Vi stannar hemma…

Som tillhörande riskgruppen 70+ lyder vi uppmaningen att stanna hemma. Det är inte så svårt och innebär inga uppoffringar än så länge. Vi följer svenska media, utländska media endast som de återges i svenska media. Kontakt med vänner i utlandet har mest haft karaktären av pep-talk. Vi har prioriterat lyssnandet och förståelsen av de komplexa sambanden. Att tycka till om de yttersta frågorna har känts fel och oansvarigt än så länge. Men den första dagen när vi tyckte oss förstå att vår existens var hotad, då använde vi ett par timmar för att beröra Det Värsta. Vid det här laget är det möjligt att dra två slutsatser för att gå vidare:

  1. Rapporterna från Folkhälsomyndigheten har varit realistiska. Alls icke överdrivna som många seniorer tenderar att tycka.
  2. Rekommendationer och förhållningsorder för ökad säkerhet skall följas och även föras vidare till andra.

Nu uppmärksammas prioriteringar alltmer. En avvägning gäller ekonomi och medicinsk etik. Där har våra vanligaste nationalekonomer, Kerstin Hessius, Klas Eklund med flera uttryckt sig mycket bestämt mad krav på kraftfulla finansiella insatser. En annan avvägning gäller svåra beslut om vem som ska få tillgång till intensivvård när antalet platser är begränsade.

…och gör det så drägligt som möjligt

Lika viktigt är att göra vardagen meningsfull. Om det är svårt att göra det på ett lekfullt sätt under så allvarliga betingelser, då får det duga att rutinisera trivseln. Stig upp ur sängen, ät frukost! Förmiddagen kan ägnas åt jobbliknande aktivitet vid datorn. Att läsa boken ”Minnets spelplats” av Gunilla Palmstierna Weiss är så roligt att Corona-krien glöms nästan helt. Lunch, där vissa råvaror börjar ta slut, men då blir toleransen hög att ta det som stått åratal i kylen och matkällaren. Eftermiddagen delas in med långpromenad, SR P1 och läsfåtölj. Sen middag. TV på kvällen. Beställningar av mat mm på nätet. Det ska inte förnekas att mörka tankar dyker upp då och då, men inte utdragna med plågsam ångest, vilket kanske vore det logiska. Hittills har det nya livet känts bra. Det är väl det stora, att vi nu har ett annat liv, som inte syns så mycket på utsidan. Hur det blir i fortsättningen har vi inte hunnit fördjupa oss i. Dagarna har varit välfyllda ändå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *