Uteliggare med stil i läsesalens hägn, Stockholm

Stockholms stadsbibliotek har besökare som kommer av många skäl. Somliga vill njuta av Gunnar Asplunds skapelse som nått beundran i hela världen. Andra vill låna och läsa böcker. En viktig grupp är hemlösa som kan finna några timmars lugn och avskildhet. Många går till läsesalen för tidningar i markplanet. Strax intill finns toaletter för att uträtta behov och för att skölja av sig, eller att byta till rena kläder för den som är uteliggare. Men också bra för alla mammor och pappor för blöjbyte på sina små.

Idag fredagen den 17 december 2021 var det glest besatt i läsesalen med alla sorters människor – i den mån jag tycker mig ha förmågan att sortera – med iakttagande av skyddsavstånd i pandemitider. Längs väggen med sittbänk och små fasta bord satte jag mig att läsa papperstidningar som jag annars bara läser i digitalt format. Till vänster om mig, på ca två meters avståndkom en man i 50-årsåldern. Han kånkade på en resväska som en gång för kanske 30 år sedan var på modet. Lite onödigt färggrann. En sådan där som man kan packa en kostym eller rock. Med galge för att snabbt och lätt hänga upp i hotellgarderoben. Men denne tämligen slitne man bor knappast på hotell. Han hade också ett par välfyllda kassar. Han tog av sig en varm illröd kofta som han la i en av kassarna. Det hade blivit för varmt med koftan på i läsesalen.

Utan att jag först reagerade placerade han flera saker på sitt caféstora bord, ca 70 x 70 cm. Aftonbladet in plano oöppnat, lussebulle, någon sorts smörgås, en bit sockerkaka och en mandarin. Rak rad, räta vinklar. Dessutom en liten tetrabrik 200 ml med saft. Sugrör fastklisrad på utsidan. Allt lades upp på bordsskivan med perfekt inbördes ordning. Han rörde sedan inget av rekvisitan, inte heller tidningen. Han satte på sig hörslinga för att använda sin mobiltelefon. När jag avlägsnade mig efter någon timme hade han fortfarande inte rört rekvisitan utan satt förtfarande lätt hukad, orörlig över det caféstora bordet, erkannerligen djupt försjunken i vad hörslingan matade honom med.

Jag kan spegla mig i uteliggaren. Det är förklaringen till mitt intresse. Uteliggaren blottlägger förhållanden till hur det är att var människa. Var och en kan försöka jämföra med sig själv och sitt liv. I så motto vill jag betrakta alla människor jag möter som uteliggare, tillgängliga för iakttagelser i livets läsesal.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *