Vice polismästare Löfving gjorde ett starkt intryck när han i SR1 i lördagsintervju i akt och mening skulle klara ut för svenska folket hur det hänger ihop med gängkriminaliteten. Hans budskap var att det är 40 klaner, dvs släkter i Sverige som svarar för en stor del av våld och kriminalitet. Sverige tappade andan av polisens klarsyn förmedlad av högsta ledningen. Igår modifierades bilden i Agenda i SVT. En åklagare berättade om studiebesök i Tyskland där klanbegreppet kom de svenska besökarna tillgodo. Löfving fick också uttala sig i en uppföljande intervju där han förklarade att hans roll inte är att göra definitioner på klan respektive maffia. Som om det skulle vara främmande för en hög polischef som ägnat så mycket kraft och tid åt gängkriminalitet och våld. Han sa ingenting om att han hade snappat upp klanteorin utanför sin egen organisation.
Felet är att intervjupersoner, här polisen, som får förtroendet att svara på frågor i TV inte uppger källor när det gäller teorier och forskning. Istället lapar man i sig beröm i media för intressanta uppgifter om teoribildning inom kriminologi. Utan att berätta varifrån tankar och ord kommer.