Kategori: Andra farliga platser

Bara under första halvåret 2024 har Norran haft ett tjugotal journalister som rapporterat om händelser i och kring Northvolt. Vi har inte kunnat se någon förklaring i tidningen till varför så många har fått ägna sig åt det stora företaget. Därtill kommer flera artiklar som producerats av TT utan namn. Är det en framsynthet hos tidningsledningen att många ska få skaffa erfarenheter med tanke på framtiden, eller är Northvolt en katapultstol? Eller både och?

Norran har haft svårt att hålla initiativet att döma av en artikel av Malin Christoffersson och Jenny Pettersson den 2:a juli som visar irritation från Norran.

De stora riksmedia DN, DI, SVT, TV4 har rapporterat omfattande, särskilt beträffande tre dödsfall och 26 olyckor totalt. Det återstår att se om Norran orkar flytta fram positionerna mot företagsledningen med Peter Carlsson, Northvolt.

Norran och svenska riksmedia har fått ta på sig rollen att förmedla problemen som uppkommit i Skellefteå. Företaget har en hemsida som kan användas, men det gör man inte. Nu har tre dödsfall skett som väcker misstankar om gifter i produktionen. Polis ocb åklagare har inlett undersökning om orsaker men aviserar att svar kan komma först i höst. Hur kan man göra en sådan bedömning? Ingen förklaring lämnas. Företaget har inte gått ut med pressrelease med tillgänglig information. Detta visar en respektlös hållning till berörda med anställda, kunder och myndigheter.

Vi får fortsätta att söka på internet i hopp om att finna kunskap om problemen och spekulationer av konsekvenser.

Northvolt och kommuninvånarna i Skellefteå plågas av en djup kris med tre arbetare som dött plötsligt i arbetet utan känd orsak. Likaså krisar företaget av uppsagt kontrakt värt 22 miljarder kr med en av de största beställarna. VD sålde egna aktier värda 200 miljoner kr slutet 2023 och kämpar tappert inför medarbetare och media.
Media har avslöjat att ordföranden i Northvolt är sjukskriven sedan februari 2023 utan att kommunicera detta. Vice ordföranden har överlåtit ansvaret på en person i storintressenten Wallenbergs närhet. De politiska ledarna i Skellefteå, kommunalråd och kommundirektör har flugit till Visby för deltagande i Almedalsveckan för att sammanstråla med chefen för det flygbolag som ska återuppta trafiken på Skellefteå i höst, enligt uppgift. Kommunstyrelsens ordförande har stannat hemma och är tyst som muren om allt som sker öppet och det som bara är känt i slutna rum.

Senfärdigheten hos den operativa ledningen i Northvolt att omedelbart och med beslutsamhet ta sig an de tragiska dödsfallen är mycket beklaglig. Det är även ett illavarslande tecken på ledningens brister. Enligt alla skrivna och oskrivna regler måste en kris, här med dödsfall tas med högsta prioritet. Så har inte skett.

Visst låter det osannolikt? Ett fall på en meter inuti en avstängd stenkross. Fel att företagsledningen inte ställer upp för fullt i media med förklaringar och ursäkt till anhöriga och medarbetare.

Experter, myndigheter, anställda, media etc. grubblar över varför olyckan med bygghissen i Sundbyberg kunde inträffa. Några har kanske fällt kommentaren att bygghissar är inte rocket science och att det därför inte kan vara så svårt att montera på plats eller att handha. Men detta konstaterade leder troligen inte till nya uppslag för ökad säkerhet. Här vill jag istället peka på allmänmänsklig kunskap som är en truism, att enkla saker är enkla och svåra saker är svåra. Båda kategorier har förutsägbarhet för – som i fallet säkerhet för bygghiss – att montera och handha en byggnadsställning eller bygghiss. Därför kan risken minimeras i båda situationer som kan kallas ytterligheter. Mellan dessa ytterligheter finns ett mycket stort antal situationer som kan kallas halvsvåra som inte får den noggrannhet och bevakning som är nödvändig för att undvika fallissemang. Om det nu skulle vara så att sektionerna i bygghissen absolut måste monteras med bultar för att inte tornet ska rasa, då är det så. Men detta förhållande är så självklart att berörda projektägare och montörer inte tänker på att påminna och kontrollera varje gång. Hellre en gång för mycket. Här kommer hela samspelet mellan berörda personer i fara. Förr eller senare – om man inte förmår upprepa och kontrollera saker som i och för sig kan verka självklara – olycksriskens fula tryne att visa sig.

Istället för att fortsätta med exempel på halvsvåra saker och därmed fördolda risker, så kan var och en reflektera utifrån egen förmåga och erfarenhet. Många har råkat ut för olyckor som upplevts som helt onödiga om full respekt hade iakttagits även för det halvsvåra.

Kort efter den tragiska olyckan med en bygghiss i Sundbyberg där fem personer omkom, kom uttalanden från alla möjliga håll. En återkommande typfras var ”vi måste alla hjälpas åt, så att sådana olyckor inte ska inträffa en gång till”. Den typen av uttalanden kunde komma från arbetsmarknadens parter och från organisationer med koppling till bygg. I sorgen och förvirringen efter en svår olycka är det många som vill eller förväntas uttala sig. Nya och kritiska tankar om säkerhetsarbetet kommer inte fram.

”Vi måste alla hjälpas åt” är i motsatsställning till vad som behövs i framtiden för att öka säkerheten. Det bör i stället handla om att definiera risk och säkerhet för att så långt som möjligt organisera arbetet löpande och på sikt. Ansvarsfördelningen måste göra tydligare. Ansvar ska kunna utkrävas. Att göra stora förbättringar jämfört med nuläget bör vara möjligt. Tänk bara på det ordsvall utan ansvarsutkrävande som kommer efter svåra olyckor.

För att reformera säkerhetsarbetet och ansvarsfördelningen kan det ske genom att LO och Svenskt Näringsliv går i bräschen. Tids nog kan hela arbetslivet följa efter. Några måste visa vägen till ökad säkerhet i arbetslivet, s.k piloter. Huvudspåret bör bli att kraftsamla och definiera ansvar för några få säkerhetsansvariga på en ”arbetsplats” som kan bli den minsta gemensamma nämnaren.

En jämförelse mellan arbetsplatsolyckor och skjutningar med dödlig utgång under 2023 ger en bild av omfattningen för de drabbade anhöriga. Arbetsmiljöverket har registrerat 60 arbetsplatsolyckor med dödlig utgång under 2023. Som jämförelse uppgår skjutningar till 60 avlidna under 2023. (Skadeskjutna är 107 personer, skjutningar totalt är 328. Källa: InCharts)

En enkel jämförelse visar att rapporteringen av 60 arbetsplatsolyckor med dödlig utgång under 2023 har tagit betydligt mindre utrymme jämfört med 60 skjutningar med dödlig utgång. Arbetsplatsolyckor är underrapporterade i media. Detta är ett subjektivt påstående. Gör din egen bedömning! Vad beror detta missförhållande på? Är det så att berörda parter på arbetsmarknaden påverkar underrapporteringen till media systematiskt? Är det så att enskilda media är obenägna att rapportera med tanken att andra ser till att rapportera? Är media rädda för att inhämta tillstånd från anhöriga om namnpublicering? Är lokala media särskilt långsamma eller obenägna att rapportera om arbetsplatsolyckor?

Haveriet i Sundbyberg rapporterades nästan omedelbart av Aftonbladet och Expressen. Då fanns inga uppgifter om antal personer och skadornas omfattning. Som så ofta värjde sig tillverkaren av bygghissen, Alimak i Skellefteå, genom att tala om att experter skulle sändas till platsen. Anmälan om arbetsmiljöbrott gjordes. Men inga uppgifter lämnades om de olycksdrabbade förrän långt senare. Fem döda. Inte något om vilket företag som hade ansvaret för driften av bygghissen. Nu har ett dygn gått efter haveriet utan att fullständiga uppgifter har kommit fram i media.

De döda arbetarna och de verkliga omständigheterna har kommit i andra hand. Fortfarande är inte deras identiteter kända. Var det utländska arbetare som jobbade för lägre lön och utan träning i handhavande av bygghissen?

Av Miljörealisten

SVT tog nyligen på nyhetsplats upp frågan om myndigheten eller bolaget skall ta prover på släckvattnet efter branden på Rönnskärsverken. SVT ifrågasätter om bolagets provtagning räcker med motiveringen att företaget har begått ett antal miljöbrott. I Robertsfors finns en deponi som har sluttäckts, men där kommunen upptäckt att täckningen inte fyller gällande krav. Den skall göras om av bolaget som gjorde den första sluttäckningen, Ragn-Sells. Jävsnämnden har uppmärksammat detta men inte gjort någon anmälan om miljöbrott vad känt är. Kommunen har kommunicerat situationen med Länsstyrelsen i Västerbotten. Det finns en skyldighet att anmäla miljöbrott enligt miljöbalkens regler. Men kommer någon myndighet göra det?

Frågan om miljöegenkontroll har varit föremål för diskussion i olika utredningar. Sverige har valt vägen att verksamhetsutövaren svarar för egenkontrollen, medan tillsynsmyndigheten ansvarar för att kontrollera att egenkontrollen sker på ett korrekt sätt. Att provtagning görs av utbildad personal och analyser görs av ackrediterade laboratorier, mm. Kontrollen kan ske vid tillsyn eller periodiska besiktningar. Oavsett hur myndighetens kontroll sker så kan ett bolag fuska, då oanmälda besök av tillsynsmyndigheten är ovanliga. 

I Robertsforsfallet var sluttäckningen av deponin bristfällig. Bolaget Ragn-Sells har en egen deponi i närhet till den kommunala deponin, där egenkontroll har skett bl a vid byggande av anläggningen. Tre dagar efter invigningen av deponin kollapsade dammarna till följd av nederbörd och felaktig belastning av dessa. Detta föranledda länsstyrelsen att tillsätta en oberoende kontrollant för att utreda haveriet och lämna rekommendationer. Kontrollanten lämnade hård kritik och ordet ”fuskbygge” ligger nära tillhands. 

Utsläpp under driften sker via dammar. Provtagningen av dessa sker efter det att en damm är uppfylld genom att en provflaska fästs på en stång, sticks ned i vattenmassan och vattnet får rinna in i flaskan. Det som samlats på botten och sedan släpps ut i recipienten provtas inte. Här kan man jämföra med ytbehandlingsindustrin som vanligtvis dagligen provtar vatten för att kontrollera att det håller de utsläppsvärden som skall innehållas. När vattnet sedan släpps ut görs en flödesproportionell provtagning och provet skickas till det ackrediterade laboratoriet. Bolaget får ett analysprotokoll över de halter som släpps ut och mängden har registrerats via en flödesmätare. 

Deponin med sina dammar hade otäta ledningsgenomföringar och det behövdes filmning och åtgärder för att få dessa täta. Duken i botten av dammarna som gjorde dessa täta var av annat material än vad som förskrevs i bygghandlingen. Motiveringen till detta var att de inte var beständiga mot bensin!

Ragn-Sells tog även emot och deponerade avfall som inte omfattades av tillståndet. Myndighetens respons var att ”kom in med en komplettering!”. 

Kontroll av grundvatten sker genom kontrollrör som sätts runt deponin. I detta fall ett rör uppströms i grundvattnets flödesriktning och två nedströms. Ragn-Sells har fått tillstånd till ytterligare en deponi i direkt anslutning till den tidigare, där uppströmskontrollröret ligger. Vid korrespondens med bolaget menar Bolaget att strömningsriktningen, efter geotekniska undersökningar, inte är den som de förutsatt. Inget vatten rinner, enligt Bolaget, från den nya deponin där kontrollröret är beläget till den äldre deponin. Under arbetet med markarbeten med den nya deponin kördes kontrollröret sönder. Ett nytt kontrollrör etablerades på samma plats, trots att placeringen inte fyller lagstiftningens krav! 

Reflektioner

Efter att ha verkat ett antal år i miljöbranschen kan jag konstatera att tillsynen inte inriktas på att beivra miljöbrott. Det kan vara svårt att få någon fälld för dessa, men om myndigheterna ägnar sig självcensur avseende brottsanmälningar kommer vi aldrig att få en korrekt bild av verkligheten. Det finns en utarmning av kompetens inom länsstyrelsernas miljöavdelningar, erfaren personal hittar mer attraktiva arbetsgivare. De unga nya har svårt att mäta sig kunskapsmässigt med den kompetens som finns hos de bolag som man skall idka tillsyn över. Hur ofta har jag inte hört miljöchefer klaga över att nu kommer det en ny tillsynsperson som måste läras upp avseende industrins processer! 

Villkoren i tillståndsbeslut kan vara svåra att konkretisera och de handlar om att den som utför tillsyn har tillräckligt sunt förnuft för att skilja smått från stort. Tyvärr kan diskussionen fastna i ”icke frågor”. 

Den verksamhetsutövare som har som ambition att inte leva upp till alla miljöbalkens krav kan lätt hamna under myndigheternas radar under lång tid.