Överenskommelsen med Iran om bytet mellan massmördaren Hamid Noury och två svenska medborgare upplevs som rimlig av svenska regeringen. Makan till den svenske forskaren som var iransk medborgare vid arresteringen i Iran, har i SVT sagt att det hade varit möjligt att sätta hårt mot hårt och kräva att alla tre skulle ha frigivits. Allt, eller iallafall det mesta kan ses som en affärsuppgörelse. Vad som inte nämnts i svenska media är regeringens egenintresse att vinna good-will. Då blir det relevant att väga in vad en försening eller haveri i förhandlingsprocessen kunnat medföra för vår regering med vacklande ställning. Denna aspekt vore förbjuden att ens antyda i statstelevisionen.
Därmed inte sagt att regeringen fattade fel beslut eller ett dåligt beslut. Fallet med byteshandel med människor är fundamentalt svårt. Nu återstår för Sverige att försöka finna ett nytt upplägg för att få den tredje personen fri. Det kan kräva intervention i svenska företags export till Iran av strategiska varor och tjänster. Och då vill ingen anhängare av mänskliga rättigheter höra att det skulle vara principiellt fel.