Regeringen har misslyckats med djurskyddet

Aftonbladet, Robert Aschberg har en serie ”200 sekunder” som effektivt visat på djurplågeri.

Återigen ropar media, konsumenter och f.d anställda i slakterier på strängare straff. Näringsministern Ibrahim Baylan vill i höst föreslå riksdagen ett maxstraff på fyra år för ”grovt djurplågeri”.

Straffen kan göras längre både för grovt djurplågeri och alla former av djurplågeri. Djurplågeri skapar farliga förebilder som paradoxalt nog kan leda till mer djurplågeri. Vi hoppas att de nya reglerna införs så snart som möjligt. För att förebygga djurplågeri bör även andra åtgärder undersökas. Det råder en tystnadskultur om djurhållning som bör bekämpas och lösas upp. Grannar till notoriska djurplågare har en benägenhet att hålla tyst. Både inom sin egen familj, med sina grannar och kontakter i samhället överhuvudtaget. Ämnet djurplågeri är oerhört känsligt, ofta med rädslan att själv råka illa ut genom spridning av info om missförhållanden. När det gäller människor har vi inte ett angiverisystem, något som skulle riskera att skapa ett angiverisamhälle som i gamla Östtyskland, men när det gäller vissa former av kriminalitet måste möjligheter skapas för att vittna anonymt. Djurplågeri är en form av kriminalitet som måste bekämpas med större befogenheter för polisen och med anonymitetsskydd för vittnen. Även andra åtgärder måste sättas in till skydd för djuren. Information och utbildning kan undanröja brister i kunskaper, särskilt för stadsbor som kan ha mindre kontakt med djurhållning än landsbygdsbor.

Säkra tillgången på surströmming istället för att bygga Norrbotniabanan?

I en uppsats av Ruben Madsen, Ulvöhamn blir surströmmingen belyst ur alla möjliga synvinklar. Ett perspektiv som dock saknas är folkets bedömning av surströmmingens angelägenhetsgrad i jämförelse med annat för livets nödtorft. Statistik ger följande vid handen ifråga om svenska folkets intag av surströmming:

  • 58% äter Surströmming 1 gång per år
  • 36% äter Surströmming 2–3 gånger per år
  • 3% äter Surströmming 4–10 gånger per år
  • 1% äter Surströmming mer än 10 gånger per år

Vilken kvantitet ger detta? Detta ger att 2.076.625 personer äter 2.840.850 surströmmingsmåltider per år.

Och så här mycket per person och år ned till tredje decimal:

  • Varje person äter i genomsnitt 1.368 surströmmingsmåltider per år.
  • Varje person äter i genomsnitt 5.472 Surströmmingar per år.

Inte så pjåkigt, eller hur? I år har vi tagit del av larmrapporter om den dåliga tillgången på råvara. Problemet tillskrivs det storskaliga, industriella rovfisket. Huvuddelen av strömmingen blir fiskmjöl som används i foder för odling av lax, troligen norsk lax. Den minskade tillgången av strömming styrs också av den försämrade vattenmiljön i Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken.

Att genomföra långsiktig och hållbar förbättring av havsmiljön kostar oerhört stora pengar. Att mota bort industrifiskets rövare kräver också resurser, om det ens är möjligt. Dessa pengar finns inte, lika lite som pengar för bygget av Norrbotniabanan. Varför inte folkomrösta om valet mellan att rädda Bottenhavet/Kvarken/Bottenviken eller att bygga Norrbotniabanan! Det är tänkbart att en stor del av Norrlands befolkning väljer surströmming om man tvingas prioritera Sveriges resurser. Självklart får de stöd av surströmmingsfantaster i övriga delar av Sverige som inte har något som helst behov av Norrbotniabanan.

Beredning av kräftor och nejonögon kan vara grovt djurplågeri

I augusti brukar många förfasa sig över kokning av levande kräftor. Krav har ställts om att bedövning bör ske med el av kräftor och hummer före kokning. Mindre uppmärksammat är hur nejonöga läggs levande i salt, för att därefter köras i degblandare och sedan rökas eller stekas. Så gör man i Finland.

Hur fångst och förädling av nejonöga ska bedrivas utan grovt djurplågeri bör utredas snabbt om denna uråldriga näring ska bevaras. Ett slut för kokning av levande kräftor tycks kräva bred folklig opinion. Djurens Rätt arbetar sedan flera år med opinionsbildning.

Att återkalla felaktiga bilar och matprodukter är också Big business

Att stora bilfabrikanter återkallar bilar med farliga fel har vi vant oss med sedan länge. Även i andra branscher är det vanligt, som i livsmedelsbranschen. Det behöver inte handla om risker för liv och hälsa, men väl om etik. 2013 fick Dafgårds krypa till korset för att de använde hästkött i sin lasagne.

Nu har företaget gått ut med ett pressmeddelande om en gummipackning i kycklinglasagne. Det låter fullständigt ofarligt. Gratis reklam i media när det råder nyhetstorka om händelser i Sverige. Många minns skandaler i livsmedelsbranschen, djurplågeri och fusk i livsmedelstillverkning. Då är det kanonläge att komma med ett återkallande av ett parti av en produkt som kan innehålla större eller minde spår av något så obetydligt som en gummipackning.

Se här alla Sveriges konsumenter, så ärliga vi är hos Dafgårds familjeföretag!

Lågenergikrig mot vegansim från Sveriges sjukhus och institutioner

här beskrivs mathållningen av byråkraterna på livsmedelsverket.

”Sjukhusmat” är för många ett värderande uttryck för matens karaktär och smaklighet, helt på den negativa delen av värdeskalan. De som legat på sjukhus har egna erfarenheter. Vegetarianer och veganer har ett perspektiv som inte sammanfaller med allätarnas omdömen. Båda kategorier kan ha negativa omdömen, men med olika utgångspunkter. Trots råd och anvisningar kan skillnaderna mellan regioner och institutioner i Sverige vara betydande, inte minst i förhållande till det intryck som SLV:s publikationer visar. För att tydliggöra detta skulle en omfattande kartläggning behövas, vilket såvitt känt inte har gjorts av någon som ger öppen info. Möjligen har livsmedelsproducenter gjort kartläggningar men som tyvärr inte offentliggjorts. SLV:s publikationer ger intryck av att det mesta är möjligt och att dessutom servering av maten är tilltalande för brukaren, vilket måste betraktas som mycket varierande i verkligheten.

För veganen och vegetarianen som är vårdtagare på sjukhus krävs att önskemål om kosten framförs särskilt. Mina erfarenheter är då att frågan går vidare till någon som kommer åter med förslag på en rätt eller två. Ouorn, som inte är en vegansk rätt förkommer. Ris med varma grönsaker är en annan, men ändå vegansk. Frukt kan förekomma. Erbjudandet är synnerligen torftigt och som är svårt att kritisera för en vårdtagare. I de fall som det ser ut ungefär som beskrivits här kan vi tala om ett lågenergikrig mot veganism. Lösa anklagelser gripna i luften? Leverantörerna av institutionsmat mäste tänka på sin lönsamhet. Om inte institutionen ger rätt incitament till leverantörerna går frågan om anpassad kost i baklås. En nyckelfråga är att vårdtagaren i det konkreta fallet har minimala möjligheter att påverka. Hen kan inte vägra betala, hen kan inte hota med att byta matställe, hen kan inte med framgång avhålla alla sina bekanta att bli vårdtagare på samma institution. De som inte gör något åt problemet – år ut och år in– kan med rätta beskyllas för att bedriva lågenergikrig både mot veganism och andra kostideal. Med den intensiva produktutveckling som skett de senaste åren för vegansk mat kan det inte vara ett oöverstigligt problem.

Reklam för konfirmationsläger. Smussel med maten i det lågintensiva kriget mot veganism.

Reklam för att sända sina barn till konfirmationsläger sommartid finns i stor omfattning. Efter att ha surfat runt på ett tiotal sajter framgår att info om mathållningen är sällan förekommande. Ett undantag är dock Vitsgarns seglarskola som informerar om mat på tre rader+bild i en presentation (pdf) på 12 A-4 sidor.

Oscars församlning
Vi arrangerar dessa läger i samarbete med Oscars Församling i Stockholm. Det är Oscars Församlingskyrkoherde som ansvarar för att innehållet i konfirmationslägret följer Svenska Kyrkans direktiv och det är också Oscars Församling som sköter den största delen av den ”kyrkliga” administrationen. Oscars Församling står även för kyrka under konfirmationsgudstjänsten och förträffslokaler.

Presentationen upptar 12 A-4 sidor, med bl.a

DET HÄR ÄR UNGDOMSFÖRBUNDET SVERIGES FLOTTA ÖSTRA DISTRIKTET
KONFIRMATIONSUNDERVISNINGEN
OSCARS FÖRSAMLING
VÅRA PRÄSTER
DOP
KONFIRMATIONEN
KURSLITTERATUR
MÅL FÖR KONFIRMATIONSARBETET
SEGLINGSUNDERVISNINGEN
LÄGRETS LEDARE
SEGELBÅTARNA
FÖRLÅGGNING
MAT
ÖVRIGT
LÄGER 2022
ANMÄLAN
Betaling & Bokningsregler för läger 2022

Som syns upptar konfirmationsundervisningen en begränsad del. Maten upptar 3 rader i en presentation på 12 A-4 sidor:

MAT
Vi intar alla måltider på ön Märsgarn,där Sjövärnskåren som är en del av frivilligförsvaret bedriver sina sommarskolor. Märsgarn ligger mitt emot Vitsgarn i Märsgarnssund. Elever somär överkänslig mot viss typ avmat får inte glömma att anmäla detta till kansliet.

Vår kommentar: Ungdomar blir i ökande omfattning veganer eller vegetarianer, ofta i konflikt med sina föräldrar eller vårdnadshavare. Valet av matbild får ses mot den bakgrunden. Med valet av bild kan det antas att arrangören vill sopa problemet under mattan. Ärtsoppa, pannkakor med sylt, smörgås med skinkskivan maskerad med två gurkskivor. Presentationen avser sommarläger 2022. Hur kommer matbilden att se ut inför 2023?

Smusslandet med maten kan ses som ett fenomen i det lågintensiva kriget mot veganism. Tids nog kan det blåsa upp till storm som kräver ställningstagande av både arrangörer och vårdnadshavare.

En lunchmatsal som omedvetet för lågenergikrig mot veganism

Västanfors i Västervåla församling, Fagersta får tjäna som exempel på det omedvetna lågenergikriget mot veganism.

Här annonseras en veckomeny vecka 29 innehållande kött-,fågel- och fiskrätter.

”Det finns alltid ett vegetariskt alternativ och en bonusrätt.”

Den gäst som vill beställa vegetariskt måste säga till särskilt, utan att det framgår på menyn vad alternativet innehåller. Om det är vegetariskt eller veganskt framgår inte. Än mindre vad som ingår. Visas rätten på en tallrik? Är det samma rätt varje dag? Är det en ospecificerad rätt som inte en allergiker kan äta, eller en strikt vegan? Man måste alltså ställa till med besvär, skulle en normalblyg gäst tycka. Restaurangen kanske uppfattar sitt erbjudande som höjden av generositet. Däri ligger det omedvetna och problematiska. Tyvärr blir denna meny ett slags lågenergikrig mot veganism, vecka ut och vecka in.

P.S. Vad bonusrätt innebär framgår inte. Är det uppvärmda rester från tidigare dagar?

Lågintensivt krig mot veganism i officersutbildningen på Karlberg

En officersaspirant berättar om sammanhållningen och traditioner:

– Gemenskapen blir väldigt stark när man bor så nära varandra. Jag tycker att det är särskilt roligt att skolan präglas så mycket av traditioner. Varje år har vi till exempel något som heter Vikingablotet, då klär vi ut oss till vikingar och så ska man sno varandras flaggor. Efteråt äter vi grillat vildsvin tillsammans och har kul i mässen. Det är ett roligt sätt att komma närmare varandra och välkomna nya studenter.

Det ska tydligen vara rejäla tag i fostrandet av kamrater i officersutbildingen. Viltsvin är ju dessutom en resurs för fältmässiga förhållanden i krig eller beredskap. Men om man vill efterlikna förhållanden under den sk. vikingatiden är matvanorna mycket varierande. Naturens skafferi var oändligt med animalier och vegetabilier. Så på Försvarshögskolan har man inte bemödat sig om att tänka längre än till vildsvin. Om man i officersutbildningen vill införa ett pedagogiskt moment vore det både önskvärt och angeläget att undervisa om naturens hela skafferi. Att välja grillat vildsvin liknar mest ett machoideal kopplat till grillat kött och därmed ett litet men synligt inslag i ett lågintensivt krig mot veganismen.

Lågintensivt krig mot veganism i SVT:s Sommaröppet

Somrig matlagning” med Susanne Jonsson i Umeå, kan det framkalla annat än feelgood på tittarna?

Susanne Jonsson trippar leende omkring mellan intervjuerna och musiken med gulliga kommentarer om rätter som visas och serveras. Alla närvarande myser ikapp. Men varför får inte veganska rätter sin beskärda del i programmet? Nu är det bara en liten förrätt i ett minimalt dricksglas som är vegansk.

I premiärprogrammet förklarar Susanne för programledaren Pia Herrera att hon gärna ”kör lite norrländskt”. Renkött och Västerbottenost kan ju passera som norrländskt. Men hur är det med avokado, maskinskalade räkor, meloner och kött-och mejerisortimentet? Det börjar bli dags att tänka om vad som kan betecknas som norrländskt. Eller lokalt. Umeå har sedan 90-talet kallats Veganstaden. Tack vare en stor andel av stadens 35.000 studenter har den positionen erövrats och blivit rikskänd. Om syftet i programmet är att föra fram den lokala matkulturen, då borde veganska rätter få utrymme. Inte bara ett litet dricksglas med melonbitar som kan kallas vegansk. Ett sätt att flörta med lokala slakterier och mejerier. Det är vad det är, vid närmare eftertanke.

Och vem skulle misstänka den leende kocken för sådan manipulation?

Kallrökt korv i förskingringen, i fjärran land

Lönneberga ligger i Småland. Onsala ligger nära Göteborg på västkusten. Ägaren av varumärket heter Atria och är ett finskt företag.Innehållsförteckningen upptar griskött som kan vara svensk/utland. Innehållet är en kallrökt korv med griskött, grisfett och potatis som huvudingredienser. Fetthalten är 31%. Korven säljs i alla butikskedjor i Sverige.

Informationen på förpackningen är så förvirrad att man kan tro att korvmakaren fått korvdille. Men med den röda lappen 25% rabatt gick den att sälja.

Delirium eller dille (vardagligt) är en drogutlöst eller organisk psykisk störning vars centrala symtom är desorientering, det vill säga nedsatt förmåga att korrekt identifiera tid, rum, egen person och aktuell situation. Källa Wikipedia.