Vi kan i kölvattnet för regleringen av minkuppfödning i Sverige se en nära nog perfekt anpassning till de berörda intressegrupperna. Uppfödarna, ca 22 st kommer till full belåtenhet att kunna dela på ca 180 milj kr som är anslaget från staten. Alla uppfödare lär vara nöjda. Konsumenterna i Sverige lär inte sakna minkpäls. Modet är stendött sedan många år. Att bära minkpäls är provocerande, tantigt och töntigt enligt den förhärskande smaken. Rockvaktmästarna kommer att slippa bevaka pälsar som kostat en förmögenhet. Företagare med kylförvaring kommer att behålla sina kunder en tid tills inte ens kineser köper en begagnad päls för hemtransport med flyget. Djurrättsaktivisterna kommer att kunna rida på framgången under lång framtid. Tanter som i sin blomning som ”femme fatale” kommer att kunna säga ”Egentligen har jag aldrig gillat minkpäls”. Direktörsfruarna kommer att skylla på sin åldrade make och att minkpälsen varit nödvändig för acceptans i de finare kretsarna.
Vi kanske kan göra något bra med erfarenheterna från avskaffandet av minkuppfödning. Minkpolitik kan bli ett användbart begrepp för ett politiskt skeende med långdragna förhandlingar och strider där en av parterna – i detta fall minkarna – tillåts lida gränslöst medan de andra parterna får oceaner av tid för att uppnå konsensus och egen vinning.