I dagspolitiken finns exempel på politikers yttre självsäkerhet med koppling till förvirring. Grälet om lottförsäljning och sättet på vilket den bedrivs av socialdemokratiska partiet har varit på agendan under flera veckor. Kritikerna har visat på oetiska metoder i säljbearbetning av kunder, särskilt mot äldre. Kritikerna har med eftertryck kallat kunderna för äldre förvirrade personer. Hur kan kritikerna veta något om kunderna? Med självsäker argumentering har detta förhållande fått fäste. Kritikerna har lyckats göra det troligt att säljarna sitter i något medelhavsland, som Spanien. Dessutom lär en del vara gängkriminella som gör jobbet att pracka på folk något som de inte riktigt kan bedöma konsekvenserna av. Tobias Baudin, partisekreterare har stått i kulregnet med anklagelser som han inte lyckades bemöta så väl. Sedan tog sossarnas partiledare Magdalena Andersson över i försöken att bestrida anklagelserna. Partiets PR-konsulter ansåg tydligen att hon var mer trovärdig. En man, tjock om midjan och blanksvettig var ett dåligt val. Nu skulle istället en asketisk kvinna med sina bara händer stoppa kulorna. Hon spelade ut hela sin självsäkra charm, men inte blev det lättare att acceptera oetiska försäljningsmetoder och smittan från delvis gängkriminella. Maggans helyllestil med självsäkerhet som mask skapade bara förvirring.