Det har rått hatstämning länge mot miljöpartiet. Många av miljöpartiets främsta företrädare har varit hatobjekt både inom och utom partiet. Idag har Gustav Fridolin anmält sin avgång i samband med förestående partikongress.
Att politiker generellt tappat i förtroende och blivit drabbade av det berömda politikerföraktet, det är sedan länge allmänt vedertaget. Vad som har saknats efter Palmes bortgång, det är politiker med den stjärnstatus som Palme åtnjöt även bland hans motståndare. Men det är lika mycket väljarnas fel. Intresset för idëburen politik tycks ha försvagats. Miljöpartiets nedgång och ledarproblem står i samband med svagare intresse för idéerna. Visserligen följer alla med, bortsett från SD i diskussionen om klimatfrågan, men idédebatter i övrigt tycks vara innestängda i elitistiska rum. Miljöpartiet var vid sin tillkomst något radikalt och progressivt. Miljöpartiet bidrog till att alla andra partier, utom SD, lade sig till med en miljöagenda. Det är därför djupt tragiskt att miljöpartiets svårigheter inte kan mana fram ett lyft för diskussioner av miljön.