Kultur under radarn, folkkonst

Uppmärksamhet har visats i samband med de kraftiga neddragningar av offentliga medel som gjorts med förebärande av nedgången i ekonomin. Här bör påpekas att det gällt ett etablissemang i någon mening. Just nu sänds ett program i SR P1 om ”Rika Maja”, en samekvinna som sägs ha valt att ställa sig utanför samhället. Detta människoöde duger för att göra en produktion i radion, men inte fick Maja någon favör under sitt liv. Historien är full av människoöden som gett viktiga bidrag till kulturen, men aldrig fått en smula från det offentliga. Luffarna som tillverkade och sålde trådarbeten har fått komma in i värmen efter sitt försvinnande från byarna landet runt. Byggnadskulturen har förnyats och underhållits tack vare timmermän och snickare, ofta utan att erkännas för mer än flit och kroppsarbete med låg status. Måleri, tavlan till finrummet hos folket har spridits men inte fått bättre omdömen än ”hötorgskonst”. Företeelser av dessa slag har klumpats ihop under beteckningen ”folkkonst”. Det har passat konsthistoriker och kulturens byråkrater, inte sällan med kärleksbetygelser i panegyriska ordalag. Men stöd och bidrag, mycket sparsamt och sällsynt.

Debatten om neddragningar har gällt elitnivån och sådana som tidigare identifierats och som funnits med i systemet för ”kulturpengar”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *