Tre områden där djurplågeri tas på allvar enligt lag och etik

Djurplågeri är en komplex fråga som måste tas på mycket större allvar. Nu diskuteras strängare straff, bl.a genom att införa ett nytt slags brott: grovt djurplågeri.

Första exempelområdet är straffmätning för grovt djurplågeri. TT har satt samman en artikel som bl.a återges i Sydsvenskan.

Synpunkterna är bra, men straffen är för låga. Straffmätningen bör jämställas med motsvarande brott och straff mot människor. Etiken och idéerna har legat före praktiken. Filosofen Peter Singer lanserade 1975 idéer i boken ”Djurens frigörelse”. 1983 kom boken av Tom Regan ”The case for animal rights”. Vi har alla möjligheter att arbeta för djurens rätt. Det yttersta medlet är att verka för högre straff för alla slags djurplågeri. Hur kan vi se på den nya brottsrubriceringen grovt djurplågeri? Bör livstids fängelse kunna utmätas? Förr eller senare kommer synen på utmätning av straff att närma sig etiken hos de många människorna.

Andra exempelområdet är massmedia, särskilt lokala media. I skrämmande stor utsträckning försummar lokala media att rapportera djurskyddsbrott. Den lokala tidningen bör utan svårigheter kunna bevaka länsstyrelsens ebbdiarium. Där framgår ärenden för vilka länsstyrelsen har ansvaret, som djurskyddsärenden. Lätt att söka på län, kommun, datum etc. Kopia kan beställas på mail. Det är vår erfarenhet att lokala media i Västerbotten försummar att rapportera anmälningar som gäller djurförbud. Är media rädda att stöta sig med djurbönder och smådjurshållare? I de få fall som media rapporterar sker det utan uppgivande av namn och ort. Ett sätt för media att maskera ärendet är att skriva om ”norra länsdelen” eller ”södra länsdelen”. Varför inte närmare än så? Vi kommer att göra stickprov i den stora mängden i andra län.

Det tredje exempelområdet är länsstyrelsernas enhetschefer och handläggare. Just nu riktas kritik mot i länsstyrelsen i Gävleborgs län efter Uppdrag Gransknings chockerande reportage ”Arlagården” från Hälsingland, den 29 januari i år. Som tittare och engagerade personer ställde vi följdfrågor till enhetschefen hos länsstyrelsen. Hon fick stort utrymme i Uppdrag Granskning utan att komma med godtagbara svar. ”Undersökningssekretess” har varit ett standardsvar. Enhetschefen påstod att kobesättningens identitet i filmreportaget inte kunde säkerställas trots att alla korna hade nummerlapp i örat! Efter några dagar fick vi ett standardsvar om gällande lagstiftning som vi och många andra skribenter redan kunde i detalj. Vi fick inte svaret från enhetschefen som vi ställt frågorna till, utan från registrator. Efter ytterligare ett mail med begäran om konkreta svar fick vi ännu ett intetsägande svar från länsstyrelsen, fortfarande inte från enhetschefen. Länsstyrelsens enhetschef blev därmed Problemet, när all kraft bör riktas mot djurplågeriet som tycks fortsätta som förut.

Ovanstående är tre exempelområden. Vart och ett är tillräckligt svårt. Tala med dina närmaste!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *