I så många sammanhang som möjligt kan tragedin i Turkiet och Syrien berättas och beklagas. Vad är det som gör att vi avstår, att vi inte vågar och vill? Frågan kommer obevekligen upp, ofta. Lika ofta kommer vi fram till att vi inte har något att säga, att andra uttrycker sig bättre, mer initierat, mer verkningsfullt. Så kan det vara, ändå kan vi alla göra något. Tänk om alla 99 procenten som tiger i brist på tillfälle skulle uttrycka sin solidaritet.
I media har sagts att Sverige ska bistå med 30 miljoner kronor. Det är väldigt lite i sammanhanget. Frivilligorganisationer har gjort sig klara för snabbt bistånd på plats, bl.a med sökhundar. Låt oss nu verka för att tragedin får största möjliga uppmärksamhet genom ett stort event i massmedia där vi alla kan bidra efter förmåga. Det har ett egenvärde att så många organisationer och privatpersoner som möjligt ger sitt bidrag till de lokalt drabbade och till alla andra som berörs av katastrofen, över alla gränser.