som berörde samhällets och näringslivets alla sektorer. Anläggningen för farligt avfall låg dold i ett fyrverkeri av planer. Det visade sig att det var farligt avfall som var grejen, allt annat var bara fyrverkeri som snabbt slocknade.

Det finns därför anledning att varna för att kommunpolitikerna även denna gång har planer som medborgarna inte får vetskap om, förrän det är för sent att protestera.

Ragn-Sells + Länsstyrelsen i Västerbotten, skrivelse tomt på innehåll

Ett privat storföretag, Ragn-Sells och en svensk myndighet Länsstyrelsen befäster sitt partnerskap genom att låta sina lokala chefer besvara en fråga som länsstyrelsen på ett listigt sätt placerat i ett mötesprotokoll tidigare i år. I protokollet har länsstyrelsens handläggare skrivit att Ragn-Sells åtar sig att fundera på att initiera en omprövning av Fagerliden, anläggning för farligt avfall. Det har nu Ragn-Sells fullföljt genom en skrivelse ställd till länsstyrelsen i Västerbotten. Läs pdf här.

Målet för parterna tycks ha varit att skapa ett dokument som får status av policydeklaration och ett åtagande för en tioårsperiod. Dokumentet kan samtidigt ses som ett privilegium – som ej motsägs av länsstyrelsen – gällande kommersialisering av farligt avfall för en tioårsperiod. Ett privilegium, är en exklusiv rättighet som ges till en viss person eller grupp av staten eller annat organ som kan utdela sådant. En samhällsordning med privilegier är sedan länge avskaffat i staten Sverige, men drömmen om privilegier hos giriga företag och deras hjälpare tycks finnas kvar. I Ragn-Sells skrivelse står att läsa:

Bolaget bedömning är alltså att anläggningen med befintlig kapacitet för mottagning, mellanlagring, behandling och deponering av förorenade massor utgör ett viktigt samhällsintresse genom att säkerställa förutsättningar för en miljömässigt lämplig hantering av avfall som kan uppkomma i regionen under en kommande 10-årsperiod. Med anledning av detta kommer bolaget i dagsläget inte att initiera en omprövning av tillståndet.

Länsstyrelsen kan sägas ha berett möjlighet för Ragn-Sells att måla ut det egna företaget som ett ”samhällsintresse”. Andra intressenter och närboende till anläggningen för farligt avfall i Robertsfors har inte heller denna gång tillfrågats varken av Ragn-Sells eller av länsstyrelsen. Därför kan Ragn-Sells skrivelse ses som tomt på innehåll.

”Perhaps it is safer to leave the dioxins where they are?”

Frågan ställs av Daniel Larsson i en uppsats betitlad Mobilisation of soil-bound dioxins at an old sawmill area. Impact of excavation on groundwater levels of PCDF/PCDDs at Norrbyskär. Läs här.

Samma fråga ställdes om den förorenade marken i Robertsfors tätort. Året var 2005. Frågan ställdes av kloka och engagerade personer i Robertsfors, bland andra Edor Edström som diskuterade med grannar, vänner och lokalpolitiker. Tyvärr fick det ingen verkan. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket var sammansvurna med de lokala makthavarna och med vinstintressena hos Holmen och Ragn-Sells. Med generösa statsbidrag skulle projektet genomföras – kosta vad det kosta ville. Tanken var att samtidigt anlägga en anläggning klass1 för farligt avfall för att ta emot från hela Norrland.

Nu har frågan om att låta dioxinet ligga kvar i marken fått ökad relevans och legitimitet. Det är tragiskt att ingen ville lyssna när Edor och andra kloka personer ställde samma fråga! Resultatet i Robertsfors blev ett enormt slöseri med resurser och med ökad risk för läckage av dioxiner och tungmetaller. När det gäller Norrbyskär söder om Umeå är inte alla beslut fattade. Daniel Larsson presenterar sina resultat 29-30 mars 2017 i Malmö vid en träff med branschnätverket Renare Mark. Samtidigt får han pris för ”Bästa exjobb 2016”.

Beträffande Ragnsells Fagerlidens miljörapport

Orientering

I detta dokument lämnas synpunkter på den miljörapport som inlämnats för kalenderåret 2015 samt reflektioner kring miljörapporteringen under den tid som verksamheten har pågått. Den ovan nämnda miljörapporten har gåtts igenom med avseende på redovisade data. Den har sedan jämförts med gällande bestämmelser, dels generella bestämmelser för deponiverksamhet, dels de villkor som lämnat i beslut för verksamheten och slutligen de krav som finns avseende miljörapport.

Läs mer här. Skrivelse till Länsstyrelsen om RagnSells Fagerlidens miljörapport 2015

Miljötillsyn och sanktioner. Äntligen?

Regeringen har nu i april beslutat om en utredning ”Enhetliga och effektiva system för miljötillsyn och sanktioner” i kommittédirektiv. Läs pdf.

Många som haft nära kontakt med tillsynen av miljöbalken har efterlyst förbättringar. SäkraMiljön har bevakat efterlevnaden, dvs. bristen på efterlevnad både hos verksamhetsutövare och hos tillsynsmyndigheter. Om vi ser Fagerliden i Robertsfors som ett pilotprojekt för miljöbalken kan utredaren bättre förstå behovet av dramatiska förbättringar. Under de 10 år som vi bevakat både verksamhet och tillsyn har vår erfarenhet tyvärr varit denna: Att de aldrig lär sig!

Vedersakare har slutat på VK!

På Jonas Redins blogg mars 2015 kan vi läsa att han har sökt och fått nytt jobb på SVT.

I oktober 2012 gjorde Jonas ett reportage i samarbete med Ragn-Sells platschef för att försöka rättfärdiga hur verksamheten bedrevs på anläggningen för farligt avfall, Fagerliden, Robertsfors.

Att en reporter går till försvar för åtgärder som kan bli föremål för åtalsanmälan i miljöbrott måste anses vara både ovanligt och oetiskt. Sedan var det bara för Jonas med befogenheter från VK att vägra SäkraMiljön plats för genmäle.

Nu till något helt annat: VW- skandalen

Det går onekligen inte att undgå att dra vissa paralleller med kontrollen av lakvattnet från en anläggning för farligt avfall. Mätningarna sker vid gynnsammaste läge genom provtagning i dammen från dammens överyta. De faktiska utsläppen är med stor säkerhet större.

Konkurrensen åsidosätts när en anläggning tillåts ta prover på ett sätt som visar lägre halter av tungmetaller och arsenik. Det som förvånar när det gäller VW-skandalen är den upprördhet som noteras. Det verkar som om pressen inte förstår att det förekommer fusk i andra branscher i Sverige, med myndighetens goda minne, när miljöutsläpp skall mätas!

Vi följer Roy Andersson

Först ut på listan:

1. Boliden (läs här).

När man läser om Boliden går tankarna vidare till andra företag i norra Skandinavien. Vi tror att vi kan göra en lista som Roy Andersson kan titta närmare på, en efter en.

2. Talvivaara – läs här.

3. RagnSells – läs här.

4. Hornträsket – läs här.

5. Storlidengruvan norr om Malå – läs här.

6. Talvivaara – fyra åtalas för miljöbrott – läs här.

7. RagnSells Fagerliden har sedan sedan lång tid tagit emot farligt avfall som inte är tillåtet enligt miljödom. Brottet har av SäkraMiljön anmälts till miljöåklagaren som inte har utrett frågan. Företaget RagnSells har begärt tillstånd i efterhand för något som är förbjudet. Läs pdf här. Kan rättsvårdande myndigheter och företaget RagnSells sätta sig över lag och rätt?

8. Svartträsk, Storuman – Om en gruva begår miljöbrott och går i konkurs, då betalar svenska staten med hjälp av skattebetalarna!

9. Gruvbolagets konkurs oroar Muonio sameby. Se här. Muonio sameby befarar att de kan bli utan avtal och att renbetesmarker förorenas av gruvavfall om gruvbolaget Northland Resources går i konkurs.

10. Hon kan få en enkel till Mars. Se här. Moova Spennares vardag i arbetet bland farliga gifter och avfall på en jord som snart är förbrukad, kan snart vara ett minne blott.

och många andra…