Kategori: Andra farliga platser

Av Miljörealisten

SVT och andra media har larmat att dispens för dumpning av muddermassor kan utgöra en potentiell miljöfara. Underlaget för larmet är en doktorsavhandling från Stockholms Universitet samt Östersjöcentrums Policy Brief, säkrare prövning krävs av dispenser för dumpning till havs. 

I dokumentet konstateras att i 80 procent av dumpningsärendena placeras massorna på land eller används som byggnadsmaterial. Eftersom mängden muddermassor varierar kraftigt från projekt till projekt dumpas 90 procent av mängden, totalt 33 miljoner kubikmeter, genom tillstånd givna under åren 2015–2019. Av mängden kommer 64 procent från ett objekt. 

Sedan pekas på de negativa effekterna av dumpning och att otillräckliga bedömningar ligger till grund för dumpningsdispenserna. 

De miljökvalitetsnormer som har tagits fram för den vanligaste föroreningen TBT är framtagen med stor marginal. Gränsvärden baserade på risken för påverkan kan vara omotiverat stränga. 

Det finns idag i Sverige inte något vedertagen metod att bedöma den samlade toxiciteten hos muddermassor. Det skulle vara önskvärt eftersom metaller binder hårt till partiklar och inte löser sig i vattenmassan. Detta kan observeras i sjöar med naturligt höga förekommande metallhalter, vilka kan ha ett rikt växt- och djurliv.

Självklart skall risken för spridning från massorna beaktas. 

Resonemanget om redan förorenad eller uppvisar låga naturvärden kan tillämpas på andra områden. Den lokala miljön skadas oåterkalleligt och störs vid etablering av vindkraftverk, inte minst till havs, och andra miljöstörande verksamheter, men sett över en större yta kan den eventuella nyttan överväga. Där det redan finns miljöstörande verksamheter kan det vara lättare att få acceptens för en utökning än att använda ej exploaterade områden. Analogin med dumpningsplatser är uppenbar.

Det som inte nämns är att TBT är ett nedbrytbart ämne och att halterna i Östersjöns sediment har minskat, vilket framgår av SGUs rapport 2019:06. 

Framtida förändringar är svåra att förutse. Det gäller såväl för sediment som läggs på landdeponi som de som dumpas. Deponier på land byggs understundom med låg kvalitet och är inte långsiktigt hållbara. Dumpningsplatser kan utsätts för jordskalv, såväl på land som i vatten. Det vi gör idag måste vara tekniskt möjligt och motiverat från miljösynpunkt och sist men inte minst ekonomiskt rimligt. Miljöalarmister har en förmåga att bortse från kostnader när det allmänna skall stå för notan. 

Det är naturligt att mark- och miljödomstolarna dömer lite olika inom lagens ram. Varje enskilt fall har sina förutsättningar. Givetvis hade det varit önskvärt att domarna kring Östersjön harmonierar med de länder som angränsande till Östersjön. Men det kommer nog att förbli en dröm!  

Det är tur att vi inte har Miljöpartiet, Team Greta Thunberg och andra aktivister, som vanligen saknar djupare kunskap i sakfrågorna i debatten kring sedimenten. Men dessa klarar vanligen bara av en fråga i taget. Helhetsanalys och hållbarhetstänkande saknas hos dessa grupper. 

Det kan ifrågasättas om forskargrupper skall ge sig in i en politisk debatt, risken finns att de blir politikernas gisslan. De skall däremot tillhandahålla objektiva fakta, även i de fall de är obekväma för beslutsfattarna!

Skribenten har arbetat med undersökningar och prövningar inför omhändertagande av förorenade sediment i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.

Nu har Ragn-Sells återigen en brand på en av sina anläggningar för avfall, främst sopor.

Som väntat är regeringen på väg att rädda Cementa med förlängt tillstånd att bryta kalk i Slite. Det innebär att regeringen sätter sig över lagrådets beslut. Konsekvenser kan studeras ur etisk synpunkt med hjälp av konsekvensetik. Varje annan regering hade kanske handlat på samma sätt, dvs. att sätta sig över lagrådet.

Ett beslut att intervenera i rättsväsendet blir aldrig en isolerad företeelse, utan andra konsekvenser. Regeringens beslut den 28 september att sätta sig över lagrådet sammanfaller med valet samma dag av trolig partiordförande och ny statsminister. Magdalena Anderssson har följt den socialdemokratiska etiketten att vara ytterst ödmjuk och inte ta ut valet i förskott, men har ändå börjat ställa ut löften i högt prioriterade samhällsproblem som gängkriminalitet.

Med beslutet att sätta sig över lagrådet kan nya förväntningar och krav komma att ställas på regeringen på andra områden av vem som helst. Rättsväsendets ställning som självständigt från politiken har nu rubbats – än mer än tidigare. Det lämnar fältet öppet för påtryckningar att regeringen ska träda in, t.ex gällande gängkriminalitet och våldsbrott. Ministerstyre kommer även i fortsättningen att förnekas. Vad är Cementa-fallet om inte ministerstyre? Där inte rättsväsendet räcker till enligt den politiska makten, kan ”kreativa” metoder tillgripas i försök att blidka opinionen i hopp om att kunna behålla makten.

Per idag den 20 september 2021 finns endast två träffar på Naturvårdsverkets sajt med koppling till det ökända företaget Think Pink. Think Pink behandlas på fem futtiga rader i ett niosidigt dokument från Avfallsrådet. En utförlig beskrivning lämnas den 1 mars 2021 i intervju med kommunens samhällsbyggnadsdirektör som Naturvårdsverket återger på sajten. Det är allt som finns. Inget beslut om sanering av Kassmyra har fattats förrän nu i dagarna.

Nu har Botkyrka kommun meddelat att man till en kostnad av 200 miljoner kronor ska flytta avfallsberget i Kasshamra som Think Pink har gett upphov till. Naturvårdsverket har uttalat i SVT att det finns statliga bidrag för detta som måste betecknas som en panikåtgärd efter all passivitet från myndigheternas sida.

Har Naturvårdsverket kapitulerat? Varför visas ingen fortsatt aktivitet genom information på myndighetens hemsida? Varför ska skattebetalarna betala för brottslingars illdåd? Ska mycket högavlönade tjänstemän få behålla sina jobb efter detta?

Har myndigheterna och tjänstemännen hjälpt den organiserade brottsligheten genom undfallenhet? Denna fråga motiverar en särskild brottsutredning.

Av Miljörealisten

Som tidigare har redovisats fick Cementa sin ansökan avvisad av Mark- och miljödomstolen. Bolaget överklagade beslutet till Högsta domstolen. HD har gått igenom materialet i målet och kommit fram till att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd.

Från juridisk synpunkt kan detta anses vara olyckligt av en icke juridiskt skolad person. Domslutet innehåller felaktigheter som visar att domstolen inte har tagit sitt beslut på korrekta fakta. Svenskt näringsliv har tidigare påtalat att långdragna domstolsprocesser och tidsbegränsade tillstånd får industriföretag att förlägga sin verksamhet i andra länder. 

Oförutsägbarheten i tillståndsgivningen, även om underlaget är nog så omfattande och håller hög kvalitet, är förödande. I grunden handlar det om vilken attityd som en myndighet har – aktivistisk eller professionell. Med fallande kunskapsnivå hos myndigheterna och avsaknaden av tjänstemannaansvar kommer försiktighetsprincipen att spela en allt större roll. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Även för en verksamhet som har pågått i ett 20-tal år. 

Miljöfundamentalisterna pekar på att cement går att ersätta med andra material. Men det är inte sant, i varje fall inte i ett kort tidsperspektiv. Träbyggnader finns men är begränsade i höjd och livslängden kan inte jämföras med betong. Men livslängden bestäms kanske av andra faktorer som samhällsutveckling och stadsplanering. I infrastruktursammanhang har branschen svårt att se att betong kan ersättas av andra material. Vidare kan en inblandning av andra material göras vid betongtillverkning, t ex flygaska, slagger och leror. Problemet med detta är att få en produkt som håller jämn efterfrågad kvalitet. På sikt kan säkert en viss del cement i betong ersättas på detta sätt, men det är i bästa fall upp till 30 procent enligt forskningen. 

Cementa försöker nu att få tag i kalksten från andra leverantörer. Nordkalk har nämnts. Troligen kommer Nordkalk att få prioritera vilka kunder som kommer att få kalk, medan andra blir utan. Prismekanismen kommer att ge höjda råvarupriser. 

De bedömningar som Ramböll gjort visar att ett stopp i cementproduktionen kommer att få allvarliga konsekvenser för anläggningsbranschen och LKAB. En förlängning av produktionen som regeringen aviserat med åtta månader ger viss respit. Men lagen finns ännu inte på plats. Ökad import av kalksten kan ske på sikt. Men det kommer att bli en kris som sätter spår i samhällsekonomin. Något annat är inte tänkbart.  

Sista ordet är inte sagt kring Cementas kalkbrott, en ny ansökan kommer att lämnas in. Överklagandet av beslutet har fått konsekvenser som myndigheterna rimligen inte kunnat förutse. Kan det få till följd att benägenheten att överklaga beslut minskar? 

Ju högre upp i hierarkin som beslut fattas, ju mer schablonmässiga tenderar de att bli. För att citera Axel Oxenstierna; ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?”

Källa Avfallsbransjen

Av Miljörealisten

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) avvisade Cementas ansökan avseende brytning av kalk, vilket leder till 3/4-delar av landets cementproduktion upphör den sista oktober! Effekterna förväntas bli närmast katastrofala. Jag har tidigare skrivit om Cementa på bloggen. I detta inlägg belyser jag de påståenden som fanns i Aftonbladets artikel med de faktiska förhållande som de har lagts fram för mark- och miljööverdomstolen, beslutet samt egna reflektioner.  

Åsikter i Aftonbladets artikel

I ABs artikel, april 2021, får oemotsagt följande åsikter föras fram. Ingen vet hur grundvattnet leds fram. Ska vår lokala miljö offras för att resten av världen ska få tillgång till cement?

Av domstolshandlingarna framgår tydligt hur grundvattnet strömmar och påverkas av det planerade uttaget med tillhörande grundvattensänkning. En teoretisk modell har utarbetats av högt kvalificerade hydrogeologer och redovisas i 50-sidigt PM som kan laddas ned från Cementas hemsida. Modellen har kalibrerats och validerats. Den beskriver på ett tydligt sätt hur grundvatten rör sig från de mer höglänta delarna i väster till havet i öster. 

Den cement som produceras vid fabriken i Slite förser Sverige med cement, det torde bli uppenbart när produktionen stoppas. Eller är det så att fastlandssverige är en del av resten av världen?

Kalkbrytningen är redan nere 40 meter under Tingstäde träsk, berättar hon.

Ja det är sant, för det västra brottet som ligger omedelbart väster om cementfabriken. Det man inte talar om är att Tingstäde träsk ligger 7 km fågelvägen från västra brottet! 

Jag och många med mig är oroliga för att hela sjön kommer att försvinna i fall ännu flera vattenförande ådror sprängs av.

Den geologiska utredningen har visat att grundvattnet öster om Tingstäde träsk ligger högre än sjöns yta. Sen vill jag upprepa och förtydliga det som jag skrev tidigare;

Den torra och rekordvarma sommaren 2018 ställde allt på sin spets. Trädens rötter kom inte längre åt vatten och torkan blev förödande.

Karin Mårtensson iakttog hur barren på tvåhundraåriga tallar skiftade från grönt till brunt. Hur de därefter började falla av. Hur hela träden till sist färgades gråa. Nu står vi i en skog av döda och döende och ännu levande tallar.

Men det har inte någonting med grundvattennivåer att göra i det här sammanhanget. Grundvattnet sjunker sommartid ibland upp till 20 m. Träden, framför allt tallarna, har grunda rötter som söker sig ner i bergsskrevor. En torr sommar är förödande för växtligheten, men sådana har inträffat förr. Klimatet är inte statiskt utan har alltid förändrats över tid. Växligheten repar sig förr eller senare. 

Det finns de som hävdar Cementas omställning motverkar ett verkligt skifte. Att den gjuter fast oss i ett system, och ett byggmaterial, vi behöver lämna.

Ja, det går bra att önska sig andra byggnadsmaterial, men cement är ett material med lång beständighet. Se bara på Colosseum i Rom, som är byggt med cement! Dock fanns inte armeringsjärn på den tiden. 

Det går inte att komma ifrån att Aftonbladet har publicerat en partsinlaga utan att göra nödvändig faktakoll eller låtit andra parten komma till tals. Det är talande för svensk journalistik. 

Varför fick inte Cementa tillstånd till brytning av kalk av mark- och miljööverdomstolen?

Cementa fick tillstånd till brytning av kalk i underinstansen Mark- och miljödomstolen. En ledamot i domstolen var skiljaktig. Texten nedan är hämtad från beslutet avseende den avvisade ansökan. 

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) gör följande bedömningar

Behovet av uppdatering av den modell som redovisades när ansökan gavs in till mark- och miljödomstolen gör i sig att grundvattenmodellens robusthet då kunde ifrågasättas. Modellen har nu kalibrerats mot mer än två år efter ansökningstillfället genomförda mätningar. Det framstår som sannolikt att fler mätningar skulle leda till ytterligare förändringar av modellen. Modellens förmåga att förutsäga hur den sökta verksamheten i framtiden skulle påverka omgivningen kan fortfarande ifrågasättas.  

Det framstår som osäkert i vilken utsträckning som modellen kan förutsäga vilken påverkan som den sökta verksamheten vid File hajdar-täkten skulle ha på omgivningen.

I domstolens bedömningar säges bl a; MÖD konstaterar att grundvattenmodellen i sig och det använda nollalternativet har påpekade brister och att dessa i huvudsak förelåg redan vid ansökningstillfället. Trots uppdatering kvarstår en inte obetydlig osäkerhet och övrig utredning kan inte kompensera detta.  

Vid en samlad bedömning anser domstolen att det inte går att dra tillräckligt säkra slutsatser om vilken betydelse den sökta verksamheten vid File hajdartäkten skulle få på omgivningen.

Det som nu har sagts om grundvattenmodellen och nollalternativet har i någon omfattning betydelse även vid bedömningarna när det gäller grundvattenförekomsten Mellersta Gotland-Roma.

Vidare påverkar täkterna grundvattenförekomsten Mellersta Gotland-Roma som inte uppnår kraven för god grundvattenstatus avseende klorid. Som länsstyrelsen har redovisat motsvarar Cementas grundvattenuttag från de två täkterna File hajdar och Västra brottet ca 80 procent av det totala vattenuttaget i grundvattenförekomsten. Av redovisningen framgår det också att det genom åren har gjorts mycket stora uttag av grundvatten till verksamheten.

MÖDs slutsats

Mot bakgrund av de ovan redovisade bedömningarna anser Mark- och miljööverdomstolen att miljökonsekvensbeskrivningen även med gjorda kompletteringar är behäftad med så väsentliga brister att den inte kan utgöra grund för ett ställningstagande till verksamhetens inverkan på miljön. Mark- och miljööverdomstolen gör därför bedömningen att det föreligger ett processhinder för prövning av Cementas ansökan om tillstånd.

Cementas överklagande

Cementa har reagerat på domen och kommer i sitt överklagande till Högsta domstolen med mycket allvarlig kritik, som jag listar i punktform. 

• För lång tid mellan huvudförhandling och meddelande av dom.
• Om domstolen är domför i de fall det tekniska rådet saknar formell kompetens inom de i målet centrala sakfrågorna.
• I vilken omfattning sökanden behöver beskriva konsekvenserna av att ansökt verksamhet inte kommer till stånd.
• Hur sakägarkretsen, dvs. kretsen av potentiellt skadelidande, ska avgränsas.
• Om prövningsmyndigheten i ett avvisningsbeslut måste redogöra för och uttryckligen ta ställning till sökandens inställning till de av prövningsmyndigheten påstådda bristerna i miljökonsekvensbeskrivningen. 

I beslutet skriver domstolen att Cementas grundvattenuttag motsvarar ”ca 80 procent av det totala vattenuttaget i grundvattenförekomsten” och hänvisar till uppgifter som har redovisats av länsstyrelsen. Detta är ett direkt felaktigt påstående. Det länsstyrelsen i själva verket redovisade vid huvudförhandlingen var att Cementa står för ca 80 procent av den totala grundvattenbortledningen i ett visst område. Vilket område länsstyrelsen avsåg framgår inte av länsstyrelsens redovisning, men det omfattar tydligen bara Cementas länshållning, kommunens närliggande grundvattentäkt och en bondgård.

I Cementas överklagande finns redovisat flera sakfrågor som domstolen har uppfattat på ett direkt felaktigt sätt. I det fall domstolen finner att inte hela den ansökta verksamheten kan tillåtas, finns det inget rättsligt hinder mot att domstolen i stället meddelar tillstånd till en begränsad del av den ansökta verksamheten, i enlighet med principen major includit minor. Domstolen har i det överklagade beslutet konstaterat att ”miljökonsekvensbeskrivningen även med gjorda kompletteringar är behäftad med så väsentliga brister att den inte kan utgöra grund för ett ställningstagande till verksamhetens inverkan på miljön”. Det går inte utläsa vilka brister som domstolen har identifierat. 

Det finns all anledning för HD att ta upp detta mål för att bl a klarlägga de frågor som listas ovan. 

Slutord

Det är tyvärr alltför vanligt att myndigheter (gäller ej mark- och miljödomstolarna) i ökad omfattning lämnar den professionella inställningen och i stället blir aktivister. Möjlighet till detta ges genom försiktighetsprincipen där sökande i allt större omfattning skall redovisa allt fler osannolika alternativ, som ofta inte har så mycket med den fysiska verkligheten att göra. De får ofta stöd av sina aktioner av media. Det går alltid att önska sig ytterligare utredningar, högre precision och fler inventeringar utan att detta leder till ett förbättrat beslutsunderlag. Den fysiska verkligheten är komplex och kan bara modelleras till en rimlig nivå. Ytterligare decimaler är bara gissningar! Skälighetsprincipen har allt mer urholkats. 

Det är bara att hålla med Nicklas Skår, expert inom miljölagstiftning på Svenskt Näringsliv; ”Långa och komplicerade tillståndsprocesser riskerar leda till att allt fler investeringar lämnar Sverige. Det är under all kritik. På sikt kan hela industrier försvinna från landet”.

Det råder ett ställningskrig mellan myndigheterna och sökande vid tillståndsprövningen som inte på något sätt är konstruktivt. Under tillståndsprocessen tillkommer ytterligare krav som inte kunde förutses vid inledningen, vilket leder till osäkerhet hos sökande. Sverige som industrination håller på att nå vägs ände? 

Högsta domstolen ger förhoppningsvis prövningstillstånd i målet, men är osannolikt att det avgjorts före den sista oktober. Beslut på hög nivå brukar fattas med grov yxa, men rimligen får Cementa fortsätta sin brytning. Därefter återstår prövningen av Cementfabriken. Ytterligare en liten tuva?

Vid 18-tiden på lördagskvällen 17 juli 2021 larmades räddningstjänsten till en brand på en avfallsanläggning på Häradsudden, nära Lövstad i Norrköping.

På P4:s frågor hade företaget hade ingen kunskap om hur branden kan ha uppkommit? Hade branden kunnat förhindras genom bättre bevakning? Den frågan ställdes inte.

Nu har de drabbade i Arica, Chile åter aktualiserat frågan om det farliga avfallet. Bolidens kommunikationsdirektör avvisar alla krav bl.a med hänvisning till friande dom i ansvarsfrågan.

Så här skrev vi 2018 om händelser kring det farliga avfallet:

Alldeles oavsett vad som avtalats mellan Boliden och Promel borde de som hade kunskapsmässiga förutsättningar slagit larm för att undvika skador på människor och natur. Det går inte att fastställa att Boliden tagit ett sådant ansvar. Istället har Boliden prioriterat den rättsliga processen för att undvika kostnader och ansvar. Detta är djupt klandervärt. I allmänhetens ögon, både i Chile och förmodligen även i Sverige är utfallet av den mångåriga tvisten djupt orättvist trots att tingsrätten friat bolaget Boliden AB.

Det Boliden inte inser är det enkla faktum att ingenting är klart förrän det är klart. Boliden borde inse att någonting måste göras för att lösa tvisten kring och konsekvenserna av det farliga avfallet. Av allt att döma kommer Boliden inte att slippa ansvar. Sverige som handelspartner kan tappa anseende av denna utdragna tvist.