SvD Vilseleder läsarna om ”giftmassor”

Av Miljörealisten

SvD hade den 23 juli en artikel om 2.400 ton lera från byggen i Stockholms innerstad som hamnade på en åker Södermanland. Artikeln kännetecknas av få grundläggande fakta men mycket spekulation. Det är det slag av journalistik som vi skattebetalare skall vara med och subventionera vare sig vi vill eller inte. Som underlag för granskningen av artikeln har jag använt mig av domen i ”Black mass”-målet, domen avseende tillåtlighet för Slussenprojektet, 2015 samt Stockholm stad, Exploateringskontoret, kontrollprogram för schaktmassor, muddermassor och sediment under byggtiden.

SvD skriver att under vattnet (där Guldbron och ersättningen för Centralbron placerades) tickar en miljöbomb. Det stämmer inte med den miljödom som lämnades för Slussen. Av de 400 prover som har tagits understiger 90 procent MKM och 40 procent KM. Marken bedöms därmed inte vara förorenad. 

SvD skriver om ”black mass” att den är mycket giftig. Den klassas som farligt avfall, det är korrekt, men därifrån till att den mycket giftig är steget stort. Frågan är vad tidningen skall skriva om avfall som faktiskt är mycket giftiga?

Lars åker innehåller höga halter oljerester och spår av nickel. Farligt nära nivån för farligt avfall, men inte för vilken parameter. Analys av olja har en svårighet. Den reagerar även för naturligt förekommande ämnen i jord. Det senaste exemplet är när man bygger nya vägar och hittar olja i det som alltid varit åkermark. All jord innehåller spår av nickel så informationen är tyvärr meningslös. Nickel får tillföras åkermark med slam från reningsverk och det finns regler avseende tillförseln per ha och år. Detta hade man kunnat jämföra med.

När man drog upp draggen i Riddarfjärden luktade den illa, men det kan vara resultat av en syrefri botten! Bottensediment kan ha, oavsett om det förekommer föroreningar eller ej, en kraftig lukt. Det är inte nödvändigtvis föroreningarna som luktar! 

Sediment från Riddarfjärden är kontaminerat med tungmetaller och andra miljögifter. Men det är ju från bygget vid Slussen som sedimentet kommer och där har man muddrat djupt. Att föroreningarna klingar av med tilltagande djup och delats in i olika klasser avseende användning framgår av Stockholms exploateringskontors anvisningar. 

Sammantaget innebär det 100.000 tals ton förorenat sediment enligt SvD. Detta motsägs av fakta från kontrollprogrammet. 

Miljökontoret i Eskilstuna har gjort bedömningen att gräva upp massorna från den vägbank som anlades inte är ett alternativ. Min personliga uppfattning om miljökontoret i Eskilstuna är att de är noggranna och inte sopar något under mattan. 

SvD skriver om ni (Miljökontoret Eskilstuna) hade anat att det var muddermassor från Stockholm, hade de fått användas i vägen då. Det hade sannolikt blivit ett nej. Men svaret utvecklas inte, sannolikt beror det på avfallslagstiftningens tillämpning. Inte på massornas farlighetsgrad.

Sören Fouganthines kommentar är höjdpunkt i artikeln. Provtagningen bör göras av en oberoende person, med tillräcklig fackkompetens. Det är inte enkelt att provta massor och få ut representativa prov! Men i en bildtext återfinns texten: Tom Arvidsson och Sören Fouganthine vill att marken runt Bälgvikensjön i Eskilstuna saneras. Det hela ger ett inkonsistent intryck för en oinsatt läsare. Hur kan man uttala sig om massor som man inte vet om det är relevant provtagna?

De massor som hamnade på Fogdö sägs komma från Slussenprojektet. Massor från detta projekt delas in i olika klasser och entreprenören fick själv avgöra var de massor som har föroreningshalter, mindre än känslig markanvändning, skall nyttjas. 

I artikeln säga att ett lass hade ”höga nickelhalter” vad det nu är i förhållande till vilken referensram. 

Lars på Fogdö har tydligen begått något brottsligt, ringa miljöbrott (?), eftersom han får återställa den ursprungliga strandremsan. 

Hantering av massor från infrastrukturprojekt är ett problem, framför allt som tillämpningen av lagstiftningen försvårar seriös återanvändning inom entreprenadområdet. Massorna tenderar i stället att hamna på deponi och i stället behövs jungfruligt material där dessa massor, sett från resurshushållningssynpunkt, i stället hade varit att lämpliga att använda. Det innebär ökade kostnader i projekten, ökad miljöbelastning från transporter och en koncentration av avfallet till deponierna. Dessa anläggningar har en högst skiftande kvalitet och kontroll. 

Det är inte lätt att vara grävande journalist och sakna fackkunskaper. Det blir lätt fel. Mycket skrik för lite ull! Däremot, den hantering som har skett med black mass är utan tvekan ett av Sveriges mer allvarliga miljöbrott!

Brofjordenprojekt med exploatering av naturen är vansinne!

Det handlar om energiproduktion och det handlar om motstående intressen. Kapitalintressen som vill exploatera naturen räknar med företagsekonomisk vinst som det allt annat överskuggande. Därför är det hoppfullt att det finns enskilda och föreningar som arbetar idéellt. Men det är fortfarande klent med stöd från den breda allmänheten där många inte orkar bry sig. Det är också svårt att komma med nya argument. Det får inte vara ett problem. Upprepning är fortfarande vägen till framgång. Känn aldrig att argumenten är uttjatade! Så kanske du känner själv, men det finns fortfarande hundratusentals, ja miljoner människor som inte ens har hört talat om Brofjorden. Nu när Corona-virus hindrar dig att röra dig fritt, använd så mycket tid du kan för att samtala på telefon och dator om Brofjorden med dom du känner.

Ökar risken med två domedagsscenarios?

Vi har valt två fall från dagens nyhetsflöde. Det finns katastrofrisker som är oberoende av varandra. Det torde vara obestridligt i följande exempel. Risken för att Antarktis ska smälta beskrivs i Aftonbladet idag den 8 februari 2020. Här kan i ett worst case scenario havsnivån i hela världen stiga 3 meter.

På bloggen Frihetsportalen den 6 februari 2020 beskrivs risker för en pandemi som det officiella Sverige mörkar. Här beskrivs hur myndigheter och media som styrs av staten avstår från att besluta och införa byggnadstekniska föreskrifter för ventilations-system. Åtgärder kan minska istället för att öka riskerna för spridning av pandemi på grund av coronavirus, vilket kan få katastrofala följder.

Det är svårt att komma fram till en siffra för hur stor risken kan vara i de här visade fallen. Vad som med säkerhet kan sägas är att sannolikheterna ska adderas för att beräkna risken för att åtminstone ett av fallen inträffar. Om vi i det första fallet med havsnivåhöjning räknar med x procent sannolikhet, och i det andra fallet räknar med y procent sannolikhet , blir summan x + y procent. Svaret är således ja på frågan om risken för katastrof ökar med två domedagsscenarios.

Det dumpade avfallet i Sundsvallsbukten

Av Miljörealisten

Kvicksilvertunnorna som dumpades i Sundsvallsbukten har nu återigen blivit hett presstoff. Detta med anledning av att en ansvarsutredning har pekat ut tre företag som solidariskt ansvariga. Ett av de utpekade företagen accepterar frivilligt ansvar, men kräver ersättning gentemot ett annat bolag. SVT har gjort ett antal inslag som återfinns under SVT Västernorrland. De ger dock inte hela bilden utan kan behöva kompletteras.

Vad visste industrin och myndigheterna?
För att citera fiskaren: ”På 60-talet tänkte man inte i de här banorna!” Vilka alternativ fanns för industrin att bli av med sitt farliga avfall? Tidigare, fram till 1951, hade man grävt ned dem i marken som man gjorde i Teckomatorp. Saneringar har delvis utförts. Se länk.

Avfallet uppkom vid tillverkning av vinylklorid som var råvara vid tillverkning av PVC-plast. Kvicksilvret gjöts in i betong. Det gör att det inte kommer att vara lättlösligt. Länk till intervju med person som var med vid dumpningen. Industrin visste att avfallet var giftigt och hanterade på det från deras synvinkel på bästa sätt. Exakt vilka myndigheter som har varit informerade om dumpningen är inte klarlagt.

C:a 8,7 ton kvicksilver, finns det någon motsvarighet i Sverige?
Mängden kvicksilver ca 8,7 ton kan jämföras med den mängd som släppts ut från massaindustrin. Kvicksilvret användes i slembekämpningsmedel till massan. Det sammanlagda utsläppet av kvicksilver från slembekämpningsmedel har beräknats till 150 ton. Tillverkning av klor/alkali gav även utsläpp av kvicksilver, sammanlagt ca 200 ton. Källa IVL. Det största saneringsprojektet i Sverige har varit Bengtsfors där 15 ton kvicksilver sanerades. Se ekamiljorum. Kostnaden blev 296 MSEK.

Kan någon ställas till svars?
Reportern säger ”Dåtidens myndigheter accepterade dumpning som en metod för att bli av med farliga kemikalier. Länsstyrelsens jurist menar att ”Målet är att de ansvariga skall bekosta en undersökning av risken att kvicksilver sprids.”

Ett av tre utpekade företag har accepterat ansvar för att genomföra undersökningar. Det är dock viktigt att skilja på ansvar avseende undersökningar och ansvar avseende åtgärder. Ansvaret att genomföra undersökningar går mycket längre än ansvaret att genomföra åtgärder. Lägg därtill att företaget har hanterat avfallet i enlighet med de anvisningar som fanns vid den tiden. Så staten kommer att få skjuta till ett belopp för behandlingen, sannolikt svara för hela behandlingen.

Vad kan behövas för att säkra miljön i framtiden?
Enhetschefen säger ”Därefter måste man utifrån den risk som vi har bedömt, kunna vidta eventuella åtgärder. Det är inte säkert att bärga de här tunnorna är det som är slutmålet. Det kan vi inte svara på idag.”

Det har tidigare gjorts omfattande undersökningar av det dumpade avfallet. Se tidigare undersökning. Dessa behöver nu kompletteras på förorenarens bekostnad. Därefter följer en process där olika handlingsalternativ skall vägas mot varandra. Risken för metylering av kvicksilver måste bedömas, då denna form av kvicksilver är väsentligt giftigare än den form av kvicksilver som uppkom i processen. Men resultaten från den tidigare undersökningen visar att metylering från det dumpade avfallet är väsentligt lägre än från kvicksilverförorenade sediment längre in i Sundsvallsbukten. Det finns fler källor för utsläpp av kvicksilver.

Övertäckning kan vara en framkomlig väg. Så har gjorts för kvicksilverförorenade sediment i Luleå. Se dom.

Oavsett vilket behandlingsalternativ som väljs är det viktiga att beslutet vilar på vetenskaplig grund. Det finns miljömål som giftfri miljö, men Sundsvallsbukten är ett så stort förorenat område att det inte är realistiskt att åtgärda detta, med undantag för eventuella punktvisa insatser.

Självreningsprocesser
Naturen har förmåga att avgifta sig själv genom att metaller läggs fast i former som inte är lika tillgängliga för biologiskt liv. Förorenade sediment överlagras av nytt sediment. Kvicksilvrets kretslopp. Förutsättningen är att bakgrundsbelastningen inte blir högre än den som förekommer naturligt.

Slutligen reporterns spekulation
Skulle man komma fram till att alla tunnorna måste bärgas så innebär det en process som saknar motstycke i Sverige och som skulle innebära mycket stora kostnader.

De kostnader som ett sådant alternativ innebär måste alltid ställas i relation till miljönyttan. Var kommer tunnorna att hamna? Kommer de att i stället läcka föroreningar på en ny plats? Skall vi exportera avfallet – klassiskt för Sverige att bli av med problemavfall?

Vinklingen av reportaget präglas av att man inte låter någon företrädare för industrin redovisa sin bild. Man har inte heller gjort tillräcklig efterforskning och satt in föroreningen i sitt sammanhang. Sundsvallsbukten har haft många föroreningskällor. Redovisningen av ansvarsfrågan hade kunnat vara tydligare, som sagt att det är ”bara” undersökningsansvaret som kan föras över på företagen. Ansvaret för behandling kommer att jämkas och det är därför högst sannolikt att skattebetalarna kommer att få stå för eventuell saneringsnota.

Säkerhetsövning i Tierp angående kärnkraft

SR1 har flera sändningar runt säkerheten i Sveriges kärnkraftverk. Gävletidningarna har inte prioriterat. Det hade varit önskvärt att tidningen Arbetarbladet publicerat utan betalvägg i denna fråga. Gefle dagblad hade inget om övningen i onsdagens tidning.

Eftersom kärnkraft de senaste åren har fått förnyad aktualitet i debatten om Sveriges energiförsörjning hade organisatörerna för säkerhetsövningen bort integrera alla typer av massmedia i övningen, åtminstone media i Gävle, Uppsala och Stockholm. Om man lyssnar på Vetenskapsradion får man väldigt nyttiga påminnelser om de risker och problem som kan inträffa. Utan kännedom har man inget berättigande i debatten om kärnkraft som blivit väldigt ytlig. Tomas Kåberger som varit apostel för vindkraft under många år visade i radioprogrammet att han hade satt sig in i kärnkraftens risker och problem. Därför är han även fortsatt en viktig motståndare som bör tas med respekt. Välinformerade motståndare är bättre för utvecklingen än nyttiga idioter som inte vet vad de pratar om.

I vindkraft möts disparata intressen

40 vindkraftverk planeras i Flarken, Västerbotten med höjd 250 meter av. Fred. Olsen Renewables. Byggstart tidigast 2022. Länk.

I byn Flarken har ett nytt norsk-svensk företag Fjøssystem AB startats för satsning på industriell mjljöproduktion lokalt och hos kunder i Sverige. Satsningen tycks ha tillkommit som en liten del av den norska invasionen på den svenska marknaden, som vindkraft genom Fred. Olsen Renewables.

Gör ett hopp med tanken tIll Ryssland! Där satsar krigsmakten på att utveckla infraljud som vapen. Samma typ av infraljud som alstras av vindkraftverk! Vilka samband finns mellan dessa till synes disparata verksamheter?

Vindkraft motiveras med att förnyelsebar energi ska kunna produceras. I ansökningar finns inte infraljudens skadeverkningar med. Forskningen har visat att långvågigt, icke hörbart ljud alstras av vindkraftverken med en utbredning ända till 5–10 mil. Effekter har påvisats på människors och djurs hälsa. Jordlagret utsätts för vibrationer. De viktiga maskarna drivs bort. Trädens rotsystem blir större i jordar som utsatts för vibrationer.

Mjölkproduktion drivs av gammal vana. Ett internationellt motstånd till animalieproduktion finns efter FN:s rapporter om klimatet.

Ovan nämnda exempel är bara skrap på ytan av komplexa samband. Exemplen visar dock att det är viktigt att tänka utanför boxen. Invånarna i byn Flarken är skyddslösa mot kapitalintressen som vill tjäna pengar på vindkraft. Ingen bedriver aktiv information om hela riskbilden med vindkraft.Det är inte längre möjligt att avgränsa diskussionen till vindkraft och energi. Det finns samband och nya risker som det är dags att börja undersöka. Nämnda exempel ger ingen överblick att tänka över eller för att ta ställning. I bästa fall kan exemplen ge uppslag till nya problemformuleringar.

Ragn-Sells hejdlösa serie av storbränder

Nu i slutet av juli 2019 brinner avfallsanläggningen Degermyran, några kilometer nordost om Skellefteå. Varje gång det brinner hos Ragn-Sells kommer tankarna upp: Varför brinner det så ofta hos Ragn-Sells? Och varför har man inte bättre bevakning med hjälp av modern teknik?

De senaste åren har Ragn-Sells haft följande storbränder:
22/1  2019 Norrköping
16/5  2018 Kallinge
4/5    2017 Örebro
16/9  2016 Krokom
20/4  2015 Malmö
25/3  2013 Norrköping

Med tanke på omfattningen av bränder är Ragn-Sells skyldig allmänheten en ingående förklaring till bränderna. Har man informerat kommunledningarna så att man kan föra informationen vidare till företag och hushåll? Det räcker inte att media på plats på någon minut intervjuar räddningstjänst och platschef.Den pressade situationen på plats ger inte möjlighet att svara på frågan om vad man tänker göra för att eliminera brandriskerna. Särskilt illa är det när någon platschef på stående fot drar till med en förklaring, typ självantändning. Varje gång bör en haverigrupp utses för att försöka fastställa orsaker efter att ha undersökt saken. Ragn-Sells bör åläggas att meddela resultatet av undersökningen och plan för ökad säkerhet till alla lokala media.

Diskursordning för klimatfrågan visavi frågan om massförstöring av arter

2019-04-24 tog svenska media upp en global diskurs om massförstöring av arter föranledd av ett utkast till en kommande FN-rapport. Diskursordningen kan komma att förändras av den nya rapporten. Antaganden om en ny diskursordning kommer att kunna göras när FN-rapporten i sin helhet är publicerad. En så avgörande förutsättning för ledande interlokutörer och deras status som celebritet kan i grunden förändras, t.ex för Johan Rockström. I många fall kan ”gamla” celebriteter komma att ifrågasättas. Varför sa X, Y och Z inget om artförstörelsen? Ifrågasättandet bestäms av hur X,Y,Z har uppfattats, inte vad de faktiskt levererat. Här kommer media att ha en avgörande betydelse i tolkningen av hur personer och institutioner har levererat och hur information har uppfattats. Scenförändringar på global, regional och lokal nivå kan förutses, och inte minst på individuell nivå.

Ojnareskogen på Gotland

Högsta domstolen säger nej till prövningstillstånd i målet om Nordkalks stenbrytning i Ojnareskogen på norra Gotland, enligt SR Ekot. Därmed står den tidigare domen i Mark- och miljööverdomstolen fast – det blir ingen kalkstensbrytning i området.

Nordkalk säger att de ska överväga att gå vidare till Europadomstolen för mänskliga rättigheter med syftet att få skadestånd för hur processen har gått till. Med tanke på hur ofta ett sådant förslag kommer upp men sällan vidareförs kan det vara angeläget att få prejudikat.

Bolidens farliga avfall i Chile, Arica

För ett år sedan skrev vi om fallet. Det skändliga slutet i domstol har blivit känt idag. Eftersom tvisten mellan de drabbade i Chile och det miljöförordnande Boliden enligt svensk domstol ska avgöras i Sverige och att miljöbrottet numera är preskriberat, så får inte de drabbade något skadestånd.

Moraliskt är utfallet oacceptabelt. Bland de som förde talan för de drabbade fanns Jonas Ebbeson, professor i miljörätt och föreståndare för Stockholms miljörättscentrum vid Stockholms universitet. Han sägs vara intresserad av de rättsliga aspekterna av miljödemokrati. Genom denna rättsprocess har han fått stoff till svenska juridikstudenter. Men de drabbade i Chile får ingenting och de får betala rättegångskostnaderna. Nu har Sverige förlorat anseende i Chile och hos 800 skadelidande som har hosta av det giftiga avfallet från Boliden. Och troligen ett förkortat liv. Läs mer här.