Ragn-Sells ansökte om att få använda oljebergrummen på Norrlandet som deponi för farligt avfall, främst aska från sopförbränningsanläggningar, och miljödomstolen gav tillstånd.

Men domen överklagades av Gävle kommun och en privatperson till Miljööverdomstolen, och där blev det tvärstopp. 

Det gjorde inte Robertsfors kommun när kommunledningen (c) och (s) sålde sig till RagnSells och till Länsstyrelsen för att öppna Fagerliden, anläggningen för farligt avfall.

För att få bukt med rättsrötan i Regeringsrätten har enskilda personer av rättshygieniska skäl nu väckt talan mot Sverige i Europadomstolen. Att detta är nödvändigt är en skam för Regeringsrätten och tyvärr även för Sverige.

Miljöaktuellts miljörankning är ett försök att hålla reda på hur kommunerna sköter sina miljöåtaganden.

Robertsfors ligger notoriskt i botten bland Sveriges 290 kommuner. 2009 låg Robertsfors på 179:e plats. 2010 hamnade kommunen på 271:a plats!

Huruvida utsläppet från Fagerlidens andra haveri den 12 februari i år är medräknat i rankningen lär vi aldrig kunna kontrollera, men det borde vara det.

Motsvarande 60 långtradare med släp - ca 1200 kubikmeter avfallsvatten innehållande arsenik, zink, bly och koppar - är en stor miljö-fadäs.

Vad händer med Robertsfors rankning om det blir ett tredje storhaveri på Fagerliden?

Läs hela rankningen här. 

Slutsatser 
Vid en första anblick ger miljörapporten intryck av att vara inte fullt godkänd, detta till följd av att sådana basala data som lakvattenmängd saknas från en deponi. Bristerna ökar när jämförelsen görs med det samlade underlagsmaterialet, d v s samtliga tillstånd med alla villkor och kontrollprogrammet. Det blir då uppenbart att många av de analyser som skall göras enligt egenkontrollen inte finns redovisade i miljörapporten.  
Bolaget har genom dessa brister i egenkontrollen inte uppfyllt miljöbalkens bevisbördekrav, det vill säga att visa vilken miljöpåverkan den egna verksamheten ger. De kan inte visa att de villkor, främst de som inte är redovisade i miljörapporten, vilka reglerar verksamheten uppfylls. Bristerna är allvarliga eftersom inte några data finns om verksamhetens utsläpp till recipienten.

Länsstyrelsen struntar igentligen i miljön! Länsstyrelsen som institution och myndighetsutövare har inget berättigande längre då myndighetsutövandet kommer i direkt konflikt med Länstyrelsens övergripande mål, t.ex. med avseende på sysselsättningen för länets ekonomiskt svaga orter. 
Lagstiftningen som bygger på verksamhetsutövarnas egenkontroller är bara en enda stor "papperstiger", som på papper påvisar överensstämmelse med föreliggande miljövillkor och då behöver ju inte den operativa tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen, göra några tillsyn. Myndigheten kan ju då i sin statistik för allmänheten redovisa hur duktig den varit.

Lokaltidningarna VK och Norran har hittills varit mycket återhållsamma i sin rapportering om

Den statliga saneringen av förorenade områden fungerar inte. 

Så börjar artikeln som på punkt efter punkt redovisar bristerna: Att hela idén med att flytta giftiga jordmassor till en anläggning som Fagerliden är både farlig och ekonomiskt oförsvarbar.

Att det dessutom redan skett två haverier (1 och 2), att myndigheter inte tagit sitt ansvar, och att verksamheten på intet sätt påverkats av att så många fel upptäckts - gör inte saken bättre.

Läs hela artikeln själv här. Läs Göran Bergströms sammanställning (pdf) av felen som begåtts här.

Informera dig här på säkramiljön.nu och agera! Skriv till berörda personer på myndigheterna och i kommunen, berätta för politiker, var med och medverka till att stoppa den farliga hanteringen av giftmassor, så den inte fortsätter att förstöra miljön för oöverskådlig framtid!