Hur kan debatten karaktäriseras? Är det en debatt om optimal produktion på kort eller lång sikt? Är det en debatt om bästa produktionssätt i någon mening? Är det en debatt om att utesluta vindkraft? Är det en debatt om att utesluta kärnkraft? Flera formuleringar om tänkbara principer kan ställas upp. Men om vi tar exempel från pågående debatter som bedrivs av politiker eller allmänhet ser vi att debatten inte har skapat renodling för beslut på kort och lång sikt. Förhållanden i debatten kan beskrivas som ”hela havet stormar”.
Ett dagsaktuellt exempel är den motsättning som Dagens industri pekar på, nämligen den mellan Busch och Åkesson. Ministern Busch utlovar nya stora snabba satsningar på vindkraft. Tidöavtalets nyckelperson Åkesson står kvar vid satsningar på kärnkraft. Kan vara ett hot mot Tidöavtalet. Men som debatten utvecklats har troligen lejonparten av deltagarna vant sig vid att allt kan föreslås, allt kan sägas för närvarande om val av energiformer. Det är inte längre lika provokativt som det varit tidigare. Tröskeln har höjts. Den scenförändringen har skapats av det allvarliga läget i världspolitiken och nedgången i ekonomin i Sverige och världen. Att ropa på mer vindkraft eller kärnkraft idag är som en mild västanfläkt jämfört med debattklimatet före februari 2022 när värdeskalorna för livet i sin helhet förändrades på några dagar.